Re: Förenklat summa summarum
Vavva said:
Om jag utläst era svar rätt så kan de kanske summeras upp med:
Samberättande spel=inget/mindre pyssel (pyssel kan t.o.m. förstöra)
Simulationistiska eller mer immersionistiska spel=mer pyssel välkomnas och bidrar
Det kan jag inte helt hålla med om. Jag är i grunden immersionist, och använder mig av narrativism för att nå fram till drama - situationer där man frossar i sin karaktär, i dilemman, i klimax. För att nå dit följer jag en serie tekniker vars syfte det är att bygga mot drama, och mycket handlar om att uppleva hur karaktärerna växer gemensamt, i interaktion med varandra och genom de skeenden gruppen tar sig igenom.
Att undanhålla karaktärens framväxt från den här gemensamheten bygger inte mot drama, karaktären byggs istället mot "färdig" någon annanstans än runt spelbordet. Bakgrundens syfte är att ge föda åt drama; att höja insatserna, att ge liv åt karaktären och dess relationer, att få dem att
känna - utöver detta anser jag att det är i spel rollpersonerna ska lära sig "leva", och att det är där spelarna ska förverkliga dem.
Både som spelledare och spelare arbetar jag väldigt mycket med att förstå karaktärer och värld, med att plocka isär den och se vad som får helheten att ticka, men det skrivna ordets makt är stor. Jag har lärt mig att se fördelarna med att behålla dessa bitar som eventualiteter fram till dess de kommer till användning eller blir överspelade. Broderar jag ut dem i text blir de gärna mer än så, de blir planer, och planer är i regel oflexibla (mina tankar kring detta går att läsa
här).
Det finns alltså bara fördelar med att grunda och fundera (sluta aldrig med det!), men jag vill tillämpa den tankemödan på spelet - på vilket sätt är detta jag tycker är så ballt och betydelsefullt för min rollperson viktigt här och nu, hur tar det sig uttryck och hur kan det bygga på de situationer min rollperson nu har framför sig?
Jag tar med mig de tankarna till spelmötet, och utmanar mina spelkamrater och världen med min rollpersons betingelser. Jag tänker till exempel "det här kan passa perfekt för en karaktärsdanande scen" eller "den här pusselbiten kan avslöja vad de två karaktärerna egentligen tycker om varandra", och sedan bygger jag mot drama.
En hel del av mitt pyssel är ju totalt meningslöst ur ett spelsammanhang (dekorerade mappar, fotoalbum med karaktärens garderob i bilder, internetsökande för att hitta ett foto på karaktärens hund...)men sammantaget så skapar det en bindning som gör att jag bryr mig mer och mer om vad som händer med den här främmande mänskan som jag har skapat.
Just detta vill jag absolut inte vara med om att ifrågasätta. Jag älskar dina teckningar, dina tankar kring detaljer och attiraljer. Jag hoppas du inte missat vilken culture gamer* jag är, och jag inspireras starkt av hur du frossar i detta och hur du därigenom får din rollperson att kännas levande.
Gränsen mellan detta och vad som gör sig bättre att uppleva gemensamt kan bara du som spelare avgöra. Fortsätt för all del med att skriva din mjukporr, till exempel.
*någon gång får vi på siten enas om en svensk term för detta
Bearnie: Klipp och döda hur mycket du vill i Matildes bakgrund, jag lär mig, även om jag blev chockad och förfärad första gången. *spikar fast handen i pannan*
Oj, nu måste du upplysa mig om när jag tog mig friheter med Matildes bakgrund? Det kan jag faktiskt inte dra mig till minnes.
I övrigt vill jag i regel inte ta ifrån spelarna auktoriteten över sina rollpersoners bakgrund i mina kampanjer. Tycker en spelare att jag bryter mot dennes grundtanke så tycker jag att den spelaren ska säga till. Spelaren ska avgöra vad rollpersonen handlar om och vem det är, spelledaren kan föreslå men spelaren drar gränserna. Det anser jag är jätteviktigt. Tycker sedan spelaren att det finns saker spelledaren - eller de andra spelarna - kan förvalta bättre, eller saker som spelaren tycker spelledaren ska lyfta in i handlingen, för då en dialog om det. Det är anledningen till att det avsätts tid till diskussion både före och efter session när jag är spelledare, och det går alltid att varsamt avbryta pågående spel, att göra om och göra rätt.