Nekromanti Rälsning är en spelledarstil

[Ram]

"Fisktank" är också ett lökigt namn.

Förvisso, men när man väl vant sig vid det så passar det helt enkelt så bra.

Men "shoppingtur" är en ypperligt beskrivande term, så jag köper den. En annan möjlig term skulle kunna vara "orientering" - du kan kuta runt i skogen hur du vill och i vilken ordning du vill, så länge du stämplar dina stationer. Fast det brukar finnas en snabbast väg i orientering, så det kanske inte håller.

Jag tänkte på orientering också, men det är faktiskt rälsning för man måste stämpla i rätt ordning. Om man stämplar 7:an på 6:ans plats på kortet så blir man diskad. Annars skulle det passat skitbra. Jag har också för mig att man inte får stämpla 7:an före 6:an, springa baklänges (banan alltså) eller liknande...

En liknande (men inte snarlika) term som jag har hört är "biljettfantasy", fast den är lite mer åt rälsningshållet till och för hårt knuten till just fantasygenren. Det är lite lösare än den hårda rälsning som "rälsning" antyder - man måste fortfarande besöka ett antal stationer och i rätt ordning, men man har i alla fall ingen räls som man inte kan avvika från, utan kan göra lite vad man vill mellan stationerna.

Äventyret "Masks of Nyarlathothep" är ett skitbra exempel på biljettfantasy, eller snarare biljettpulp: först snokar man i New York tills man figurativt och bokstavligen hittar biljetten till London, sen snokar man i London tills man kommer på att man ska till Kairo, sen snokar man i Kairo tills man kommer på att man ska snoka i Kenya, och sedan Australien och Hong Kong. Varje station har en biljett som skickar en vidare till nästa station. Men när man väl snokar, och mellan de olika stationerna, så kan man göra vad sjutton man vill. "Misslyckande" i det här fallet är att inte hitta biljetten till nästa steg.

Hade man kunnat flumma runt mellan de olika stationerna som man ville, och genom dem samla ihop biljetterna som krävs till Hong Kong, den sista stationen, så hade vi talat shoppingtur. Men nu har Masks of Nylle en inbördes ordning på biljetterna, så det är biljettpulp istället.

Men det där är en ganska intressant distinktion egentligen. Jag skulle säga att Masks på en övergripande nivå är ganska hårt Rälsat just då det inte är särdeles väsentligt vad man gör när man snokar runt på de olika platserna utan bara att man tar steget till nästa geografiska plats.

Men på en annan nivå så är det definitivt en Shoppingtur (eller biljettpulp) om man ser varje del som ett scenario i kampanjen och biljetterna som ett "klimax", ett slut.

Meckigt detta...


Edit: Desto mer jag kollar på det desto mer gillar jag begreppet biljettfantasy eller biljettäventyr. Det lilla scenariot som jag snickrade ihop för att övertyga Han om att scenarion kunde vara rälsade är klockren biljettfantasy. Min tolking är att biljetten är den punkt då man byter scen, georgrafiskt eller storymässigt.

 

[Rickard]

Tivoli

Jag håller helt med. Ett äventyr med fördefinierade villkor är knappt en fisktank. En fisktank ska vara reaktiv som du säger, men fördefinierade villkor är det inte. I en fisktank kan en onding bli god givet visst handlade från spelarna, men om det var villkorsbaserat så skulle det kunna vara att en slutstrid med ondingen skall ske...

Så ja, möjligen behöver vi ett ord för detta, vi ska inte smutsa ned fisktank med detta

Frågan är vad de skulle kunna kallas... Spontant skulle jag vilja kalla scenarion där man måste besöka alla eller några av de tillgängliga scenerna utan inbördes ordning för Shoppingtur. Man måste handla strumpor, skruv och mjölk, men man får besöka affärerna i vilken ordning man vill. Men det är ett lökigt namn...

Här har haft i tankarna att det borde finnas något annat sätt att spela scenarion på än fisktank och rälsande och så försöker jag bara motverka. Jag vill minnas att Troberg har myntat ett uttryck för det du skrev och när jag sökte reda på inlägget, så inser jag att han redan skrivit det jag tänkte på när jag läste inläggen här.

Jag brukar använda ett mellanstadium mellan rälsning och fisktank som jag kallar tivoli (amusement park). Har lite bråttom nu, så om ni vill ha den långa versionen så får ni läsa spelledarkapitlet i Generica.

Tanken (som i idé, inte som i fisktanken) går ut på att man har ett antal attraktioner som spelarna kan besöka, men till skillnad från rälsning så finns det ingen speciell ordning på dem. Man kan driva omkring och åka på de olika attraktionerna i den ordning man vill. De hänger mer ihop via en fisktanksliknande historia och är mer att betrakta som färdigförpackade dramapaket som man kan plocka fram vid behov.

Tivolit passar väldigt bra i typisk detektivskräck, där man forskar och snokar lite här och varstans, men vid vissa ställen finns förplanerade sekvenser.

/Han som brukar strukturera den här modellen med hjälp av tankekartor, precis som fisktanken

 

[Ram]

Re: Tivoli

Tivoli är ett bra namn också, men jag tycker fortfarande inte att det blir lika självförklarande som Fisktank och i ännu högre grad Rälsning.

Ett äventyr av den typen går ut på att man måste få ihop det man behöver för att gå i mål (eller hitta målet).

Det får mina tankar att gå till det gamla brädspelet Den försvunna diamanten. Flumma runt på brädet efter eget tycke och smak och när du endera hittat den stora diamanten eller eller fått ihop tillräckligt med pengar så kutar du till Kairo eller Alexandria (tror jag det var).

Dags för en namntävling?

 

[Kropotkin]

Re: Tivoli

Måhända är min egna horisont och perspektiv som färgar mitt intryck, men är det inte så att mellanting mellan fisktank och rälsning - tivoli - är den absolut vanligaste formen av äventyr bortom de första årens grottkräl och köpäventyr?

 

[Bjorn]

Re: Tivoli

Tycker att begreppet "shoppingtur" för att beskriva en typisk äventyrsstruktur är alldeles ypperlig.

Dels täcker den in att inte nödvändigtvis alla ingredienser är lika viktiga eller ens helt nödvändiga. Vissa potentiella encounters kanske mer ger "bra och ha" information eller saker som man kan klara sig utan medans andra är helt nödvändiga för att kunna "komma vidare" eller slutföra äventyret.

Genom att fokusera på vad syftet är med olika encounters blir det också lättare för SL att "köpa" alternativa lösningar.

Tillägg: Håller också till 100% med om att den stora skillnaden mellan shoppingturen och fisktanken är att shoppingturen är statisk och målfokuserad. Fisktanken däremot är dynamisk och personfokuserad.

Ett bra exempel på typiska shoppingtur äventyr är många publicerade deckaräventyr. Ta t.ex. första delen av Horn of Roland till Lords of creation. I princip ska RP lösa en mordgåta och det finns väl en 30-40 "affärer" beskrivna där de kan införskaffa ledtrådar, vissa av dessa är helt nödvändiga medans andra kanske bara ger viss hjälp och vissa kanske till och med är rena blindspår. Hur som helst är de olika "affärerna" i stort sätt fixa oavsett när man gör dom och varför och vad som tidigare hänt i andra "affärer".


/Bjorn

 

[Ram]

Re: Tivoli

Jo, jag tycker också att det är den mer eller mindre vanligaste äventyrsmodellen.

Däremot håller jag inte med om att den ligger mellan fisktank och rälsning. Jag tror snarare att det är ett ytterligare hörn i triangeln snarare än att det ligger mellan de två ändpunkterna på en linje/skala.

 

[Krille]

Re: Tivoli

Jag skulle vilja säga att tivoli är en geografisk sorteringsform. Det är helt enkelt en slags dungeon fast utan tunnlarna, bara rummen.

 

[Ram]

Re: Tivoli

Heh, då får vi kanske nöja oss med Shoppingtur. Som du säger, det beskriver faktiskt det hela ganska bra, men det är sååå lökigt...

 

[Ram]

Re: Tivoli

Jag är lite lost här; Vilken typ av geografi är det vi pratar om...?

 

[Zire]

Re: Tivoli

Jo, jag håller med. Rälsning och fisktank visar på nått vis olika extremer. Skapar man en kategori som är mitt emellan så kommer naturligtvis det mesta att hamna där istället (och blir en ganska meningslös klassificering).

Går det över huvudtaget att rälsa fullständigt (eller blir det snarare en enmansteater än rollspel)? Går det att fisktanka fullständigt? Det sistnämnda borde ju fungera åtminstone teoretiskt.

 

[Vitulv]

Re: Tivoli

Jag har hängt här sedan 2000, och har närmare tretusen inlägg. Och jag vet fan inte vad en fisktank är, så det är inte självförklarande alls

 

[Rickard]

Re: Tivoli

Jo, jag håller med. Rälsning och fisktank visar på nått vis olika extremer. Skapar man en kategori som är mitt emellan så kommer naturligtvis det mesta att hamna där istället (och blir en ganska meningslös klassificering).

Går det över huvudtaget att rälsa fullständigt (eller blir det snarare en enmansteater än rollspel)? Går det att fisktanka fullständigt? Det sistnämnda borde ju fungera åtminstone teoretiskt.

Fisktank tycker inte jag på något sätt är en extrem. Däremot är rent samberättande (utan spelledare) det och skulle väl kunna sägas vara en motsats till rälsning.

Rent improviserande håller MrG och Genesis på med. Inget förberett scenario, utan de hittar på utifrån det spelarna hittar på.

Fast personligen gillar jag inte att sträva efter att sätta saker i modeller eller ha motsatsförhållande. Det är sådant man upptäcker, efter att ha analyserat spelandet.

/Han som nog skulle säga att högläsning det hårdaste rälsandet eller åtminstone solospel (bokäventyr eller vad man nu vill kalla det)

 

[Krille]

Re: Tivoli

Geografin i en dungeon är de olika rummen och gångarna mellan dem. De finns i allmänhet utmarkerade på en karta.

Geografin i en shoppingtur är villkoren. I praktiken kommer villkoren att vara knutna till en plats (i tronsalen i Menva-dhumts dungeon finns rubinen som behövs) eller en person (Kalle har spiran som rubinen ska fästas i) som i praktiken ändå är platsbungen. Det är mer sällsynt att villkoren är något annat, i alla fall i köpeäventyr. Det gör att villkoren ifråga ändå kan utmarkeras på en karta.

Därav slutsatsen att ett tivoli/en shoppingtur är som en dungeon fast utan korridorerna.

 

[Krille]

Re: Tivoli

Jag har hängt här sedan 2000, och har närmare tretusen inlägg. Och jag vet fan inte vad en fisktank är, så det är inte självförklarande alls

Då har du möjligen hängt här, men inte hängt med.

 

[Vitulv]

Re: Tivoli

Well, jag har alltid hållt mig utanför både rollspelsmakarforumet och de dryga, romanlånga, toknördiga rollspelsteoritrådarna *ryser*.

 

[Krille]

Re: Tivoli

Well, jag har alltid hållt mig utanför både rollspelsmakarforumet och de dryga, romanlånga, toknördiga rollspelsteoritrådarna *ryser*.

Bevisligen inte - det här är en av dem.

 

[solvebring]

Re: Tivoli

Men hur många scenarion är egentligen sten hårt rälsade, förutom möjligtvis Snösaga, där allting måste hända under en viss följd och där man i princip är tvingad från plats till plats för att det skall fungera?
... Men så har jag inte mycket över för den storyn heller.

Jag menar, jag har ofta gjort äventyr där jag kanske inte släpper punkt C om inte punkt B är utspelad, men att jag däremot kan improvisera såpass mycket att jag kan spela punkt A, D, E, B, C, men att det då kanske inte utspelar sig exakt det som jag tänkt på var punkt. Man får helt kasta om det och följa RP. RP ska inte följa något, de skall ju kunna ta vilken väg de vill, och genom det får man bjuda på det man kan. Det är som att en del spelledare har tänkt sig början på ett äventyr, och gör RP något annorlunda så rasar hela bygget. Det också som att vissa äventyr brukar börja med "ni går där och där"... Man liksom prackas på äventyret. Jag brukar alltid låta spelarna börja där e slutade sist, så gör de vad de vill så får jag istället improvisera hela inblandningen. Det känns mera naturligt och äkta. Det är i alla fall lätt gjort om man spelar grottkräl.

Rälsning enligt mig är när du hoppar på tåget och inte får kliva av på vilken ändstation du själv vill. Man börjar spela och så tar det liksom stopp om man försöker ta sig till något annat. Spelledaren låser spelet så att säga. Och då är det väl egentligen inte äventyret som är dåligt skrivet, för det går ju att ändra... Då är ju spelledaren som är den elake konduktören, därav kan det också tolkas som en spelledarstil?

 

[Mogger]

Re: Tivoli

Rälsning enligt mig är när du hoppar på tåget och inte får kliva av på vilken ändstation du själv vill. Man börjar spela och så tar det liksom stopp om man försöker ta sig till något annat. Spelledaren låser spelet så att säga. Och då är det väl egentligen inte äventyret som är dåligt skrivet, för det går ju att ändra... Då är ju spelledaren som är den elake konduktören, därav kan det också tolkas som en spelledarstil?

Problemet är att äventyret är det som isf uppmuntrar dig att blockera. Om du ändå ska börja improvisera så borde äventyret vara utformat på ett sätt som uppmuntrar till det istället. Att något går att laga innebär inte att det inte är trasigt.

 

[solvebring]

Re: Tivoli

Därför egentligen borde man lämna alla händelser i lösa punkter, och skriva den röda tråden som en vag rekommendation efteråt. Med alla händelser inlästa löst kommer det nog att funka bättre. Men i alla fall, det är ju en spelstil om en spelledare medvetet gör detta, av t.ex. rädslan för rasrisk. Då är det ju ett medvetet tilltag.

 

[Dante]

Re: Tivoli

[…] Fisktank […]

Aaaargh!

Det heter för tusan »akvarium« på svenska.