Min definition av ett realistiskt spelsystem (här avseende strid då) får bli följande:
Du har en massa spelgrupper med finniga femtonåringar vilka delas upp i två grupper. Den israeliska kommandosoldaten från Arferts exempel och liknande typer agerar domare.
Spelgrupperna i Grupp 1 får Genesis system med friform, avskalade D20-system mm
Grupp 2 får olika extremt simulationistiska system, typ Neotech, Wastelands, Phoenix Command och annat.
Spelgrupperna får spela ett antal scenarion avseende gisslanfritagning, infanteristrid, bankrån och annat kul med sina olika system. De får sedan skriva ner sekund för sekund vad som händer, vem träffas, dör eller skadas, vem som får eldavbrott, vem som råkar vådaskjuta sig själv etc (de med mindre simulationistiska system får fylla i luckorna med friform efter bästa förmåga)
Domarna får sedan bedömma spelkrönikorna och avgöra vilka de bäst tycker passar in på hur strid egentligen sker, hur det gått till när de gjort liknande saker etc. Mest verklighetsnära spelrapport (och system) vinner realismtävlingen!
Det kan ju bli ett av de avskalade systemen, men jag skulle gissa på att simulationistiska system gör ett bättre jobb för målgruppen. Ett tungt vägande argument mot friform och att "vad som borde hända händer" är att planering av ett tillslag i stort sett skulle bli samma som att genomföra det om man har tillräckligt bra underrättelser.
Avseende tidsaspekten på simulationistiska system och att detta passar dåligt in med att strid faktiskt går väldigt fort, så stannar tiden upp avsevärt under våldsamma ögonblick (i min begränsade erfarenhet av våld i vuxen ålder). Det känns som att det varar i en evighet och man tänker väldigt mycket på valmöjligheter och vad som borde göras, samtidigt som man reagerar reflexmässigt och ibland mot sin vilja på saker som händer. Om jag verkligen skulle vilja ha ett rollspel som ger mig samma känsla som äkta våld (ej önskvärt) skulle jag nog behöva en del simulationism ner på sekundnivå, regler för rädsla och gruppmekaniker, men samtidigt avskalat för uppsnabbningen. Den fulla omfattningen av skador skulle t.ex. kunna bedömmas efter striden, eftersom ingen helt märker av hur illa det är innan adrenalinet lagt sig.