Nekromanti Rapporter från filmfestivalen.

[chrull]

Okej. som ni bör veta så är Stockholms Internationella Filmfestival i full gång igen. Och precis som förra året tänkte jag rapportera lite om de filmer jag ser. Vilket egentligen är alldeles för få, men men.

Izo

Japan 2004 128 min engelsk text

När samurajkrigaren Izo mördas fylls hans själ av hämndbegär och kan inte få ro förrän han reinkarneras som en demon i människogestalt vars blodstörst inte känner några gränser ? han färdas genom tid, rum och logik för att slakta högt och lågt, och till sist befinner sig självaste Kejsaren i farozonen. Den japanske kultregissörens nya film rekommenderas inte för de med svaga nerver men till dem som står ut med den stilistisk-existentiella masslakten utlovas en oförglömlig filmupplevelse.

Regissör: Takashi Miike
Skådespelare:
Sektion: Asian Images

Oförglömligt dålig.
Tyvärr. Jag litade på Miike. Och när Kitano är med i en av hans rullar så måste det ju bli bra. Trodde jag.
Filmen är ganska intressant, men alldeles för meningslöst surrealistisk för min smak. Och min smak brukar i sånna här fall sträcka sig lite längre än gemena man, antar jag.
Bilder på blommor blandas med scener där samurajen hugger ihjäl person efter person. Så fort det blir känslosamt dyker det upp en kille i kostym och hatt som sitter och sjunger falskt och spelar på en gitarr. Och scenerna med honom är ibland 5 minuter, där ingenting annat händer.
På det läggs hög efter hög av samhällskritik ihop med filosofiska frågor om vilka vi är och vadfan vi håller på med egentligen. Kommentarer som att Demokrati bara är en masshallucination och att en nation bara är resultatet av människans inbyggda förmåga att skapa löjliga grupperingar var egentligen det enda jag gillade med filmen.
Och även om det jag beskriver LÅTER rätt intressant så faller filmen platt. Den suger.


<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>

Appleseed

Japan 2004 92 min engelsk text

År 2131 måste de sista människorna ta strid mot bioroider - en armé av människoliknande maskiner, som en gång skapades för att tjäna mänskligheten. Anime-veteranen Aramaki överför den populära manga-serien till dataanimerad film och inbjuder till en visuellt bländande science-fictionhistoria med fantastiska actionscener, ett oemotståndligt technosoundtrack och en suggestiv intrig som samtidigt höjer ett varnande finger för planetens framtid. Kort sagt: en film som måste avnjutas på bio. (Nordisk premiär)

Träffa regissören Shinji Aramaki i ett Face2Face efter visningen den 20 november. Moderator: Zimeon Lundström, animeexpert, ordförande i Mangakai

Regissör: Shinji Aramaki
Skådespelare: Ai Kobayashi, Jûrôta Kosugi, Yuki Matsuoka, Asumi Miwa
Sektion: Spotlight: Japanese Anime

Det här är alltså inte video-versionen från 1988. Det här är dataanimerat och snyggt. Och bra.
Jag vet inte vad jag ska säga om filmen egentligen. Jag har ju inte sett den förra filmen och kan inte jämföra dem. Men för er som är nya inför appleseed så handlar det alltså om en tjej och hennes ex till kaninrobot. Fast ändå inte. Den är tuff med mycket action, mycket stora robotar och snyggt regisserad. Shinji Aramaki såg ut ungefär som man kan förvänta sig från en Animeregissör. Han var japan alltså.

Jag gillar den här filmen. Men den gjorde inget egentligt intryck på mig. Så tja. Se den om du inte har nått bättre för dig. Eller om du VERKLIGEN gillar kaninrobotar.


<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>

Sen blir det mer anime, samhällskritik och socialrealism. Kanske också en och annan ukroni och en storfilm från hollywood.

chrull

 

[chrull]

Tokyo Godfathers

Japan 2003 92 min

Äntligen en tecknad film om transor, uteliggare och neurotiska föräldrar! "Tokyo Godfathers" är på sätt och vis en japansk släkting till Terry Gilliams "Fisher King" från 1991, en melankolisk skildring av människor på samhällets botten. Alkoholisten Gin, transvestiten Hana och flickan Miyuki bor i ett litet skjul i Tokyo som en slags familj. En kväll hittar dom en övergiven baby och i det händelserika sökandet efter föräldrarna förändras deras liv. Utsökt tecknad, rolig och väldigt gripande. (Svensk premiär)

Regissör: Satoshi Kon
Skådespelare: Toru Emori, Aya Okamoto, Yoshiaki Umegaki
Sektion: Spotlight: Japanese Anime

Haha.
Den här filmen var svinigt bra. Att transvestiten drar dramatiska haikus är skitkul också. eftersom haikus ungefär är så nördigt det kan bli.
Den var fruktansvärt bra. Och det är skönt med lite feelgood-film såhär mitt bland alla fruktansvärda historier.
Dessutom är det kul att lära sig att japanskan saknar ord för hemlös.
jag känner att jag inte behöver säga så mycket mer. se filmen.

 

[chrull]

Alexander

Sådär. Nu har jag sett Oliver Stones Alexander också:

Alexander

USA/Storbritannien/Tyskland/Nede 2004 145 min

När Stone äntligen får chans att regissera sitt drömprojekt om den legendariske Alexander den store gör han det med elegans. Irländske hunken Farrell gestaltar den närmast mytiske kejsaren på hans krigiska erövringsfärd djupt in i Asiens hjärta. Jolie och Kilmer spelar föräldrarna drottning Olympias och kung Filip II, medan Leto porträtterar bäste vännen, stridskämpen och förmodade älskaren Hephaestion. Ett nytt grepp på filmskapandet för Stone, med tacksamt resultat för publiken. (Europeisk premiär)

Regissör: Oliver Stone
Skådespelare: Colin Farrell, Angelina Jolie, Val Kilmer, Jared Leto
Sektion: Stone by Stone

Håll er långt långt borta från den här rullen. Den suger.
Historien är tråkig. Eller egentligen inte. Men man kan den ju. Och Stone gör den inte intressant på något sätt. Det är mest ett sätt för honom att få vissa örnar som flyger över slagfält. För det är vad halva filmen är. ett slagfält där man inte bryr sig ett smack om vem som dör och vem som överlever.
Andra halvan av filmen handlar om känslor. Mest Alexanders känslor för sig själv, sin mamma, pappa, pojkvänner och kanske lite nån fru. Ungefär i den ordningen.
Och det blir heller aldrig engagerande. Man bryr sig inte. Det är bara två timmar och 25 minuter av ens liv som passerar förbi i bilder av folk som blir spetsade av spjut och den enda tanken man har i skallen är "jaha?".

Och sen ibland mår man ju riktigt illa också. Som när Alexanders armé på 40'000 man stormar ner mot persernas armé på 250'000 man för att perserna "hatar frihet".
Och alexander ska vara filmens hjälte, vill påpekas.

Invasionsglädjen avtar något i slutet sådär. Men filmen blir aldrig riktigt bra. En kamrat som såg den med mig tyckte att Stone hade filmat slagfälten på ett bra sätt med ögonblickskorta bilder och med en väldigt rörlig kamera. Jag tyckte det mest var en uppvisning av blod och avhuggna kroppsdelar till absolut ingen nytta. Särskilt eftersom det är just sånt Stone kritiserar med sin film NBK.

Se inte den här filmen om du inte tänder på Farell nedstänkt i blod, med bar överkropp eller kyssandes andra pojkar. Då får man iaf lite behållning av den. Men jag varnar för det blonde europe-svallet!
Man skulle kunna se den om man gillade Angelina jolie med ormar slingrandes över kroppen också. Men hon överspelara så fasligt och gör en riktigt riktigt kass prestation så man vill helst blunde och hålla för öronen såfort hon är med.

chrull

 

[Balderk]

Re: Alexander

Det är klart att perserna hatar frihet. Alla araber gör ju det! Duh! Okej, den där filmen verkar inte vara något att se för fem öre. Jag hade väl kanske inte trott det heller, men eftersom det var Stone så kunde man ju ändå hoppas. Nu har hoppet dött. Tack.

Förresten, du har inte sett Garden State? Jag börjar bli sugen på den filmen... Men vet inte om jag orkar se den på bio.

Angående tidigare filmer var det ju jävligt roligt att alkoholisten hette Gin.

/Jonas, som kiom på att han väl egentligen inte hade så mycket att säga

 

[Sereg_UBBT]

garden state (ot)

Förresten, du har inte sett Garden State? Jag börjar bli sugen på den filmen... Men vet inte om jag orkar se den på bio.

den har jag sett. Tyckte inte den var värd det höga betyg den har på IMDb. Filmen var angst-fylld och lite trög, imho, och de humoristiska scener som fanns var mer av "ha-ha"-slaget än vika-sig-dubbelt-av-skratt-slaget. Kärleksdramat mellan Portman och Zach Braff var småmysig på sin höjd (Natalie Portman spelade bra imho) men dalade lite på slutet när Portman bara blev en hang-around och spänningen försvann.

 

[Balderk]

Re: garden state (ot)

men angst-fyllda filmer är ju bra! Jag är lessen, men jag väljer nog att lyssna på filmkrönikan och DN och Yassilus och andra källor jag hört att den ska vara bra ifrån...

 

[Sereg_UBBT]

Re: garden state (ot)

köp den själv och se på den då ;-)

 

[Mask_UBBT]

*asgarv*[ant]

"Det är klart att perserna hatar frihet. Alla araber gör ju det! Duh!"

Haha! Lysande!

/Mask - som kanske har jättekonstig humor, men jag tyckte det var superkul med en überamerikansk biggot-kommentar där A) araber anses vara obotligt onda och B) Perser anses vara araber(Det är de inte. Alls.)

 

[chrull]

garden state

... har jag inte sett än.

Men jag har laddat ned den och tänkte se den ganska snart. Vi kan ju låtsas att jag ser den på festivalen och recensera den här ändå?

 

[chrull]

Ghost in the Shell 2: Innocence

Ghost in the Shell 2: Innocence

Japan 2004 99 min

År 2032 är jorden befolkad av robotar med inopererade mänskliga själar. När en gynoid, en själlös robot skapad för sex, tar livet av sin ägare inleds en undersökning med den robocop-liknande detektiven Batou i spetsen. Detta är en tecknad film-noir och uppföljare till animefilmen från 1995, som var en stor inspirationskälla till Matrixtrilogon. Den är oerhört välgjord rent tekniskt, men också intressant på ett filosofiskt plan. Gynoiden blir en metafor för en människa vi betraktar som mindre värd. Frågan blir: Gör skenet av en själ verkligen ett liv mer värdefullt? (Nordisk premiär)

Regissör: Mamoru Oshii
Skådespelare: Akio Ôtsuka, Atsuko Tanaka, Kôichi Yamadera
Sektion: Spotlight: Japanese Anime

Det här är nog den snyggaste animen någonsin.
Den är grymmt grymmt snygg. Färgschemat är underbart och musiken hjälper till.
Men allt det snygga och den action som finns med (inte så mycket) är bara en ursäkt för att ha tävling i djupa citat från olika källor och att diskutera frågor som "vad är liv", "kan en robot leva" osv. Frågor jag trodde vi redan ältat nog sen blade runner och gits.

Filmen är väldigt långsam. Nån som vill ha explosioner och tuffa robotar gör sig icke besvär.
Har du inte förstått vad första filmen gick ut på så kanske du inte förstår den här heller. Å andra sidan kan man säkert få ut nått av 99 minuter sjukt snygg film med bra musik också.

Vad vet jag egentligen. Jag sov ju bort 20 minuter av filmen.

chrull

 

[Balderk]

Haha, gör det! [NT]

Haha, gör det!

 

[Balderk]

Bra

Det visar att vi har liknande humor

/Jonas

 

[chrull]

hair high

Okej, den här filmen censurerar jag lite av infotexten då den avslöjar för mycket. Å andra sidan hade jag läst det innan jag såg filmen, men jag är ganska okänslig för sånt. Om du är känslig för att veta handlingen innan så ska du inte läsa spoilermärkningen. Om du inte är det så läs på, men skyll inte på mig sen...


Hair High

USA 2004 77 min

Till höger och vänster spyr folk ut sitt innandöme, drar av sina naglar och petar ut sina ögon. MTV-ikonen Bill Plympton älskar att äckla. Hair High är en gotisk highschool-komedi om Cherri och Spud i 50-talets USA. Rockabilly-pinglan Cherri avskyr sin "slav" Spud, <table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">men plötsligt slår kärleken ner och ingenting kan stoppa den, inte ens döden. Grease förvandlas plötsligt till Carrie, och på de dödas bal hämnas vårt kärlekspar på sina bödlar.</font></td></tr></table> (Nordisk premiär)


Regissör: Bill Plympton
Skådespelare: Beverly D'Angelo, Matt Groening, Sarah Silverman
Sektion: American Independents

Weee. Vilken rulle. Rockabilly, äckel och en så fin historia.
Högst lugg vinner typ.

För er som minns MTV i början av 90-talet kanske ni minns de gamla jinglarna med mtv-loggan som en smet av klägg och insekter? Bill Plympton gjorde dem.

Men så hemsk som beskrivningen säger är det inte. Det är inte så många som inälvorna hoppar ut ur. Det är faktiskt inte så mycket våld heller. Men den innehåller män i kycklingdräkter och massor av härlig humor. Och skön musik. Och klyschor.

En ny kille kommer till skolan, han förolämpar ledaren för cheerleadergruppen och blir genast utsatt. Särskilt av tjejens pojkvän, som givetvis är quarterbacken i skollaget. Mer än så vill jag inte riktigt avslöja. Men jag nämner lite fler saker filmen innehåller, så att ni ser den här filmen:
<ul type="square">
[*] Rockabilly
[*] Höga luggar
[*] Basketskor
[*] Flugor som skakar rumpa
[*] Maskar som vill in i din kropp
[*] Cocks vs Beavers
[*] Drive-in bio
[*] motorcyklar
[*] glassbar
[*] inälvor
[*] fusklappar
[*] äkta kärlek
[*] slem
[*] trollsländor
[/list]

Se den bara.

chrull

 

[walium]

Re: Alexander

Jag gillade inte Alexander, jag gillade inte filmen, jag gillade inte storyn, jag gillade inte regissörens friheter, jag gillade inte karaktärerna, kort sagt så är jag glad att jag blev bjuden på biljetten även om jag lade alldeles för mycket pengar på popcorn och nästan sprängde blåsan eftersom filmen var så lång.

Lite saker som jag störde mig på:

* Varför framställs Alexander som den mesigaste mes som någonsin existerat i historien? Hur kan någon som mestadels bölar, filosoferar och tycker synd om sig själv om vart annat erövra så stora landområden?

* Varför framställs kvinnor som de ondaste varelser som finns i filmen? Filip var en alkoholiserad hustrumisshandlare men det står ändå klart att publiken förväntas gilla honom mer än Alexanders morsa. Hela filmen känns dessutom som en hyllning till manlig kärlek och vänskap.

* Varför i helvete talar skådespelarna antingen med någon slags mystisk zigenarbrytning eller irländska? Jag begär inte att de ska tala makedonska eller grekiska men varför prata just irländska?

* Alla konstiga högre ideal som tydligen skulle vara skäl nog att underlägga sig hela världen. Alexander befriar folket, ifrån vad? Alexander sympatiserar med alla även de lömska araberna osv, osv.

* Vad ska Rosario Dawson föreställa? En färgad tibetansk danserska som bryter på någon skum öststatsdialekt och heter Roxan?

Ska det vara fullständigt omöjligt för Holywood att göra en historisk film som inte är 90 % påhitt, romantiserar och efterkonstruktioner?

En sak talar dock till filmens fördel, man får se Rosario Dawson naken.

 

[Troberg]

Re: Alexander

Ska det vara fullständigt omöjligt för Holywood att göra en historisk film som inte är 90 % påhitt, romantiserar och efterkonstruktioner?

Kolla eftertexterna på filmer som är baserade på sanna historier. De avslutas, utan undantag, med standarddisclaimern att alltihop är påhittat och att eventuella likheter med verkligheten är helt tillfälliga. Det säger en hel del om Hollywoods syn på vad som är sant...

nästan sprängde blåsan eftersom filmen var så lång.

Ingen fara, jag läste en utredning om Tycho Brahe (som påstås ha dött av att han åt middag med kungen och därför inte kunde gå på dass och höll sig tills blåsan sprack) där man konstaterade att det är en medicinsk omöjlighet. Hjärnan har inte den kontrollen över det, man släpper på trycket innan den spricker. Så du kanske riskerade att se filmen sittande i en pöl, men du skulle inte spräckt blåsan.

Det hade kanske gett filmen ett visst underhållningsvärde i alla fall.

 

[ripperdoc]

Jag gillade Alexander

Jag ska inte skriva en recension, en dissning eller hyllning heller. Jag ska bara svara. Det är en smaksak, vissa filmer passar som hand i handske. Jag dissade King Arthur, en till ytan liknande film, som exempelvis Marco Behrmann föll pladask för (om jag inte missminner mig). Kanske doldes Alexanders eventuella missar för mig eftersom stämningen gick rätt in i hjärtat. Kanske är jag svag för grekiska myter. Jag hade dock låga förväntningar på den innnan jag såg den.

* Varför framställs Alexander som den mesigaste mes som någonsin existerat i historien? Hur kan någon som mestadels bölar, filosoferar och tycker synd om sig själv om vart annat erövra så stora landområden?

Som många andra Stone-filmer görs ganska detaljerade karaktärsporträtt. Jag tyckte det var lysande och gav en stark mänsklighet till Alexander. I dylika filmer brukar annars huvudpersonen vara Hård-Och-Rättvis-Men-Med-En-Svaghet(TM) vilket jag tackar gudarna för att det inte gällde Alexander. Vad bölande, filosoferande och liknande har med förmåga att erövra stora landområden vet jag inte? Det är väl helt irrelevant? Jag tackar Stone för att han visade prov på viss originalitet istället för att följa det gamla härförarkonceptet som är så utjatat.

* Varför framställs kvinnor som de ondaste varelser som finns i filmen? Filip var en alkoholiserad hustrumisshandlare men det står ändå klart att publiken förväntas gilla honom mer än Alexanders morsa. Hela filmen känns dessutom som en hyllning till manlig kärlek och vänskap.

Ja, det är en film om "manlig vänskap". Eller, "men reaches and falls", fritt citerat ur filmen. Det är en film baserad på en hellensk legend och det medför en viss kvinnosyn, ett visst format. Personligen älskade jag Jolie:s roll (överspelad som den rättligen var) och tyckte att den var både mänsklig och stiliserad på samma gång. Jag tyckte mer om henne än om Filip. Men jag tyckte om Filip också

I vilket fall, jag ser inte vad detta har med hur bra filmen är?

* Varför i helvete talar skådespelarna antingen med någon slags mystisk zigenarbrytning eller irländska? Jag begär inte att de ska tala makedonska eller grekiska men varför prata just irländska?

Att de talar engelska är givet (detta är en helt annan diskussion, men Stone vill förstås nå till de breda massorna). Då handlar det alltså bara om vilket val av dialekt man gör. Personligen förstår jag Stone helt i hans val. Han vill inte ha engelska som efterliknar det makedonska språket, han vill ha engelska som efterliknar den makedonska "imagen". Irisk engelska ger en rustik, barbarisk känsla som trots detta inte associeras till främlingsskap (vilket många klassiska "fiendebrytningar" gör, som rysk engelska), utan snarare viss känsla av jovialisk hemtrevnad. Zigenarbrytningen används för att göra en skarp markering MOT den iriska engelskan och markera Oluympias främlingsskap. Berättarösten är neutralt engelska för att skilja sig från makedonierna. Engelska med utländska brytningar används sedan sedvanligt för att markera främlingar som perser och motsvarande folk som dyker upp i filmen.

*Alla konstiga högre ideal som tydligen skulle vara skäl nog att underlägga sig hela världen. Alexander befriar folket, ifrån vad? Alexander sympatiserar med alla även de lömska araberna osv, osv.

Stone ger ett porträtt av Alexander som en förvirrad drömmare med en vision. Sådana är farliga, som det mycket riktigt sägs i filmen. Idealen är förstås Stones konstnärliga tolkning av den verklige Alexanders ideal. Ingen kan påstå sig veta vilka ideal Alexander verkligen hade. Stone hade kunnat välja andra ideal, men valet han gjorde tycker jag markerar Alexander utanförsskap gentemot de andra - ingen annan förstår hans ideal, allra minst hans makedonska här, men Alexander framställs också som den statsbyggare han de facto var.

* Vad ska Rosario Dawson föreställa? En färgad tibetansk danserska som bryter på någon skum öststatsdialekt och heter Roxan?

Tibet har inget med saken att göra. Att hon är färgad kan eller kan inte vara en historisk miss (afrikanska slavar handlades med under antiken och hon kan också ha indisk börd). I vilket fall är det en detalj. Huvudsaken är att hon utstrålar något exotiskt och särskiljer sig från de andra - vilket hon ju gör.

Ska det vara fullständigt omöjligt för Holywood att göra en historisk film som inte är 90 % påhitt, romantiserar och efterkonstruktioner?

Jag vet inte med vilken auktoritet du kan döma ut filmen som ohistorisk. Återkom gärna med denna. Vad som är sant är dock att det (ännu) bara finns en pytteliten historisk miss registrerad på IMDB, och att Oxfordprofessorn Robin Lane Fox (tror jag han hette), som skrivit en Alexanderbiografi, var ansvarig för filmens historiska korrekthet. Jag tycker också att filmen överenstämmer ganska bra med andra Alexanderberättelser jag läst, ex. Krigarens Dikt av Artur Lundkvist.

Kom också ihåg att detta är en film baserad på en legend. Det är IMHO fullt tillåtet att ta sig friheter. I Troja är detta exempelvis uppenbart, eftersom Akilles är orealistiskt bra. Det är inte en miss, utan avsiktligt, och bidrar till stämningen. Eventuella missar i Alexander är IMHO antingen stämningsgivande eller bara små detaljer som kräver mycket besvär för att upptäckas.

/RipperDoc - som ursäktar sig för viss användning av fikonspråk

 

[Dimfrost]

Re: Jag gillade Alexander

I Troja är detta exempelvis uppenbart, eftersom Akilles är orealistiskt bra. Det är inte en miss, utan avsiktligt, och bidrar till stämningen.

Man bör också tänka på att det är ganska sannolikt att det trojanska kriget aldrig har inträffat. Det ställer saken i ett annat läge, åtminstone till viss del.


/Dimfrost

 

[walium]

Re: Jag gillade Alexander

"Vad bölande, filosoferande och liknande har med förmåga att erövra stora landområden vet jag inte? Det är väl helt irrelevant?"

Det är det väl inte? Hur kunde han genom krig och våld karva åt sig större delen av Mellanöstern om han var en känslomässigt labil person som verkade lägga ner med tid på att tycka synd om sig själv än leda sina trupper? Jag har svårt att tro att en av historiens största erövrare var så otroligt mesig. Hur kunde han få med sig så många soldater och vinna respekt hos sin far gamla generaler om det enda han verkar ha att komma med är en darrande underläpp? Nog måste man väl kunna variera härförarkonceptet utan att för den skull förvandla Alexander till en liten snorunge utan ens antydan till kraft eller pondus?

"Att de talar engelska är givet (detta är en helt annan diskussion, men Stone vill förstås nå till de breda massorna). Då handlar det alltså bara om vilket val av dialekt man gör."

Varför måste man överhuvudtaget medvetet välja en dialekt? Blir det mer trovärdigt för att alla talar irrländska istället för flera olika engelska dialekter? Skulle irländska passa bättre än någon annan dialekt för att den associeras med äppelkindande 30-tals poliser? Dessutom är det frågan om det överhuvudtaget är en association som görs av icke-amerikaner eller ens alla amerikaner.

"*Alla konstiga högre ideal som tydligen skulle vara skäl nog att underlägga sig hela världen. Alexander befriar folket, ifrån vad? Alexander sympatiserar med alla även de lömska araberna osv, osv."

Tja, det är väl knappast orimligt att dra slutsatser ifrån de ideal som drev andra greker eller någorlunda samtida erövrare? De löst formulerade tankar som Alexander håglöst viftar med är ju inte ens tillräckligt definerade för att kunna vägleda ens hans mest trogna anhängare. För mig känns kopplingen till USA:s egen "befrielse" av Irak rätt påtaglig.

"Tibet har inget med saken att göra."

Jag fick annars intryck av att de befann sig på gränsen till Tibet eller i kontakt med något kinesiskt folkslag när hon dök upp. Hon ser inte särskilt indisk ut heller för den delen.

"Huvudsaken är att hon utstrålar något exotiskt och särskiljer sig från de andra - vilket hon ju gör."

Tja, en inuitkvinna hade varit ännu mer exotisk om det hade varit det enda kravet.

"Jag vet inte med vilken auktoritet du kan döma ut filmen som ohistorisk"

Det där var iofs en generell kommentar och inte specifikt riktad mot filmen. Jag vet inte heller särskilt mycket om Alexander, mer än att de fragment som återstår ifrån hans tid är fulla av luckor. Filmen bygger säkert till största delen på gissningar och dramatiska påhitt ifrån regissörens sida som så många andra förment historiska filmer. Sanningen är väl den att vi vet väldigt lite om Alexander och hans liv även om han var en hjälte och hyllades både efter och under sin livstid.

"Kom också ihåg att detta är en film baserad på en legend. Det är IMHO fullt tillåtet att ta sig friheter."

Tja, det är fullt tillåtet för mig att ha invändningar mot dessa också.

 

[Troberg]

Re: Jag gillade Alexander

Kom också ihåg att detta är en film baserad på en legend. Det är IMHO fullt tillåtet att ta sig friheter.

Det beror på hur du definierar legend. Den handlar om en verklig person, verkliga händelser som på grund av sin storslagenhet fått legendstatus. Jag tycker att ordet legend i sammanhanget förringar skeendet, det är som att kalla Schindlers List en film om Hitlerlegenden, det är ett ordval som tar bort de historiska värderingarna ur historian.

 

[Troberg]

Re: Jag gillade Alexander

Man bör också tänka på att det är ganska sannolikt att det trojanska kriget aldrig har inträffat.

Ehm, nej. Trojanska kriget har alldeles definitivt inträffat, vilket arkeologiska utgrävningar bekräftat och fortsätter bekräfta efter hand som man gräver vidare. Om det gick till som Homeros beskrev det är däremot en öppen fråga.