Nekromanti Ravenloft

[Baron]

Är det någon som vet vad som har hänt med detta? Det var det första äventyr jag köpte till ad&d...vet att det utvecklats en del sedan dess...
Är det ett bra spel? Är det klassisk skräck?

Jag tycker inte VtM borde räknas till skräck...det har bara inte rätt stämning och klös...var är skräcken i det? Man själv är det otäcka i natten. Skräck måste vara personlig (och jag tar tillbaka allt ovan om någon kan visa mig hur VtM gör en rädd för en själv)

 

[Ymir]

Re: Vampire är skräck

Jag tycker inte VtM borde räknas till skräck...det har bara inte rätt stämning och klös...var är skräcken i det? Man själv är det otäcka i natten. Skräck måste vara personlig (och jag tar tillbaka allt ovan om någon kan visa mig hur VtM gör en rädd för en själv)

Vampire är, för att citera White Wolf, 'A storytelling game of personal horror'. Om inte det är den 'personliga skräck' du talar om så vet jag inte vad som är det.

Man kan vara rädd för sig själv i Vampire, ja - besten som ruvar inom en, den omänskliga avgrund som hotar att sluka en, men det finns betydligt mer påtagliga skräckkällor i World of Darkness. Alla kör fast i superhjälte- och personlig ångest-teman, utan att tänka på den stora skräckpotential världen i övrigt har. Ja, man är det otäcka i natten - men där finns annat som är ännu otäckare.

Allt är en fråga om hur man spelar, och WoD är tillräckligt mångfacetterat för att spelas precis som Kult eller Call of Chtulhu utan att man tummar på koncepten det minsta. Mitt och Yyrkoons scenario 'De utan hjärtan' kommer att arrangeras på Gothcon nu om en vecka, och är just ett exempel på detta - hur WoD kan utnyttjas för mer jordnära rädsla-för-det-okända-skräck. I det fallet är rollpersonerna människor, men tro mig...det funkar med vampyrer med. De måste bara få en anledning att frukta mörkret, och sådana finns det otroligt gott om i WoD.
Vampire lägger tonvikten vid en mörk värld full av intriger, men skräckstämningen finns där alltid. Att spelets huvudsyfte sedan inte är att skrämma njurtalgen ur spelarna är en helt annan historia. Spel med det huvudsyftet brukar ha tragiskt lite annat att erbjuda, ändå.

- Ymir, Woddolog

 

[chrull]

Ravenloft är inget äventyr, det är en kampanjvärld.
Ravenloft ges numera ut av WW, samma företag som ger ut det där VtM, du vet.

VtM är så skräck man gör det till. Men den diskussionen har redan tagits upp 50 gånger för mycket.
Och jag fattar verkligen inte vad det har med din fråga att göra.

chrull

 

[Baron]

Medges...oklart uttryckt...
Jag tog upp VtM som ett exempel på den "nya skolan" av skräck som verkar växa fram...
Det är svårt att uttrycka vad jag egentligen är ute efter...mycket lättare att peka på "fel" hos olika produkter.
Klassisk skräck (a la svartvit tv) i fantasymiljö...

 

[Magnus Seter]

Ravenloft Campaign Setting

Jorå, det finns en hel kampanjvärld som skapades från den klassiska module I6: Ravnloft (för övrigt ett av de bästa/roligaste äventyr jag spelat nånsin).

Den gavs ut av TSR under lång tid, och fick en massa supplement, bland annat Gotich Earth, som är Ravenloft under 1800-talet, med AD&D-regler och en massa åndteknik. Det kom också en bok som heter Domains of Dread, som jag tycker är den bästa av Ravenloft-böckerna, om man är ute efter världen.

Nu ges Ravenloft ut av Arthaus (som ägs av White Wolf), under en licens av WotC (som köpte TSR). Det har kommit en kampanjbok, en monsterbok, en skurkbok, en hjältebok, och en utrustningsbok, och kanske nått mer... en DM-skärm ockå och lite mer monster.

Stämningen är gammal hederlig skräck, a la svartvit operettskräck. Systemet är till d20, och alltså kompatibelt med D&D3e.

Läs mer på www.kargatane.com

M.

 

[chrull]

Vtm som den nya skolan?

Det är den tredje upplagan av VTM som finns ute i handeln idag och mig veterligen slog det igenom ganska direkt när det kom för jag vet inte hur länge sedan.

Vad menar du med Klassisk skräck i fantasymiljö?
Skräcken skiftar hela tiden och vad som är klassisk skräck kan inte jag svara på.

chrull

 

[Sting]

Re: Vampire är skräck

Om man inte blir rädd för sig själv när man spelar VtM så har man inte läst storytellers guide...
...och man har uppenbarligen inte tänkt på vad man gör i den världen om man spelar vampyr! Det är ganska otrevligt vad man accepterar som normalt i VtM om man inte tänker efter på vad rpn/slpn gör. Nåväl...det är kanske inte direkt den där "det-är-mörkt-och-något-hoppar-fram"-skrämdseln men den fungerar så dåligt i bordsrollspel tycker jag. Det finns alltför mycket som förstör möjligheten att få det att fungerar med någon tillfredställande frekvens.

 

[entomophobiac]

Re: Vampire är skräck

Allt är en fråga om hur man spelar, och WoD är tillräckligt mångfacetterat för att spelas precis som Kult eller Call of Chtulhu utan att man tummar på koncepten det minsta.

Nej. Inte i grundform. Jag haller inte med. VtM er ett mycket morkt spel, och till stor del ett personligt sadant, men det er varken Kult eller CoC och kommer aldrig bli det. Visst kan du modda, endra och applicera - men varfor inte kopa CoC istellet ner du enda haller pa, sa kan du spela skreck med detsamma?

Det mest skremmande som forekommit i Vampire sammanhang ner jag sjelv medverkat har varit eldre vampyrer. En form av stegringsskala som lett relaterar till Warhammer eller dylika spel. Du er bra, men det finns bettre. De er bra, men det finns bettre; etc.

I CoC, och ofta Kult, er ALLT bettre en dig. Du er en liten skit som inte insett hur verdelos du er. Detta er trots allt hela anledningen till Sanity/Mythos relationen - att man blir tokig av att fatta exakt hur meningslos man er.

For att uppna samma desperationskenslor i Vampire maste man stegra hela processen. Analyserar man spelverlden sa forstar man snabbt att detta er ett av skelen till sadant som Wyrmens existens, eller apokalypsen. Saker som till och med RP er for svaga for att paverka. Saker som er mektigare en dem. For finns det inget att besegra, och streva mot, sa kollapsar tesen - och VtM gor her som Mutant Chronicles modulfanatism eller Warhammers okande "braighet" skala: det introduerar fler och mektigare entiteter i takt med det de redan gjort.

 

[entomophobiac]

Ravenloft är inget äventyr...

Fel. Det borjade som ett eventyr, och utvecklades sedan till en kampanjverld endast for att det fanns de som tyckte detta eventyr var veldigt bra. Ravenloft var namnet pa det ursprungliga eventyret, har jag for mig, och namnet pa ett slott som finns i det. (Ej 100% seker pa detta.)

 

[Magnus Seter]

Du har 100% rätt (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Rising]

Re: Vampire är skräck

"I CoC, och ofta Kult, er ALLT bettre en dig."

Den som blandar ihop skräck med "hög risk" bör ta en titt längst ner på detta inlägg. Det enda inlägg som jag har som favorit, för övrigt. (Bästa inlägget på forumet, EMM) Det beror inte på att Krille dissas, utan på att det är Arcana som klurar, och Arcana är en himla smart snubbe.

Superhjälteserier gillar när det står mycket på spel. "Kingdom Come" osv. Jordens undergång. Farliga odjur. I själva verket är det ett rätt infantilt sätt att skapa stämning på. Stora monster. Höga siffervärden. Liten chans att överleva.

Jag kan skrämma mig själv med en brödrost. Brödrostar i sig är dock inte skrämmande. Det krävs alltså en hel del berättarteknik för att verkligen bli rädd av en brödrost.

Prova själva: Om man bara sitter framför en brödrost och väntar tills brödet ploppar upp så blir man inte rädd. Men om man säger "brödet... kommer.. . ploppa... upp... NU! ...nej, inte nu, men NU! nej, NU! Nej, okej, inte ännu... men snart så... snart så... NU! Nej, okej... meeeen NU! NU! NU! Kom igen då, NU! Nej, NU! NU! NU!" och när brödet väl hoppar upp så får man (om man gjort det rätt) en halv hjärtattack. Fy fan vad chockad man blir!

Det är förmodligen en av världens bästa skräckövningar.

Bra skräck handlar först och främst om berättarteknik. Norman Bates själv är mest en tönt, men Psycho är än idag en djäkla grym skräckfilm.

När jag lirar Vampire så använder inte jag ärkemonster för att skrämma spelarna, jag använder gammal vanlig hederlig berättarteknik. Vampyrförmågorna är mest en finess som gör att spelarna kan gestalta och individualisera sina rollpersoner på tydligare sätt än vad som ofta är möjligt med människor. Det gör att "insatsen" ökar tidigt.

Rollpersonerna dör lika ofta i Vampire när jag spelleder som i CoC, så det är egentligen ingen skillnad i fråga om motstånd ändå.

/Riz

 

[Ymir]

Re: Vampire [i]är[/i] skräck

Jag avvaktar med att argumentera mot dig och ger belägg för min ståndpunkt istället. Detta scenario, som jag arrangerade på Gothcon, torde bevisa ganska väl att WoD fungerar utmärkt till jordnära, Kult-liknande skräck. Chrull, Ripperdoc med flera torde kunna intyga detta faktum, dessutom. Och visst, man spelar människor i scenariet, men det hade fungerat utmärkt med vampyrer med, även om konfrontationen med det övernaturliga då inte hade tett sig lika 'skrämmande'. Man får bitvis lägga ett fokus på andra ting än man ofta gör i CoC, men skräcken för det okända finns där i synnerhet också i WoD.

Och varför spela Call of Chtulhu när allt det innehåller kan fås också i World of Darkness? (Uråldriga, omänskliga überentiteter, gåtfulla rester från det förflutna och mystiska kulter, till exempel).

Lite måste jag få argumentera också:

I CoC, och ofta Kult, er ALLT bettre en dig. Du er en liten skit som inte insett hur verdelos du er.

...låter precis som när 2nd-edition-rävarna spelar Vampire.

- Ymir, påvisar och påpekar

 

[entomophobiac]

Re: Vampire är skräck

Rollpersonerna dör lika ofta i Vampire när jag spelleder som i CoC, så det är egentligen ingen skillnad i fråga om motstånd ändå.

Det handlar inte egentligen om matstandet i grund och botten. Det handlar om jemforelsen dodlig/overnaturlig. Lite som jag sjelv spanade, att det er lettare att tolka en mensklig varelses reaktioner en en ododlig vampyrs. Even om detta kanske bara er vad jag anser, sa reflekterar det dock reaktioner pa saker och ting.

Min referens att allt er bettre en dig kan utvecklas. Det handlar inte om siffror, storlek eller mengd tentakler. Det handlar om att det er bettre, for att det inte har de begrensningar du har. Du kan kvevas, krossas eller bli tokig - Cthulhu har normalt inget sadant att bry sig om. Bara att komma i kontakt med allt detta for med sig en hel del; och even om en vampyr kanske kan uppleva det sa anser jag inte att vampyren, varulven eller ovriga WoD har samma jordnera grundvalar att sta pa.

Aterigen - du kan nog gora vad som helst till skreck. Men i min mening er CoC och Kult en miljard ganger bettre lempade en egentligen nagot av WoD spelen.

 

[entomophobiac]

Re: Vampire [i]är[/i] skräp

Jag har lest lite om scenariot, och det verkar intressant. Men vad bevisar det? Jag er medveten om att det GAR att gora det till skreck. Det gar till och med att gora Toon eller dylikt till skreck. Rising gaggar ju om berettartekniken, och det er jag med pa. Men det finns ocksa bra och daliga grundforutsettningar.

Och varför spela Call of Chtulhu när allt det innehåller kan fås också i World of Darkness? (Uråldriga, omänskliga überentiteter, gåtfulla rester från det förflutna och mystiska kulter, till exempel).

For att det er bettre lempat. Av att bleddra i valda delar av CoCs grundbok - till exempel om de gamla bockerna eller Sanity - far jag mer inspiration for skreck en att diskutera klaner eller Nature/Demeanor. WoD er en grovt generalliserad bild av var egen verld som er designad att passa in i WWs egna monster - ett monster som inte passar mig serskilt bra. Ner historiska individer och hendelser, myter, legender och annat brukas pa ett sadant sett som sker emellanat i Vampire sa tycker jag att det helt enkelt underminerar sin egna potential.

Och jag kommer fortsetta tycka att CoC er en miljon atta hundra ganger bettre lempat for skreck en Vampire, Werewolf, Mummy, Hunter, Wraith, Changeling, Exalted, Trinity eller Street Fighter... (Svar ja: jag vet att alla inte er WoD.)

 

[Rising]

Re: Vampire är skräck

"Du kan kvevas, krossas eller bli tokig - Cthulhu har normalt inget sadant att bry sig om. Bara att komma i kontakt med allt detta for med sig en hel del; och even om en vampyr kanske kan uppleva det sa anser jag inte att vampyren, varulven eller ovriga WoD har samma jordnera grundvalar att sta pa."

Well, vampyrer har ju problem med solsken, så de är ju inte direkt omöjliga att besegra. Sedan har jag alltid upplevt Vampireskräcken lite som filmen Flugan. Jag tycker den nästan är läskigast när man fortfarande upplever förvandlingen ur själva flugmannens perspektiv. När han inser vilka förmågor han har och kan börja bli lite rädd för sig själv. Var ska det hela sluta?

En helt annan sorts skräck än investigatorskräcken, att man måste använda sig av en annan spelledarteknik är inte konstigare än att man inte kan trumma på en klarinett.

Men jag ser vampyrförmågorna (åtminstone de välkonstruerade) mest som en förlängning av vampyrens personlighet. Det är enklare att rollgestalta excentriskt om man har chimestry till hjälp. Det är lättare att gestalta melankoliskt om man har obfuscate till hjälp, osv. Det gör rollspelsupplevelsen mer mänsklig. I en bok så kan man läsa vad personerna tänker, och i en film är hela manuset skrivet så att vissa personliga drag skall fram. Därför hjälper både regissören, fotografen, musiken och miljöerna till att ge den personliga och mänskliga touchen. I rollspel är det svårare att få fram dessa nyanser om man inte kan låta dem färga rollpersonernas ageranden.

Det kan alltså ofta bli mer mänskligt med hjälp av lite omänsklighet.

/Rising

 

[Rising]

Re: Vampire [i]är[/i] skräp

Du är ganska subjektiv i din kritik till WoD. Du får inspiration av det ena men inte det andra, kan inte det bara bero på smak?

"Ner historiska individer och hendelser, myter, legender och annat brukas pa ett sadant sett som sker emellanat i Vampire sa tycker jag att det helt enkelt underminerar sin egna potential."

Som om inte historiska platser, myter, legender och annat skulle användas i CoC? Eller Kult? (Leonardo Da Vinci, till exempel)

På den punkten är alla lika goda kålsupare. Lyckligtvis kräver det ett minimum av ansträngning för att korrigera det man inte tycker om. Att försöka göra CoC till ett skräckrollspel utan meningslös sensationalism är däremot svårt. Tentakelmonster är liksom bara tentakelmonster, oavsett hur kultförklarad författaren bakom styggelserna är bland gymnasieintellektuella och andra polotröjor.

/Rising
som faktiskt inte gillar Lovecraft särskilt mycket.

 

[entomophobiac]

Re: Vampire [i]är[/i] skräp

Till att borja med er vel alla asikter subjektiva? Sjelvklart baserar jag mina pastaenden pa vad jag tycker och inte vad en neutral och balanserad kalkyl seger. Den kritik jag har mot WoD, som inte baserar sig i ogillan av mengden bocker, grundar sig i mina egna erfarenheter. Sa det er sjelvklart att det blir subjektivt.

Som om inte historiska platser, myter, legender och annat skulle användas i CoC? Eller Kult? (Leonardo Da Vinci, till exempel)

Det finns en viktig skillnad. Lovecraft och ett par av hans gelikar skrev bocker for massor med mengder med ar sedan, och den syn de har pa historik er en helt annan en var - deras respekt for historien som sadan er dessutom storre en vad WWs forfattare verkade ha for tidigare utgavor av olika spl. Plus att de som "gentlemannaforfattare" egnade mer tid at skrivandet och analyserandet en nagot annat. Mycket av Lovecrafts egna verk er mer eller mindre vetenskapliga analyser av vissa fenomen, och anvender sellan koncept rakt av. At the Mountains of Madness, till exempel, foljde ju sviten kring de inledande expeditionerna till sydpolen.

De kan ofta diskret lana av vissa saker - sasom andra forfattare, nya forskningsron eller dylika ting. Men de gor inte Tutanchamon till Setite (improviserat exempel) eller nazisterna till Get of Fenris.

Tentakelmonster är liksom bara tentakelmonster, oavsett hur kultförklarad författaren bakom styggelserna är bland gymnasieintellektuella och andra polotröjor.

Poengen er ju att det inte lika ofta handlar om tentakelmonstren, som skillnaden mellan att veta att de finns och inte veta att de finns. Du vet, hela inledningsparagrafen till The Call of the Cthulhu. "Placid islands of ignorance" etc.

Om man introducerar ett sadant koncept som "du er vampyr", sa blir det lite svarare att overraskas av andra overnaturligheter. Kanske for att folk er inrutade i naturligt/overnaturligt.

Och nu er ju jag CoC frelst, men jag anser att spelets natur lempar sig till de flesta former av skreck. Utom mojligen hoppa-ur-stolen skreck som sa manga Hollywood produktioner leker med; eller ren och sker splatter. Men det finns andra spel for sadana endamal.

 

[Krille]

Re: Vampire är skräck

"Sedan har jag alltid upplevt Vampireskräcken lite som filmen Flugan. Jag tycker den nästan är läskigast när man fortfarande upplever förvandlingen ur själva flugmannens perspektiv. När han inser vilka förmågor han har och kan börja bli lite rädd för sig själv. Var ska det hela sluta?"

Själv har jag alltid uppfattat det som att detta stadium ligger ett antal år bakom vampyren. Det är liksom överspelat nu. I den mån "upptäcka-sig-själv"-stadiet fortfarande finns så är det mest i form av "waow, vilken cool discipline ska jag ta härnäst?" Det krävs liksom att man blir skrämd av en brödrost för att det ska funka, och jag är osäker på att ens det räcker.

 

[Rising]

Re: Vampire är skräck

"Själv har jag alltid uppfattat det som att detta stadium ligger ett antal år bakom vampyren. Det är liksom överspelat nu. I den mån "upptäcka-sig-själv"-stadiet fortfarande finns så är det mest i form av "waow, vilken cool discipline ska jag ta härnäst?""

Så kan jag tänka mig att rätt purfärska vampyrer reagerar. Wow! Evigt liv! Häftigt! Sedan kan man dock allt mer märka hur det börjar påverka en på ett mer bakomlliggande plan. Hur man börjar förlora sin mänsklighet.

Det är ju då det blir läskigt i Flugan. I början är det bara en bonus att ha flugförmågor, sedan börjar oron komma och det blir lite kusligt.

Men så klart, om man redan från början bestämt sig för att man inte vill tycka om Vampire så förstår jag om man föredrar att tolka spelet så ospelbart som möjligt.

/Rising

 

[Krille]

Re: Vampire är skräck

"Så kan jag tänka mig att rätt purfärska vampyrer reagerar. Wow! Evigt liv! Häftigt! Sedan kan man dock allt mer märka hur det börjar påverka en på ett mer bakomlliggande plan. Hur man börjar förlora sin mänsklighet."

Jo, så kanske det borde vara. Men blir det verkligen så?

Min erfarenhet, dels av spelet och dels av diskussionerna här, är att det inte blir så. Läskigheten knuffas bort av en del superkrafter och två delar såpaintrigande.

"Men så klart, om man redan från början bestämt sig för att man inte vill tycka om Vampire så förstår jag om man föredrar att tolka spelet så ospelbart som möjligt."

Eller så har jag helt enkelt inte tillräckligt mycket brödrostofobi för att uppfatta Vampire som läskigt.