Nekromanti Realistisk high fantasy
- Thread starter Troberg
- Start date
Krille
Super Moderator
Walium blir hög
"Är det möjligt att skapa en high fantasy-värld som känns realistisk (med realism syftar jag på intern logisk konsekvens, inte överensstämmelse med vår värld)?"
Naturligtvis. Ingenting är omöjligt här på fortet!
Åtminstone borde det gå att skapa en värld som är någorlunda konsekvent. Konsekvens är något som ofta glöms bort.
"Vi måste ha magi. Hur ska magin funka för att ge vettiga följder? Hur hanteras den av samhället? Magi är en maktfaktor, varför har inte magikerna tagit över, hålls de i ledarnas koppel? Vilka följder får magin på historien? Hur mycket hämmar den den tekniska utvecklingen (Varför bygga en katapult när man kan skicka fram en magiker? Varför förbättra segel när en vindmagiker kan ge gynnsamma vindar?)?"
Hold it right there, young squire! Du vet hur det funkar på det här forumet. Ingen kan lösa alla dina problem i ett enda andetag. Vill du verkligen satsa på det här projektet så bör du kanske inte ställa så många och omfattande frågor i en och samma tråd. Välj ut det du helst vill ha svar på nu med en gång och spar det andra till framtida trådar.
Mitt förslag är som följer: skapa ett antal maktcentra(mäktiga gudar, länder, trollkarlar, krigare, raser) och placera ut dem på en karta. Ge dem olika egenskaper och karaktärsdrag och fundera sedan på hur de kommer att påverka varandra och omvärlden under århundradenas lopp. Oj Grunkor Orchhatare hamnade bredvid landet Typlopp och orchklanen Knäskålskrossarna. Vad kan detta leda till? Hur kommer detta område att se ut om 100 år om de olika parterna börjar använda sina krafter för att bekämpa varandra?
"Är det möjligt att skapa en high fantasy-värld som känns realistisk (med realism syftar jag på intern logisk konsekvens, inte överensstämmelse med vår värld)?"
Naturligtvis. Ingenting är omöjligt här på fortet!
Åtminstone borde det gå att skapa en värld som är någorlunda konsekvent. Konsekvens är något som ofta glöms bort.
"Vi måste ha magi. Hur ska magin funka för att ge vettiga följder? Hur hanteras den av samhället? Magi är en maktfaktor, varför har inte magikerna tagit över, hålls de i ledarnas koppel? Vilka följder får magin på historien? Hur mycket hämmar den den tekniska utvecklingen (Varför bygga en katapult när man kan skicka fram en magiker? Varför förbättra segel när en vindmagiker kan ge gynnsamma vindar?)?"
Hold it right there, young squire! Du vet hur det funkar på det här forumet. Ingen kan lösa alla dina problem i ett enda andetag. Vill du verkligen satsa på det här projektet så bör du kanske inte ställa så många och omfattande frågor i en och samma tråd. Välj ut det du helst vill ha svar på nu med en gång och spar det andra till framtida trådar.
Mitt förslag är som följer: skapa ett antal maktcentra(mäktiga gudar, länder, trollkarlar, krigare, raser) och placera ut dem på en karta. Ge dem olika egenskaper och karaktärsdrag och fundera sedan på hur de kommer att påverka varandra och omvärlden under århundradenas lopp. Oj Grunkor Orchhatare hamnade bredvid landet Typlopp och orchklanen Knäskålskrossarna. Vad kan detta leda till? Hur kommer detta område att se ut om 100 år om de olika parterna börjar använda sina krafter för att bekämpa varandra?
Rising
Vila i frid
Re: Jag tror det blir en äcklig värld.
"Du resonerar om gudarna som om de skulle vara människor med nästan oändligt mycket större makt, något som bara är en variant och absolut inte den enda."
Nja, jag resonerar som så att gudarna måste vara trovärdiga om vi ska kunna kalla världen för trovärdig.
I vanlig High Fantasy är gudarna helt otrovärdiga. Deras ageranden går bortom mänsklig förståelse, därför agerar de otrovärdigt i våra ögon. Det är inget fel med det, tvärtom, jag gillar sånt. En gud är god och en är ond osv. Häftigt. Men helt och hållet otrovärdigt, eftersom det resulterar i att gudarna agerar på ett sätt som vi inte kan förstå.
Men visst, jag gillar tanken på Superman, även om det är svårt att förklara hur han egentligen gör för att flyga. Otroligt, men häftigt.
Här frågar vi oss om hur trovärdig High Fantasy skall se ut, då börjar jag med att göra gudarna trovärdiga. Vad för motiv har man om man inte är en biologisk, dödlig varelse? Vad kan ett medvetande önska sig, om det kan skapa vad som helst med sin egen viljestyrka? Well, det enda som begränsar ett medvetande är ju förstås att det är "ETT medvetande", så det trovärdiga svaret på frågan är således "andra medvetanden". således skapar guden tänkande varelser att sällskapa med/titta på.
När man väl konstaterat det så rullar frågorna och svaren på och avlöser varandra. Logisk slutledning säger oss att det bara finns si och så många saker man kan göra med ett annat medvetande som man själv har skapat. Vilka svar kan de ge på gudens frågor? Jo, sådana som handlar om begränsningar som guden saknar. "Hur känns det att vara dödlig?" "Hur känns det att vara kåt?" "Hur känns det egentligen att vara otillräcklig?"
Nå, det där kändes inte riktigt High Fantasy, så jag koncentrerade mig istället på vad gudarna förväntar sig av oss. Det kändes logiskt att de ville ha bekräftelse. Lydnad. Varför offrar folk saker till gudarna i High Fantasy? Gudar har inget behov av sakerna du offrar, så svaret är att de vill se dig lida. Det är säkert en mäktig känsla att låta folk få försaka sin egen njutning för att guden skall få känna sig bekräftad (vilket hon inte kan på egen hand). Logiken solklar, det hänger ihop och det känns High Fantasy, därför kallar jag det "trovärdigt."
/Rising
"Du resonerar om gudarna som om de skulle vara människor med nästan oändligt mycket större makt, något som bara är en variant och absolut inte den enda."
Nja, jag resonerar som så att gudarna måste vara trovärdiga om vi ska kunna kalla världen för trovärdig.
I vanlig High Fantasy är gudarna helt otrovärdiga. Deras ageranden går bortom mänsklig förståelse, därför agerar de otrovärdigt i våra ögon. Det är inget fel med det, tvärtom, jag gillar sånt. En gud är god och en är ond osv. Häftigt. Men helt och hållet otrovärdigt, eftersom det resulterar i att gudarna agerar på ett sätt som vi inte kan förstå.
Men visst, jag gillar tanken på Superman, även om det är svårt att förklara hur han egentligen gör för att flyga. Otroligt, men häftigt.
Här frågar vi oss om hur trovärdig High Fantasy skall se ut, då börjar jag med att göra gudarna trovärdiga. Vad för motiv har man om man inte är en biologisk, dödlig varelse? Vad kan ett medvetande önska sig, om det kan skapa vad som helst med sin egen viljestyrka? Well, det enda som begränsar ett medvetande är ju förstås att det är "ETT medvetande", så det trovärdiga svaret på frågan är således "andra medvetanden". således skapar guden tänkande varelser att sällskapa med/titta på.
När man väl konstaterat det så rullar frågorna och svaren på och avlöser varandra. Logisk slutledning säger oss att det bara finns si och så många saker man kan göra med ett annat medvetande som man själv har skapat. Vilka svar kan de ge på gudens frågor? Jo, sådana som handlar om begränsningar som guden saknar. "Hur känns det att vara dödlig?" "Hur känns det att vara kåt?" "Hur känns det egentligen att vara otillräcklig?"
Nå, det där kändes inte riktigt High Fantasy, så jag koncentrerade mig istället på vad gudarna förväntar sig av oss. Det kändes logiskt att de ville ha bekräftelse. Lydnad. Varför offrar folk saker till gudarna i High Fantasy? Gudar har inget behov av sakerna du offrar, så svaret är att de vill se dig lida. Det är säkert en mäktig känsla att låta folk få försaka sin egen njutning för att guden skall få känna sig bekräftad (vilket hon inte kan på egen hand). Logiken solklar, det hänger ihop och det känns High Fantasy, därför kallar jag det "trovärdigt."
/Rising
Rising
Vila i frid
Re: Jag tror det blir en äcklig värld.
"Innan jag argumenterar mer i frågan, hur mycket hårddrar du för att få en intressant diskussion och hur mycket menar du verkligen vad du skriver?"
Jag vet inte riktigt själv ännu. Jag tror att jag vill provocera D&D-spelare litet, och jag tror att jag vill bråka med Krille på något vis. Mest av allt är jag uppslukad över att jag skriver så vackra meningar för tillfället: Såsom "Vad är det för grundläggande behov som enbart kan tillfredställas genom sällskap? Jo, bekräftelse." och den där liknelsen med ungarna och glasburken. Och de där förtryckande egenskaperna. Jag vet inte vad jag är ute efter, men orden bara ramlar in i huvudet och jag tycker det blir vackert. Jag har inte ljugit ännu, men jag vet inte om jag verkligen menar det jag skriver. Är du nöjd med det svaret?
"Jag har ingen aning, jag vet inte hur gudar tänker."
Åh, var inte ledsen. vi tänker ungefär som er människor. :^)
"Det måste väl inte vara i balans hela tiden? Det onda kan ha övertaget i ett par hundra år, sedan dyker en hjälte upp och folket samlas och det goda får övertaget ett tag."
Ja-ooo... Men... vad är otrovärdigt i en sådan värld egentligen? När något händer så händer det ju onekligen. Inget skeende kan ju förklaras som "otrovärdigt" om vi inte låter världen leva sitt eget liv bortom vår kontroll. Hela poängen med "trovärdighet" är ju att man ska kunna följa orsak och verkan och finna ett logiskt samband. Om vi börjar manipulera världen för att den ska bete sig så som vi vill, då har vi ju fått det vi kallar för en "otrovärdig" värld.
Men visst, i Trudvang finns det ju Brotbestar. De kan tydligen leva så som de lever. Det är trovärdigt på deras sätt. Men inte på vårt.
"Dessutom anser jag att strutsarna var ett misstag."
Strutsar är roliga. De är snuskiga djur, såsom vi ser här (Jag kommer helt klart plagiera den här snubbens stil i framtida CCC-bilder, btw). Själv tycker jag näbbdjuren är de riktiga freaksen. De kan ju inte lyfta upp kjolarna på tjejer, vad är de då till för? :^)
/Rising
metaforumit
"Innan jag argumenterar mer i frågan, hur mycket hårddrar du för att få en intressant diskussion och hur mycket menar du verkligen vad du skriver?"
Jag vet inte riktigt själv ännu. Jag tror att jag vill provocera D&D-spelare litet, och jag tror att jag vill bråka med Krille på något vis. Mest av allt är jag uppslukad över att jag skriver så vackra meningar för tillfället: Såsom "Vad är det för grundläggande behov som enbart kan tillfredställas genom sällskap? Jo, bekräftelse." och den där liknelsen med ungarna och glasburken. Och de där förtryckande egenskaperna. Jag vet inte vad jag är ute efter, men orden bara ramlar in i huvudet och jag tycker det blir vackert. Jag har inte ljugit ännu, men jag vet inte om jag verkligen menar det jag skriver. Är du nöjd med det svaret?
"Jag har ingen aning, jag vet inte hur gudar tänker."
Åh, var inte ledsen. vi tänker ungefär som er människor. :^)
"Det måste väl inte vara i balans hela tiden? Det onda kan ha övertaget i ett par hundra år, sedan dyker en hjälte upp och folket samlas och det goda får övertaget ett tag."
Ja-ooo... Men... vad är otrovärdigt i en sådan värld egentligen? När något händer så händer det ju onekligen. Inget skeende kan ju förklaras som "otrovärdigt" om vi inte låter världen leva sitt eget liv bortom vår kontroll. Hela poängen med "trovärdighet" är ju att man ska kunna följa orsak och verkan och finna ett logiskt samband. Om vi börjar manipulera världen för att den ska bete sig så som vi vill, då har vi ju fått det vi kallar för en "otrovärdig" värld.
Men visst, i Trudvang finns det ju Brotbestar. De kan tydligen leva så som de lever. Det är trovärdigt på deras sätt. Men inte på vårt.
"Dessutom anser jag att strutsarna var ett misstag."
Strutsar är roliga. De är snuskiga djur, såsom vi ser här (Jag kommer helt klart plagiera den här snubbens stil i framtida CCC-bilder, btw). Själv tycker jag näbbdjuren är de riktiga freaksen. De kan ju inte lyfta upp kjolarna på tjejer, vad är de då till för? :^)
/Rising
metaforumit
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,656
Re: Walium blir hög
Om man får igång en bra diskussion så brukar det poppa upp bra ideer.
Jag startade inte tråden för något projekt, bara för att plantera ideer och se om det fanns kreativa lösningar på de (i mitt tycke) största problemen med fantasy.
Om man får igång en bra diskussion så brukar det poppa upp bra ideer.
Re: Walium blir hög
"Jag startade inte tråden för något projekt, bara för att plantera ideer och se om det fanns kreativa lösningar på de (i mitt tycke) största problemen med fantasy."
Fast det borde du ha kunnat räkna ut i förväg, med tanke på hur kreativa vi brukar vara.
"Om man får igång en bra diskussion så brukar det poppa upp bra ideer. "
Men istället för en bra men otroligt stor och klumpig tråd så kunde vi få fem bra men mindre och mer lättnavigerade trådar. Eller så är det bara jag som inte orkar läsa alla kloka inlägg som skrivs.
"Jag startade inte tråden för något projekt, bara för att plantera ideer och se om det fanns kreativa lösningar på de (i mitt tycke) största problemen med fantasy."
Fast det borde du ha kunnat räkna ut i förväg, med tanke på hur kreativa vi brukar vara.
"Om man får igång en bra diskussion så brukar det poppa upp bra ideer. "
Men istället för en bra men otroligt stor och klumpig tråd så kunde vi få fem bra men mindre och mer lättnavigerade trådar. Eller så är det bara jag som inte orkar läsa alla kloka inlägg som skrivs.
Evil Peter
Hero
Re: Jag tror det blir en äcklig värld.
VI diskuterar ju en värld som är trovärdig i sin inre logik enligt vad Troberg skrev. Eftersom logiken kommer att byggas på skaparna av världen, dvs gudarna, kan ju gudarna i sig inte förstöra den logiken, bara ändra den. Vad är det förresten som gör en gud trovärdig? Den kristna guden agerar verkligen outgrundligt men det finns ändå en hel del personer som tror på denne.
Jag tycker t ex inte nödvändigtvis det är trovärdigt att en gud agerar utifrån samma brister en människa kan ha (t ex varför skulle en nästan allsmäktig varelse behöva bekräftelse av det, det passar bättre hos varelser som endast har flyktig makt). Ergo kan vi inte riktigt komma fram till en slutsats vad en trovärdig gud är i allmänhet men vi kan komma fram till några gudar som är trovärdiga i världens system, alltså inte förstör konsekvensen, och därför är det ju det vi pratar om.
Du måste alltså övertyga mig om varför en gud måste handla logiskt sett ur en människas perspektiv. Jag tycker det är lika långsökt som om människor var tvungna att agera logiskt ur katters perspektiv för att de skulle vara logiska nog att ha med i världen.
VI diskuterar ju en värld som är trovärdig i sin inre logik enligt vad Troberg skrev. Eftersom logiken kommer att byggas på skaparna av världen, dvs gudarna, kan ju gudarna i sig inte förstöra den logiken, bara ändra den. Vad är det förresten som gör en gud trovärdig? Den kristna guden agerar verkligen outgrundligt men det finns ändå en hel del personer som tror på denne.
Jag tycker t ex inte nödvändigtvis det är trovärdigt att en gud agerar utifrån samma brister en människa kan ha (t ex varför skulle en nästan allsmäktig varelse behöva bekräftelse av det, det passar bättre hos varelser som endast har flyktig makt). Ergo kan vi inte riktigt komma fram till en slutsats vad en trovärdig gud är i allmänhet men vi kan komma fram till några gudar som är trovärdiga i världens system, alltså inte förstör konsekvensen, och därför är det ju det vi pratar om.
Du måste alltså övertyga mig om varför en gud måste handla logiskt sett ur en människas perspektiv. Jag tycker det är lika långsökt som om människor var tvungna att agera logiskt ur katters perspektiv för att de skulle vara logiska nog att ha med i världen.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,656
Re: Jag tror det blir en äcklig värld.
Jag ville bara veta om du medvetet hårddrog resonemangen.
Så länge som man påverkar genom att peta in händelser som mycket väl skulle kunna hända naturligt så stör det inte mig. Det går att balansera genom att medvetet peta in nyckelhändelser, helt inom världens ramar och logik.
Titta bara på hur mycket i vår historia som hängt på småsaker. Vad hade hänt om Stalingrad fallit? Vad hade hänt om JFK's bil råkat köra ner i ett gupp i rätt ögonblick i Dallas? Hur hade det gått om ett par av atombombsforskarna i USA stått på Tysklands sida? Hur hade mellanöstern sett ut om Einstein accepterat erbjudandet att bli israels president? Hur långt hade teknikutvecklingen kommit om inte Mary Shelley hade skrivit Frankenstein? Hur annorlunda skulle världen se ut om någon av de stora uppfinnarna valt en annan karriär? Om den där Jesus-killen inte hade dykt upp? Om man fångat WTC-kaparna i säkerhetskontrollen?
Tro inte att värlshistorien och världspolitiken är ett stabilt system. Småsaker kan få enorma konsekvenser. Däremot är den i det långa loppet och de stora skeendena ganska stabil. Förändringar genererar en motreaktion och man kommer så småningom tillbaka till något slags balansläge. Mekanismerna kan variera. Är det en diktator som Hitler så leder han mycket på personkulten. När ledaren försvinner kollapsar det han byggt. Är det ett välmående samhälle så sätter dekadens och överkonsumption in. Det är sådana mekanismer man kan utnyttja för historic engineering, att bygga en värld som känns trovärdig och samtidigt är spelbar.
Men hur motiverar du kalkonerna då?
(Den här diskussionen börjar likna titeln på en skiva jag har: 'Sex, politik och fåglar'. Bonuspoäng till den som kan gissa artist.)
Japp. Jag kan själv fastna i en argumentation bara för att den har en vacker retorik.
Jag ville bara veta om du medvetet hårddrog resonemangen.
Eller så är det vad VI riktiga gudar vill att ni ska tro...
Det beror på hur manipulationen sker. Skickar jag in en profet i världen som omvänder några länder och ändrar deras inriktning så har jag inte "fuskat". Jag har inom världens ramar infört en förändring för att påverka världens utveckling åt det håll som behövs för att göra den mer spelbar. Kanske den onde tyrannen blir paranoid och avrättar sina generaler och därmed tappar kontrollen över sina armeer? Konstigare saker har hänt.
Så länge som man påverkar genom att peta in händelser som mycket väl skulle kunna hända naturligt så stör det inte mig. Det går att balansera genom att medvetet peta in nyckelhändelser, helt inom världens ramar och logik.
Titta bara på hur mycket i vår historia som hängt på småsaker. Vad hade hänt om Stalingrad fallit? Vad hade hänt om JFK's bil råkat köra ner i ett gupp i rätt ögonblick i Dallas? Hur hade det gått om ett par av atombombsforskarna i USA stått på Tysklands sida? Hur hade mellanöstern sett ut om Einstein accepterat erbjudandet att bli israels president? Hur långt hade teknikutvecklingen kommit om inte Mary Shelley hade skrivit Frankenstein? Hur annorlunda skulle världen se ut om någon av de stora uppfinnarna valt en annan karriär? Om den där Jesus-killen inte hade dykt upp? Om man fångat WTC-kaparna i säkerhetskontrollen?
Tro inte att värlshistorien och världspolitiken är ett stabilt system. Småsaker kan få enorma konsekvenser. Däremot är den i det långa loppet och de stora skeendena ganska stabil. Förändringar genererar en motreaktion och man kommer så småningom tillbaka till något slags balansläge. Mekanismerna kan variera. Är det en diktator som Hitler så leder han mycket på personkulten. När ledaren försvinner kollapsar det han byggt. Är det ett välmående samhälle så sätter dekadens och överkonsumption in. Det är sådana mekanismer man kan utnyttja för historic engineering, att bygga en värld som känns trovärdig och samtidigt är spelbar.
OK, det finns vissa förlåtande drag hos strutsarna. När det gäller näbbdjuren så har du uppenbarligen inte tillräckligt snuskig fantasi.
Men hur motiverar du kalkonerna då?
(Den här diskussionen börjar likna titeln på en skiva jag har: 'Sex, politik och fåglar'. Bonuspoäng till den som kan gissa artist.)
Rising
Vila i frid
Re: Jag tror det blir en äcklig värld.
"När ledaren försvinner kollapsar det han byggt. Är det ett välmående samhälle så sätter dekadens och överkonsumption in. Det är sådana mekanismer man kan utnyttja för historic engineering, att bygga en värld som känns trovärdig och samtidigt är spelbar."
Joo, det är i det långa loppet som jag tror att en High Fantasy-värld hade haft de kännetecken jag pekat på. Jag vet inte hur det är med detaljer som segel och så. Vår värld tycker jag kännetecknas av att imperier kommer och går. Så är det liksom med allting; politiska idéer, religioner, kulturer. Till stor del tycker jag det beror på människors ombytlighet, att vi protesterar mot det invanda efter en viss tid. En elementär längtan efter att förändras.
En värld där vissa är goda och andra är onda, den blir med ens mer komplicerad. När rebellerna besegrat imperiet i den tredje riktiga Star Wars-filmen så är poängen; slutet gott allting gott. Det är inte som i vår värld, där imperier som når en viss storlek börjar stagnera och falla i bitar. (och ja, rebellerna har ju blivit det nya imperiet)
Goda är alltid goda och onda är alltid onda. De goda inleder aldrig ett inbördeskrig och de onda hamnar aldrig i en upplysningsperiod.
Så det som särpräglar vår värld tycker jag är något helt annat än det tongivande i High Fantasy.
---
Men okej, jag antar att du vill ha detaljer:
Jag tror inte man skulle försöka döda drakar i strid, utan försöka förgifta deras mat så de blev impotenta.
Faran för jättar och drakar tycker jag motiverar att man inte bygger slott överhuvudtaget, utan försöker gräva sig ner i berg och grottor istället. Endast mindre, obetydliga samhällen ligger ovanför mark.
Det mänskliga kvinnoidealet hamnar så långt ifrån alver och dvärgar som möjligt, eftersom man ser på dem med mistänksamhet och ogillande. Riktigt stora, långa, bastanda brudar ska det vara. Inget skägg, men gärna begynnande mustach.
Många människor blir ateister och tänker "om jag inte ber till någon gud så kan inte alla andra gudar bli arga på mig."
Man är sämre på matematik, eftersom den inställning till matematiken som grekerna hade (en nästan religös inställning) inte förekommer här. Här finns det ju riktiga gudar och magi och en massa intuitiv kunskap, vilket måste anses finare än det logiska sättet att uppleva omvärlden på som matematiken (m.m) erbjuder.
Kimeror begår kollektivt självmord eftersom de är så töntiga.
Man utrotar sjöodjur genom att sjösätta fartyg fulla med säckar som läcker ut blod i havet, och sedan är fartyget fullastat med sprängämnen och mekanismer som utlöser dessa vid kraftfulla angrepp.
Samhällen i stora skogar dödar alla björnar, älgar, och andra stora däggdjur, eftersom de kan locka till sig farliga rovdjur som mantikoror och gripar. Allra helst försöker människor leva på platser där det endast finns smådjur att jaga, då människor är mer lämpade för den sortens jakt än de djur som människorna är rädda för.
Osv osv osv. Jag tänkte skriva något om att man kunde gå ut i kattfolkterritorium med kattmynta i kalsongen, men det hade ju inget med High Fantasy att göra.
/Rising
"När ledaren försvinner kollapsar det han byggt. Är det ett välmående samhälle så sätter dekadens och överkonsumption in. Det är sådana mekanismer man kan utnyttja för historic engineering, att bygga en värld som känns trovärdig och samtidigt är spelbar."
Joo, det är i det långa loppet som jag tror att en High Fantasy-värld hade haft de kännetecken jag pekat på. Jag vet inte hur det är med detaljer som segel och så. Vår värld tycker jag kännetecknas av att imperier kommer och går. Så är det liksom med allting; politiska idéer, religioner, kulturer. Till stor del tycker jag det beror på människors ombytlighet, att vi protesterar mot det invanda efter en viss tid. En elementär längtan efter att förändras.
En värld där vissa är goda och andra är onda, den blir med ens mer komplicerad. När rebellerna besegrat imperiet i den tredje riktiga Star Wars-filmen så är poängen; slutet gott allting gott. Det är inte som i vår värld, där imperier som når en viss storlek börjar stagnera och falla i bitar. (och ja, rebellerna har ju blivit det nya imperiet)
Goda är alltid goda och onda är alltid onda. De goda inleder aldrig ett inbördeskrig och de onda hamnar aldrig i en upplysningsperiod.
Så det som särpräglar vår värld tycker jag är något helt annat än det tongivande i High Fantasy.
---
Men okej, jag antar att du vill ha detaljer:
Jag tror inte man skulle försöka döda drakar i strid, utan försöka förgifta deras mat så de blev impotenta.
Faran för jättar och drakar tycker jag motiverar att man inte bygger slott överhuvudtaget, utan försöker gräva sig ner i berg och grottor istället. Endast mindre, obetydliga samhällen ligger ovanför mark.
Det mänskliga kvinnoidealet hamnar så långt ifrån alver och dvärgar som möjligt, eftersom man ser på dem med mistänksamhet och ogillande. Riktigt stora, långa, bastanda brudar ska det vara. Inget skägg, men gärna begynnande mustach.
Många människor blir ateister och tänker "om jag inte ber till någon gud så kan inte alla andra gudar bli arga på mig."
Man är sämre på matematik, eftersom den inställning till matematiken som grekerna hade (en nästan religös inställning) inte förekommer här. Här finns det ju riktiga gudar och magi och en massa intuitiv kunskap, vilket måste anses finare än det logiska sättet att uppleva omvärlden på som matematiken (m.m) erbjuder.
Kimeror begår kollektivt självmord eftersom de är så töntiga.
Man utrotar sjöodjur genom att sjösätta fartyg fulla med säckar som läcker ut blod i havet, och sedan är fartyget fullastat med sprängämnen och mekanismer som utlöser dessa vid kraftfulla angrepp.
Samhällen i stora skogar dödar alla björnar, älgar, och andra stora däggdjur, eftersom de kan locka till sig farliga rovdjur som mantikoror och gripar. Allra helst försöker människor leva på platser där det endast finns smådjur att jaga, då människor är mer lämpade för den sortens jakt än de djur som människorna är rädda för.
Osv osv osv. Jag tänkte skriva något om att man kunde gå ut i kattfolkterritorium med kattmynta i kalsongen, men det hade ju inget med High Fantasy att göra.
/Rising
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,656
Re: Tänk vad olika vi är.
Dock måste det inte nödvändigtvis gå så.
Du har inte sett mig lömsk än. Vid tillfälle ska jag berätta om när vi kvaddade ett bröllopp i Palladium...
Japp, håller med, det finns potential i den varianten också.
Dock måste det inte nödvändigtvis gå så.
Syftar du på förrgårdagens incident så visade det sig senare att den till stor del troligen berodde på att jag med min kassa hörsel missat ett uttalande från den förhatliga juveltjuven i det allmänna oväsendet...
Du har inte sett mig lömsk än. Vid tillfälle ska jag berätta om när vi kvaddade ett bröllopp i Palladium...
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,656
Re: Jag tror det blir en äcklig värld.
* Utrota många sjukdomar med små medel men inte gör det.
* Minska risken att dö i trafikolycker genom att köra långsammare men inte gör det.
* Minska risken för lungcancer genom att förbjuda tobak men inte gör det.
* Sluta ha gurka i hamburgarna så att man slipper sortera ut den men inte gör det.
* Bara ha ärlig och sanningsenlig reklam, men så är det ju inte.
* USA kunde skickat in ett litet team i Afganistan för att arrestera bin Laden, men valde i stället att bomba dem tillbaka till stenåldern.
* Ersätta gamla kolvmotorer i bilar med underbara pulsjetmotorer, men nej, det sker inte.
* Ha ett system för TV över hela världen. Nu har vi i stället 5 eller 6 (minst).
* Ha fristående och granskande media som gör seriösa och viktiga reportage. Det lär aldrig hända.
* Införa ett permanent toplessmode. Dream on.
* Lägga pengar på att stoppa svält i stället för krig. Det görs kanske, men jag skulle gissa att det rör sig om tiotusen gånger mer pengar på vapen.
Det är inte alltid de bästa lösningarna slår igenom, hur uppenbara de än är. Ibland så bara fortsätter folk i invanda spår utan att tänka.
Det där är en fälla man aldrig får gå i som världskapare. Det onda får aldrig slås helt. Det ska fly eller det ska finnas någon mer ondska eller så blir de goda onda på grund av missriktade goda intentioner. Om du sett det klassiska rävar och kaniner-problemet så vet du vad jag menar.
Japp, men det borde ändå gå att ge den något slags egen logik som håller.
Jovisst, precis som att vi skulle kunna:Men okej, jag antar att du vill ha detaljersnip)
* Utrota många sjukdomar med små medel men inte gör det.
* Minska risken att dö i trafikolycker genom att köra långsammare men inte gör det.
* Minska risken för lungcancer genom att förbjuda tobak men inte gör det.
* Sluta ha gurka i hamburgarna så att man slipper sortera ut den men inte gör det.
* Bara ha ärlig och sanningsenlig reklam, men så är det ju inte.
* USA kunde skickat in ett litet team i Afganistan för att arrestera bin Laden, men valde i stället att bomba dem tillbaka till stenåldern.
* Ersätta gamla kolvmotorer i bilar med underbara pulsjetmotorer, men nej, det sker inte.
* Ha ett system för TV över hela världen. Nu har vi i stället 5 eller 6 (minst).
* Ha fristående och granskande media som gör seriösa och viktiga reportage. Det lär aldrig hända.
* Införa ett permanent toplessmode. Dream on.
* Lägga pengar på att stoppa svält i stället för krig. Det görs kanske, men jag skulle gissa att det rör sig om tiotusen gånger mer pengar på vapen.
Det är inte alltid de bästa lösningarna slår igenom, hur uppenbara de än är. Ibland så bara fortsätter folk i invanda spår utan att tänka.
Så i stället för en död drake så har man en fruktansvärt pissed off drake som är ute efter en gruvlig hämnd?
Tror kattfolket har lite för vassa tänder för att det ska vara tillrådligt. Dessutom kanske de inte har något mot kannibalism (det har i alla fall inte kattfolket i min värld)...
Nightowl
Champion
Genrebyte
Ett exempel på det här återfinns i en helt annan genre (?) nämligen superhjältehistorier. Kolla in Marvels serier:
*Uppfinnaren Tony Stark har i decennier haft fungerande ritningar till en rustning som gör en ensam infanterist värre än den värsta tank. Trots detta har USA fortfarande pansarstyrkor i sina arméer. Med undantag av små serier för diverse specialstyrkor (som inte verkar utnyttjas för annat än kommandoräder mot meta-människor) har armén inte använt sig av teknologin.
*Reed Richards, som i likhet med Tony Richards gör sitt bästa för att kränga patent, har haft en fungerande 'flygande bil' i nåt decennium nu. Trots detta hamnar folk fortfarande i trakfikstockningar i New York, för de kör helt vanliga bilar.
*Jorden har utsatts för övernaturliga invasioner urton gånger. Trots detta är den stora majoriteten av befolkningen varken mer överdrivet troende/vidskeplig/skeptisk än i verkligheten, eller så har vi inte sett det.
Genre-konventioner: även om spelarna/läsarna stöter på en grej väldigt ofta, har den inte inträffat så ofta att den förändrat världsbilden för det stora flertalet.
Superhjältehistorier utspelar sig i de flesta fall i ett lätt igenkännligt senar 1900-talets USA; börjar man förändra samhället blir det meningslöst. Att göra så (se t.ex. Watchmen) är ett intressant sociologiskt tankeexperiment men inte en normal del av den här sortens historier, för man är inte intresserad av den saken.
Sak samma i fantasy; man ignorerar magins eller monstrens roll i det stora hela, för fantasy som genre är kopplad till en bild (ofta historiskt felaktig, men whatever) av 'förr i tiden', 'medeltiden' eller något dylikt, och för stora förändringar sabbar det här.
Det hindrar inte att enstaka förändringar kan bli intressanta. Litterärt tänker jag på grejer som daimonerna i Pullmans Guldkompassen (alla människor i den världen har en sorts manifesterad totemande med sig jämt) eller hur magin fungerar i Anthonys Xanth-historier (alla människor har en magisk förmåga, ungefär som man var kapabel att använda en och endast en arketypisk rollspels-besvärjelse sedan födseln; motsvarighten till 'professionella magiker' är folk med en väldigt flexibel förmåga som förstår att utnyttja den). Här har vi en high-fantasy-företeelse som författaren tagit konsekvenserna av och låtit löpa linan ut. Ett annat är Terry Pratchett, som ofta löper iväg av humoristiska skäl, men lika gärna för att det intresserar honom. I Ankh-Morpork görs existensen av olika intelligenta arter till ett allvarligt socialt problem, eftersom vissa icke-mänskliga varelser mycket lätt konkurrerar ut människor inom vissa områden de är vana att dominera. Och så vidare.
Att genomdriva alla sådana här förändringar ger en mycket förändrad bild - och av någon anledning är det inte särskilt mycket high fantasy kvar längre. Däremot har vi vad jag skulle kalla en spekulativ SF-historia med en milt sagt annorlunda vetenskap...
Erik
Ett exempel på det här återfinns i en helt annan genre (?) nämligen superhjältehistorier. Kolla in Marvels serier:
*Uppfinnaren Tony Stark har i decennier haft fungerande ritningar till en rustning som gör en ensam infanterist värre än den värsta tank. Trots detta har USA fortfarande pansarstyrkor i sina arméer. Med undantag av små serier för diverse specialstyrkor (som inte verkar utnyttjas för annat än kommandoräder mot meta-människor) har armén inte använt sig av teknologin.
*Reed Richards, som i likhet med Tony Richards gör sitt bästa för att kränga patent, har haft en fungerande 'flygande bil' i nåt decennium nu. Trots detta hamnar folk fortfarande i trakfikstockningar i New York, för de kör helt vanliga bilar.
*Jorden har utsatts för övernaturliga invasioner urton gånger. Trots detta är den stora majoriteten av befolkningen varken mer överdrivet troende/vidskeplig/skeptisk än i verkligheten, eller så har vi inte sett det.
Genre-konventioner: även om spelarna/läsarna stöter på en grej väldigt ofta, har den inte inträffat så ofta att den förändrat världsbilden för det stora flertalet.
Superhjältehistorier utspelar sig i de flesta fall i ett lätt igenkännligt senar 1900-talets USA; börjar man förändra samhället blir det meningslöst. Att göra så (se t.ex. Watchmen) är ett intressant sociologiskt tankeexperiment men inte en normal del av den här sortens historier, för man är inte intresserad av den saken.
Sak samma i fantasy; man ignorerar magins eller monstrens roll i det stora hela, för fantasy som genre är kopplad till en bild (ofta historiskt felaktig, men whatever) av 'förr i tiden', 'medeltiden' eller något dylikt, och för stora förändringar sabbar det här.
Det hindrar inte att enstaka förändringar kan bli intressanta. Litterärt tänker jag på grejer som daimonerna i Pullmans Guldkompassen (alla människor i den världen har en sorts manifesterad totemande med sig jämt) eller hur magin fungerar i Anthonys Xanth-historier (alla människor har en magisk förmåga, ungefär som man var kapabel att använda en och endast en arketypisk rollspels-besvärjelse sedan födseln; motsvarighten till 'professionella magiker' är folk med en väldigt flexibel förmåga som förstår att utnyttja den). Här har vi en high-fantasy-företeelse som författaren tagit konsekvenserna av och låtit löpa linan ut. Ett annat är Terry Pratchett, som ofta löper iväg av humoristiska skäl, men lika gärna för att det intresserar honom. I Ankh-Morpork görs existensen av olika intelligenta arter till ett allvarligt socialt problem, eftersom vissa icke-mänskliga varelser mycket lätt konkurrerar ut människor inom vissa områden de är vana att dominera. Och så vidare.
Att genomdriva alla sådana här förändringar ger en mycket förändrad bild - och av någon anledning är det inte särskilt mycket high fantasy kvar längre. Däremot har vi vad jag skulle kalla en spekulativ SF-historia med en milt sagt annorlunda vetenskap...
Erik
Mask_UBBT
Hero
Mask promotar sej själv igen...
Nu är jag iofs sämst i världen på det här med vilken genre som är vilken, men jag tror man kan klassa mitt Sisu som High-fantasy? Jag har magi, troll, därgar, vättar, viss närvaro av drakformer och dylikt, så...
..och jag anser att jag gjort det hela väldigt konsekvent. Faktiskt!
Jag har försökt vara så nogrann med de detaljer jag kännt nödvändiga. Jag har bland annat tagit hänsyn till bland annat evolutionära element, som varför i hela friden det skulle finnas mer än en enda humanoid ras, som alla dessutom bebor underjorden. Varför kan de se i ljus, hur utvecklades livet på platsen etc.
Det här med olika tänkande raser och dylikt löste jag egentligen inte; det löste sej själv. I underjorden är det lätt för grupper att bli isolerade , så enkelt är det. En isolerad grupp kommer snart anpassas efter sin omgivning. När sedan vittring och underjordisk erosion gjort sitt så har isoleringen upphört, men vid den tiden så har ett eget folk utvecklats, formade efter sin omgivning. I underjorden är det exempelvis en fördel att vara väldigt liten, så man inte hamnar i kläm, och dylikt.
Nästa steg var att se hur mycket de olika folkslagen påverkade vandra under relevant tid. Jag skapade en grundkultursstam för de olika platserana, baserad på omgivningen. Vättarna, de äldsta av folkslagen, bebor ett livrikt område med mycket vattenfyllda grottor och många vattendjur. Många vattendjur = lindormar
= uppenbara übermäktiga rovdjur. Detta leder till en utarbetad tro på drakar. Vättarnas ivgivande miljö gör dem även överbefolkade, och bristen på utrymme gör att många fejder uppstår. Många fejder = en våldstolerant kultur = agressiva ambitioner och snart ett ganska hänsynslöst samhälle. Trollen, som bebor ett ganska kargt landskap måste däremot ta hand om varandra för att kunna överleva som folk, och en familjär prägel sätts istället på deras kultur. Omgivningen är i övrigt ganksa rik på naturfenomen, som geisrar och sprickor i stenen och dylikt, samt vissa, skygga livsformer. Naturfenomen + skygga djur = totemdyrkan. Totemdykran + familjaritet = dyrkan av anfäder(helgon). Skygga djur = svåra att fånga = avståndsvapen är en bra lösning.
Dväragarna bor i mitten, och inte väldigt långt ifrån troll eller vättar. Emellanåt har något av de stora trollen kommit så vilse att de snubblat in i några dvärgar, som förskrckt sprungit iväg. Stor varelse = jätte. _det hela fortsätter så ett bra tag till, och ovanstående är bara exempel på hur jag tänkt... Vidare finns ett par folkslag till, alla med en liknande logik bakom sej.
Efter dessa grundstammar var formgivna började jag mixa med dem. först litegrann, sen slängde jag in ett par nya koncept i det hela, kom på något jag absolut ville ha med och styrde utvecklingen i den riktningen och minskade således risken fr något som inte skulle passa in i kulturen, och visp så hade jag en värld!
Nu uppgår Sisus spelvärld i över tre fulla a3-block med skisser och anteckningar. Utvecklingen av koncpetet höll på i över ett år innan jag ens gav mej på att skriva på slutprodukten.
Om du vill ha en high-fantasy-värld som verkar trovärdig; slit! Det är det enda råd jag kan ge dej, men om du verkligen gör på rätt sätt kan du snart kunna svara omedelbart på frågor om din värld som du aldrig ens haft en tanke på tidigare, för att du kommer förstå den så bra, och redan veta vad som skulle passa bäst!
/Mask - har ätit sitt piller, går å lägger sej
Magi är i Sisu bara snäppet ovanför natuvetenskap. Man skapar alltså inte något, utan tar vara på det man har runt sej. På samma sätt som man kan lära sej ett svärd kan man lära sej att brygga brygder. Man får alltså bara en lösning till, inte en nödvändigtvis enklare sådan eller bättre, men en till lösning.
Nu är jag iofs sämst i världen på det här med vilken genre som är vilken, men jag tror man kan klassa mitt Sisu som High-fantasy? Jag har magi, troll, därgar, vättar, viss närvaro av drakformer och dylikt, så...
..och jag anser att jag gjort det hela väldigt konsekvent. Faktiskt!
Jag har försökt vara så nogrann med de detaljer jag kännt nödvändiga. Jag har bland annat tagit hänsyn till bland annat evolutionära element, som varför i hela friden det skulle finnas mer än en enda humanoid ras, som alla dessutom bebor underjorden. Varför kan de se i ljus, hur utvecklades livet på platsen etc.
Det här med olika tänkande raser och dylikt löste jag egentligen inte; det löste sej själv. I underjorden är det lätt för grupper att bli isolerade , så enkelt är det. En isolerad grupp kommer snart anpassas efter sin omgivning. När sedan vittring och underjordisk erosion gjort sitt så har isoleringen upphört, men vid den tiden så har ett eget folk utvecklats, formade efter sin omgivning. I underjorden är det exempelvis en fördel att vara väldigt liten, så man inte hamnar i kläm, och dylikt.
Nästa steg var att se hur mycket de olika folkslagen påverkade vandra under relevant tid. Jag skapade en grundkultursstam för de olika platserana, baserad på omgivningen. Vättarna, de äldsta av folkslagen, bebor ett livrikt område med mycket vattenfyllda grottor och många vattendjur. Många vattendjur = lindormar
= uppenbara übermäktiga rovdjur. Detta leder till en utarbetad tro på drakar. Vättarnas ivgivande miljö gör dem även överbefolkade, och bristen på utrymme gör att många fejder uppstår. Många fejder = en våldstolerant kultur = agressiva ambitioner och snart ett ganska hänsynslöst samhälle. Trollen, som bebor ett ganska kargt landskap måste däremot ta hand om varandra för att kunna överleva som folk, och en familjär prägel sätts istället på deras kultur. Omgivningen är i övrigt ganksa rik på naturfenomen, som geisrar och sprickor i stenen och dylikt, samt vissa, skygga livsformer. Naturfenomen + skygga djur = totemdyrkan. Totemdykran + familjaritet = dyrkan av anfäder(helgon). Skygga djur = svåra att fånga = avståndsvapen är en bra lösning. Dväragarna bor i mitten, och inte väldigt långt ifrån troll eller vättar. Emellanåt har något av de stora trollen kommit så vilse att de snubblat in i några dvärgar, som förskrckt sprungit iväg. Stor varelse = jätte. _det hela fortsätter så ett bra tag till, och ovanstående är bara exempel på hur jag tänkt... Vidare finns ett par folkslag till, alla med en liknande logik bakom sej.
Efter dessa grundstammar var formgivna började jag mixa med dem. först litegrann, sen slängde jag in ett par nya koncept i det hela, kom på något jag absolut ville ha med och styrde utvecklingen i den riktningen och minskade således risken fr något som inte skulle passa in i kulturen, och visp så hade jag en värld!
Nu uppgår Sisus spelvärld i över tre fulla a3-block med skisser och anteckningar. Utvecklingen av koncpetet höll på i över ett år innan jag ens gav mej på att skriva på slutprodukten.
Om du vill ha en high-fantasy-värld som verkar trovärdig; slit! Det är det enda råd jag kan ge dej, men om du verkligen gör på rätt sätt kan du snart kunna svara omedelbart på frågor om din värld som du aldrig ens haft en tanke på tidigare, för att du kommer förstå den så bra, och redan veta vad som skulle passa bäst!
/Mask - har ätit sitt piller, går å lägger sej
Magi är i Sisu bara snäppet ovanför natuvetenskap. Man skapar alltså inte något, utan tar vara på det man har runt sej. På samma sätt som man kan lära sej ett svärd kan man lära sej att brygga brygder. Man får alltså bara en lösning till, inte en nödvändigtvis enklare sådan eller bättre, men en till lösning.
Cybot
Mest spelbar
Nu får du se upp[ANT]
Spelledar Herr Nils börjar: "Och idag spelare ska vi spela high fantasy."
*Nils spelare dör av chocken att höra Herr Nils säga "High Fantasy" och "ska vi spela" i samma mening och Nils sitter kvar ensam vid sitt bord och undrar hur han ska kunna förklara det för polisen, eller i alla fall gömma kropparna*
Spelledar Herr Nils börjar: "Och idag spelare ska vi spela high fantasy."
*Nils spelare dör av chocken att höra Herr Nils säga "High Fantasy" och "ska vi spela" i samma mening och Nils sitter kvar ensam vid sitt bord och undrar hur han ska kunna förklara det för polisen, eller i alla fall gömma kropparna*
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,656
Re: Genrebyte
Varför måste man börja från standardfantasy och sedan dra konsekvenserna av det? Varför inte i stället bestämma att målet ska vara något likt standardfantasy, och utifrån det se var man måste börja och vilken väg man måste ta?
Kanske det, men man kan ju se det från andra hållet.
Varför måste man börja från standardfantasy och sedan dra konsekvenserna av det? Varför inte i stället bestämma att målet ska vara något likt standardfantasy, och utifrån det se var man måste börja och vilken väg man måste ta?
" När man tittar på de flesta high fantasy-världar så känns de inte speciellt realistiska och det märks mycket tydligt att de härstammar från den traditionella dungeonbashingen, där man efter hand hängt på omgivning efter behov. De hänger inte ihop logiskt, historiskt, teknologiskt, politiskt, socialt eller på något annat sätt än att de motiverats av tillfällig spelbarhet."
Jag håller med.
"Vi måste ha magi. Hur ska magin funka för att ge vettiga följder? Hur hanteras den av samhället? Magi är en maktfaktor, varför har inte magikerna tagit över, hålls de i ledarnas koppel? Vilka följder får magin på historien? Hur mycket hämmar den den tekniska utvecklingen (Varför bygga en katapult när man kan skicka fram en magiker? Varför förbättra segel när en vindmagiker kan ge gynnsamma vindar?)?"
Varför ha handelkaravaner när man kan teleportera sig och saker? Hur fungerar en ekonomi när en gubbe i spetsig hatt kan knäppa med fingrarna och så har du siden från Muggabuggaland i butiken istället för en tre års resa till havs? Hur fungerar den när en hoper äventyrare hittar 300 000 guldmynt i en grotta och ett stop öl kostar 0.05 (inflation i en fantasyvärld, hmm...)?Varför magikerna inte tagit makten kan jag förstå, det vet väl alla att magiker är människor, och människor håller inte alltid sams, att anta at tmagikerna inte är de såtaste av vänner är nog inte ett alltför orealistiskt tankesprång, de tävlar väl om samma resurser och uppfyllar samma niche?
"Olika fantasyraser. Vad balanserar dem (geografi, magi, gudar, annat?)? Varför har inte någon blivit dominant och slagit ut de andra? Hur förhåller de sig till varandra? Vad gör dem unika och hur påverkar det deras samspel?"
Tja, en gissning kan vara att det är enklar att sno sin grannes limpa än att traska trettio mil för att sno en alvs limpa. Hertig Dagobert av Filurien vill inte styra världen, han vill styra sitt hemland. Människor spöar på varandra i alla settings, men de andra raserna brukar hålla fred sinsemellan oftast. Konstigt nog. Om människornas fraktionalism (är det ett ord?) smittat av sig till alverna och dvärgarna så kan jag nog tänka mig att ingen blir dominant. Förutom gnomerna då, de är ju bäst.
"Religioner och gudar. Vad krävs för att religionerna ska utvecklas till att ge önskat resultat? Hur bör gudar hanteras? Hur balanseras gudar mot varandra? Hur begränsas gudars inblandning i världen? Hur ser religionernas maktbas ut?"
Humm... Glorantha kanske? I en värld där gudar kan rasera ett berg så känns det löjligt att ha en religion som förnekar att det finns andra gudar. Månimperiet i Runequest/Herowars/HeroQuest förnekar inte de andra gudarnas existens, utan inkorporerar dem eller klubbar helt enkel ihjäl dem. Orlanth är död, hipp hipp hurra!
"Olika teknologisk nivå. Hur kan barbarer existera samtidigt som riddare? Geografisk åtskillnad? Starka traditioner? En farlig omgivning som inte uppmuntrar till utforskning? Kan magi och/eller religion ha hämmat teknologiisk utveckling totalt? Brist på råvaror?"
Det här är något jag retar mig på i fantasyspel. Inte nog med att varje land har ett klimat, en kultur och en teknolgisk nivå, oftast ligger de bredvid ett annat land som har en helt skild teknologisk nivå, ett annat klimat och en vitt skild kultur. Tydligen har ingen rest mellan de två länderna under de fyra tusen år som settingens historiestriving detaljerar. Förvisso kan jag tänka mig att ett land om tokisolerat sig under en aplång period skulle ha en helt annan kultur och teknologisk nivå än sina grannar, men det är svårt att motivera.
Att magi skulle hämma teknologins framfart kan jag tänka mig, har man tillgång till en billig källa av skor (magiskt framställda skor!) så sitter man inte uppe om nätterna och lägger sin förmögenhet på en skomaskin.
Om magikerna har haft monopol på att sabba fortifikationer genom historien skulle inte vilja vara den som uppfann den första kanonen, om vi säger som så...Förresten, vem är det som gör alla +1 pilar? Det kryllar ju av dem i FR...
"Social struktur. Hur ser maktstrukturen ut i samhället? Förekommer slaveri? Jämstäldhet? Förekommer ett modern rättsystem eller ens ett modernt rättsbegrepp? Hur betraktas andra raser? Vilken roll spelar magiker? Hur starka är gillen? Hur funkar handel?"
Torde väl skilja mellan olika regioner, antar jag. Fast handeln borde ta lite stryk av teleportörmagiker och sådant - fast nu när jag tänker på det blir magikerna mer och mer som en maffia; "För en tiondel av lasten så kommer du inte ha några stormar på vägen. Vore synd om alla dina sandaler... brann upp i ett blixtnedslag."
Rättstaten som begrepp blir intressant när första bästa magiker kan kasta Zone of Truth på vittnen och misstänkta.
"OK, nu har jag svamlat färdigt. Är det någon som har några ideer kring vilka grundförutsättningar som skulle låta en trovärdig high-fantasy-värld utvecklas på ett naturligt sätt? Hur skulle en sådan värld se ut?"
Detta är ett intressant koncept, trubblet som jag ser det är att de flesta av oss har lite erfarenhet av magiker, dvärgar/alver/orcher/gnomer och drakar. Jag gillar "realistiska" världar, men finner dem sällan förän de är ur tryck. Jag ska klura lite mer när jag vaknar, nu måste jag verkligen sova...
Storuggla, är glad att inte gorillor och ostron bytt plats
Jag håller med.
"Vi måste ha magi. Hur ska magin funka för att ge vettiga följder? Hur hanteras den av samhället? Magi är en maktfaktor, varför har inte magikerna tagit över, hålls de i ledarnas koppel? Vilka följder får magin på historien? Hur mycket hämmar den den tekniska utvecklingen (Varför bygga en katapult när man kan skicka fram en magiker? Varför förbättra segel när en vindmagiker kan ge gynnsamma vindar?)?"
Varför ha handelkaravaner när man kan teleportera sig och saker? Hur fungerar en ekonomi när en gubbe i spetsig hatt kan knäppa med fingrarna och så har du siden från Muggabuggaland i butiken istället för en tre års resa till havs? Hur fungerar den när en hoper äventyrare hittar 300 000 guldmynt i en grotta och ett stop öl kostar 0.05 (inflation i en fantasyvärld, hmm...)?Varför magikerna inte tagit makten kan jag förstå, det vet väl alla att magiker är människor, och människor håller inte alltid sams, att anta at tmagikerna inte är de såtaste av vänner är nog inte ett alltför orealistiskt tankesprång, de tävlar väl om samma resurser och uppfyllar samma niche?
"Olika fantasyraser. Vad balanserar dem (geografi, magi, gudar, annat?)? Varför har inte någon blivit dominant och slagit ut de andra? Hur förhåller de sig till varandra? Vad gör dem unika och hur påverkar det deras samspel?"
Tja, en gissning kan vara att det är enklar att sno sin grannes limpa än att traska trettio mil för att sno en alvs limpa. Hertig Dagobert av Filurien vill inte styra världen, han vill styra sitt hemland. Människor spöar på varandra i alla settings, men de andra raserna brukar hålla fred sinsemellan oftast. Konstigt nog. Om människornas fraktionalism (är det ett ord?) smittat av sig till alverna och dvärgarna så kan jag nog tänka mig att ingen blir dominant. Förutom gnomerna då, de är ju bäst.
"Religioner och gudar. Vad krävs för att religionerna ska utvecklas till att ge önskat resultat? Hur bör gudar hanteras? Hur balanseras gudar mot varandra? Hur begränsas gudars inblandning i världen? Hur ser religionernas maktbas ut?"
Humm... Glorantha kanske? I en värld där gudar kan rasera ett berg så känns det löjligt att ha en religion som förnekar att det finns andra gudar. Månimperiet i Runequest/Herowars/HeroQuest förnekar inte de andra gudarnas existens, utan inkorporerar dem eller klubbar helt enkel ihjäl dem. Orlanth är död, hipp hipp hurra!
"Olika teknologisk nivå. Hur kan barbarer existera samtidigt som riddare? Geografisk åtskillnad? Starka traditioner? En farlig omgivning som inte uppmuntrar till utforskning? Kan magi och/eller religion ha hämmat teknologiisk utveckling totalt? Brist på råvaror?"
Det här är något jag retar mig på i fantasyspel. Inte nog med att varje land har ett klimat, en kultur och en teknolgisk nivå, oftast ligger de bredvid ett annat land som har en helt skild teknologisk nivå, ett annat klimat och en vitt skild kultur. Tydligen har ingen rest mellan de två länderna under de fyra tusen år som settingens historiestriving detaljerar. Förvisso kan jag tänka mig att ett land om tokisolerat sig under en aplång period skulle ha en helt annan kultur och teknologisk nivå än sina grannar, men det är svårt att motivera.
Att magi skulle hämma teknologins framfart kan jag tänka mig, har man tillgång till en billig källa av skor (magiskt framställda skor!) så sitter man inte uppe om nätterna och lägger sin förmögenhet på en skomaskin.
Om magikerna har haft monopol på att sabba fortifikationer genom historien skulle inte vilja vara den som uppfann den första kanonen, om vi säger som så...Förresten, vem är det som gör alla +1 pilar? Det kryllar ju av dem i FR...
"Social struktur. Hur ser maktstrukturen ut i samhället? Förekommer slaveri? Jämstäldhet? Förekommer ett modern rättsystem eller ens ett modernt rättsbegrepp? Hur betraktas andra raser? Vilken roll spelar magiker? Hur starka är gillen? Hur funkar handel?"
Torde väl skilja mellan olika regioner, antar jag. Fast handeln borde ta lite stryk av teleportörmagiker och sådant - fast nu när jag tänker på det blir magikerna mer och mer som en maffia; "För en tiondel av lasten så kommer du inte ha några stormar på vägen. Vore synd om alla dina sandaler... brann upp i ett blixtnedslag."
Rättstaten som begrepp blir intressant när första bästa magiker kan kasta Zone of Truth på vittnen och misstänkta.
"OK, nu har jag svamlat färdigt. Är det någon som har några ideer kring vilka grundförutsättningar som skulle låta en trovärdig high-fantasy-värld utvecklas på ett naturligt sätt? Hur skulle en sådan värld se ut?"
Detta är ett intressant koncept, trubblet som jag ser det är att de flesta av oss har lite erfarenhet av magiker, dvärgar/alver/orcher/gnomer och drakar. Jag gillar "realistiska" världar, men finner dem sällan förän de är ur tryck. Jag ska klura lite mer när jag vaknar, nu måste jag verkligen sova...
Storuggla, är glad att inte gorillor och ostron bytt plats
TomasHVM
Swordsman
Troverdig
En troverdig verden med verdenstruende konflikter og helter som løser dem?
Jeg har gjort et arbeid med rollespillet Fabula som jeg er svært fornøyd med. Det fungerer utmerket som ramme eller skjelett for en fantasiverden, high eller low fantasy. La meg forklare...
Verdensegget
I det store tomme rommet flyr dragene omkring. Det hender en drage legger et egg i mørket, et egg den vokter sjalu mot andre drager, fordi andre drager prøver å få kontroll over egget, og den dragen som utvikles der.
Egget er halvfylt med eggehvite, et "hav" vi kan kalle Albumar (betyr "eggehvite"). I denne eggehviten ligger dragefosteret halvt nedsunket. På den delen av fosteret som stikker opp over Albumar dannes det en skorpe. Dette er et kontinent. I Fabulaens verden finnes det to kontinenter, altså to fostere i verdensegget.
Dragefostrene drømmer, og disse drømmene viser hvor utviklet fostrene er. Drømmene materialiserer seg som liv på skorpen til dragefostrene; dyr, fugler, mennesker og andre raser. Når livet utvikler seg er det fordi dragefostrene utvikles. Til sist vil fostrene klekkes, og verden gå til grunne.
Underveis er verden full av konflikter. De vanlige konfliktene mellom mennesker finnes selvsagt, med den ekstra dimensjonen at de alle er del av dragefosterets utvikling. I tillegg finnes det konflikter mellom dragemoren og fremmede drager, om dragefosterets sjel.
Dragemoren sender sine drømmer inn i egget for å overvåke utviklingen, i form av fabeldyr og engler. Dette er de "gode" kreftene i verden. Fremmede drager sender sine drømmer inn for å påvirke utviklingen, og få makt over dragefosteret gjennom de drømmene det skaper. Disse drømmene har form av demoner og "flammetroll". Dette er de "onde" kreftene i verden.
Tilsammen gir dette en fantastisk verden som gir mening, samtidig som den gir enorme muligheter. Den kan i prinsippet bli hva som helst, med konflikter som er store eller små, og vesener som ligner på vår verden eller er helt originale. I ett egg kan det være ett foster, i et annet kan det være to, eller tre, og disse har hver sine drømmer, som også kanskje står mot hverandre, eller i hvert fall er forskjellige.
Nåvel...
- dette var bare en liten skisse av det verdensbildet jeg har skapt, som jeg også har brukt i andre rollespill enn Fabula, med stort hell.
Håper det skapte noen ideer hos dere.
En troverdig verden med verdenstruende konflikter og helter som løser dem?
Jeg har gjort et arbeid med rollespillet Fabula som jeg er svært fornøyd med. Det fungerer utmerket som ramme eller skjelett for en fantasiverden, high eller low fantasy. La meg forklare...
Verdensegget
I det store tomme rommet flyr dragene omkring. Det hender en drage legger et egg i mørket, et egg den vokter sjalu mot andre drager, fordi andre drager prøver å få kontroll over egget, og den dragen som utvikles der.
Egget er halvfylt med eggehvite, et "hav" vi kan kalle Albumar (betyr "eggehvite"). I denne eggehviten ligger dragefosteret halvt nedsunket. På den delen av fosteret som stikker opp over Albumar dannes det en skorpe. Dette er et kontinent. I Fabulaens verden finnes det to kontinenter, altså to fostere i verdensegget.
Dragefostrene drømmer, og disse drømmene viser hvor utviklet fostrene er. Drømmene materialiserer seg som liv på skorpen til dragefostrene; dyr, fugler, mennesker og andre raser. Når livet utvikler seg er det fordi dragefostrene utvikles. Til sist vil fostrene klekkes, og verden gå til grunne.
Underveis er verden full av konflikter. De vanlige konfliktene mellom mennesker finnes selvsagt, med den ekstra dimensjonen at de alle er del av dragefosterets utvikling. I tillegg finnes det konflikter mellom dragemoren og fremmede drager, om dragefosterets sjel.
Dragemoren sender sine drømmer inn i egget for å overvåke utviklingen, i form av fabeldyr og engler. Dette er de "gode" kreftene i verden. Fremmede drager sender sine drømmer inn for å påvirke utviklingen, og få makt over dragefosteret gjennom de drømmene det skaper. Disse drømmene har form av demoner og "flammetroll". Dette er de "onde" kreftene i verden.
Tilsammen gir dette en fantastisk verden som gir mening, samtidig som den gir enorme muligheter. Den kan i prinsippet bli hva som helst, med konflikter som er store eller små, og vesener som ligner på vår verden eller er helt originale. I ett egg kan det være ett foster, i et annet kan det være to, eller tre, og disse har hver sine drømmer, som også kanskje står mot hverandre, eller i hvert fall er forskjellige.
Nåvel...
- dette var bare en liten skisse av det verdensbildet jeg har skapt, som jeg også har brukt i andre rollespill enn Fabula, med stort hell.
Håper det skapte noen ideer hos dere.
>O.K Bra inlägg!!!
Dessutom om man vill ha lite teknologi skall man kolla in lite på flertalet större kulturer, de som höll sig med slavar gick en långsammare väg inom teknik utvecklingen. Skall vi gå ännu längre så hade Kineserna krut till vapen när svenskar inte ens fanns, vi sprang bara runt & klubbade säl med bronsvapen medan Kineserna firade sitt nyår med raketer & byggde städer som är större än något som finns i Europa idag.
Men en viktig vapen detalj som många missar, Riddarna blev fasligt omoderna inte med krutet som många tycks tro, Utan med armborstet & hillebarden, När dessa 2 Vapen såg dagens ljus så föll de tunga kavalleriet undan som havre för en lie. Hillebardens utformning är till för att fälla bepansrade hästar & perforera tunga rustningar.
Men sanningen att säga så finns det historiska belägg på att riddare & barbar folk fanns samtidigt. För om man anser vikingar vara barbarer så fanns det kavalleri under denna tid, både i arabvärlden, men då med endast läderrustning, medan i södra delarna av Europa fanns det ringbrynje klädda riddare. & När plåt rustningarna kom så fanns det barabar stammar i Afrika, Asien, Syd & Nord Amerika, det som skillde dessa folkslag åt var en kombination ab kultur, geografi, religion.
Dessutom om man vill ha lite teknologi skall man kolla in lite på flertalet större kulturer, de som höll sig med slavar gick en långsammare väg inom teknik utvecklingen. Skall vi gå ännu längre så hade Kineserna krut till vapen när svenskar inte ens fanns, vi sprang bara runt & klubbade säl med bronsvapen medan Kineserna firade sitt nyår med raketer & byggde städer som är större än något som finns i Europa idag.
Men en viktig vapen detalj som många missar, Riddarna blev fasligt omoderna inte med krutet som många tycks tro, Utan med armborstet & hillebarden, När dessa 2 Vapen såg dagens ljus så föll de tunga kavalleriet undan som havre för en lie. Hillebardens utformning är till för att fälla bepansrade hästar & perforera tunga rustningar.