Ja, det är väl inget fel på husregler? Om du kollar den gamla husregelsamlingen (för Eon II, tror jag) Krille har på den gamla delen av smedjan märker du snart att väldigt många av reglerna numera är en del av Eon (även om de nog snarare handlar om saker som lämnats ute helt och hållet än sånt här). Jag står dock fast vid att det är en bra husregel, försedd med stora krav för att man ska få räknas till de som har chans att använda dem, vill sägaOm du gör det kallar jag det husregler.
Som sagt, det är bara hävda att reglerna bara är verktyg, leda in det hela på en diskussion om betydelsen av rollspel, och därmed grundligt förstöra motståndarens alla argument baserade på saken (och såklart lägligt "glömma" detta när det är dags för ens egna argument)
Men, ja, i övrigt håller jag med dig (om regler vs. stämningstext, alltså).
Ja, men alstringen är ju den ofarliga delen, och man kan använda kongelerade filament till att förenkla transformeringen om det blir för knivigt. Och som jag påpekat, det är ett risktagande och tar man risken får man vara beredd att betala priset.Jag försöker mest påvisa att det inte är ovanligt med fler filament än två i besvärjelser. Den överlägset vanligaste transformeringen är också normal (duh) så det medför ju också att man måste alstra ett filament mer än man behöver.
Och går inte hela formaliseringskapilet i M&M ut på att besvärjelser ska kunna skräddarsys efter uppgift?
Jag får väldigt mycket bilden av magiker som en enskild grupp, just på grund av deras speciella förmågor. De har förmågan att påverka själva universum, och en större kunskap än några andra människor utom möjligen de lärda. Om du jämför antal ateister/agnostiker med utbildningsnivå i ett modernt land kanske du förstår vart jag syftar. Och de kan inte ens förvränga naturlagarna. De fördelar jag ser för magiker med att vara troende (förutom att det kanske är aningen lättare att accepteras bland andra människor) är på gränsen till rent regeltekniska. Religion ska i såna här sammanhang baseras på tro och åsikt, inte på regelfördelar (säger dock inte att du hävdar det), och starka människor (som magiker ju lär vara med tanke på att deras genomsnittliga PSY, VIL, och BIL lär ligga en bit över medel) har som regel starka åsikter. Sen drabbas nog alla människor av viss form av hybris om de får för mycket makt, och magiker är trots allt mäktiga. På medeltiden och därefter hittade du nog de minst fromma kyrkomännen på de högsta kyrkoposterna.Jag ser inte riktigt varför du anser att de skulle hålla sig för sig själva i länder som accepterar dem. Att inte vara troende är ju generellt ett större problem än att vara magiker och jag ser nog mer fördelar än hinder för magiker att vara religiösa. De borde ju ofta vara uppvuxna med religion och magi i sig tycker jag inte ger någon direkt anledning att avsäga sig gudarna. Själv vill jag ha magiker att vara relativt vanliga människor, trots sitt mycket ovanliga yrke, och religion blir ju naturligt en större sak i fantasy än i vår moderna verklighet.
Här ser jag också var våra bilder skiljer sig på ett avgörande sätt: du anser (om jag förstår dig rätt) att en magiker är en lite exceptionell människa, jag att det är en egen samhällsklass mellan borgare och adel. Mina magiker är som forntidens ämbetsmän: majoriteten är födda och uppvuxna i de högre klasserna, sållade och isolerade av sin gemensamma förmåga och fascination från de andra, som sjutton- och artonhundratalets forskare, där en enstaka var den som ägnat hela sitt liv åt att kämpa sig upp från gatan och in på instituten (eller till den oberoende läraren) genom oerhörd talang och drivkraft. Det är mina magiker, även om bilden såklart är mer nyanserad av så, framför allt tack vare de oberoende magikerna, som kan ta sig an de lärlingar de vill, och på grund av t.ex. Ashariens förhållandevisa jämställdhet och vissa av Legio Colonans hus sökande efter unga talanger.
Så, den där skillnaden kan vara mycket viktig i hur vi ser på saker...
Just det, religionen. Du är en sekulariserad västerlänning (precis som jag), och det är omöjligt för oss att förstå hur viktig religionen var för människorna. Talar du med indianer i Sydamerika så förstår de (enligt tredjehandsinformation) inte vad frågan "Tror du att Gud finns?": det är som att fråga "Tror du att majsen finns?". Det är ett synsätt som vi knappast kan förstå. Pga. Mundanas bitvisa anakronism i förhållande till vår världs motsvarighet skulle jag dock säga att magikerna är som sjuttonhundratalets filosofer och vetenskapsmän: de tar det första steget genom att i deismen hävda att Gud finns men inte lägger sig i, och det andra genom att sltuligen skapa ateismen,vilket i Mundana blir antingen ignorans eller stursk vägran att acceptera att saker är som de är, så där stämmer förmodligen agnosticismen, med definitionen "Om gudarna finns, är det deras problem."
Nja, jag tyckte att tonen började halka ned lite, men nu har den jobbat upp sig. Bra, enligt mig