Jag vill börja med att säga att jag kan välja tre ingångar till den här diskussionen: är jag äventyrskonstruktör, SL eller spelare, och jag vet inte om jag skulle komma till samma slutsats. Jag vet inte ens vilken ingång jag valde tidigare. Som spelare kanske? Jag skyller på sömnbrist (det är väl det man har ettåringar till, som ursäkt).
Måns;n326899 said:
Det vanliga i dessa fall är snarare att spelarna följer äventyret eftersom de begriper att det är vad de förväntas göra. Och det är ett av problemen jag upplever med räls. Det kan krävas en hel del jobb (ofta med verktyg som spelet saknar) för att få ingame-motivation som håller en hel kampanj. Min erfarenhet är att det är ganska vanligt att följa äventyret antingen för att det är vad SL/spelgruppen förväntar av dig (att vägra acceptera ett uppdrag i spel är nog närmast tabu i väldigt många spelgrupper) eller för att man är intresserad av att få uppleva den förmodat goda berättelse som ska utspela sig.
Absolut. Nu är mitt rollspel i modern tid att jag är spelare i en hemmagjord kampanj, eller med inplockade delar från the one ring-supplement. Men det kan ju bli rälsat ändå, typ, nu vill vi prata med person X och då måste vi ta oss till plats Y eftersom det är där han är och han går ingenstans. Nu är jag ju rätt traddig och vill liksom "uppleva äventyret" så det här är okej med mig, men är helt med på att andra spelare med andra preferenser skulle ha tråkigt.
Jag tänker "åh, plats Y kommer innehålla spännande saker (enligt det sociala kontraktet), dit vill jag", men är helt med på att andra hellre vill utforska plats Z, eller helt skita i platser och köra intern-intrig-spel mellan rollpersonerna.
Måns;n326899 said:
Men slutsatsen håller jag helt med om. Vill man följa rälsen, den snitslade banan eller hur nu scenariot är upplags så är det inga problem. Men så är det ju med allt. Allt det inga problem så är det inga problem. Inga av de här trådarna handlar om att berätta för folk att de gör fel, utan att ge folk redskap de kanske saknar för att spela på ett sätt de hellre vill.
Jag märker ju att jag bara landar i "hitta din spelstil och kör den" och inte har något nytt att komma med. När jag på nåt magiskt sätt får en massa tid och en spelgrupp med lika mycket tid så ska jag spela massa olika spel på olika sätt och bredda mina vyer.
Rickard;n326926 said:
Jag gillar rälsar och ser poängen med dem, precis som
fisktankar och samberättande har den sina för- och nackdelar, men jag anser att äventyrsupplägg som du lade fram ovan är fel väg att gå. Det går inte att bara tvinga på spelarna ett mål, såvida spelgruppen är helt överens över att det är så man ska köra. Som skrivits tidigare i tråden av [USER][/USER] , ett annat sätt att få spelarna att gå dit de ska är genom att ge dem mål. Spel nu för tiden ger rollpersoner drivkrafter under rollpersonsskapandet, antingen genom att ha det reglifierat, genom att göra det till en del av gruppkonstellationen eller som en förlängning av rollpersonens kontaktnät.
Nä jag överdrev väl lite. Men vill du spela ett köpeäventyr som (av förklarliga skäl) inte har någon koppling till rollpersonernas backstory så blir det ju, inte tvång skulle jag säga, men ett accepterande av premisser för att komma igång. Ett CoC-äventyr jag läste ha som förutsättning att en av rollpersonerna bodde granne med antagonisten och introt till äventyret var att man märkte att han börjat bete sig mystiskt. Vill man spela det äventyret (och inte skriva om det) så får man antingen köra för-äventyr för att etablera den där grannen, eller så får man acceptera premissen. Är jag spelare så har jag lätt att acceptera premisser här, för annars går det ju inte att spela äventyret, men det här måste man förstås synka med spelgruppen.
Nu svarade jag väl ingenting på biten om drivkrafter, men får man ihop dem (och rollpersonerna har några) med ett köpeäventyr så är det ju top notch.