OK, jag tar mitt exempel ur verkligheten
Vad händer om hälften av spelarna vill improvisera av bara tusan och den andra hälften, eller kanske bara en enstaka inte vill? Ska den personen (publiken i musikexemplet) som vill spela det äventyr som de kom dit för att spela bara få sitta och titta på? Eller ska alla tvingas gripas av improvisationsdjävulen och börja med nån slags "Tasha´s uncontrollable hideous roleplaying" där den som skriker högst vinner för att få vara med och leka?
Jag spelade ett tag med en annan grupp än min egen och två av spelarna som spelat tillsammans en hel massa tidigare struntade helt och hållet i oss andra och körde sitt eget race. Typ:
- Våra rollpersoner smyger iväg ensamma när de andra sover.
- OK, ni smyger iväg
- Våra rollpersoner gör en massa kul saker på egen hand
- OK. När ni kommer tillbaka är lägret attackerat och de andra är borta.
- Våra rollpersoner struntar i det och sitter och dricker öl istället. Sen går vi till grottan därborta.
Deras "jätteroliga improviserande" gjorde att vi andra (4 personer) kanske fick en tiondel av speltiden som mest. Resten gick åt till två personers improvisationer och allmänt tjafsande. Varför var vi över huvud taget inbjudna? Det hade varit roligare att sitta och virka.
Jag hade kanske kunnat köpa deras inlevelse i rollen om det inte var så att de dessutom maxade sina karaktärer. De tjatade sig till att få spela två jättesuperduperpaladiner med en massa specialförmågor och -vapen. Vid alla möjliga tillfällen tjafsade de med SL (hade det varit jag hade blixten omedelbart slagit ner i deras paladin-RP).
Så mina erfarenheter av helt improviserade spel är vääääldigt dåliga (beror antagligen på sällskapet). Däremot har jag spelat mängder med spel med inslag av improvisation och oväntat agerande från spelarna och det har varit jättekul. Självklart ska inte spelarna styras dit de inte vill, och det tror jag inte heller att Basenji menar.
Jag tycker att alla ska ha kul när man spelar. Det innefattar även spelledaren som faktiskt är den som lägger ner mest tid och energi innan äventyret. Andra får spela precis som de vill, vill man improvisera enbart så är det ju bara att köra. Jag och min spelgrupp föredrar dock att hålla improviserandet på en ganska civiliserad nivå. Men det finns där!
Vad händer om hälften av spelarna vill improvisera av bara tusan och den andra hälften, eller kanske bara en enstaka inte vill? Ska den personen (publiken i musikexemplet) som vill spela det äventyr som de kom dit för att spela bara få sitta och titta på? Eller ska alla tvingas gripas av improvisationsdjävulen och börja med nån slags "Tasha´s uncontrollable hideous roleplaying" där den som skriker högst vinner för att få vara med och leka?
Jag spelade ett tag med en annan grupp än min egen och två av spelarna som spelat tillsammans en hel massa tidigare struntade helt och hållet i oss andra och körde sitt eget race. Typ:
- Våra rollpersoner smyger iväg ensamma när de andra sover.
- OK, ni smyger iväg
- Våra rollpersoner gör en massa kul saker på egen hand
- OK. När ni kommer tillbaka är lägret attackerat och de andra är borta.
- Våra rollpersoner struntar i det och sitter och dricker öl istället. Sen går vi till grottan därborta.
Deras "jätteroliga improviserande" gjorde att vi andra (4 personer) kanske fick en tiondel av speltiden som mest. Resten gick åt till två personers improvisationer och allmänt tjafsande. Varför var vi över huvud taget inbjudna? Det hade varit roligare att sitta och virka.
Jag hade kanske kunnat köpa deras inlevelse i rollen om det inte var så att de dessutom maxade sina karaktärer. De tjatade sig till att få spela två jättesuperduperpaladiner med en massa specialförmågor och -vapen. Vid alla möjliga tillfällen tjafsade de med SL (hade det varit jag hade blixten omedelbart slagit ner i deras paladin-RP).
Så mina erfarenheter av helt improviserade spel är vääääldigt dåliga (beror antagligen på sällskapet). Däremot har jag spelat mängder med spel med inslag av improvisation och oväntat agerande från spelarna och det har varit jättekul. Självklart ska inte spelarna styras dit de inte vill, och det tror jag inte heller att Basenji menar.
Jag tycker att alla ska ha kul när man spelar. Det innefattar även spelledaren som faktiskt är den som lägger ner mest tid och energi innan äventyret. Andra får spela precis som de vill, vill man improvisera enbart så är det ju bara att köra. Jag och min spelgrupp föredrar dock att hålla improviserandet på en ganska civiliserad nivå. Men det finns där!
