Nekromanti Quadosh, magi och religion...

[Regmolar]

Om du gör det kallar jag det husregler.

Ja, det är väl inget fel på husregler? Om du kollar den gamla husregelsamlingen (för Eon II, tror jag) Krille har på den gamla delen av smedjan märker du snart att väldigt många av reglerna numera är en del av Eon (även om de nog snarare handlar om saker som lämnats ute helt och hållet än sånt här). Jag står dock fast vid att det är en bra husregel, försedd med stora krav för att man ska få räknas till de som har chans att använda dem, vill säga



Som sagt, det är bara hävda att reglerna bara är verktyg, leda in det hela på en diskussion om betydelsen av rollspel, och därmed grundligt förstöra motståndarens alla argument baserade på saken (och såklart lägligt "glömma" detta när det är dags för ens egna argument)

Men, ja, i övrigt håller jag med dig (om regler vs. stämningstext, alltså).

Jag försöker mest påvisa att det inte är ovanligt med fler filament än två i besvärjelser. Den överlägset vanligaste transformeringen är också normal (duh) så det medför ju också att man måste alstra ett filament mer än man behöver.

Ja, men alstringen är ju den ofarliga delen, och man kan använda kongelerade filament till att förenkla transformeringen om det blir för knivigt. Och som jag påpekat, det är ett risktagande och tar man risken får man vara beredd att betala priset.

Och går inte hela formaliseringskapilet i M&M ut på att besvärjelser ska kunna skräddarsys efter uppgift?

Jag ser inte riktigt varför du anser att de skulle hålla sig för sig själva i länder som accepterar dem. Att inte vara troende är ju generellt ett större problem än att vara magiker och jag ser nog mer fördelar än hinder för magiker att vara religiösa. De borde ju ofta vara uppvuxna med religion och magi i sig tycker jag inte ger någon direkt anledning att avsäga sig gudarna. Själv vill jag ha magiker att vara relativt vanliga människor, trots sitt mycket ovanliga yrke, och religion blir ju naturligt en större sak i fantasy än i vår moderna verklighet.

Jag får väldigt mycket bilden av magiker som en enskild grupp, just på grund av deras speciella förmågor. De har förmågan att påverka själva universum, och en större kunskap än några andra människor utom möjligen de lärda. Om du jämför antal ateister/agnostiker med utbildningsnivå i ett modernt land kanske du förstår vart jag syftar. Och de kan inte ens förvränga naturlagarna. De fördelar jag ser för magiker med att vara troende (förutom att det kanske är aningen lättare att accepteras bland andra människor) är på gränsen till rent regeltekniska. Religion ska i såna här sammanhang baseras på tro och åsikt, inte på regelfördelar (säger dock inte att du hävdar det), och starka människor (som magiker ju lär vara med tanke på att deras genomsnittliga PSY, VIL, och BIL lär ligga en bit över medel) har som regel starka åsikter. Sen drabbas nog alla människor av viss form av hybris om de får för mycket makt, och magiker är trots allt mäktiga. På medeltiden och därefter hittade du nog de minst fromma kyrkomännen på de högsta kyrkoposterna.

Här ser jag också var våra bilder skiljer sig på ett avgörande sätt: du anser (om jag förstår dig rätt) att en magiker är en lite exceptionell människa, jag att det är en egen samhällsklass mellan borgare och adel. Mina magiker är som forntidens ämbetsmän: majoriteten är födda och uppvuxna i de högre klasserna, sållade och isolerade av sin gemensamma förmåga och fascination från de andra, som sjutton- och artonhundratalets forskare, där en enstaka var den som ägnat hela sitt liv åt att kämpa sig upp från gatan och in på instituten (eller till den oberoende läraren) genom oerhörd talang och drivkraft. Det är mina magiker, även om bilden såklart är mer nyanserad av så, framför allt tack vare de oberoende magikerna, som kan ta sig an de lärlingar de vill, och på grund av t.ex. Ashariens förhållandevisa jämställdhet och vissa av Legio Colonans hus sökande efter unga talanger.

Så, den där skillnaden kan vara mycket viktig i hur vi ser på saker...

Just det, religionen. Du är en sekulariserad västerlänning (precis som jag), och det är omöjligt för oss att förstå hur viktig religionen var för människorna. Talar du med indianer i Sydamerika så förstår de (enligt tredjehandsinformation) inte vad frågan "Tror du att Gud finns?": det är som att fråga "Tror du att majsen finns?". Det är ett synsätt som vi knappast kan förstå. Pga. Mundanas bitvisa anakronism i förhållande till vår världs motsvarighet skulle jag dock säga att magikerna är som sjuttonhundratalets filosofer och vetenskapsmän: de tar det första steget genom att i deismen hävda att Gud finns men inte lägger sig i, och det andra genom att sltuligen skapa ateismen,vilket i Mundana blir antingen ignorans eller stursk vägran att acceptera att saker är som de är, så där stämmer förmodligen agnosticismen, med definitionen "Om gudarna finns, är det deras problem."



Nja, jag tyckte att tonen började halka ned lite, men nu har den jobbat upp sig. Bra, enligt mig

 

[Regmolar]

Jag har inga personligen ingen karaktär som skulle ha ett problem med negativ Quadosh... Jag har ingen karaktär som brukar magi, eller som är troende och har quadosh... Jag har heller inga planer på en sådan karaktär... Faktum är att jag inte har någon karaktär alls...

Och meningen med att säga detta är att du inte har något att utgå ifrån och inte kan kommentera, eller? Förstår inte riktigt vad du menar...

Jag förstår bara inte varför det existerar så väldans många magier som använder så mycket mer isåfall... Men jag håller med om att 1/65 inte är en väldigt stor chans...

Varför existerar det granater när man inte kan spränga sig själv med en pistol? Därför att du ibland måste döda en tirak med en attack istället för tre, och det då är nettosäkrast att använda en kraftigare magi? Så länge man inte använder magi dagligen så lär det enligt mig vara ganska acceptabelt.

Som det står i spelarens bok så försörjer ju sig (iallafall en betydande del) magiker på att utföra tjänster, som torde bestå av olika besvärjelser om inte undervisning... Dock känns det som om alla magiker inte kan ägna sig åt undervisning, det borde bli allt för få lärare. Detta torde leda dessa magiker ut ur sina låsta rum där allt är perfekt tillrättalagt...

Som tvingar magikern att använda sina svåraste besvärjelser kontinuerligt? Grunden i min argumentation är att jag förutsätter att magikern är medveten nog för att inte använda sina "riskabla" besvärjelser annars än i nödfall, och för vardagsbruk håller sig till ett eller två filament.

Skillnaden är att om du dödar i religionens namn med ett svärd så kan du fummla hur mycket du vill, inte förlorar du Quadosh för det... Kastar du magi i exakt samma ändamål kan du däremot förlora Quadosh...

Ja, fast du trixar ju knappast med universums skapelsekraft och naturlagar när du använder magi, vilket magikern gör, och den oförsiktiga hanteringen leder till förlust i qadosh. Det är min förklaring till orsaken.

Här däremot så säger du själv att jag inte bör använda Rafali som exempel... Vilket jag personligen tycker är ganska fel... Använder man en person som exempel så ska det personen sagt och gjort i samma sammanhang gå att använda åt andra hållet i diskussionen... Du kan ju inte anta att Rafali säger rätt saker bara när det passar in i din förklaring...

Det är därför att det gäller olika typer av exempel: Rafali i mitt exempel får visa att även ett underbarn avkrävs mycket långa studier innan hon får utföra ens den simplaste magin, medan Rafali i ditt exempel används för att exemplifiera en svårighetsmässig omöjlighet, genom att det hon hävdar är praktiskt taget oacceptabelt, statisktiskt sett (tror jag, åtminstone), vilket är lite underligt då hon lär vara en av Mundanas främsta magikertalanger och snarare basunerar ut den föraktfulla hållning hennes hus har mot sina "rivaler" än förklarar ett verkligt faktum. Det är åtminstone så jag tolkar ditt exempel, men jag är fortfarande osäker.

Vad gäller magikers religion, kolla mina senaste inlägg och sök på "agnostiker" så borde du hitta min senaste kommentar i ämnet, jag riskerar nämnligen att ha ändrat åsikt.

Det finns många som är helt okej, men jag känner alltid att det inte finns några tillräckliga bevis för vad det är som gör att den sortens förlust existerar...

Det finns väl heller ingen riktig förklaring till varför atomer egentligen skulle klumpa ihop sig till de gör som de börjar med (dock osäker här), eller för vad det är som gör att materia existerar, så därför är allt hypoteser och teorier. Vissa saker får man tills vidare godta på empiriska bevis, och teorier existerar ju bara för att motbevisas av bättre och mer exakta teorier, eller hur?

Istället skulle jag mycket häldre se de båda skalorna separerade från varandra... Där du kan ha negativ "magiker-quadosh" och positiv "religiös-quadosh" på samma gång...
Detta skulle ju betyda att en magiker kan vara troende, men samtidigt fummla en besvärjelse då och då...

Magikern kan fortfarande fummla, även om det inte är rekommenderat. Om du vill ha det sådär, gör det så. Jag själv ser varken ett behov eller en fördel att ge magiker båda sakerna, och föredrar klart bufferten mot själsskada än den separata åldringsskalan eftersom jag har en bra förklaring till det som lär tillfredställa både mig och mina spelare framöver, och ge ett för mit intressant perspektiv på det hela (men jag antar att druiderna och dibukmagikerna skulle bli glada av ditt förslag).

Det betyder även att magiker inte kan gå med i religioner för att skaffa sig en buffert mot samma nämnda fummel... Utan de magiker som verligen vill vara religiösa är det därför, inte för att de skyddar mot fummel... Vilket dessutom skulle göra att det var "mindre värt det" att gå med i en relgion för en magiker om man ser till skydd mot borttoning och så vidare...

Tja, när jag talade om Välsignelse på det här sättet (dvs. föreslog en regelmässig begränsning för att undvika koboldmässigt utnyttjande) blev jag sågad för att det kunde skötas bättre och snyggare med rollspel, så jag för väl tyvär göra detsamma: kan dina spelare inte rollspela det här, tja, alla är inte bäst på allt. Magiker ska vara religiösa för att det är en del av deras karaktär, annars är det ren powergaming, och sen får man dra sina egna slutsatser och åtgärder från det. Jag kommer göra det om jag inte kan lösa det på annat sätt, men då är det ett problem för min grupp tills utnyttjandereflexen försvunnit.

Vad gäller magilärande...

Nu när du säger det minns jag ett stycke. Det talar om karaktärsskapande, och förklarar att man regeltekniskt kan lära sig alstra och så från början, men inte kan får besvärjelser då man saknar magnituder att köpa för. Jag ser det här som att man lämnat ett öppet, odefinierat utrymme för spelledaren att bestämma vem som kan bli magiker och hur svårt det är, precis som den tämligen odefinierade andelen magiker i världen.

I mitt Mundana kan de flesta (man lär behöva dock som minst 8 i PSY och VIL för att alls kunna klara av studierna, och då är man extremt driven och får ägna alla sin tid åt studierna, dvs. som spelare en mycket, mycket, mycket bra anledning) lära sig magi, teoretiskt sett, men endast ett utvalt fåtal av borgar- och adelssöner kommer någonsin få möjligheten, med undantaget för någon enstaka mycket driven eller tursam individ som på något sätt tar sig in i ett lärosäte eller finner en villig oberoende magiker som läromästare. Men det är så jag förmodligen kommer ha det, om någon nu avkräver mig absoluta svar, och går det inte direkt mot några regelprinciper är det ingen idé att försöka få mig att ändra mig

 

[Regmolar]

Pneutatisk Teleportering är ju inte direkt totalgalen. Det verkar ju som massor av magiker har en alstrafärdighet och sedan transformerar och då kommer man lätt upp i sådana svårighetsgrader.

Jo, som du kanske ser ändrade jag åsikt men orkade inte skriva om det tidigare. Jag tror dock att åtminstone en del av dem (läs: Vurgils dödsgrepp) snarare tillhör "känd kuriosa/obscurata" inom magikersamhället än ofta lärda och/eller väl använda besvärjelser.

Vad gäller Pt syftade på att de flesta magiker nog kan minst en av de åtminstone 4-5 aspekter som tillåter att besvärjelsen kastas med en alstring på Ob3T6 och lätta transformeringar utan förlust, eller bara kan alstra ataxatropin enskilt till att börja med, och därmed undviker den värsta biten, och att den därmed blir lite av ett hembygge för mycket fokuserade magiker (t.ex. dvärgar som inte kan alstra pyrotropi).

Vi säger samma sak men jag har heller inte argumenterat för att magiker är väldigt rädda för fummel, tvärtom tar många vetenskapsmän risker för att nå framgångar. Jag har mest sett det som att det händer då och då att man tappar qadosh och att det kunde irritera gudarna. Även vanliga människor kan ju öka i qadosh varje år med mässor osv och jag tror det gör att många magiker fortfarande inte är på negativ qadosh (binder ihop det med mitt andra inlägg om religiösa magiker).

Vad jobbigt... jag minns inte ens var vi sade emot varandra från början (nej, inte kolla, det förstör bara saker). Allt jag kan tillägga är att de flesta nog har låg qadosh (enligt Ljusetsriddare, Neoförfattare, i den andra tråden ofta 0) pga. att de flesta inte har tid att be en timme om dagen och någon gång bryter mot de qadoshbestraffande buden och dyl, vilket även lär gälla magiker. Fromma magiker lär dock klara sig från minusqadosh ganska bra, så länge de inte är oförsiktiga. De lär då inte ställa till med mer problem än andra (men det här är redan draget på annan plats, så jag tycker vi flyttar dit).

Instämmer med dina två övriga kommentarer och anser det färdigt.

Men endast de mest sofistikerade magikerordrarna kan ju jämföras med våran skolgång i vårt avancerade samhälle, och då är det ju ändå stor skillnad på vår skolgång som ska ge en grundläggande allmänkunskap i samhället och något som inriktar sig på ett specifikt område. Primitiva samhällen på medeltidsnivå lär ju inte ha något som är likt alls.

Hursomhelst kan 5 år inte vara direkt nödvändigt för någorlunda säker inlärning då jag aldrig kan tänka mig att primitiva magiker väntar så länge. Och då är de nog ändå möjligtvis sämre på att lära ut saker snabbt.

Jag tror att den mindre kollade undervisningen hos andra än ordnarna delvis vägs upp av den uppmärksamhet den enskilde eleven får hos mindre gillen och enskilda magiker, som ju även lär ta in på talang i mycket större grad, men de har nog även en lägre qadosh än genomsnittet och mycket lägre, om några, säkerhetsstandarder. Vad gäller undervisningen är det en del i skillnaden mellan din och min syn på magikerna: en högboren son får nog en undervisning som skulle få oss elever i våra dagar att storkna, medan en lågborens knappast existerar alls.

Vad gäller de primitiva magikerna ligger deras magi nog på en lägre nivå, vilket gör att de inte riskerar qadoshförluster lika enkelt. En primitiv magiker som kör trefilamentsbesvärjelser räknas nog som mäktig av sina fränder (tillhör dock självklart den nu ganska stora kategorin "mina egna åsikter").

Vad gäller gudarna vill jag bara ge kommentaren att så länge magikerna inte påverkar gudarna negativt har de fortfarande ingen egentlig anledning att bråka, annars tycks vi nu enligt mig helt samstämmiga.

Vad gäller Consaber tror jag att min information kommer från religionsboken, så den är kanske mer relevant i sammanhanget. Man kan ju dessutom inte bara ta bort en av sju synder, eller hur? Det skulle ju förstöra det heliga antalet!

LG är själklart en felskrivning, precis som du misstänkte.

Vad gäller synen på magi i Consaber har du just upplyst mig, och det enda jag kan tillägga är att jag kan tänka mig alternativet att Daak visst hatar magi - han är bara för lat för att ingripa! (jag menar, den gubben orkar ju inte ens ordna med gudomlig intervention! Med vad vi vet om gudarna kan ju hela organisationen just nu vara i händerna på hans "halvgudar", alias helgon. Kul idé förresten... ska kanske köra någon sorts intressant gudakampanj någon gång ) Fast det är ju bara för att jag tycker om Daak som den "elake" guden à la gamla testamentet.

"Ty Herren, din Gud, är en förtärande eld, en svartsjuk gud..." (5 Mos 4:24) och liknande ställen. Daak är ingen snäll gamma gubbe, han är STOR, MÄKTIG, och ENVÄLDIG (med coola, vita ögon, ett glassvärd (Callandor! ), en Hugin-Munin-fågel och ett bevingat, missfärgat lejon! ), och tänker INTE dela med sig av makten över skapelsen till NÅGON, vare sig MAGIKER eller ANNAN GUD, ty de äro KÄTTARE, DEMONER och FALSKA AVGUDAR, och skola alla BRINNA i Hans FASANSFULLA PURGATORIUM till TIDENS ÄNDE!!!! Hejja Daak!

(Ok, jag spårar ur nu... du håller dig förresten fortfarande på samma nivå, trotts trötthet och hunger )

 

[Evil Peter]

Ja, det är väl inget fel på husregler? Om du kollar den gamla husregelsamlingen (för Eon II, tror jag) Krille har på den gamla delen av smedjan märker du snart att väldigt många av reglerna numera är en del av Eon (även om de nog snarare handlar om saker som lämnats ute helt och hållet än sånt här). Jag står dock fast vid att det är en bra husregel, försedd med stora krav för att man ska få räknas till de som har chans att använda dem, vill säga

Det är inget fel på husregler, tvärtom är det bra om man kan komma på sådana för att skräddarsy rollspelet. Jag syftade endast på att jag inte kan argumentera utifrån dina husregler innan jag känner till dem (Captain Obvious at your service).

Dessa gester och verbala invokationer är ju faktiskt något som jag tycker tillhör mer mystisk magi, snarare än den vetenskapliga magi som Eon har (då det skrivs mest om de civiliserade magikerna). Jag skulle kunna tänka mig att ändra reglerna till något i stil med vad du skriver men om nu ovanstående företeelser ska finnas borde de ha någon form av effekt.

Ja, men alstringen är ju den ofarliga delen, och man kan använda kongelerade filament till att förenkla transformeringen om det blir för knivigt. Och som jag påpekat, det är ett risktagande och tar man risken får man vara beredd att betala priset.

Och går inte hela formaliseringskapilet i M&M ut på att besvärjelser ska kunna skräddarsys efter uppgift?

Ja, jag menar att riskerna finns efter man fått fram sina filament. Kongelat istället för transformering ser jag inte som jättevanligt då man då oftast inte kan alstra rätt aspekt och således inte kan skapa kongelaten själv. Och ja, man får ta riskerna men min poäng är bara att det inte är så ovanligt att magiker tar lite risker enligt hur jag tycker det ser ut i systemet.

Det var inte riktigt så jag menade. I M&M tar formalisering väldigt lång tid (1 vecka per involverad handling) medan jag tänker mig något man gör ofta. Jag menar att man ska kunna formalisera en besvärjelse på ett antal timmar för ett unikt tillfälle. Det krävs utökade möjligheter för sympatetisk magi, t ex att det ska gå att använda mot föremål/platser osv. Hela idén är att man formaliserar en besvärjelse varje gång man kan för att göra den effektivare för just den gången man vill kasta den. Idén är mycket outvecklad så jag kan inte komma med så mycket mer innan jag bestämt mig för att göra något av den.

Jag får väldigt mycket bilden av magiker som en enskild grupp, just på grund av deras speciella förmågor. De har förmågan att påverka själva universum, och en större kunskap än några andra människor utom möjligen de lärda. Om du jämför antal ateister/agnostiker med utbildningsnivå i ett modernt land kanske du förstår vart jag syftar. Och de kan inte ens förvränga naturlagarna. De fördelar jag ser för magiker med att vara troende (förutom att det kanske är aningen lättare att accepteras bland andra människor) är på gränsen till rent regeltekniska. Religion ska i såna här sammanhang baseras på tro och åsikt, inte på regelfördelar (säger dock inte att du hävdar det), och starka människor (som magiker ju lär vara med tanke på att deras genomsnittliga PSY, VIL, och BIL lär ligga en bit över medel) har som regel starka åsikter. Sen drabbas nog alla människor av viss form av hybris om de får för mycket makt, och magiker är trots allt mäktiga. På medeltiden och därefter hittade du nog de minst fromma kyrkomännen på de högsta kyrkoposterna.

Magiker är ju inte de maktfaktorer de är i t ex Dungeons & Dragons utan de har ju trots allt ganska begränsad makt, trots att de kan göra saker ingen annan kan (förutom präster i vissa fall då). Jag ser det inte som att de kan känna sig säkra och överlägsna allt annat och därför blir deras religion inte alls regelteknisk, de vill och behöver ha en gud som ser över dem, precis som alla andra. Då tror jag istället de kan tycka att de förtjänar en speciell plats bland människorna (vilket de ofta får) men inte att de kan förkasta de allsmäktiga gudarna.

Här ser jag också var våra bilder skiljer sig på ett avgörande sätt: du anser (om jag förstår dig rätt) att en magiker är en lite exceptionell människa, jag att det är en egen samhällsklass mellan borgare och adel. Mina magiker är som forntidens ämbetsmän: majoriteten är födda och uppvuxna i de högre klasserna, sållade och isolerade av sin gemensamma förmåga och fascination från de andra, som sjutton- och artonhundratalets forskare, där en enstaka var den som ägnat hela sitt liv åt att kämpa sig upp från gatan och in på instituten (eller till den oberoende läraren) genom oerhörd talang och drivkraft. Det är mina magiker, även om bilden såklart är mer nyanserad av så, framför allt tack vare de oberoende magikerna, som kan ta sig an de lärlingar de vill, och på grund av t.ex. Ashariens förhållandevisa jämställdhet och vissa av Legio Colonans hus sökande efter unga talanger.

Jag har inte bilden av magiker som något som automatiskt skiljer sig klassmässigt. Systemet är ju gjort så t ex en, visserligen mycket ovanlig, bonde kan kunna någon besvärjelse för att hjälpa sin sådd, något som påpekades i diskussioner med Krille för några år sedan. Dock blir ju denne bonde inte klassad som magiker till yrket för det men det visar ju att magiker finns i många skepnader, även sådana då de knappt kan kallas magiker.

De är heller inte skilda från adeln då det i Consaber står att magiker lyckats vinna adelstitlar pga sin magi.

Jag är intresserad av en diskussion kring alla möjligheter för magiker att försörja sig men det kanske förtjänar en egen tråd? Vissa lär ju leva på bidrag till forskning (från t ex adelsmän som vill få status), andra genom att sälja besvärjelser, ytterligare andra får eller tar maktpositioner etc etc.

Just det, religionen. Du är en sekulariserad västerlänning (precis som jag), och det är omöjligt för oss att förstå hur viktig religionen var för människorna. Talar du med indianer i Sydamerika så förstår de (enligt tredjehandsinformation) inte vad frågan "Tror du att Gud finns?": det är som att fråga "Tror du att majsen finns?". Det är ett synsätt som vi knappast kan förstå. Pga. Mundanas bitvisa anakronism i förhållande till vår världs motsvarighet skulle jag dock säga att magikerna är som sjuttonhundratalets filosofer och vetenskapsmän: de tar det första steget genom att i deismen hävda att Gud finns men inte lägger sig i, och det andra genom att sltuligen skapa ateismen,vilket i Mundana blir antingen ignorans eller stursk vägran att acceptera att saker är som de är, så där stämmer förmodligen agnosticismen, med definitionen "Om gudarna finns, är det deras problem."

Det finns ju dock tydliga och frekventa bevis för att gudarna faktiskt lägger sig i vår värld eftersom prästerna kan få kraft av dem för att genomföra sina ceremonier. Då en gud är så mäktig tror jag inte någon tror att prästerna kan ta kraften utan att guden vill låna ut den till det ändamålet. Det går inte riktigt att jämföra med vår värld eftersom här kom aldrig några bevis för att gud fanns förutom att en massa präster och liknande högt och heligt lovade att det var så.

Ateister skulle jag likna närmast galningar i Mundana och de flesta tar nog avstånd från sådana.

Spoiler för Priori Cun-Sabreann
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">Huset Duncreigh är ju tätt knutet till den hemliga organisationen (även om många är ovetandes om att de verkar i dess sak) och de är ju petiga med lärlingar eftersom de måste kunna invigas i hemligheterna. I första stycket om organisationen i boken Consaber antyds det att medlemmarna är religiösa då det beskrivs vad de Daak-trogna respektive de som följer den gamla tron har för åsikter. Torde kunna vara en fingervisning då många mäktiga magiker ingår i sällskapet, inte minst baronessan Rafali.</font></td></tr></table>

 

[Evil Peter]

Jo, som du kanske ser ändrade jag åsikt men orkade inte skriva om det tidigare. Jag tror dock att åtminstone en del av dem (läs: Vurgils dödsgrepp) snarare tillhör "känd kuriosa/obscurata" inom magikersamhället än ofta lärda och/eller väl använda besvärjelser.

Vad gäller Pt syftade på att de flesta magiker nog kan minst en av de åtminstone 4-5 aspekter som tillåter att besvärjelsen kastas med en alstring på Ob3T6 och lätta transformeringar utan förlust, eller bara kan alstra ataxatropin enskilt till att börja med, och därmed undviker den värsta biten, och att den därmed blir lite av ett hembygge för mycket fokuserade magiker (t.ex. dvärgar som inte kan alstra pyrotropi).

Ja, Vurgils Dödsgrepp är ju definitivt en besvärjelse för mycket erkända magiker. Tycker mig dock minnas att jag läst något om att thalaskiska magiker anser det vara statusfullt att göra avancerade och komplicerade besvärjelser för att uppnå det de vill. Kommer dock inte ihåg var jag läste det (har inte Thalamur).

Tittar man på reglerna för att skapa magiker får man ju nästan alltid bara en alstrafärdighet. Även om man såklart får köpa fler för valfria enheter (något jag alltid gör, improvisation är kul) så tror jag det är ganska vanligt med magiker med endast en alstrafärdighet. Dock håller jag med om att det såklart går att göra mycket smidigare och att de som kan också gör det så.

Vad jobbigt... jag minns inte ens var vi sade emot varandra från början (nej, inte kolla, det förstör bara saker). Allt jag kan tillägga är att de flesta nog har låg qadosh (enligt Ljusetsriddare, Neoförfattare, i den andra tråden ofta 0) pga. att de flesta inte har tid att be en timme om dagen och någon gång bryter mot de qadoshbestraffande buden och dyl, vilket även lär gälla magiker. Fromma magiker lär dock klara sig från minusqadosh ganska bra, så länge de inte är oförsiktiga. De lär då inte ställa till med mer problem än andra (men det här är redan draget på annan plats, så jag tycker vi flyttar dit).

Det ska erkännas att jag inte heller minns ursprunget och håller med att det är fusk att kolla upp det. Ja, de flesta magiker får nog inte mycket qadosh-ökning såvida det inte går att få genom högmässa eller kanske en fasta (som det står om i regelboken). Tror inte genomsnittspersonen är nära att be en timme om dagen, därav springer få runt med hög qadosh.

Jag tror att den mindre kollade undervisningen hos andra än ordnarna delvis vägs upp av den uppmärksamhet den enskilde eleven får hos mindre gillen och enskilda magiker, som ju även lär ta in på talang i mycket större grad, men de har nog även en lägre qadosh än genomsnittet och mycket lägre, om några, säkerhetsstandarder. Vad gäller undervisningen är det en del i skillnaden mellan din och min syn på magikerna: en högboren son får nog en undervisning som skulle få oss elever i våra dagar att storkna, medan en lågborens knappast existerar alls.

Dock får ju de som är ensamma elever hos enskilda mästare arbeta väldigt mycket som hjälpreda osv så kan man få en bra plats på en akademi är nog det klart bättre. Om inte magikern har några politiska tankar tror jag nog att man får bra utbildning bara man betalar för sig. Skillnaden ligger nog främst i att de högre har mycket större möjlighet att betala.

Vad gäller de primitiva magikerna ligger deras magi nog på en lägre nivå, vilket gör att de inte riskerar qadoshförluster lika enkelt. En primitiv magiker som kör trefilamentsbesvärjelser räknas nog som mäktig av sina fränder (tillhör dock självklart den nu ganska stora kategorin "mina egna åsikter").

Ja, jag håller med om att primitiva magiker torde vara mindre mäktiga generellt sätt och att trefilamentsbesvärjelser är en klart större bedrift bland dem.

Vad gäller Consaber tror jag att min information kommer från religionsboken, så den är kanske mer relevant i sammanhanget. Man kan ju dessutom inte bara ta bort en av sju synder, eller hur? Det skulle ju förstöra det heliga antalet!

De sju blasfemiska synderna står kort uppräknade även i Consaber och att använda häxkonst står med. Man blir ju då tvungen att, enligt de mer utförliga förklaringarna, anta att häxkonst är när man använder magi till ondo (förstås subjektivt som brukligt).

Vad gäller synen på magi i Consaber har du just upplyst mig, och det enda jag kan tillägga är att jag kan tänka mig alternativet att Daak visst hatar magi - han är bara för lat för att ingripa! (jag menar, den gubben orkar ju inte ens ordna med gudomlig intervention! Med vad vi vet om gudarna kan ju hela organisationen just nu vara i händerna på hans "halvgudar", alias helgon. Kul idé förresten... ska kanske köra någon sorts intressant gudakampanj någon gång ) Fast det är ju bara för att jag tycker om Daak som den "elake" guden à la gamla testamentet.

Han kanske bara väntade för länge så han blev för tjock för att ta sig ut ur dörren och gå hela vägen till Mundana? Ja, det kan ju faktiskt vara så att helgonen styr mycket av de hela då de dyrkas mycket mer frekvent i Consaber. Är ju svårt att föreställa sig en gudaorganisation men det kan ju vara en kul idé, helt klart.

Det är ju bra att vi lyckas vara levande exempel på viljans triumf över köttet.

 

[Regmolar]

Dessa gester och verbala invokationer är ju faktiskt något som jag tycker tillhör mer mystisk magi, snarare än den vetenskapliga magi som Eon har (då det skrivs mest om de civiliserade magikerna). Jag skulle kunna tänka mig att ändra reglerna till något i stil med vad du skriver men om nu ovanstående företeelser ska finnas borde de ha någon form av effekt.

Jag skulle säga såhär: grundkraven är till att börja med hårda. Du måste vara uppväxt med en magitradition som inte använder verbal eller fysisk invokation (av vilka Duncreigh är den enda kända och troligen enda existerande förutom möjligen någon obskyr kabalagrupp), eller åtminstone gått över till att undervisas så vid en tidig ålder (hjärnan blir mindre flexibel med åldern, och vid det här laget har nog bilden av den rabblande och kastande magikern fastnat) och på ett tidigt stadium (innan mönstret sitter fast).

En jämförelse kan vara i Robert Jordans The Wheel of Time, där Aes Sedaierna (trollkvinnor) alltid har rörelser som ingår i deras magi, och därför inte t.ex. kan kasta eldbollar bakbunda. Dock så kan kvinnorna hos det isolerade Aielfolket, när de lärde sig väven bakom eldbollarna, frammana dem ur tomma luften, då de är extrema pragmatiker aldrig fick idén att "kasta" eldbollen till att börja med. Det är dock omöjligt för AS:erna att lära om sig, då det har blivit en del av deras magi. Ungefär så skulle jag vilja ha det.

Som eftergift till regler/spelbalans skulle jag också kunna lägga till en typ +1 "penalty" på slaget, då det faktiskt är mycket svårt för en människa att väva magin bara i tanken, men det beror helt på hur mycket folk försöker utnyttja det.

Ok, nu börjar det bli ganska mycket OT... jag går vidare.

Ja, jag menar att riskerna finns efter man fått fram sina filament. Kongelat istället för transformering ser jag inte som jättevanligt då man då oftast inte kan alstra rätt aspekt och således inte kan skapa kongelaten själv. Och ja, man får ta riskerna men min poäng är bara att det inte är så ovanligt att magiker tar lite risker enligt hur jag tycker det ser ut i systemet.

Det beror ju mycket på magikern (och byteshandel lika för lika borde väl inte vara så ovanligt när det gäller kongelat), men jag håller med dig om att den genomsnittlige "spelarmagikern" nog tar de här riskerna ganska ofta, även om jag snarare skulle skylla på spelaren än systemet i många fall (en av vår grupps magiker har t.ex. runt 18 i sina värden, och går fortfarande inte längre än Nanorngoras krossande hand, och det med en sån där alstringsvandöd...). Men, reglerna bör ju justeras efter grupperna och inte tvärt om (så länge det leder till ökad balans och/eller spelglädje), så gör som det blir bäst för er grupp.

Vad gäller formalisering förstår jag vad du menar, och tycker du att det borde justeras skulle jag föreslå att du gör det enklare och/eller snabbare att ändra en redan formaliserad besvärjelse, speciellt om det bara gäller saker som att öka magnituden på olika slag. Annars tror jag improvisering utifrån den ordinare formaliserade trollformeln kan vara en väg.

Magiker är ju inte de maktfaktorer de är i t ex Dungeons & Dragons utan de har ju trots allt ganska begränsad makt, trots att de kan göra saker ingen annan kan (förutom präster i vissa fall då). Jag ser det inte som att de kan känna sig säkra och överlägsna allt annat och därför blir deras religion inte alls regelteknisk, de vill och behöver ha en gud som ser över dem, precis som alla andra. Då tror jag istället de kan tycka att de förtjänar en speciell plats bland människorna (vilket de ofta får) men inte att de kan förkasta de allsmäktiga gudarna.

Jag är ju då väldigt inne på den vetenskapliga och mycket universitetsmässiga delen av magin (à la Legio Colonan), och då baserar sig nog deras gudatycke mycket på deras forskning. "Så, guden är bara en stor, medveten hög att teotropi som vill att vi ska dyrka den för att få kraft? Glöm det!", ungefär, även om det förmodligen är mycket varierande. Om inte guden hoppar på en direkt så kan man ju faktiskt strunta i det mesta gällande denne så länge prästerskapet inte märker och bryr sig. Men jag kan hålla med dig om att en stor del av magikern lär vara troende på ett eller annat plan.

Jag har inte bilden av magiker som något som automatiskt skiljer sig klassmässigt. Systemet är ju gjort så t ex en, visserligen mycket ovanlig, bonde kan kunna någon besvärjelse för att hjälpa sin sådd, något som påpekades i diskussioner med Krille för några år sedan. Dock blir ju denne bonde inte klassad som magiker till yrket för det men det visar ju att magiker finns i många skepnader, även sådana då de knappt kan kallas magiker.

Jag har kommenterat det här i något nyligt inlägg i en av de andra deltrådarna och hänvisar till det (även om du kanske redan svarat på detta ). Jag måste tyvärr säga att jag här inte alls gillar det Krilles konstaterar: att det skulle vara så låter lite för "valfri Age of Legends light" för mig. Se mitt tidigare inlägg, som sagt, och alla mina senaste kommentarer om lärande.

De är heller inte skilda från adeln då det i Consaber står att magiker lyckats vinna adelstitlar pga sin magi.

Min ledande tes har väl varit att många magiker faktiskt är adel till att börja med. Dessutom tycker jag det är samma sak om att en mäktig handelsman blir adlad: han är fortfarande handelsman, men inte längre borgare. Magikern är fortfarande magiker, men tillhör inte längre den genomsnittlige magikerns samhällsklass (som sagt troligen någonstans mellan borgare och adel i Consaber och liknande), utan står torligen lite (eller mycket, beroende på plats) över de andra socialt sett.

Vad gäller försörjning var det en tråd om det för ett tag sedan, där jag har för mig att mycket intressant dök upp, så jag rekommenderar att du letar upp den.

Det finns ju dock tydliga och frekventa bevis för att gudarna faktiskt lägger sig i vår värld eftersom prästerna kan få kraft av dem för att genomföra sina ceremonier. Då en gud är så mäktig tror jag inte någon tror att prästerna kan ta kraften utan att guden vill låna ut den till det ändamålet. Det går inte riktigt att jämföra med vår värld eftersom här kom aldrig några bevis för att gud fanns förutom att en massa präster och liknande högt och heligt lovade att det var så.

Dock är det nästan alltid genom "passiv" intervention: prästen kontaktar guden, ber om hjälp, och får den förhoppningsvis. Det är inte så att guden själv letar upp syndare och straffar dem personligen (annat än genom lite gudomliga lagar som mördar deras qadosh, men det är ju passiv intervention det med).

Ateister skulle jag likna närmast galningar i Mundana och de flesta tar nog avstånd från sådana.

Ja, det var ju lite det jag ville påskina till förmån för en mundansk form av agnostiker

Vad gäller PCS så har jag ju backat ganska mycket vad gäller min bild av magiker och religion redan, så jag tror inte att bråkar med mina åsikter längre

Nu orkar jag tyvärr inte mer idag, men hoppar förmodligen in imorgon. Har du verkligen inte något bättre för dig kan du ju alltid tag åt dig jättejobbet att föra över allt från den ena deltråden till den andra, men det är inget jag förväntar mig (gjort det en gång, men då var det nästan en värre tråd vad gäller längd och frågor än det här, och bara jag och en till...)

 

[Evil Peter]

Jag skulle säga såhär: grundkraven är till att börja med hårda. Du måste vara uppväxt med en magitradition som inte använder verbal eller fysisk invokation (av vilka Duncreigh är den enda kända och troligen enda existerande förutom möjligen någon obskyr kabalagrupp), eller åtminstone gått över till att undervisas så vid en tidig ålder (hjärnan blir mindre flexibel med åldern, och vid det här laget har nog bilden av den rabblande och kastande magikern fastnat) och på ett tidigt stadium (innan mönstret sitter fast).

Det passar nog inte in i min bild. Duncreigh är det yngsta huset och torde inte ha hunnit skapa några egna fundamentala traditioner utan jag tror mer att det är något man kan välja (fungerar som tidigare sagt inte så väl med reglerna). Med tanke på vad jag skrev tidigare om Duncreigh tror jag inte de främst tar barn som lärlingar heller.

Om det dessutom vore så fundamentalt borde ju inte Rafali säga att verbala invokationer underlättar för nybörjaren men att man på hennes nivå bara skämmer ut sig med det. Hon säger till och med att om man ser en magiker göra så kan man vara säker på att han är en mes. Det låter inte som något som skulle vara unik kunskap för de 30 medlemmar som lilla Duncreigh har. Jag tror mer på din idé att gå in och ändra reglerna.

Inför det här svaret tog jag mig för första gången i kragen och läste lite i stämningstexten. Det står faktiskt att hon vävde sin första egna besvärjelse efter två år. Hon säger också att det kommer ta mellan två och tre år innan eleverna kan använda magi på riktigt. De fem år innan man alstrar ett filament verkar alltså vara inkorrekt.

Det beror ju mycket på magikern (och byteshandel lika för lika borde väl inte vara så ovanligt när det gäller kongelat), men jag håller med dig om att den genomsnittlige "spelarmagikern" nog tar de här riskerna ganska ofta, även om jag snarare skulle skylla på spelaren än systemet i många fall (en av vår grupps magiker har t.ex. runt 18 i sina värden, och går fortfarande inte längre än Nanorngoras krossande hand, och det med en sån där alstringsvandöd...). Men, reglerna bör ju justeras efter grupperna och inte tvärt om (så länge det leder till ökad balans och/eller spelglädje), så gör som det blir bäst för er grupp.

Ja, en viss byteshandel förekommer såklart då det är ett passande sätt att få tag i bra kongelat men det gäller ju också att man är alkemist och har tillgång till ett laboratoruim, vilket inte gör det väldigt vanligt. Däremot mycket bra om man har möjligheten.

Och visst tar spelarmagiker mer risker, de utsätts ju ofta för mer annorlunda händelser samt att rollpersoner ofta är karaktärer av lite speciellt virke. Vi har dock inte haft så mycket strul med detta i vår grupp då bara jag spelat magiker (vi skiftar SL med vår nuvarande kampanj, något som fungerar bättre än man kunnat tro) och min nuvarande har mest effekter som känns roliga att forska på. Hans hälsosamma polisonger är viktigare än magin.

Vad gäller formalisering förstår jag vad du menar, och tycker du att det borde justeras skulle jag föreslå att du gör det enklare och/eller snabbare att ändra en redan formaliserad besvärjelse, speciellt om det bara gäller saker som att öka magnituden på olika slag. Annars tror jag improvisering utifrån den ordinare formaliserade trollformeln kan vara en väg.

Jag glömde nämna att jag hade tänkt att man först måste formalisera en grund (annars blir det för lätt att fixa besvärjelser) men kul att du tänkte likadant. Jag har dock inte bestämt mig för om det kommer fungera med en typ av magiker som föredrar snabb anpassning och en annan som föredrar exakt specialisering.

Jag är ju då väldigt inne på den vetenskapliga och mycket universitetsmässiga delen av magin (à la Legio Colonan), och då baserar sig nog deras gudatycke mycket på deras forskning. "Så, guden är bara en stor, medveten hög att teotropi som vill att vi ska dyrka den för att få kraft? Glöm det!", ungefär, även om det förmodligen är mycket varierande. Om inte guden hoppar på en direkt så kan man ju faktiskt strunta i det mesta gällande denne så länge prästerskapet inte märker och bryr sig. Men jag kan hålla med dig om att en stor del av magikern lär vara troende på ett eller annat plan.

Qadosh är ju bra för magiker rent regelmässigt men utan verklighetsförankring blir det ju bara powergaming. Vill man då knyta ihop det kan man ju se det som att magiker genom alla år märkt att vara uppbackad av en gud hjälper en möta de faror som lurar i magin. För det måste ju vara så att väldigt få av de riktigt fromma magikerna har drabbats av borttyning osv. Det fenomenet är något som gör att jag kan tänka mig att även magiker förespråkar och håller av sina gudar. Jag är dock inte säker på hur mycket detaljkännedom jag tror/vill att magiker, och andra, har om qadosh.

Jag har kommenterat det här i något nyligt inlägg i en av de andra deltrådarna och hänvisar till det (även om du kanske redan svarat på detta ). Jag måste tyvärr säga att jag här inte alls gillar det Krilles konstaterar: att det skulle vara så låter lite för "valfri Age of Legends light" för mig. Se mitt tidigare inlägg, som sagt, och alla mina senaste kommentarer om lärande.

Jag är väl inte så förtjust i det jag heller, även om jag skulle kunna acceptera det i något undantagsfall (vilket det nog ändå måste vara med tanke på hur få magikerna är).

Min ledande tes har väl varit att många magiker faktiskt är adel till att börja med. Dessutom tycker jag det är samma sak om att en mäktig handelsman blir adlad: han är fortfarande handelsman, men inte längre borgare. Magikern är fortfarande magiker, men tillhör inte längre den genomsnittlige magikerns samhällsklass (som sagt troligen någonstans mellan borgare och adel i Consaber och liknande), utan står torligen lite (eller mycket, beroende på plats) över de andra socialt sett.

Consaber (vi verkar ju båda gilla landet så jag kör på det) är ju ett rikt land så det kommer nog mycket magiker även från borgarna. Dessutom kan man ju ta tjänst hos en magiker och arbeta för sin utbildning då alla magiker i Consaber inte tillhör Legio Colonan. Tillhör man dock den orden så är man ju en klar maktfaktor, även om man inte står över alla fria män i politisk makt.

En fristående mästare torde ju ha avsevärt mindre politisk makt i landet men frågan är vilken typ av makt han har.

Har för mig att jag läste en sådan tråd för ett tag sedan men ska kolla ifall jag missat något. Jag känner iaf fortfarande att magikernas roll i samhället inte är helt funktionell på alla tänkbara plan för mig.

Dock är det nästan alltid genom "passiv" intervention: prästen kontaktar guden, ber om hjälp, och får den förhoppningsvis. Det är inte så att guden själv letar upp syndare och straffar dem personligen (annat än genom lite gudomliga lagar som mördar deras qadosh, men det är ju passiv intervention det med).

Ja, guden har ju representanter på Mundana som ju kan sköta ganska mycket. Att straffas för att bryta mot lagar och minska i qadosh kan ju dock ses som aktivt om man ser det som att guden ser brottet och straffar hans själ (ungefär iaf).

Att föra samman trådarna ligger nog utanför vad jag orkar nu och frågan är om det inte blir mer överskådliga inlägg såhär.

 

[Regmolar]

Tittar man på reglerna för att skapa magiker får man ju nästan alltid bara en alstrafärdighet. Även om man såklart får köpa fler för valfria enheter (något jag alltid gör, improvisation är kul) så tror jag det är ganska vanligt med magiker med endast en alstrafärdighet. Dock håller jag med om att det såklart går att göra mycket smidigare och att de som kan också gör det så.

Det här har varit uppe förut, och den allmänna åsikten (och min) är att det är ganska få magiker som endast kan alstra en färdighet, och då är de nog ofta sanna magiker. Det vanligaste är nog att ha minst en "primär" aspekt, som du är mycket skicklig på att alstra, och sedan en "sekundär aspekt", för att kunna vara säker på att alltid kunna, eller bara för att få enklare besvärjelser med användbar effekt (t.ex. har nog fototropikern ett värde i en alstringsfärdighet som går att alstra bra på natten). Primalaspekterna (då främst nomo- och ataxatropi) är här utmärkta, vilket kan ses som en förklaring till "högra/vänstra hand"-citatet (för de som föredrar formalisering: med Den Tomma Effekten blir det för improvisatörer nästan bokstavligen så ändå).

Dock får ju de som är ensamma elever hos enskilda mästare arbeta väldigt mycket som hjälpreda osv så kan man få en bra plats på en akademi är nog det klart bättre. Om inte magikern har några politiska tankar tror jag nog att man får bra utbildning bara man betalar för sig. Skillnaden ligger nog främst i att de högre har mycket större möjlighet att betala.

Ja, det är pengar det handlar om, varför jag talade om övre borgare och adel, med den lågborne som ett anmärkningsvärt undantag (se på Faraday). För oberoende varierar det nog mycket i "qadoshrisk" beroende på mästare och egen skicklighet.

De sju blasfemiska synderna står kort uppräknade även i Consaber och att använda häxkonst står med. Man blir ju då tvungen att, enligt de mer utförliga förklaringarna, anta att häxkonst är när man använder magi till ondo (förstås subjektivt som brukligt).

"Maleficium" ifall du vill ha den tekniska inkvisitorstermen (iofs latin, men skillnaderna mellan det och jargiska är vad jag vet snarast dialektala). Sabrierna är "relativt toleranta" mot magiker så länge de ingår i Legio Colonan, och även om de inte erkänner andra religioner så bekämpar de dem inte aktivt, enligt religionsboken (mitt tidigare citat kanske kommer från GM, nu när jag sett efter...)

Det var en intressant teori med dörren... och det roligaste är att du kan har rätt! Daaks alla anhängare kanske gjort honom så mäktig att hans intrång på det mundana planet skulle skada den kosmiska balansen (à la en viss eldgud i L&H, med undantaget att Daaks själva försök till någon intervention skulle få samma resultat...). Vilken cool värld, egentligen. Daak kan ju göras närmast mänsklig här, med personlighetsutveckling och problem... fast jag ska inte fastna här i onödan. (går vidare till nästa inlägg).

 

[Regmolar]

Det passar nog inte in i min bild. Duncreigh är det yngsta huset och torde inte ha hunnit skapa några egna fundamentala traditioner utan jag tror mer att det är något man kan välja (fungerar som tidigare sagt inte så väl med reglerna). Med tanke på vad jag skrev tidigare om Duncreigh tror jag inte de främst tar barn som lärlingar heller.

Ok, då säger vi att de endast kan halvera den negativa effekten (till +2 på svårighet), och att bara det kräver åtminstone ett par år av intensiv träning och "indoktrinering?.

Om det dessutom vore så fundamentalt borde ju inte Rafali säga att verbala invokationer underlättar för nybörjaren men att man på hennes nivå bara skämmer ut sig med det. Hon säger till och med att om man ser en magiker göra så kan man vara säker på att han är en mes. Det låter inte som något som skulle vara unik kunskap för de 30 medlemmar som lilla Duncreigh har. Jag tror mer på din idé att gå in och ändra reglerna.

Glöm dock inte bort att Duncreigh tycks allmänt arroganta och "vi har rätt och är bäst, focii-fånar" i den här frågan, så man bör nog ta hennes argument med en nypa salt, även om det är viktigt att räkna in.

Inför det här svaret tog jag mig för första gången i kragen och läste lite i stämningstexten. Det står faktiskt att hon vävde sin första egna besvärjelse efter två år. Hon säger också att det kommer ta mellan två och tre år innan eleverna kan använda magi på riktigt. De fem år innan man alstrar ett filament verkar alltså vara inkorrekt.

Ok, undrar var det kom ifrån... kan det helt enkelt vara så att hon studerat sedan hon var fem? Mitt fel i alla fall, ska vara mer noggrann med att kolla källorna i fortsättningen...

Och visst tar spelarmagiker mer risker, de utsätts ju ofta för mer annorlunda händelser samt att rollpersoner ofta är karaktärer av lite speciellt virke. Vi har dock inte haft så mycket strul med detta i vår grupp då bara jag spelat magiker (vi skiftar SL med vår nuvarande kampanj, något som fungerar bättre än man kunnat tro) och min nuvarande har mest effekter som känns roliga att forska på. Hans hälsosamma polisonger är viktigare än magin.

Det låter ju bra Själk kan jag överväga att sänka svårighetsgraden om mina spelare klagar, men än så länge är det inget problem.

Hur blir ett par polisonger hälsosamma?

Jag har dock inte bestämt mig för om det kommer fungera med en typ av magiker som föredrar snabb anpassning och en annan som föredrar exakt specialisering.

Det låter ju faktiskt som precis som improvisation vs. formalisering

Qadosh är ju bra för magiker rent regelmässigt men utan verklighetsförankring blir det ju bara powergaming. Vill man då knyta ihop det kan man ju se det som att magiker genom alla år märkt att vara uppbackad av en gud hjälper en möta de faror som lurar i magin. För det måste ju vara så att väldigt få av de riktigt fromma magikerna har drabbats av borttyning osv. Det fenomenet är något som gör att jag kan tänka mig att även magiker förespråkar och håller av sina gudar. Jag är dock inte säker på hur mycket detaljkännedom jag tror/vill att magiker, och andra, har om qadosh.

Jag tycker det är en bra förklaring, som också kan dela magiker i intressanta läger här: ateisterna, som anser att gudarna är teotropihögar som lever i ett parasitförhållande mot människorna genom att erbjuda dem beskydd (à la Thalamur, typ, antar jag) och att tillbedjan därmed är föraktlig; teisterna, som anser att det beskydd gudarna ger är en god anledning till att vara from i sin tillbedjan, då priset är värt att betala och de flesta gudarna har en klar och god etik, och att varje vettig magiker därför aktivt borde tillbe en gud; olika grader av deister, som tar en mer neutral hållning i frågan, och ett fåtal agnostiker, som uttryckligt skiter frågan: deras forskning är trots allt något mycket intressantare/viktigare/högre än i sammanhanget till större delen irrelevanta religionsfrågan. Ett mycket gott underlag till rollspelande

Consaber (vi verkar ju båda gilla landet så jag kör på det) är ju ett rikt land så det kommer nog mycket magiker även från borgarna. Dessutom kan man ju ta tjänst hos en magiker och arbeta för sin utbildning då alla magiker i Consaber inte tillhör Legio Colonan. Tillhör man dock den orden så är man ju en klar maktfaktor, även om man inte står över alla fria män i politisk makt.

En fristående mästare torde ju ha avsevärt mindre politisk makt i landet men frågan är vilken typ av makt han har.

Anledningen till att Consaber har blivit exempel nr. 1 är förmodligen att det är ett land med en samhällsstruktur vi känner oss ganska hemma med (senmedeltida, feodal monarki) med förhållandevis väl integrerade magiker samt en religion som egentligen förbjuder magi, vilket gör det enkelt och relevant att hänvisa till. I de flesta andra länder har ju magiker som regel en särställning (oavsett om det är som härskare, utstötta eller läskig "kuriosa").

Jag står också för att majoriteten av magikerna lär ha kommit från borgarna: jag försöker bara vara noggrann med att de inte kommer från de lägre borgargrupperna, som skomakare, värdshusvärdar och drägg. För adeln är nog magiker ett gott alternativ till livsväg för den oanvändbare yngre sonen utan nämnvärd chans till arv.

Vad gäller fristående magiker varierar det nog beroende på skicklighet och rykte, men lär ligga mellan paria och respekt, och i rena makttermer motsvara åtminstone en ganska lyckad handelsman.

Att straffas för att bryta mot lagar och minska i qadosh kan ju dock ses som aktivt om man ser det som att guden ser brottet och straffar hans själ (ungefär iaf).

Nja, jag tolkar L&H som att lagarna är en form av "övernaturlagar" som helt enkelt verkar som de gör och inte kan kringgås utan att en varelse på ungefär samma plan (dvs. gud, demon eller mycket mäktig ande) gör sitt till. Som att du får ett sår om du hugger dig i armen, typ: det händer oavsett om någon ser det eller inte.

Vad gäller ihopslagning förstår jag dig mycket väl: det kräver att man tar sig i kragen och sliter lite (lägg märke till att jag själv inte gjort det trots möjlighet...)

 

[Evil Peter]

Ok, då säger vi att de endast kan halvera den negativa effekten (till +2 på svårighet), och att bara det kräver åtminstone ett par år av intensiv träning och "indoktrinering?.

Jag kan tänka mig att det också har med traditioner att göra. Duncreigh verkar stå för en modern våg och man kan ju tänka sig att det bland traditionalister ses som slarvigt och kanske nästan föraktfullt mot traditionerna att bete sig som Duncreighs magiker.

Med din modifikation, menar du att man ska behålla den normala svårighetsgraden för dold magi medan den speciella träningen halverar den?

Glöm dock inte bort att Duncreigh tycks allmänt arroganta och "vi har rätt och är bäst, focii-fånar" i den här frågan, så man bör nog ta hennes argument med en nypa salt, även om det är viktigt att räkna in.

Så kan man se det men jag tror nog det är skrivet antingen utan koll på regeln om dold magi, eller innan regeln bestämdes. Som vi disktuerat ovan så behövs det nog regeländringar för att få uttalandet att fungera, för Duncreigh hyser iaf stor respekt för tre andra hus, trots deras focii. Jag är dock inte emot att ändra i reglerna då det alltid är roligt med heta diskussioner mellan magiker hur man ska utöva magi.

Ok, undrar var det kom ifrån... kan det helt enkelt vara så att hon studerat sedan hon var fem? Mitt fel i alla fall, ska vara mer noggrann med att kolla källorna i fortsättningen...

Hon har studerat sedan hon var sex så det kan ju komma från det. Det är inga problem iaf, sådant händer. Jag tyckte det lät konstigt när du sade det men hade både för dålig koll för att inte tro på det samt var för lat för att läsa.

Det låter ju bra Själk kan jag överväga att sänka svårighetsgraden om mina spelare klagar, men än så länge är det inget problem.

Hur blir ett par polisonger hälsosamma?

Ja, det är ju fritt fram att lägga svårighetsgrader för olika saker där man tycker det passar.

Det första jag bestämde om min nuvarande karaktär var att han skulle ha härliga polisonger, hittade också ett mycket snyggt blyertsporträtt där jag lyckades rita dit sådana med överraskande bra resultat (jag är ingen kung på att rita). När jag beskrev karaktären första gången jag spelade den hade jag ingen skriven beskrivning utan improviserade och det var uppenbarligen det ordet som slank ut när jag försökte beskriva dem.

Det har för övrigt startat en liten trend om att flera spelare ska ha någon form av ansiktsbehåring som beskrivs med ett annorlunda adjektiv. Nåja, tillbaka till diskussionen.

Det låter ju faktiskt som precis som improvisation vs. formalisering

Precis men i en mer extrem form så det kanske blir svårare för magiker att använda sig av båda teknikerna. Fast det kanske även är så i regelböckerna att magiker sällan använder sig av både och, även om systemet gör det lätt att göra det.

Jag tycker det är en bra förklaring, som också kan dela magiker i intressanta läger här: ateisterna, som anser att gudarna är teotropihögar som lever i ett parasitförhållande mot människorna genom att erbjuda dem beskydd (à la Thalamur, typ, antar jag) och att tillbedjan därmed är föraktlig; teisterna, som anser att det beskydd gudarna ger är en god anledning till att vara from i sin tillbedjan, då priset är värt att betala och de flesta gudarna har en klar och god etik, och att varje vettig magiker därför aktivt borde tillbe en gud; olika grader av deister, som tar en mer neutral hållning i frågan, och ett fåtal agnostiker, som uttryckligt skiter frågan: deras forskning är trots allt något mycket intressantare/viktigare/högre än i sammanhanget till större delen irrelevanta religionsfrågan. Ett mycket gott underlag till rollspelande

Ja, det fungerar ju faktiskt riktigt bra. Vi får nog krita upp ett streck till under katergorin "helt överens".

Anledningen till att Consaber har blivit exempel nr. 1 är förmodligen att det är ett land med en samhällsstruktur vi känner oss ganska hemma med (senmedeltida, feodal monarki) med förhållandevis väl integrerade magiker samt en religion som egentligen förbjuder magi, vilket gör det enkelt och relevant att hänvisa till. I de flesta andra länder har ju magiker som regel en särställning (oavsett om det är som härskare, utstötta eller läskig "kuriosa").

Jag står också för att majoriteten av magikerna lär ha kommit från borgarna: jag försöker bara vara noggrann med att de inte kommer från de lägre borgargrupperna, som skomakare, värdshusvärdar och drägg. För adeln är nog magiker ett gott alternativ till livsväg för den oanvändbare yngre sonen utan nämnvärd chans till arv.

Vad gäller fristående magiker varierar det nog beroende på skicklighet och rykte, men lär ligga mellan paria och respekt, och i rena makttermer motsvara åtminstone en ganska lyckad handelsman.

När jag tänker på den sabriska kyrkan och deras stora skillnad i magifrågan kontra moderkyrkan skulle det kunna bli en ganska rolig situation om den sabriska kyrkan valde att upphöja en historisk magiker till helgon. Det skulle kunna vara kul med de konflikterna eftersom det är mycket osannolikt att det skulle bli någon form av reell konfrontation pga det mycket långa avståndet. Dock är väl primoden av Calina mer åt Jargien-hållet så det lär väl inte kunna hända.

Nej, om en magiker kommer från en låg sammhällsklass bör det ju ha hänt något extraordinärt för att han ska ha fått chansen.

Vad gäller de fria mästarna stämmer det nog bra. De kan ju förstås ha en viss politisk makt om han är knuten till någon adelsman som försöker få lite mer status.

Nja, jag tolkar L&H som att lagarna är en form av "övernaturlagar" som helt enkelt verkar som de gör och inte kan kringgås utan att en varelse på ungefär samma plan (dvs. gud, demon eller mycket mäktig ande) gör sitt till. Som att du får ett sår om du hugger dig i armen, typ: det händer oavsett om någon ser det eller inte.

Men det finns ju en stor skillnad mellan naturlagar och religiösa lagar, dvs att naturlagarna påverkar alla medan religiösa lagar bara påverkar de inom religionen. Det är det som får mig att se det som en mer aktiv bestraffning.

 

[Evil Peter]

Det här har varit uppe förut, och den allmänna åsikten (och min) är att det är ganska få magiker som endast kan alstra en färdighet, och då är de nog ofta sanna magiker. Det vanligaste är nog att ha minst en "primär" aspekt, som du är mycket skicklig på att alstra, och sedan en "sekundär aspekt", för att kunna vara säker på att alltid kunna, eller bara för att få enklare besvärjelser med användbar effekt (t.ex. har nog fototropikern ett värde i en alstringsfärdighet som går att alstra bra på natten). Primalaspekterna (då främst nomo- och ataxatropi) är här utmärkta, vilket kan ses som en förklaring till "högra/vänstra hand"-citatet (för de som föredrar formalisering: med Den Tomma Effekten blir det för improvisatörer nästan bokstavligen så ändå).

Ja, det låter ju ganska logiskt. Själv tycker jag det är roligast om man kan alstra från en hel del aspekter (eftersom jag gillar improvisation) så om man spelar en framgångsrik magiker har jag inget emot fyra-fem alstrafärdigheter.

"Maleficium" ifall du vill ha den tekniska inkvisitorstermen (iofs latin, men skillnaderna mellan det och jargiska är vad jag vet snarast dialektala). Sabrierna är "relativt toleranta" mot magiker så länge de ingår i Legio Colonan, och även om de inte erkänner andra religioner så bekämpar de dem inte aktivt, enligt religionsboken (mitt tidigare citat kanske kommer från GM, nu när jag sett efter...)

Nja, sabrierna verkar vara mer än "relativt toleranta" och inte bara mot Legio Colonan då det finns fria magiker i landet också. Enligt Consaber-boken tycker ju de flesta att allt sabriska magiker gör är gott. Legio Colonan har ju dock en extra stark ställning då de är väl inrotade i politiken i landet.

Det var en intressant teori med dörren... och det roligaste är att du kan har rätt! Daaks alla anhängare kanske gjort honom så mäktig att hans intrång på det mundana planet skulle skada den kosmiska balansen (à la en viss eldgud i L&H, med undantaget att Daaks själva försök till någon intervention skulle få samma resultat...). Vilken cool värld, egentligen. Daak kan ju göras närmast mänsklig här, med personlighetsutveckling och problem... fast jag ska inte fastna här i onödan. (går vidare till nästa inlägg).

Hehe, en intressant vändning på det jag skrev. Även om det ligger på högre nivåer än vad som är användbart i vår nuvarande kampanj så kan det ge ett roligt djup.

 

[Boldtaar]

En spelare i min grupp kommer spela en sabrisk Daak präst som kan magi.
Hans far var magiker och han har studerat magi (händels) och sedan tillbringats tid i kloster (händels) för att sedan bli präst.
Vad tycker ni om det?

Naturligtvis tror jag att många i den sabriska kyrkan inte är så nöjda över detta. Men det är inget han syltar med, snarare tvärt om.
Sedan är han albino också.
Kan bli roligt om några Jargarisk ikvistirörer kommer i kontakt med honom

Hur gör ni när en RP byter eller har två religon och har en ganska hög Quadosh?

Någon som vill samman ställa tråden den börjar bli lång!

 

[Regmolar]

Jag kan tänka mig att det också har med traditioner att göra. Duncreigh verkar stå för en modern våg och man kan ju tänka sig att det bland traditionalister ses som slarvigt och kanske nästan föraktfullt mot traditionerna att bete sig som Duncreighs magiker.

En bra poäng.

Med din modifikation, menar du att man ska behålla den normala svårighetsgraden för dold magi medan den speciella träningen halverar den?

Ja, det var så jag menade, men jag sitter egentligen bara och kastar fram husregelsförslag som kan passa utan att tänka igenom dem ordentligt

Så kan man se det men jag tror nog det är skrivet antingen utan koll på regeln om dold magi, eller innan regeln bestämdes. Som vi disktuerat ovan så behövs det nog regeländringar för att få uttalandet att fungera, för Duncreigh hyser iaf stor respekt för tre andra hus, trots deras focii. Jag är dock inte emot att ändra i reglerna då det alltid är roligt med heta diskussioner mellan magiker hur man ska utöva magi.

Du kan mycket väl ha rätt, men, som jag tidigare sagt, varför bortförklara det ena om man kan få med båda? Och bara för att de respekterar husen som helhet betyder det inte att de kan förakta den enskilda magikerna. Men heta debatter är ju som du säger alltid att eftersträva om man vill befrämja rollspelande

Vad gäller avvikande ansiksbehåring: intressant, ska nog ha med det som originells stämningshönjare någon gång Men, som sagt, åter till diskussionen

Precis men i en mer extrem form så det kanske blir svårare för magiker att använda sig av båda teknikerna. Fast det kanske även är så i regelböckerna att magiker sällan använder sig av både och, även om systemet gör det lätt att göra det.

Ja, ibland blir jag nästan fascinerad av hur lite mina spelare utnyttjar (eller försöker utnyttja) sådana saker.

När jag tänker på den sabriska kyrkan och deras stora skillnad i magifrågan kontra moderkyrkan skulle det kunna bli en ganska rolig situation om den sabriska kyrkan valde att upphöja en historisk magiker till helgon. Det skulle kunna vara kul med de konflikterna eftersom det är mycket osannolikt att det skulle bli någon form av reell konfrontation pga det mycket långa avståndet. Dock är väl primoden av Calina mer åt Jargien-hållet så det lär väl inte kunna hända.

Ja, sen tycks ju den nye kungen också vara mer av en Daaktroende än en pragmatiker (tänker på incidenten gällande drakeden), så klimatet är ju lite fel... men åh vad jag skulle skratta!

Men det finns ju en stor skillnad mellan naturlagar och religiösa lagar, dvs att naturlagarna påverkar alla medan religiösa lagar bara påverkar de inom religionen. Det är det som får mig att se det som en mer aktiv bestraffning.

Självklart är det ju en stor skillnad, men mellan oss tycks det mest vara definitionen av vad ordet "aktiv" i sammanhanget innebär som är skillnaden, så vi är nog överens här med

Sådär ja, ser ju ut som om den här långa deltråden är på väg mot sitt slut med något som närmast liknar full acceptans och nära nog allmän konsensus. Måste nog vara första gången i forumets historia

 

[Regmolar]

Nja, sabrierna verkar vara mer än "relativt toleranta" och inte bara mot Legio Colonan då det finns fria magiker i landet också. Enligt Consaber-boken tycker ju de flesta att allt sabriska magiker gör är gott. Legio Colonan har ju dock en extra stark ställning då de är väl inrotade i politiken i landet.

Jag har ju bara religionsboken att gå efter, vilket nog är förklaringen till att jag inte har koll på det här (har inte ens begrundat att det faktiskt fanns fria magiker i Consaber innan den här tråden...), men över lag skulle jag säga att sabrierna är så pass pragmatiska att en styrka för landet av LC:s (höll på att skriva "LG" igen!) magnitud helt enklet är för viktig för att kunna offras. Detta beror väl i sin tur på en stark nationalism, och det faktum att Consaber är en växande nation som har en urgammal och oerhört mäktig ärkefiende (Thalamur) i närområdet, samt en stark, farlig och inflytelserik storrival (Cirefalierna) bortom haven, vilket gjort att man fått göra avkall på ideologi för att överlevande ska gå före (i form av drakeden, förhållandet till Tokon, Legio Colonan etc.). Nationalismen kommer väl också härifrån, då man lätt kunnat identifiera ett "vi" och ett "dom" under tusentals (har jag för mig) år.

Och med denna lilla Consaber-essä kanske jag faktiskt avslutar det långa ämnet och därmed större delen av den här debatten?

Hehe, en intressant vändning på det jag skrev. Även om det ligger på högre nivåer än vad som är användbart i vår nuvarande kampanj så kan det ge ett roligt djup.

Ja, minst sagt... men vilken version av Daak vill jag använda? (är ärligt helt ställd: har tre stora versioner som alla tilltalar, och ingenting som enkelt kan avgöra beslutet...)

 

[Regmolar]

En spelare i min grupp kommer spela en sabrisk Daak präst som kan magi.
Hans far var magiker och han har studerat magi (händels) och sedan tillbringats tid i kloster (händels) för att sedan bli präst.
Vad tycker ni om det?

Jag tycker att du egentligen förvränger reglerna som tillåter det (då "häxkonster" ju är ett tabu enligt Daakkyrkan och nej, Consabers egen version är i min värld endast strukturell!), men går det bra för dig och dina spelare, så kör på! Daak bryr sig inte egentligen, och det hela är bara kyrkans förvrängning för att tillskansa sig makten... för att bevara just de sju synderna är den sabriska versionen faktiskt den rätta, och så länge prästen följer sin tro kommer inget drabba honom (utom inkvisitionen förstås), (hoppas du fixar mitt lilla perspektivhopp då jag förklarar min syn på den nödvändiga strukturförändelsen ur ett inifrånperspektiv).

Naturligtvis tror jag att många i den sabriska kyrkan inte är så nöjda över detta. Men det är inget han syltar med, snarare tvärt om.
Sedan är han albino också.
Kan bli roligt om några Jargarisk ikvistirörer kommer i kontakt med honom

Han är död. Håll honom borta från Jargien. Då lever han kanske längre. Eventuellt.

Hur gör ni när en RP byter eller har två religon och har en ganska hög Quadosh?

Aldrig hänt, men jag har en klar åsikt: om han byter, 0 i Qadosh (tills han får sin Välsignelse och invigs förstås. Då får han 1. Om nu inte religionerna tillber exakt samma gud(ar), då han förmodligen får komma undan, kanske med ett litet straff. Det beror på.) Om han tillhör två, se mitt tidigare inlägg i den andra qadoshtråden.

Någon som vill samman ställa tråden den börjar bli lång!

Om du menar sammanfatta säger jag bara en sak; fattar du hur mycket vi har gått igen i den här tråden?! (både känslo-, tanke- och faktamässigt) Det kanske får ett kapitel (eller femton) i min Stora, Episka Mundanateori, där jag går igenom allt kosmiskt, mundant och teoretiskt som man har tveksam nytta av i allmänt spel, men mer än så blir det inte. Basta!

PS. Med hänsyn till min teori kanske jag kan acceptera att han behåller en liten del av sin ursprungliga qadosh när han byter, typ qados -10 eller nåt. Men det är något som är debattabelt.

 

[Evil Peter]

Oj, ja det börjar trilla av samtalsämnen med oroväckande hastighet. Vi är för överens. Jag måste ju svara på något iaf...

Vad gäller avvikande ansiksbehåring: intressant, ska nog ha med det som originells stämningshönjare någon gång Men, som sagt, åter till diskussionen

Ja, det är aldrig fel att kasta in ett par hälsosamma polisonger eller en nykter mustasch.

Ja, sen tycks ju den nye kungen också vara mer av en Daaktroende än en pragmatiker (tänker på incidenten gällande drakeden), så klimatet är ju lite fel... men åh vad jag skulle skratta!

Kungen skulle jag nog dock tro är mer av den sabriska tron då primoden av Calina verkar vara lite speciell som har ogillandet mot magi. Det hjälper ju visserligen inte mycket då kungen nog inte har så mycket att säga till om vad gäller kyrkan.

 

[Evil Peter]

Ja, debatten ser ut att gå mot sitt slut. Måste väl komma på något nytt att göra en tråd om då.

Vad gäller att välja Daak-version så är det inte lätt. Det kanske är något som måste mogna fram.

 

[Evil Peter]

Jag väljer att svara på det där min åsikt avviker från Regmolars.

En spelare i min grupp kommer spela en sabrisk Daak präst som kan magi.
Hans far var magiker och han har studerat magi (händels) och sedan tillbringats tid i kloster (händels) för att sedan bli präst.
Vad tycker ni om det?

Naturligtvis tror jag att många i den sabriska kyrkan inte är så nöjda över detta. Men det är inget han syltar med, snarare tvärt om.

Det låter problemfritt enligt mig. Jag skulle säga att de flesta sabriska magiker är Daak-troende och då sabriska magiker inte har några problem med kyrkan torde det inte vara några problem att byta yrkesbana.

Egentligen ser jag väl inte att det skulle vara några problem att använda magi även som präst men jag kan tänka mig att det i sådant fall ska vara när det verkligen behövs, inte lika fritt som vanliga magiker. Det kan ju alltid finnas de som ogillar magi även i den sabriska kyrkan men det talar de nog inte helt öppet om.

 

[Regmolar]

Oj, ja det börjar trilla av samtalsämnen med oroväckande hastighet. Vi är för överens. Jag måste ju svara på något iaf...

Ja, det här är onaturligt... på ett forum ska man bråka!

Ja, det är aldrig fel att kasta in ett par hälsosamma polisonger eller en nykter mustasch.

Nej, nej... självklart inte! Jag ska ju införa dem själv, för tusan!

Kungen skulle jag nog dock tro är mer av den sabriska tron då primoden av Calina verkar vara lite speciell som har ogillandet mot magi. Det hjälper ju visserligen inte mycket då kungen nog inte har så mycket att säga till om vad gäller kyrkan.

Som sagt: du har Consaberboken, du förtäljer

Och ja, vi måste verkligen hitta ett nytt ämne eller flytta till en annan tråd (undrar hur OT vi egentligen är?). Det här är ju bara kallprat, via forum!

 

[Regmolar]

Indeed... [NT]

NT = No Text (Ingen text)