Nu har jag läst igenom spelet och mitt första intryck av Dogs+syratripp verkar vara ganska korrekt.
Kort beskrivning av spelvärlden: Du har ett antal gudar som kallas Peintres (målare) som målar en levande tavla som är en värld. Denna tavla målas med sju färger. Jag har inte boken med mig, men färgerna tror jag var Tomhet, Harmoni, Element, Växter, Djur, Föremål och Människor. Tavlan har sedan hamnat i obalans, och källan till obalansen verkar vara människorna. För att ställa saker till rätta inkarnerar sig Målarna som människor (kallade Medium) i sin tavla. Dessa människor får underliga attribut och färdas genom världen för att söka upp dess problem och obalanser och ställa saker och ting till rätta.
Mekaniken är väldigt intressant för oss som gillar flowspel. reglerna är ganska extrema i sitt bejakande. Det är förbjudet att avbryta någon som talar och allt som sagts är sant och kan inte nekas. Det gör såklart att det är väldigt lätt att sabba spelet om man vill, men jag tror att tanken är att om man så tydligt visar att man litar på spelarna så kommer de att ta ansvar. Jag tycker att det är intressant. En annan intressant bit är att spelet är för två till fem spelare, där en till tre spelar Medium och en eller två spelar Nyanser, som är Målare som stannat utanför Tavlan. Nyanserna fungerar lite som spelledare i det att deras prioritet är att beskriva världen och styra SLP, men det är inte nödvändigtvis de som skapar problemen och de kan till och med hjälpa till att lösa dem.
Resolutionssystemet är ganska simpelt. Man belönar varandra bör bra beskrivningar i ett Fanmailsystem genom att ge tärningar (kallade "dés d'Offrance", "offertärningar"). När någon annan narrerar något som skulle kunna vara ett problem eller symptomet på ett problem kan man ge det en tärning. Efter att man upptäckt ett antal problem och Medierna tror sig veta vad som ligger till grund för dem så slår man offertärningarna för att göra sig av med Problemtärningarna. Beroende på hur man slår kan man misslyckas, få en partiell framgång eller lyckas perfekt. Problemen löses och/eller förändras, och vid perfekta träffar så förändras även Medierna själva, då de får nya underliga attribut. På detta sätt kommer de att bli mer och mer gudalika och mystiska och mindre och mindre mänskliga tills de Transcenderar och lämnar målningen. Innan de Transcenderar kan de dock kalla en ny människa som blir ett nytt Medium. En annan intressant detalj är att rollpersonerna har ett antal grundegenskaper med vilka de kan lösa problem, och det är beskrivet vad man kan göra med de olika egenskaperna. Våld är inte med någonstans.
Den drömlika, surrealistiska kvaliteten genomsyrar spelet och det finns ett par intressanta tekniker för detta. Den ena är att man innan man spelar skall bestämma tillsammans ett Paradigm, som skall tjäna som inspiration för beskrivningarna och händelserna i tavlan. Paradigmet kan vara nästan vad som helst. Det kan vara ett ord, en målning, en dikt, ett musikstycke eller ett fysiskt föremål. Den andra saken som skall förstärka surrealismen är att det inte finns några namn. "Beskriv, namnge inte" står det. Så exempelrollpersonerna heter saker som "Den vars röst är som kristall", "Den vars tårar aldrig slutar rinna" och "Den vars kropp är genomskinlig". Även SLP och platser heter liknande saker, och författaren manar på att inte säga saker som "en trollkarl kom till byn", utan istället beskriva en krokryggig man med en brun kåpa och en runtäckt stav, och därmed beskriva och antyda istället för att namnge.
Intressant och knarkig. Jag är osäker på om jag tror att det är bra eller inte, men jag är villig att prova det. Jag var ju osäker på Psychodrame, också, och det visade sig vara en fullträff.
