Nekromanti Quadosh, magi och religion...

[Evil Peter]

Du åker ju krasst sett inte ut ur religionen om du bryter ett tabu heller

Jo, det gör man. Genom att bryta tabun kan man inte få lägre qadosh än 0 utan när man skulle hamna lägre än 0 blir man excommunicerad av prästerskapet. Värt att notera är också att det står att om man bryter mot sin religions tabun förlorar man Ob3T6 qadosh.

Nu ska man bara fixa reglerna för ceremonin "Välsignelse" för att undvika regelbuggen som gör det enkelt att dra upp varje magiker i gruppen till 7-8 qadosh så fort han behöver en liten buffert... (vi gjorde det i vår grupp en gång, nämligen)

Det är ju inte svårt att reglera det egentligen, bara man lägger ner lite arbete. Man får tänka sig in i effekterna av det hela samt hur religioner fungerar.

Det verkar t ex inte logiskt att guden ska börja älska någon (effekten av stor qadosh-ökning) bara han genomlider ett antal timmar av ceremoni utan ceremonin måste ju rimligtvis ha en del krav uppfyllda för att den ska genomföras. Exakt vad lär ju skilja mellan religioner men det lär ju kräva en hel del tjänst i religionens namn med tanke på hur mycket bön som krävs för 1 qadosh.

Ceremonier i bemärkelsen "religiös magi" är ju också väldigt speciella och kan nog inte jämföras med enkel bön i vår väld utan något mer rituellt som åtminstone nattvard. Tänker man då efter är dessa saker aldrig någon gör upprepade gånger för att tjäna sin gud bättre.

Med detta sagt tycker jag alltså att för varje ceremoni måste man bestämma dess plats i religionen. Varför man genomför den (ej sett ur regelteknisk synvinkel alltså) och hur. Det krävs en del arbete men om man spelar utan att göra detta känns det hela riktigt ogenomtänkt då det bara är generellt definierat i böckerna. Att utnyttja en ceremoni som Välsignelse en massa gånger är alltså enligt mig varken rimligt ur spelteknisk synpunk eller trovärdighet.

 

[Regmolar]

Då är det bara att säga att det är qadosh som motsvarar nätverkskabeln, eller en specifik del av själen. Observera även att han aldrig skrev att den fysiska kroppen var "personen".

Man får läsa in andemeningen i budskapet

 

[Evil Peter]

Ja, man kan se qadosh som kabeln, eller som vilken standard på uppkopplingen man har. Dock tycker jag nog att exempel som inte fungerar fullt ut lättare gör att folk missförstår detaljer.

Vad gäller att den fysiska kroppen är "personen" antog jag det eftersom om man tar bort själen så är kroppen det enda som är kvar.

Jag föredrar att anstränga mig med andemeningen i budskap om de beskriver något svårgreppbart och inte något jag redan fått förklarat mer korrekt.

 

[Regmolar]

Tittar man på de besvärjelser som finns färdigskapade i Magi & Mystik (vilka inte borde ses som speciellt obskyra besvärjelser) alstrar 17 av 25 besvärjelser tre filament eller fler. Transformering sker i regel med normal svårighetsgrad också. Dessa svårighetsgrader plus antalet slag gör fummelrisken hyfsat stor över en längre period.

Nu orkar jag ju inte räkna, men ser man på de "ordinarie" besvärjelserna i regelböckerna finner man att en mycket stor del är av alstringssvårighet Ob2T6 och lägre, något som jag vill minnas jag reagerade mycket starkt på när jag skaffade Eon, à la "vad är det här för mesar egentligen"? Jag antar att jag nu hittat förklaringen... Besvärjelserna i M&M skulle jag se som utökningar för mer erfarna magiker, då boken ju faktiskt är en "specialistmodul".

Tänkte jag skulle ta lite sannolikhet. Det finns en eonsida innehållande detta, en lista på vad sannoliheten att lyckas/misslyckas är för olika svårigheter och färdighetsvärden, i procent.

Om vi tar en någorlunda skicklig genomsnittsmagiker, med 15 i Alstra ataxatropi, Transformering, Besvärjelse och PSY, och låter honom kasta den mycket oorginella men användbara besvärjelsen Tredje Magnitudens Blixt (Alstra fototropi Ob3T6, Besvärjelse Ob3T6).

För att okontrollerad dissipation ska inträffa måste han fummla på något av slagen, vilket enligt tabellen har en risk på ca. 5 %. För att sedan förlora qadosh ska han sedan misslyckas eller fummla med ett slag på tre tärningar mot PSY. Sannolikheten för detta är ca 16 %, vilket ger att chansen för qadoshförlust blir 0,05 x 0,16 = 0,008, dvs. 1/125. En ganska acceptabel risk, tycker jag, med tanke på att en enda blixt lär avskräcka de flesta angripare och två-tre stycken nog räcker för att oskadliggöra en vuxen man...

Om man nu nödvändigtvis vill använda sig av svårare så, tja, alla makt kommer till ett pris, och det priset kan vara att skada sin själ svårt och på sikt uplånas från denna existens. Frågan är bara hur gärna du vill riskera att betala.

Magiteori och praktiskt kastande är inte samma sak enligt mig. Magi skiljer sig en hel del från t ex matematik då det är direkt praktiskt användbart så jag anser definitivt att om man ska lära sig hantera besvärjelser praktiskt måste man också kasta besvärjelser, det är ingenting man bemästrar genom att enbart teorisera. Jag skulle då anta att Hanea inte är en speciellt duktig besvärjare och även en ganska ovanlig magiker

Tja, säg till alla lantmätare, ekonomer och fysiker att matematik inte har någon praktisk användning så får vi se vad de tycker... men det är en dum kommentar och hör egentligen inte till ämnet. Poängen är att allt är en fråga om perspektiv. Hanea var måhända en ovanlig magiker, men tillhör trots allt en av de mest kända inom historien. Träna kan man göra med ett filament i taget, då risken för okontrollerad dissipation är astronomiskt liten även med 5 i alla relevanta färdighetsvärden så länge man inte ligger mer än 20 % under medel i PSY...

Atomstudier blir inte nödvändigtvis bättre för att de görs med flera atomner i taget.

Att det dröjer 5 år innan man får försöka alstra ett filament betyder ju inte att man är duktig på det vid det laget, det hör nog mest till att både få allmän kunskap och lära sig att tänka i rätt sorts banor.

Det är din tolkning, men jag själv tycker att man kan ta det som en fingervisning att det vad jag kan minnas ingenstans i varken SG eller M&M nämns att man skulle behöva förstudier för att lära sig magi. Jag ser det som en ren säkerhetsfråga.

Visst är det så men det är ändå en ganska stor risk vid användandet av tre filament. Det är ju inte så att man sannolikt riskerar störta ner i qadosh men jag tycker helt klart det verkar sannolikt att det hindrar att man stiger i vördnad hos sin gud. Gudarna verkar dock konstigt likgiltiga till det hela i mitt tycke.

Om du accepterar min beräkning av oddsen så tror jag inte att risken direkt kan ses som stor. Vad gäller vördnaden så skulle jag som gudomligt väsen vara ganska sparsam med att låta människor som försöker bända skapelsen efter sin vilja trots risken att skada sin själ och därmed beröva mig en källa till kraft stiga i vördnad hos mig.

Vad gäller likgiltighet... pragmatism är nog ett bättre ord. Jag tror knappast att fler än kanske en på tiotusen (fördelat över världen, då ) är utbildad magiker, och då är nog de religiösa minoriteterna eller avsevärt större problem. Varför bry sig om magikerna om man inte anser att de utgör ett direkt hot mot religionen?

 

[Regmolar]

Jag föredrar att anstränga mig med andemeningen i budskap om de beskriver något svårgreppbart och inte något jag redan fått förklarat mer korrekt.

Med tanke på trådens popularitet (det här är nog första gången ett av mina inlägg skapat en så pass stor "undertråd") är nog den allmänna meningen att det här är ett ganska diskutabelt, och därmed troligen svårgreppbart

Vad gäller den där förklaringen skulle det vara intressant att få veta vad det syftar på, speciellt om det nu inte skulle ha tagits upp i den här tråden redan eller blivit dåligt uppmärksammat.

 

[Evil Peter]

Nu orkar jag ju inte räkna, men ser man på de "ordinarie" besvärjelserna i regelböckerna finner man att en mycket stor del är av alstringssvårighet Ob2T6 och lägre, något som jag vill minnas jag reagerade mycket starkt på när jag skaffade Eon, à la "vad är det här för mesar egentligen"? Jag antar att jag nu hittat förklaringen... Besvärjelserna i M&M skulle jag se som utökningar för mer erfarna magiker, då boken ju faktiskt är en "specialistmodul".

Ja, det är lägre svårighetsgrader i grundboken men jag skulle nog se det som att man får kombinera båda för att få en normal helhetsbild, något som fortfarande tyder på att besvärjelser med tre filament inte är speciellt ovanliga utan ganska vanliga.

Om vi tar en någorlunda skicklig genomsnittsmagiker, med 15 i Alstra ataxatropi, Transformering, Besvärjelse och PSY, och låter honom kasta den mycket oorginella men användbara besvärjelsen Tredje Magnitudens Blixt (Alstra fototropi Ob3T6, Besvärjelse Ob3T6).

Ser man till andra yrken skulle en person med 15 i tre viktiga färdigheter samt en grundegenskap vara klart över genomsnittet. Det ligger mer i snitt med en genomsnittlig elitkrigare (som en riddare) som exempel. Det är alltid svårt att jämföra olika yrken på det viset men jag tror nog ovanstående magiker är rätt duktig.

För att okontrollerad dissipation ska inträffa måste han fummla på något av slagen, vilket enligt tabellen har en risk på ca. 5 %. För att sedan förlora qadosh ska han sedan misslyckas eller fummla med ett slag på tre tärningar mot PSY. Sannolikheten för detta är ca 16 %, vilket ger att chansen för qadoshförlust blir 0,05 x 0,16 = 0,008, dvs. 1/125. En ganska acceptabel risk, tycker jag, med tanke på att en enda blixt lär avskräcka de flesta angripare och två-tre stycken nog räcker för att oskadliggöra en vuxen man...

Det där gäller väl bara om besvärjelsen hade haft ett slag. Risken för att fumla på ett av två slag är väl drygt 9,5%? Det blir ju nära på en fördubbling av risken, omkring 1/65.

Om man nu nödvändigtvis vill använda sig av svårare så, tja, alla makt kommer till ett pris, och det priset kan vara att skada sin själ svårt och på sikt uplånas från denna existens. Frågan är bara hur gärna du vill riskera att betala.

Ja, men min tes har ju inte varit vad magikern kunnat tänka sig att riskera utan vad gudarna tycker om risken.

Tja, säg till alla lantmätare, ekonomer och fysiker att matematik inte har någon praktisk användning så får vi se vad de tycker... men det är en dum kommentar och hör egentligen inte till ämnet. Poängen är att allt är en fråga om perspektiv. Hanea var måhända en ovanlig magiker, men tillhör trots allt en av de mest kända inom historien. Träna kan man göra med ett filament i taget, då risken för okontrollerad dissipation är astronomiskt liten även med 5 i alla relevanta färdighetsvärden så länge man inte ligger mer än 20 % under medel i PSY...

Atomstudier blir inte nödvändigtvis bättre för att de görs med flera atomner i taget.

Eftersom det rör sig om fysiskt manifisterande effekter är detta mer likt att räkna ut det perfekta löpsteget vilket ändå kräver en massa fysisk träning för att faktiskt kunna springa så.

Jag skulle nog påstå att alla de mest kända magikerna är ovanliga i någon mån, annars skulle de ju inte vara kända. Dock är nog Hanea ovanlig även bland dem och det är inte mycket att basera grundläggande teoriserande på i mitt tycke.

Man kan träna med ett filament i taget men jag skulle definitivt säga att gränsen för hur högt man kommer med det är ganska låg. Det är enligt mig som att skaffa kondition genom att promenera. För att bli bra måste man utmana gränser. Att träna med ett filament är något för nybörjare enligt mig. Jag skulle säga att någon som bara är van att hantera ett filament borde ha lika svårt med tre filament som den som är van vid tre men försöker sig på fyra-fem.

Att studera ett filament går naturligtvis bra men jag pratar inte om att studera dem utan att lära sig hantera dem. Att hantera fler är mycket svårare så då måste man träna på det.

Det är din tolkning, men jag själv tycker att man kan ta det som en fingervisning att det vad jag kan minnas ingenstans i varken SG eller M&M nämns att man skulle behöva förstudier för att lära sig magi. Jag ser det som en ren säkerhetsfråga.

Ja, det är min tolkning. Enligt mig blir det inte rimligt att någon skulle kunna alstra ett filament utan förträning (undantaget magiska förmågor såklart) så jag håller mig nog till min tes.

Om du accepterar min beräkning av oddsen så tror jag inte att risken direkt kan ses som stor. Vad gäller vördnaden så skulle jag som gudomligt väsen vara ganska sparsam med att låta människor som försöker bända skapelsen efter sin vilja trots risken att skada sin själ och därmed beröva mig en källa till kraft stiga i vördnad hos mig.

Vad gäller likgiltighet... pragmatism är nog ett bättre ord. Jag tror knappast att fler än kanske en på tiotusen (fördelat över världen, då ) är utbildad magiker, och då är nog de religiösa minoriteterna eller avsevärt större problem. Varför bry sig om magikerna om man inte anser att de utgör ett direkt hot mot religionen?

Som synes ovan hade jag reservationer mot uträkningarna och den risken jag anser vara den rätta kan mycket väl generera en qadosh-sänkning per år för en ganska skicklig magiker. Det ger ju effekten att guden inte kommer att tycka speciellt mycket om personen även om han lyckas behålla sin själ intakt.

Och varför en gud skulle bry sig om magiker? Tja, Jargiens präster skulle nog kunna ge en långrandig förklaring om detta och många religionsregler har ganska liten egentlig effekt. Det hela visar ju dock en underlig sak i religionerna. I Jargiens Daak-tro är det i högsta grad tabu att använda magi och att bryta mot magi ger stora qadosh-förluster. I Consaber, där man dyrkar samma gud, är det dock inte tabu och är då utan represalier. Daak verkar således vara en mycket skum herre då han uppenbarligen ogillar när jargier använder magi men inte bryr sig när sabrier gör det.

 

[Evil Peter]

Med förklaringen syftar jag bara på vad som sägs i regelböckerna. Även om det kan innebära ett luddigare koncept så tycker jag som sagt inte det hjälps av något tydligare om det konceptet inte riktigt stämmer.

Allt i rollspel är ju dock upp till ens egen smak så om man vill ha det så att man inte "är" sin själ är det ju bara att implementera det.

 

[k7e9]

Sen är ju också frågan om du vill ha en "normal" risk att klanta till det, förstöra din själ och tona bort ur existensen i ditt dagliga värv... när det gäller sådana saker skulle jag själv nog föredra risken "liten", med ganska god marginal. Jämför det med att tillverka sprängmedel eller laga ett kärnkraftverk.

Att tona bort är nog ganska liten chans om man inte är extrem ja... Men att förlora kontakten med sin gud som tråden i grund och botten handlar om är ganska troligt om man har runt 1-5 quadosh...

och Rafali, som förklarar hur man efter ca. 5 års studier kan få börja alstra och dissipera sitt första filament under övervakning. Man är nog ganska medveten om säkerhetsriskerna för det här, och alstrar inte fler än två filament om det inte kniper.

Samma Rafali som säger att de magiker som är "duktiga" inte använder sig av tal eller rörelser vid kastandet av magi... Hon säger väl "... det behöver inte synas att en trollkarl använder magi och om det gör det kan ni vara säkra på att han är en mes..." och "... men på min nivå är det bara generande att veva med armarna och vråla..."

Vilket skulle betyda att om Rafali har rätt, så skulle alla magiker med lite självakning och kompetens kasta alla sina besvärjelser dolt... Om de inte var riktigt komplexa saker...
Det betyder ju att man får +Ob1T6 på alla slag i besvärjelsen och plötsligt är de där alstra, transformera, besvärjelsekonstlagen svårare... Om man bestämmer sig att göra som alla magiker som inte är "mes"-klassade...

Sedan, om man kastar en besvärjelse som börjar på slag med Ob3T6 och vill vara dold??

Vi har ju sedan även risken att du vill göra ett undvikande i en runda du kastar magi... Ajdå, nu sprang svårigheten iväg ytterligare...

Tänk sedan om du vill/måste kasta en magi och det inte är optimala förhållanden... Till exempel en fototropiker med för lite ljus... Heja hå, en möjlighet till att skaffa sig svårare nivå...

Tänk att kombinera det med en dold magi, eller ett undvikande... Eller hu och ve, båda! Visserligen dissar man nog dolt om man måste kasta en magi och förhållandena inte är perfekta... Men då kommer väl Rafali och slår en på fingrarna och kallar en för "mes"... Så då skiter man i att vara dold och står med skammen efter att ha varit en så oskillad trollkarl/kvinna...

Eller om man väljer att inte kasta det dolt och någon skadar dig under ditt kastande? Eftersom du börjar kasta i början av rundan och håller på till slutet... Så kastar någon en sten i ditt huvud (så du får minst 1 smärta) så sitter du där med en dissipation, blir den avbruten (återigen räcker 1 smärta) så åker du rakt in i en okontrollerad dissipation...

Eller om du inte kan dissipera kontrollerat för det tar 2 rundor, för det var två filament... Och du måste fly...

Eller om du använder ataxatropi, då räcker ett misslyckande för att skaffa sig en okontrollerad dissipation...
Vill minnas att ataxatropi är en så'n där hörnpelare som enligt böckerna de flesta magiker kan... Speciellt om man vill kunna en enda ritual... Dessutom transformerar många besvärjelser till Ataxatropi...

Jag lider med de magiker som vill ha en religiös och själslig utveckling (positiv Quadosh) då de uppenbarligen måste försaka magi-kastandet, eller kasta magi helt ensamma utan någon risk för yttre påverkan och under perfekta förhållanden, och inte ens då är det säkert om man är lite stolt och kastar dem dolt...

 

[Regmolar]

Att tona bort är nog ganska liten chans om man inte är extrem ja... Men att förlora kontakten med sin gud som tråden i grund och botten handlar om är ganska troligt om man har runt 1-5 quadosh...

Nu vet jag inte om du har läst resten av tråden, men jag gjorde ett försök att beräkna sannolikheten och den blev ca 1/65 efter att Charovan rättat min miss, då förlorar du i den övervägande majoriteten av fallen endast ett (-1) i qadosh. Detta var då för en besvärjelse innehållande två slag av normal svårighet (Ob3T6). Jag tycker det är en ganska acceptabel risk, med tanke på att man trixar med själva skapelsen...

Vad gäller resten av din kommentar har jag två saker att säga. För det första är har Rafali enligt egen utsago pluggat magi sedan hon var fem, undervisats av Verdurakh och är på det hela taget något slags magiskt underbarn, och tillhör till på köpet (om jag inte minns fel) ett magikerhus som enligt princip föraktar alla brukare av focii, som dessutom är starkt beroende av magiskola, vilket kan leda oss in på en diskussion om ifall det är möjligt med "dolda" focii, men då tappar vi bort oss från ämnet.

Min poäng var i alla fall att Rafalis kommentar, enligt min mening, troligen ligger i stil med den matematiker som säger "va? kan du på fullt allvar inte beräkna fjärderoten ur 625 i huvudet?!".

Alla dina andra exempel är enligt mig situationer som majoriteten av Mundanas magiker inte kommer att uppleva under sin livstid, då de med största allmänhet lär vara för smarta, självmedvetna eller läromässigt insnöade för att ge sig in på sådant. Försök sticka en halsduk under ett anfall av en hord vansinniga tiraker (eller valfri motsvarighet) så kanske du förstår varför jag tycker att de svårigheterna är helt rimliga... det är jäkligt jobbiga och extrema situationer, och då händer olyckor!

Eller om du använder ataxatropi, då räcker ett misslyckande för att skaffa sig en okontrollerad dissipation...
Vill minnas att ataxatropi är en så'n där hörnpelare som enligt böckerna de flesta magiker kan... Speciellt om man vill kunna en enda ritual... Dessutom transformerar många besvärjelser till Ataxatropi...

... för att få ett eller två filament man behöver för effekter som "Avstånd" och "Temporalisera", har jag för mig, som ger upp till hela Ob2T6 mot PSY. Magikerna kanske har lärt sig att vara försiktiga när det gäller sånt här? Jag tror att de flesta av dem är väl medvetna om risker och begränsningar och håller sig till sådant som de klarar.

Jag lider med de magiker som vill ha en religiös och själslig utveckling (positiv Quadosh) då de uppenbarligen måste försaka magi-kastandet, eller kasta magi helt ensamma utan någon risk för yttre påverkan och under perfekta förhållanden, och inte ens då är det säkert om man är lite stolt och kastar dem dolt...

Det där är ju som att säga "jag lider med alla de forskare som konstant måste försöka förklara Guds del i skapelsen mot alla vetenskapliga upptäckter, och måste jobba med sina syror och virus i sterila labb hela tiden...". De du talar om har som yrke/hobby att böja själva skapelsen efter sin egen vilja! Vilket människa med en normal drift till "religiös och själslig utveckling" gör det, egentligen? Och vem skulle klandra gudarna om de blev sura? (hmmm... kanske alla magiker som lär ha bränts på bål i Jargien, i och för sig, men de får skylla sig själva...)

Dessutom får jag ofta intrycket att de flesta magiker till större delen är antingen ateister eller tillhör "lightversioner" av det (som deister och agnostiker), fast det är ju bara min bild.

 

[Regmolar]

Ja, det är lägre svårighetsgrader i grundboken men jag skulle nog se det som att man får kombinera båda för att få en normal helhetsbild, något som fortfarande tyder på att besvärjelser med tre filament inte är speciellt ovanliga utan ganska vanliga.

Fast detta gäller endast deras faktiska existens, och inte nödvändigtvis deras användning."Mein kampf" var en storsäljare i Tyskland under Hitler-tiden, men enligt vad jag hört var det nog inte många som orkade ta sig igenom den...

Ser man till andra yrken skulle en person med 15 i tre viktiga färdigheter samt en grundegenskap vara klart över genomsnittet. Det ligger mer i snitt med en genomsnittlig elitkrigare (som en riddare) som exempel. Det är alltid svårt att jämföra olika yrken på det viset men jag tror nog ovanstående magiker är rätt duktig.

Varför har riddaren ett högt färdighetsvärde? För att han levlat från bondlurk via soldat till riddare via sina färdighetsvärden? Eller för att han har ett farligt "yrke" (dvs. att strida professionellt när det behövs) och därför behöver dem för att lyckas och överleva någorlunda oskadd? En magiker som inte är så pass duktig lär hålla sig på någon magnitud lägre besvärjelser.

Det där gäller väl bara om besvärjelsen hade haft ett slag. Risken för att fumla på ett av två slag är väl drygt 9,5%? Det blir ju nära på en fördubbling av risken, omkring 1/65.

Självklart ska det vara en fördubbling. Jag tänkte på det, men i slutändan så ser det ut som om jag glömde det, och allt jag kan säga är att det är mänskligt att fela... dock tycker jag fortfarande att risken inte är alltför allvarlig, beroende på hur mycket magikern brukar sin magi.

Eftersom det rör sig om fysiskt manifisterande effekter är detta mer likt att räkna ut det perfekta löpsteget vilket ändå kräver en massa fysisk träning för att faktiskt kunna springa så.

Fast här är den minsta längdenheten meter. Jag menar, fatta hur stort ett filament är som minsta fysikaliska enhet! Det du kan göra med ett filament motsvarar nog åtskilliga joule, och den teoretiska maxmängden är nog rätt hög... (tänk på kryotropi, som kan kyla utan att vara beroende av annat än objektets massa).

Man kan träna med ett filament i taget men jag skulle definitivt säga att gränsen för hur högt man kommer med det är ganska låg. Det är enligt mig som att skaffa kondition genom att promenera. För att bli bra måste man utmana gränser. Att träna med ett filament är något för nybörjare enligt mig. Jag skulle säga att någon som bara är van att hantera ett filament borde ha lika svårt med tre filament som den som är van vid tre men försöker sig på fyra-fem.

Att studera ett filament går naturligtvis bra men jag pratar inte om att studera dem utan att lära sig hantera dem. Att hantera fler är mycket svårare så då måste man träna på det.

Ja, fast skillnaden är ju som sagt att gränserna är skarpa... för varje extra filament krävs en ökning på 4 i färdighetsvärde för att kunna klara nästa svårighet av slag med mer än 50 % sannolikhet, och farorna i ett misslyckande är ganska stora. Då maxgränsen för en människa förmodligen ligger vid ganska säker behandling av ca. 5 filament (och där motsvarar du en av våra främsta elitidrottare) finns det inte så många steg att gå. Dessutom är insatserna mycket högre. Klart man ökar antalet filament, men först lär man få vara så säker som det går.

Enligt mig blir det inte rimligt att någon skulle kunna alstra ett filament utan förträning (undantaget magiska förmågor såklart) så jag håller mig nog till min tes.

Nej, såklart inte, men fem år? Och det för någon som tydligen är någon form av geni?

Som synes ovan hade jag reservationer mot uträkningarna och den risken jag anser vara den rätta kan mycket väl generera en qadosh-sänkning per år för en ganska skicklig magiker. Det ger ju effekten att guden inte kommer att tycka speciellt mycket om personen även om han lyckas behålla sin själ intakt.

Nu har jag kollat lite snabbt i regelboken och säger såhär: qadosh är ett mått på kontakt med guden. Personer med mycket qadosh står därför nära guden som har som en effekt av det respekt och en viss mån av välvilja, då qadosh ju höjs genom att man befrämjar religionen.

Om magikern nu fummlar så behåller han inte själen intakt även om han har qadosh kvar: själen har skadats, men dess närhet till guden tillåter den att behålla kontakten med verkligheten ändå, även om den försvagas av skadan.

Magikerns själ är därför intakt endast genom att ha offrat en del av sin närhet till guden. Detta var också en följd av magikerns egna val av liv och leverne, samt hans oförmåga att begränsa sig till en nivå då kontakten inte riskerar att skadas. Var i detta finner du underligheten i gudens reaktion om denne nu tycker sämre om personen? (en punkt som jag för övrigt själv inte stödde från början, då jag ansåg att qadosh är något empiriskt, även om jag nu kompromissar och finner att det fungerar lika bra).

En skicklig magiker förlorar ett i qadosh per år. En försiktigt magiker förlorar troligen ingeting alls förutom möjligheter. En vettig magiker modererar förlusten mot sina behov.

Och varför en gud skulle bry sig om magiker? Tja, Jargiens präster skulle nog kunna ge en långrandig förklaring om detta och många religionsregler har ganska liten egentlig effekt. Det hela visar ju dock en underlig sak i religionerna. I Jargiens Daak-tro är det i högsta grad tabu att använda magi och att bryta mot magi ger stora qadosh-förluster. I Consaber, där man dyrkar samma gud, är det dock inte tabu och är då utan represalier. Daak verkar således vara en mycket skum herre då han uppenbarligen ogillar när jargier använder magi men inte bryr sig när sabrier gör det.

Jag är väl den förste att påstå att Religioner saknar mycket information gällande de finare spörsmålen om religionens funktion och natur, men här har jag ett mycket enkelt svar: magiker i Consaber förlorar precis lika mycket qadosh som magiker i Jargien, bara att de inte blir exkommunicerade och avrättade för det. Säger religionsreglerna något annat om sakerna kan de gå och hänga sig: de är det första som ska revideras efter M&M (mina egna åsikter). Även om jag gärna vill veta om de gör det eller inte.

Just det: får man noll i qadosh blir man inte exkommunicerad, annat än om någon gör någon slags undersökning (som vad jag vet inte existerar) och finner att man har noll i qadosh. Det är omöjligt att se om man inte förlorar stora mängder, då man plötsligt åldras hastigt och lustigt. Dessutom skulle bokens regler förmodligen resultera i att ca 20 % av världens befolkning är ganska hårt exkommunicerade (och troligen många fler). Det låter lite orimligt.

Vadg gäller Daak ogillar han alla som använder magi då de inkräktar på hans skaparkraft och därmed hotar hans monopol som mirakelgörare och allmänt stor och allsmäktig (och där kan prästerna få säga vad de vill), och dessutom fråntar sina själar möjligheten till en stark länk till Honom (och därmed möjligheten att skänka honom kraft). Enkel pragmatism.

 

[k7e9]

De du talar om har som yrke/hobby att böja själva skapelsen efter sin egen vilja! Vilket människa med en normal drift till "religiös och själslig utveckling" gör det, egentligen? Och vem skulle klandra gudarna om de blev sura? (hmmm... kanske alla magiker som lär ha bränts på bål i Jargien, i och för sig, men de får skylla sig själva...)

Allvetandets brödraskap måste vara jobbigt att vara magiker i, även om vissa där säkerligen sysslar med magi...
Jargien är en sak, många andra gudar verkar inte tycka ett dugg illa om magi, inte vad man läser i Religion-boken, eller magiboken för den delen...
Religionen genomsyrar många länder som inte ens har en tanke på att förfölja eller förbjuda magiker...

Sedan vad det kommer till brukandet som skulle vara att böja skapelsen till sin vilja... Uppenbarligen kan alla lära sig göra det, vilket gör att möjligheten att böja skapelsen bara är en del av skapelsen, inte några slumpmässigt utvalda få som råkar födas med möjligheten...

Vad det gäller snacket om Rafali, så var det du själv som tog upp henne som exempel på hur det är att tränas till magiker... Då var det tydligen inga problem att förutsätta att alla magiker tränas i 4-5 år innan de under övervakning får alstra och dissipera ett filament...

Man är nog ganska medveten om säkerhetsriskerna för det här, och alstrar inte fler än två filament om det inte kniper.

Så varför får hon stå som mall för magikers medvetenhet om risker, när hon inte får stå som mall för det som försvårar kastandet och ökar riskerna för att använda sig av magi i samma diskussion?

Alla dina andra exempel är enligt mig situationer som majoriteten av Mundanas magiker inte kommer att uppleva under sin livstid.

Så du tror alltså på allvar att så många magiker sitter instängda och aretar med sina magier bara under de bästa av förhållanden? Många gör nog så, antagligen...
Men undrar varför yrket krigarmagiker ens existerar? Jag menar, vilken magiker skulle få för sig att gå utanför dörren? Ännu mer vara så frammåt att den kunde kalla sig krigarmagiker därmed om man gör som namnet antyder, hamna i strid då och då...

Försök sticka en halsduk under ett anfall av en hord vansinniga tiraker (eller valfri motsvarighet) så kanske du förstår varför jag tycker att de svårigheterna är helt rimliga... det är jäkligt jobbiga och extrema situationer, och då händer olyckor!

Jag tror ju det e ganska troligt att det inträffar gånger när en fototropiker har för lite ljus för att ta ett enkelt exempel... Men ändå vill kasta en besvärjelse...

Från början var ju dock min undran om varför en okontrollerad dissipation skulle ta en längre ifrån gudarna, inte hur lätt eller svårt det är att kasta magierna...
Nu har visserligen diskussionen glidit ganska långt från huvudämnet och mer handlar om att det är svårt eller inte svårt att kasta magi samt hur vanligt det är med okontrollerad dissipation än om varför okontrollerad dissipation och misslyckade psy-slag leder till att man kommer längre ifrån sina gudar...

Varför just misslyckat psy-slag? Tycker gudarna bara mindre om vissa för att de böjer skapelsen? Jag tycker quadoshförlusten ifall man nu skulle ha en sådan snarare skulle komma ifrån att det inom den specifika religionen var ett tabu att använda magi... Då är quadoshförlust en bra grej...

 

[Evil Peter]

Fast detta gäller endast deras faktiska existens, och inte nödvändigtvis deras användning."Mein kampf" var en storsäljare i Tyskland under Hitler-tiden, men enligt vad jag hört var det nog inte många som orkade ta sig igenom den...

Jag ser inte många besvärjelser som verkar vara obskyra. Tvärtom tror jag de skriver ut riktigt kända besvärjelser.

Varför har riddaren ett högt färdighetsvärde? För att han levlat från bondlurk via soldat till riddare via sina färdighetsvärden? Eller för att han har ett farligt "yrke" (dvs. att strida professionellt när det behövs) och därför behöver dem för att lyckas och överleva någorlunda oskadd? En magiker som inte är så pass duktig lär hålla sig på någon magnitud lägre besvärjelser.

Framförallt är det nog för att han har bättre träning (mest pga sin börd) än soldaten som ju har ett minst lika farligt yrke. Det finns ju många typer av magiker också och det är ju inte lika säkert att primitiva magiker går efter alla säkerhetsregler som de äldsta ordrarna (jag skulle nog jämföra det med barbarkrigarträning vs stridsakademi). Fast visst håller jag med om att en dålig magiker torde använda lätta besvärjelser. Däremot tycker jag en magiker med färdighetsvärden på 15 ska se Ob3T6 som relativ rutin. Att säga att det är riskabelt gör ju att den normale soldaten verkar som en galning då han har lägre färdighetsvärden och missar i hans yrke leder mycket oftare till skador och död än magikers missar. Soldaten kan dessutom sällan välja lättare slag än Ob3T6 och gör nog ofta svårare slag (pga utmattning osv). Strid är fortfarande farligare än magi enligt mig alltså.

Självklart ska det vara en fördubbling. Jag tänkte på det, men i slutändan så ser det ut som om jag glömde det, och allt jag kan säga är att det är mänskligt att fela... dock tycker jag fortfarande att risken inte är alltför allvarlig, beroende på hur mycket magikern brukar sin magi.

Inga problem, inte minst som jag också skrivit fel i tråden. Jag håller med dig om att det inte är någon allvarlig risk sett ur de flesta magikers ögon. Det jag för tankarna om är att man har låg chans att få gudars tillgivenhet och därmed kanske gudarna skulle ogilla magi.

Nu när jag ändå kommer ihåg det kan jag ju vara lite dryg och säga att eftersom magikern hade Alstra Ataxatropi behöver han inte fumla på besvärjelseslaget för att få okontrollerad dissipation. Detta naturligtvis bortsett från att han alstrade Fototropi vilket han inte ens kunde så detta är ju naturligtvis inte mer än lite skämtsamt besserwisser-tjafs.

Fast här är den minsta längdenheten meter. Jag menar, fatta hur stort ett filament är som minsta fysikaliska enhet! Det du kan göra med ett filament motsvarar nog åtskilliga joule, och den teoretiska maxmängden är nog rätt hög... (tänk på kryotropi, som kan kyla utan att vara beroende av annat än objektets massa).

Det perfekta löpsteget är nog mer detaljerat än att det kan beskrivas i meter. Min poäng är bara att det är en sak att räkna och teorisera om magi och en annan att kunna hantera krafterna rent fysiskt och mentalt (vilket ju också visas av att det är skilda färdigheter). En besvärjare behöver ju egentligen inte veta så mycket om filamentens uppbyggnad utan kan bara gå på känsla.

Ja, fast skillnaden är ju som sagt att gränserna är skarpa... för varje extra filament krävs en ökning på 4 i färdighetsvärde för att kunna klara nästa svårighet av slag med mer än 50 % sannolikhet, och farorna i ett misslyckande är ganska stora. Då maxgränsen för en människa förmodligen ligger vid ganska säker behandling av ca. 5 filament (och där motsvarar du en av våra främsta elitidrottare) finns det inte så många steg att gå. Dessutom är insatserna mycket högre. Klart man ökar antalet filament, men först lär man få vara så säker som det går.

Ja, det är stora steg det rör sig om och större risker än för en idrottare. Dock skulle jag nog säga att en magiker med färdighetsvärden på omkring 15 är van vid svårighetsgrader kring åtminstone Ob3T6 (speciellt vid transformering förstås).

Nej, såklart inte, men fem år? Och det för någon som tydligen är någon form av geni?

De är väl bara överdrivet försiktiga samt att de lägger vikt på mycket annat än bara besvärjandet. Jag tvivlar på att primitiva magiker, vilka inte ens har färdigheten teoretisk magi, väntar så länge utan där har man nog en mer riskabel inlärningsperiod.

Skulle jag spelleda en kampanj för magikerlärlingar skulle jag nog dock inte använda en riktigt så lång period innan man börjar tafsa på filament, men det är ju en rent personlig värdering.

Nu har jag kollat lite snabbt i regelboken och säger såhär: qadosh är ett mått på kontakt med guden. Personer med mycket qadosh står därför nära guden som har som en effekt av det respekt och en viss mån av välvilja, då qadosh ju höjs genom att man befrämjar religionen.

Om magikern nu fummlar så behåller han inte själen intakt även om han har qadosh kvar: själen har skadats, men dess närhet till guden tillåter den att behålla kontakten med verkligheten ändå, även om den försvagas av skadan.

Magikerns själ är därför intakt endast genom att ha offrat en del av sin närhet till guden. Detta var också en följd av magikerns egna val av liv och leverne, samt hans oförmåga att begränsa sig till en nivå då kontakten inte riskerar att skadas. Var i detta finner du underligheten i gudens reaktion om denne nu tycker sämre om personen? (en punkt som jag för övrigt själv inte stödde från början, då jag ansåg att qadosh är något empiriskt, även om jag nu kompromissar och finner att det fungerar lika bra).

En skicklig magiker förlorar ett i qadosh per år. En försiktigt magiker förlorar troligen ingeting alls förutom möjligheter. En vettig magiker modererar förlusten mot sina behov.

Ja, själen skadas alltid av qadosh-sänkningar men den stärks ju även av ökningar så så länge man ligger på 0 eller mer skulle jag inte se den som "skadad".

Det jag tycker är konstigt är att människor, säkert fler och fler med tidens gång om än inte många, sysslar med saker som rent regelmässigt gör att guden inte får någon respekt för dem eller t.o.m. gör dem oanvändbara utan att guden vill sätta band på det.

Man kan ju säga att många gudar gillar att människan söker makt och att det är okej att de svaga gör bort sig men det stämmer ofta inte överens med religionernas stil.

Jag är väl den förste att påstå att Religioner saknar mycket information gällande de finare spörsmålen om religionens funktion och natur, men här har jag ett mycket enkelt svar: magiker i Consaber förlorar precis lika mycket qadosh som magiker i Jargien, bara att de inte blir exkommunicerade och avrättade för det. Säger religionsreglerna något annat om sakerna kan de gå och hänga sig: de är det första som ska revideras efter M&M (mina egna åsikter). Även om jag gärna vill veta om de gör det eller inte.

Just det: får man noll i qadosh blir man inte exkommunicerad, annat än om någon gör någon slags undersökning (som vad jag vet inte existerar) och finner att man har noll i qadosh. Det är omöjligt att se om man inte förlorar stora mängder, då man plötsligt åldras hastigt och lustigt. Dessutom skulle bokens regler förmodligen resultera i att ca 20 % av världens befolkning är ganska hårt exkommunicerade (och troligen många fler). Det låter lite orimligt.

Vadg gäller Daak ogillar han alla som använder magi då de inkräktar på hans skaparkraft och därmed hotar hans monopol som mirakelgörare och allmänt stor och allsmäktig (och där kan prästerna få säga vad de vill), och dessutom fråntar sina själar möjligheten till en stark länk till Honom (och därmed möjligheten att skänka honom kraft). Enkel pragmatism.

Ja, visst hänger det på att boken är ofullständig. Själv skulle jag nog dock göra en annan lösning.

Jag skulle nog inte säga att Daak hatar magi för då borde han inte låna sin kraft till de som faktiskt hjälper till att främja magi. I Consaber ses det väl till och med som kätteri att vilja förbjuda sabriska magiker (men thalaskiska sådana är självklart onda och bör förgöras)? Som det ser ut verkar det mer vara en tolkningsfråga av Daaks ord och att det faktiskt är Jargien som har fel.

Det lättaste vore väl att se till att användandet av magi som tabubrott inte minskar qadosh, just för att se till att den sabriska Daak-tron ska fungera. Det fungerar inte för mig att ha en kyrka som försvarar magiker samtidigt som guden vill ha bort medlemmarna som praktiserar magi. Magiker i Jargien torde, pga hur religionen ser ut, ändå inte vara Daak-troende så man får nog aldrig problemet där och om nu någon är magiker blir de ju torterade och/eller dödade så fort någon får nys om det.

Var rätt trött vid skrivandet av detta så jag reserverar mig för eventuella fel pga detta.

 

[Evil Peter]

Min poäng var i alla fall att Rafalis kommentar, enligt min mening, troligen ligger i stil med den matematiker som säger "va? kan du på fullt allvar inte beräkna fjärderoten ur 625 i huvudet?!".

Jag tror istället det bara ligger i att den som skrev texten inte hade full koll på hur magisystemet skulle se ut. Rafali är en enormt duktig och omtyckt lärarinna så jag tvivlar på att hon skulle ha en så överlägsen attityd. Tror inte stämningstexterna går att lita på fullt ut.

Visserligen står det ju att hela huset Duncreigh ogillar verbal invokation och gester men även detta är inte rimligt enligt mig då en extra svårighetsgrad gör så mycket (speciellt om man är dödlig). Det rör sig om ett mäktigt hus med stora mål så det vore skumt omt de kompromissar på det sättet. Inte minst då det står att huset även står för en enkelhet, vilket i mitt tycke inte passar in i den fåfänga attityden.

... för att få ett eller två filament man behöver för effekter som "Avstånd" och "Temporalisera", har jag för mig, som ger upp till hela Ob2T6 mot PSY. Magikerna kanske har lärt sig att vara försiktiga när det gäller sånt här? Jag tror att de flesta av dem är väl medvetna om risker och begränsningar och håller sig till sådant som de klarar.

Om man använder sig av två filament för t ex "Avstånd" sitter du totalt med minst fyra filament i besvärjelsen eftersom du behöver en annan lika stark effekt att lägga den på. Fumlar du med transformeringen eller första besvärjelseslaget blir det ju okontrollerad dissipation på alla fyra.

Dessutom får jag ofta intrycket att de flesta magiker till större delen är antingen ateister eller tillhör "lightversioner" av det (som deister och agnostiker), fast det är ju bara min bild.

Själv tycker jag att agnostiker osv inte riktigt hör hemma i den här typen av fantasy eftersom det finns klara bevis på att gudarna existerar i form av ceremonier och andra fenomen. Däremot behöver man ju inte tillhöra någon religion men jag skulle nog se det som att de flesta magiker inte är några hybrisstinna världsförvridare utan gärna söker det skydd en gud kan ge.

Hoppade mest in på sidospår här men magi är roligt att diskutera...

 

[Regmolar]

Allvetandets brödraskap måste vara jobbigt att vara magiker i, även om vissa där säkerligen sysslar med magi...

Eller så är det jobbigare att gå ned på negativ qadosh eftersom du saknar lämplig buffert när du anser att religionerna inte passar?

Du förutsätter att alla magiker per rutin använder trollformler som enligt dig ger en oacceptabel chans till qadoshförlust, vilket jag tycker är befängt. 1/65-risken är för ovanliga situationer, två filament lär räcka för dagligt brukt. Dett är min viktigaste ståndpunkt.

Uppenbarligen kan alla lära sig göra det, vilket gör att möjligheten att böja skapelsen bara är en del av skapelsen, inte några slumpmässigt utvalda få som råkar födas med möjligheten...

Om du citerar det stycke text som ordagrannt förklarar detta ska jag tacka dig och inte argumentera emot... har länge funderat över ifall det är så. Fast du lär nog ändå behöva åtminstone ett PSY över medel.

En intressant motliknelse (om vi förutsätter att du av rätt, vilket du åtminstone i mitt Mundana skulle ha, åtminstone i teorin (se PSY-kommentaren)) kan ju också vara att alla kan lära sig döda (och många gör det), vilket gör det till en naturlig del av skapelsen. Bara för att något är möljligt behöver det inte ses som rätt.

Vad gäller Rafali sade jag aldrig att den långa studietiden var ett måste (som du tolkade det), utan en säkerhetsprincip. Här i Sverige har vi tolv år obligatorisk skola innan man anses kunna få komma ut och arbeta med viktiga yrken (eller åtminstone nio), och jag har aldrig hört någon påstå att det är absurt...

Att Rafali vid 10-12:årsåldern får pröva något som i längden kan (och kommer) att skada hennes själ tycker jag snarare är ett tecken på att hon är ett underbarn än tvärtom.

Så varför får hon stå som mall för magikers medvetenhet om risker, när hon inte får stå som mall för det som försvårar kastandet och ökar riskerna för att använda sig av magi i samma diskussion?

Förlåt min lathet, men jag orkar inte söka igenom tråden efter platsen du citerar och känner inte igen den. Men förutsätt att jag skulle ha något bra svar om du inte vill leta upp stycket och hänvisa mig

Men undrar varför yrket krigarmagiker ens existerar? Jag menar, vilken magiker skulle få för sig att gå utanför dörren? Ännu mer vara så frammåt att den kunde kalla sig krigarmagiker därmed om man gör som namnet antyder, hamna i strid då och då...

...så kanske man är intelligent nog att 1: arbeta bakom några tungt rustade livvakter, då man förmodligen arbetar med någon form av magiskt "eldunderstöd" eller 2: inte använda sig av mer än ett eller två filament åt gången om man nu föredrar att gå i närstrid och befinner sig på osäkert område.

Och anledningen till att de gör det är nog antingen patriotism eller en bra betaltning. Eller så har de en ohälsosam drift att söka upp fara och riskera båd liv, lem, själ och existens. Du kan lika gärna fråga varför människor blir krigsmaskinister, rank-and-file-soldater eller bergsklättrare: svaren liknar nog varandra.

Jag tror ju det e ganska troligt att det inträffar gånger när en fototropiker har för lite ljus för att ta ett enkelt exempel... Men ändå vill kasta en besvärjelse...

Då får han väga risken för okontrollerad dissipation mot behovet av att bruka sin magi. Livet är fullt av val och risker, och det här är bara en av dem.

Varför just misslyckat psy-slag? Tycker gudarna bara mindre om vissa för att de böjer skapelsen? Jag tycker quadoshförlusten ifall man nu skulle ha en sådan snarare skulle komma ifrån att det inom den specifika religionen var ett tabu att använda magi... Då är quadoshförlust en bra grej...

Nu kanske du inte accepterar den förklaringen, men jag och andra har svarat (eller åtminstone försökt) på den här frågan flera gånger (vill jag minnas, i alla fall) se mitt snart näst senaste inlägg i den här undertråden för min personliga förklaring, och det därefter för mitt försvar för den... allt efter de första raderna inlägg handlar om snuttiga detaljer



Ja, jag fortsätter svara för att jag älskar att debattera såhär och för att jag oftast har svårt att acceptera att jag har fel lika mycket som för att stödja min teori. Jag är faktiskt bara mänsklig.

 

[Regmolar]

Jag tror istället det bara ligger i att den som skrev texten inte hade full koll på hur magisystemet skulle se ut. Rafali är en enormt duktig och omtyckt lärarinna så jag tvivlar på att hon skulle ha en så överlägsen attityd. Tror inte stämningstexterna går att lita på fullt ut.

Tja, om jag inte har fel så är det Krille som har skrivit de där artiklarna, och han råkar vara en av Eons skapare (inte sagt att han måste ha koll på reglerna för det, men tyckte det var kul att påpeka ^^) Dessutom ser jag inte var det han skriver avsevärt går emot reglerna, förutom vad gäller vävrivning, där han ju faktiskt ger ett konkret förslag på hur det ska handskas.

Visserligen står det ju att hela huset Duncreigh ogillar verbal invokation och gester men även detta är inte rimligt enligt mig då en extra svårighetsgrad gör så mycket (speciellt om man är dödlig). Det rör sig om ett mäktigt hus med stora mål så det vore skumt omt de kompromissar på det sättet. Inte minst då det står att huset även står för en enkelhet, vilket i mitt tycke inte passar in i den fåfänga attityden.

Och om jag nu hävdar att focii är något till 100 % mentalt som egentligen inte är nödvändigt för magi av någon annan orsak än att hjälpa magikern genomgå de mentala processer som leder till skapandet av besvärjelsen, och att Duncreigh genom sin hård indoktrinering från ett tidigt stadiumser till att deras medlemmar förlorar detta behov och därför inte märker av denna svårighet? (eftersom diskussionen sjunkit till en sådan nivå får jag då även hävda att Rafalis uttalande om focii då är en manifestation av tidigare nämnda attityd). Allt handlar här om egna åsikter och perspektiv, och om man tolkar reglerna som verktyg eller lagar, och obesegbart argumenterande handlar om att gå runt motståndarens (bra) argument istället för att möta dem

Om man använder sig av två filament för t ex "Avstånd" sitter du totalt med minst fyra filament i besvärjelsen eftersom du behöver en annan lika stark effekt att lägga den på. Fumlar du med transformeringen eller första besvärjelseslaget blir det ju okontrollerad dissipation på alla fyra.

Jobbigt läge för magikern, då... han får hålla sig till två effektfilament totalt (=lätta besvärjelseslag, negligerbar fummelrisk) och starkt fundera på vilken aspekt han skall använda för sina transformeringar... annars föreslår jag en husregel för att minska antalet filament för sådana effekter till 1 eller magnituden/2 (sett det förslaget någonstans tror jag) för att komma tillrätta med problemet.

Själv tycker jag att agnostiker osv inte riktigt hör hemma i den här typen av fantasy eftersom det finns klara bevis på att gudarna existerar i form av ceremonier och andra fenomen. Däremot behöver man ju inte tillhöra någon religion men jag skulle nog se det som att de flesta magiker inte är några hybrisstinna världsförvridare utan gärna söker det skydd en gud kan ge.

Ja, men med tanke på hur mycket gudarna på ett genomsnitt lägger sig i folks affärer tror jag nog att människor med förmågan att "övertala" universum nog håller sig till sig själva. Argumenterar inte mot att det kan finnas stort antal troende magiker dock: för den försiktige finns stora vinster i att ha en viss qadoshbuffert för sina riktigt farliga besvärjelser, när den tiden är kommen. Sen har vi ju druiderna också, förstås, som lär vara oerhört försiktiga med sitt magikastande med tanke på deras dubbla yrke...

O ja, jag älskar diskussioner (och, som jag förklarade i mitt andra inlägg, debatter) gällande magi och allt annat. Ska försöka muntra upp tonen från mitt hackande bara...

 

[Regmolar]

Jag ser inte många besvärjelser som verkar vara obskyra. Tvärtom tror jag de skriver ut riktigt kända besvärjelser.

Som "Vurgils dödsgrepp", som om inte annat lär döda magikern efter användning genom sin troligen närmast absurda risk för okontrollerad dissipation, eller "Bzarons kvicka återhämtning", som bevisligen skapats av en person, endast för honom själv, för inte alltför länge sedan, för att intem tala om den minst sagt tveksamt användbara "Pneumatisk teleportering"? (när det inte gäller utvalda grupper, dvs.)

Ingen "medelmagiker" lär använda någon av dessa saker annat än i yttersta nödfall, just på grund av risken. I övrigt är det fullt möjligt att du har rätt; det är upp till SL

Att säga att det är riskabelt gör ju att den normale soldaten verkar som en galning då han har lägre färdighetsvärden och missar i hans yrke leder mycket oftare till skador och död än magikers missar. Soldaten kan dessutom sällan välja lättare slag än Ob3T6 och gör nog ofta svårare slag (pga utmattning osv). Strid är fortfarande farligare än magi enligt mig alltså.

Vilket var just vad jag ville framhäva: strid är avsevärt farligare, men hundratusentals mundanier blir ändå krigare. Det ser ju ut som vi är överens här; ett första steg! Magiker är en klass som tillhör adeln eller den högsta borgarklassen (och motsvarande primitiva version), att jämföra med prästerskapet, och lär därför kunna ägna hela sina liv år att studera och träna sitt ämne med tillgång till den bästa utrustning som finns att tillgå. Soldaten ser också Ob3T6 i rutin, skadas fortfarande av sina missar, och lär knappast kunna välja lägre svårighetsgrad, medan magikern skadas av en miss på ca. 65 och normalt inte behöver ta den risken. Vi säger samma sak.

Nu när jag ändå kommer ihåg det kan jag ju vara lite dryg och säga att eftersom magikern hade Alstra Ataxatropi behöver han inte fumla på besvärjelseslaget för att få okontrollerad dissipation. Detta naturligtvis bortsett från att han alstrade Fototropi vilket han inte ens kunde så detta är ju naturligtvis inte mer än lite skämtsamt besserwisser-tjafs.

Ja, hårt för magikern som fått det inpräntat i sig att ataxatropi är magikerns högra (eller vänstra) hand Håller man på och trollar med rent kaos får man ta risken...

Det perfekta löpsteget är nog mer detaljerat än att det kan beskrivas i meter. Min poäng är bara att det är en sak att räkna och teorisera om magi och en annan att kunna hantera krafterna rent fysiskt och mentalt (vilket ju också visas av att det är skilda färdigheter). En besvärjare behöver ju egentligen inte veta så mycket om filamentens uppbyggnad utan kan bara gå på känsla.

Jag kan inte argumentera emot dig.

Ja, det är stora steg det rör sig om och större risker än för en idrottare. Dock skulle jag nog säga att en magiker med färdighetsvärden på omkring 15 är van vid svårighetsgrader kring åtminstone Ob3T6 (speciellt vid transformering förstås).

Tja, snarare än van skulle jag säga kunnig. Det är nog först vid färdighetsvärden på uppemot arton då man är "van" vid det som för andra är normalsvårt (vilket enligt mig stämmer ganska väl överens med definitionen på färdighetsvärdet som "mästare": allt som är normalsvårt för andra är rutin för dig. Är du "skicklig" (15 enligt mig) så är du bara ovanligt bra på att göra det). Värst vad jag gillar parenteser...

De är väl bara överdrivet försiktiga samt att de lägger vikt på mycket annat än bara besvärjandet. Jag tvivlar på att primitiva magiker, vilka inte ens har färdigheten teoretisk magi, väntar så länge utan där har man nog en mer riskabel inlärningsperiod.

Skulle jag spelleda en kampanj för magikerlärlingar skulle jag nog dock inte använda en riktigt så lång period innan man börjar tafsa på filament, men det är ju en rent personlig värdering.

Nu vet jag att jag argumenterar emot mig själv, men jag vill hänvisa till min jämförelse att vi går i skolan i absolut minst nio år innan vi får komma ut i arbetslivet... även om man blir diskare eller lokalvårdare (städare). Och magi tror jag är lite farligare än så...

Dessutom tror jag knappast att adels- och borgarfamiljerna vill se sina söner gå med minus i qadosh utan en god anledning, eller alls för den delen. Sen är det ju upp till dig vad du anser är rätt, så länge du är SL (enligt min mening ett av de ställen där Neogames med flit undvikit att lämna ut officiell information, annat än möjligen som stämningstexter).

Ja, själen skadas alltid av qadosh-sänkningar men den stärks ju även av ökningar så så länge man ligger på 0 eller mer skulle jag inte se den som "skadad".

Det jag tycker är konstigt är att människor, säkert fler och fler med tidens gång om än inte många, sysslar med saker som rent regelmässigt gör att guden inte får någon respekt för dem eller t.o.m. gör dem oanvändbara utan att guden vill sätta band på det.

Man kan ju säga att många gudar gillar att människan söker makt och att det är okej att de svaga gör bort sig men det stämmer ofta inte överens med religionernas stil.

Nej, för har du hög qadosh har din nära kontakt med guden "tagit upp" skadan och verkat som en buffert: själen förlorar lite av sin kontakt men är i allt annart oskadd. Du kan se det som ett datorspel à la Quake: förlusten har sänkt den "armor" som din qadosh givit dig, men har i gengäld skyddat din "health".

Vad gäller toleransen: om gudarna skulle bry sig om avvikande grupper av magikerantalets storlek skulle Mundana inte uppleva annat än religiösa konflikter, och något sådant som en öppen religiös minoritet skulle inte existera. Gudarna har helt enkelt inte tillräcklig anledning att bry sig. Sen kan det ju även vara pragmatiskt: ett samhälle med magiker är starkare än ett utan, vilket ger gudens anhängare en fördel. Men jag tror snarare på den första modellen.

Spoiler L&H.
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">Sen kan det ju också vara så att gudarna insett vilken vikt magiker spelar i att slå tillbaka mörkret: se bara på Ziu och Sung i L&H. Daak är ju tydligen av en annan åsikt, men det får man väl leva med: alla kan inte vara av samma åsikt. Han själv kan ju förmodligen uppväga det i numerär, om inte annat.</font></td></tr></table>

Jag skulle nog inte säga att Daak hatar magi för då borde han inte låna sin kraft till de som faktiskt hjälper till att främja magi. I Consaber ses det väl till och med som kätteri att vilja förbjuda sabriska magiker (men thalaskiska sådana är självklart onda och bör förgöras)? Som det ser ut verkar det mer vara en tolkningsfråga av Daaks ord och att det faktiskt är Jargien som har fel.

Det lättaste vore väl att se till att användandet av magi som tabubrott inte minskar qadosh, just för att se till att den sabriska Daak-tron ska fungera. Det fungerar inte för mig att ha en kyrka som försvarar magiker samtidigt som guden vill ha bort medlemmarna som praktiserar magi. Magiker i Jargien torde, pga hur religionen ser ut, ändå inte vara Daak-troende så man får nog aldrig problemet där och om nu någon är magiker blir de ju torterade och/eller dödade så fort någon får nys om det.

Consaber saknar inte tabu mot magi: man har bara tolkat om synden som att använda magi för att skada andra, och kan därmed hävda att Legio Colonan som helhet inte begår några blasfemiska synder. Dessutom skulle jag nog inte säga att den sabriska kyrkan och Legio Colonan är några såta vänner, annat än i de mer patriotiska intressena...

Observera att sabrierna även tillåter Daaktron, trots de i sin religion begår en avsevärd blasfemisk synd (även om man såklart bortförklarar det på något vänster). Min poäng är i alla fall att pragmatismen är det som styr här.

Vill dock gärna se ifall du har ett citat där det står att den sabriska kyrkan stöder LG annat än som en pragmatisk åtgärd för nationens fortlevnad, då det nog leder till att jag måste omvärdera min tes.

Vad gäller Daak personligen tror jag att han prioriterar kraften från sina två miljoner troende sabrier framför utrotande av de kätterska sabrimagikerna...

Fram för pragmatismen! (och inlägget verkar inte ligga efter i kvalitén, trots trötthet)

 

[Evil Peter]

Tja, om jag inte har fel så är det Krille som har skrivit de där artiklarna, och han råkar vara en av Eons skapare (inte sagt att han måste ha koll på reglerna för det, men tyckte det var kul att påpeka ^^) Dessutom ser jag inte var det han skriver avsevärt går emot reglerna, förutom vad gäller vävrivning, där han ju faktiskt ger ett konkret förslag på hur det ska handskas.

Ja, jag har också för mig att det var han som skrev dem men valde att inte skriva så då det kunde bli ett onödigt sidospår om jag hade fel, dessutom är väl inte magisystemet främst hans skapelse? Jag har även för mig att det sagts att texterna skrevs mer fritt än strikt bundet till systemet. Inget går ju avsevärt emot systemet men det finns ju flera saker som inte känns fullt fungerande, vi har ju tagit upp några redan.

Och om jag nu hävdar att focii är något till 100 % mentalt som egentligen inte är nödvändigt för magi av någon annan orsak än att hjälpa magikern genomgå de mentala processer som leder till skapandet av besvärjelsen, och att Duncreigh genom sin hård indoktrinering från ett tidigt stadiumser till att deras medlemmar förlorar detta behov och därför inte märker av denna svårighet? (eftersom diskussionen sjunkit till en sådan nivå får jag då även hävda att Rafalis uttalande om focii då är en manifestation av tidigare nämnda attityd). Allt handlar här om egna åsikter och perspektiv, och om man tolkar reglerna som verktyg eller lagar, och obesegbart argumenterande handlar om att gå runt motståndarens (bra) argument istället för att möta dem

Om du gör det kallar jag det husregler. Det står tydligt att utelämnande av sådant försvårar och det skrivs ingenting om undantag i reglerna. Reglerna står alltid högre än stämningstext enligt mig, speciellt som stämningstext aldrig korrigeras i errata.

Jobbigt läge för magikern, då... han får hålla sig till två effektfilament totalt (=lätta besvärjelseslag, negligerbar fummelrisk) och starkt fundera på vilken aspekt han skall använda för sina transformeringar... annars föreslår jag en husregel för att minska antalet filament för sådana effekter till 1 eller magnituden/2 (sett det förslaget någonstans tror jag) för att komma tillrätta med problemet.

Jag försöker mest påvisa att det inte är ovanligt med fler filament än två i besvärjelser. Den överlägset vanligaste transformeringen är också normal (duh) så det medför ju också att man måste alstra ett filament mer än man behöver.

Vad gäller svårigheten har vi i vårt gäng en förkärlek för det improviserade systemet så vi kör med det utan att man behöver Den Tomma Effekten. Kan ju tyckas bli för mäktigt men än så länge begränsas det av spelarnas val av effekter osv. Funderar på att göra om formaliserad magi mer så att man skräddarsyr besvärjelser oftare för en individuell uppgift.

Ja, men med tanke på hur mycket gudarna på ett genomsnitt lägger sig i folks affärer tror jag nog att människor med förmågan att "övertala" universum nog håller sig till sig själva. Argumenterar inte mot att det kan finnas stort antal troende magiker dock: för den försiktige finns stora vinster i att ha en viss qadoshbuffert för sina riktigt farliga besvärjelser, när den tiden är kommen. Sen har vi ju druiderna också, förstås, som lär vara oerhört försiktiga med sitt magikastande med tanke på deras dubbla yrke...

Jag ser inte riktigt varför du anser att de skulle hålla sig för sig själva i länder som accepterar dem. Att inte vara troende är ju generellt ett större problem än att vara magiker och jag ser nog mer fördelar än hinder för magiker att vara religiösa. De borde ju ofta vara uppvuxna med religion och magi i sig tycker jag inte ger någon direkt anledning att avsäga sig gudarna. Själv vill jag ha magiker att vara relativt vanliga människor, trots sitt mycket ovanliga yrke, och religion blir ju naturligt en större sak i fantasy än i vår moderna verklighet.

O ja, jag älskar diskussioner (och, som jag förklarade i mitt andra inlägg, debatter) gällande magi och allt annat. Ska försöka muntra upp tonen från mitt hackande bara...

Ja, det är riktigt kul med sådana här diskussioner, det blir ju därför man bär iväg från orginalämnet. Jag tycker tonen varit bra då det inte är något onödigt gnabb.

 

[k7e9]

Eller så är det jobbigare att gå ned på negativ qadosh eftersom du saknar lämplig buffert när du anser att religionerna inte passar?

Jag har inga personligen ingen karaktär som skulle ha ett problem med negativ Quadosh... Jag har ingen karaktär som brukar magi, eller som är troende och har quadosh... Jag har heller inga planer på en sådan karaktär... Faktum är att jag inte har någon karaktär alls...

två filament lär räcka för dagligt brukt.

Jag förstår bara inte varför det existerar så väldans många magier som använder så mycket mer isåfall... Men jag håller med om att 1/65 inte är en väldigt stor chans...

Om man använder besvärjelser någorlunda ofta bör det dock hända...
Som det står i spelarens bok så försörjer ju sig (iallafall en betydande del) magiker på att utföra tjänster, som torde bestå av olika besvärjelser om inte undervisning... Dock känns det som om alla magiker inte kan ägna sig åt undervisning, det borde bli allt för få lärare. Detta torde leda dessa magiker ut ur sina låsta rum där allt är perfekt tillrättalagt...

alla kan lära sig döda (och många gör det), vilket gör det till en naturlig del av skapelsen. Bara för att något är möljligt behöver det inte ses som rätt.

Skillnaden är att om du dödar i religionens namn med ett svärd så kan du fummla hur mycket du vill, inte förlorar du Quadosh för det... Kastar du magi i exakt samma ändamål kan du däremot förlora Quadosh...

Förlåt min lathet, men jag orkar inte söka igenom tråden efter platsen du citerar och känner inte igen den. Men förutsätt att jag skulle ha något bra svar om du inte vill leta upp stycket och hänvisa mig

Här har du inlägget där du använder Rafali som exempel, inlägget efter använder jag henne som exempel (ett exempel som tas ifrån samma stämingstext och samma lektion)
Här däremot så säger du själv att jag inte bör använda Rafali som exempel... Vilket jag personligen tycker är ganska fel... Använder man en person som exempel så ska det personen sagt och gjort i samma sammanhang gå att använda åt andra hållet i diskussionen... Du kan ju inte anta att Rafali säger rätt saker bara när det passar in i din förklaring...

Mjusste, du sa tidigare att de flesta magiker nog är Ateister, eller liknande...
Jag skulle fråga mig varför? Varför skulle de vara ateister i ett samhälle och i en värld som är så mycket mer genomsyrad av religionen än vår egen? I Mundana kan man ofta se bevis på att gudarna existerar, dessutom ger materialet känslan att de aldra flesta är troende.

Jag vet också att många förklaringar till varför magi skadar quadosh har kommit upp... Det finns många som är helt okej, men jag känner alltid att det inte finns några tillräckliga bevis för vad det är som gör att den sortens förlust existerar...

Istället skulle jag mycket häldre se de båda skalorna separerade från varandra... Där du kan ha negativ "magiker-quadosh" och positiv "religiös-quadosh" på samma gång...
Detta skulle ju betyda att en magiker kan vara troende, men samtidigt fummla en besvärjelse då och då...

Det betyder även att magiker inte kan gå med i religioner för att skaffa sig en buffert mot samma nämnda fummel... Utan de magiker som verligen vill vara religiösa är det därför, inte för att de skyddar mot fummel... Vilket dessutom skulle göra att det var "mindre värt det" att gå med i en relgion för en magiker om man ser till skydd mot borttoning och så vidare...

Om du citerar det stycke text som ordagrannt förklarar detta ska jag tacka dig och inte argumentera emot...

Jag är helt säker på att det någonstans finns en text som säger något i stil med "observera att alla karaktärer kan lära sig magiska färdigheter från början..." men hittar det inte just nu... Ska leta vidare...

Att alla karaktärer kan lära sig det ifrån början betyder ju att till och med en bonde eller tiggare med misslyckad karriär skulle kunna betala valfria poäng för att kunna magi... Vilket borde betyda att faktist alla kan lära sig det... Jag har heller aldrig sett att det för vissa skulle vara omöjligt att lära sig... Vissa (som Rafali) kanske föds med ett läshuvud och ett intresse och utvecklas därför snabbare än "alla andra"...

Hittar dock på sidan 70, "Valfria färdigheter: Här anges hur många enheter rollpersonen får för att höja valfria färdigheter. Den enda färdighet som inte får höjas med valfria färdigheter är Stridsvana."
Eftersom stridsvana är den enda man inte får höja med VF så får man tydligen skaffa sig magi-färdigheter och ändå spela tiggare, pirat, ädling, bonde, bödel eller vad annat man kan hitta på... Här kan ju dock spelledaren sätta stopp om den så önskar, men i grund och botten tolkar jag detta som att alla om de vill kan lära sig magi...

Hittar jag de andra stycken jag vill minnas finns och som uttrycker det på ett bättre sätt, så säger jag till...

 

[Evil Peter]

Som "Vurgils dödsgrepp", som om inte annat lär döda magikern efter användning genom sin troligen närmast absurda risk för okontrollerad dissipation, eller "Bzarons kvicka återhämtning", som bevisligen skapats av en person, endast för honom själv, för inte alltför länge sedan, för att intem tala om den minst sagt tveksamt användbara "Pneumatisk teleportering"? (när det inte gäller utvalda grupper, dvs.)

Ingen "medelmagiker" lär använda någon av dessa saker annat än i yttersta nödfall, just på grund av risken. I övrigt är det fullt möjligt att du har rätt; det är upp till SL

När besvärjelser har ett namn är de ju rätt garanterat kända eftersom det ju är en stor ynnest att ha en besvärjelse nämnd efter sig själv, iaf från vad jag fått fram av att läsa i M&M.

Pneutatisk Teleportering är ju inte direkt totalgalen. Det verkar ju som massor av magiker har en alstrafärdighet och sedan transformerar och då kommer man lätt upp i sådana svårighetsgrader.

Vilket var just vad jag ville framhäva: strid är avsevärt farligare, men hundratusentals mundanier blir ändå krigare. Det ser ju ut som vi är överens här; ett första steg! Magiker är en klass som tillhör adeln eller den högsta borgarklassen (och motsvarande primitiva version), att jämföra med prästerskapet, och lär därför kunna ägna hela sina liv år att studera och träna sitt ämne med tillgång till den bästa utrustning som finns att tillgå. Soldaten ser också Ob3T6 i rutin, skadas fortfarande av sina missar, och lär knappast kunna välja lägre svårighetsgrad, medan magikern skadas av en miss på ca. 65 och normalt inte behöver ta den risken. Vi säger samma sak.

Vi säger samma sak men jag har heller inte argumenterat för att magiker är väldigt rädda för fummel, tvärtom tar många vetenskapsmän risker för att nå framgångar. Jag har mest sett det som att det händer då och då att man tappar qadosh och att det kunde irritera gudarna. Även vanliga människor kan ju öka i qadosh varje år med mässor osv och jag tror det gör att många magiker fortfarande inte är på negativ qadosh (binder ihop det med mitt andra inlägg om religiösa magiker).

Ja, hårt för magikern som fått det inpräntat i sig att ataxatropi är magikerns högra (eller vänstra) hand Håller man på och trollar med rent kaos får man ta risken...

Instämmer. Brukar dock alltid välja att kunna alstra Ataxatropi med mina magiker, men brukar också alltid ha flera alstrafädigheter.

Tja, snarare än van skulle jag säga kunnig. Det är nog först vid färdighetsvärden på uppemot arton då man är "van" vid det som för andra är normalsvårt (vilket enligt mig stämmer ganska väl överens med definitionen på färdighetsvärdet som "mästare": allt som är normalsvårt för andra är rutin för dig. Är du "skicklig" (15 enligt mig) så är du bara ovanligt bra på att göra det). Värst vad jag gillar parenteser...

Vi är överens även här, bara lite lätta olikheter i synen på begreppen. Jag syftade iaf på att magikern med värden på 15 är väl bevandrad i svårighetsgrader på Ob3T6 men inte att de är rutin för honom.

Nu vet jag att jag argumenterar emot mig själv, men jag vill hänvisa till min jämförelse att vi går i skolan i absolut minst nio år innan vi får komma ut i arbetslivet... även om man blir diskare eller lokalvårdare (städare). Och magi tror jag är lite farligare än så...

Dessutom tror jag knappast att adels- och borgarfamiljerna vill se sina söner gå med minus i qadosh utan en god anledning, eller alls för den delen. Sen är det ju upp till dig vad du anser är rätt, så länge du är SL (enligt min mening ett av de ställen där Neogames med flit undvikit att lämna ut officiell information, annat än möjligen som stämningstexter).

Men endast de mest sofistikerade magikerordrarna kan ju jämföras med våran skolgång i vårt avancerade samhälle, och då är det ju ändå stor skillnad på vår skolgång som ska ge en grundläggande allmänkunskap i samhället och något som inriktar sig på ett specifikt område. Primitiva samhällen på medeltidsnivå lär ju inte ha något som är likt alls.

Hursomhelst kan 5 år inte vara direkt nödvändigt för någorlunda säker inlärning då jag aldrig kan tänka mig att primitiva magiker väntar så länge. Och då är de nog ändå möjligtvis sämre på att lära ut saker snabbt.

Nej, för har du hög qadosh har din nära kontakt med guden "tagit upp" skadan och verkat som en buffert: själen förlorar lite av sin kontakt men är i allt annart oskadd. Du kan se det som ett datorspel à la Quake: förlusten har sänkt den "armor" som din qadosh givit dig, men har i gengäld skyddat din "health".

Vad gäller toleransen: om gudarna skulle bry sig om avvikande grupper av magikerantalets storlek skulle Mundana inte uppleva annat än religiösa konflikter, och något sådant som en öppen religiös minoritet skulle inte existera. Gudarna har helt enkelt inte tillräcklig anledning att bry sig. Sen kan det ju även vara pragmatiskt: ett samhälle med magiker är starkare än ett utan, vilket ger gudens anhängare en fördel. Men jag tror snarare på den första modellen.

Vi är helt överens i första stycket.

Grejen är ju dock att det nog inte lär finnas någon grupp som påverkar så mycket, trots sin ringa storlek. Gudana behöver ju heller inte göra några egna ingrepp utan det har ju bara med en åsikt att göra vilken kommer förmedlas i prästernas predikan osv. Men det är nog en blandning av det du säger tror jag. De behöver inte bry sig om den skada magiker gör sig själva eftersom de också tillför något.

Consaber saknar inte tabu mot magi: man har bara tolkat om synden som att använda magi för att skada andra, och kan därmed hävda att Legio Colonan som helhet inte begår några blasfemiska synder. Dessutom skulle jag nog inte säga att den sabriska kyrkan och Legio Colonan är några såta vänner, annat än i de mer patriotiska intressena...

Observera att sabrierna även tillåter Daaktron, trots de i sin religion begår en avsevärd blasfemisk synd (även om man såklart bortförklarar det på något vänster). Min poäng är i alla fall att pragmatismen är det som styr här.

Vill dock gärna se ifall du har ett citat där det står att den sabriska kyrkan stöder LG annat än som en pragmatisk åtgärd för nationens fortlevnad, då det nog leder till att jag måste omvärdera min tes.

Vad gäller Daak personligen tror jag att han prioriterar kraften från sina två miljoner troende sabrier framför utrotande av de kätterska sabrimagikerna...

Jag har bara Consaber-boken att tillgå men där står det ingenting om att det är fel med skadande magi utan att det är upp till var och en hur magin ska användas. Det står också att de flesta anser att allt sabriska magiker gör är gott och allt thalaskiska magiker gör är ont. Consaber har alltså enligt den boken inga specialla tabun alls mot sina magiker.

Men visst är de pragmatiska i att de tillåter moderkyrkan men de tillåter inte att de från moderkyrkan beter sig hursomhelst utifrån sin religion (t ex kan inte inkvisitorer härja där).

Vet inte vad du menar med LG om du inte menar LC (Legio Colonan) så jag svarar utifrån det. Citat från sidan 66 i "Consaber":

"Inte heller ser man magi som hädiskt i Consaber. Magi ses som en naturlig del av världen och därmed Daaks gåva till människorna, en gåva som fåtalet har möjlighet att lära sig, men som det är upp till varje varelse att själv avgöra hur den ska användas".

Om Daak verkligen hatat magi som moderkyrkan gör hade det nog hänt något tror jag. Jag tror han är accepterande och att det bara handlar om olika tolkningar från de bristfälliga människorna på Mundana.

För att kontra din trötthet är jag energilös pga hunger men jag hoppas att mitt inlägg också håller klassen.

 

[Evil Peter]

För att ytterligare visa att det inte krävs något speciellt för att bli magiker kan jag hänvisa till antagningskraven i magiordnarna i M&M. Det enda generella kravet är att man klarar ett av framgångsslagen och det är ju inte bundet till att man har magisk talang (som i DoD) utan det har väl mest att göra med att man lär vara någorlunda talangfull för att de ens ska bemöda lära ut något till personen, precis som i vilket annat yrke som helst.

Extra saker som krävs är saker som att betala för sig, medborgarskap i Thalamur osv.