Nekromanti Realistiskt modern eldstrid

[Matolo]

"The round knocked me down in an instant, it felt like being hit by a sledge-hammer at full swing. I slammed into the dirt face down...

...I was in agony, I certainly couldn't walk on my own. But they had to get me out of the ditch. I was pulled out by some of the others lads"

"The bullet hit the very bottom right-hand side of my ceramic body armour back plate..."

"I think it was a 7.62mm round..." "It must have been from about 2-300 metres away."

- http://www.military-world.net/Afghanistan/1573.html

Jag är ju ingen fysiker, men jag har ådragit mig uppfattningen att det föreligger viss skillnad i hur energi överförs vid avfyrning jämfört med upptag i kroppspansar, på samma sätt som det gör mer ont att få en sten på sig än vad det känns i handen att slänga den.

Tillägget: I förhållandet projektil vs pansar kan alltså båda göra den andra parten obetydlig, som ni redan avhandlat, men mellan dessa extremfall finns gränslandet då kulan stoppas av västen, men gör ont. Inte bara på film.

 

[Matolo]

Det är ett annat sätt att illustrera det, ja. Man skulle kunna säga att jämförelsen gäller så länge västen är tunnare än vad pipan är lång, men det vore inte hela sanningen, heller.

Rekylen du känner har redan satt fart på ett förhållandevis tungt objekt - vapnet, vissa delar mer än andra - över loppets längd. Rörelsen du känner som skytt har lägre hastighet (bevarad rörelsemängd) och är därför mjukare än vad målet upplever, det tror jag vi kan vara överens om.

Förutsatt då att rustningen inte fullständigt utklassar vapnet under givna omständigheter.

 

[omgbambi]

Den ena är hur fort det går. Några sekunder och det är över. Inte i militärscenarion, kanske, där folk tar skydd och är på sin vakt, men vid livvaktsscener. Folk som inte är tränade hinner inte fatta vad det är som pågår innan det är över.

Här skulle jag vilja flika in med en annan aspekt som man kanske ofta inte tänker på men, många soldater har också beskrivit att eldstrider som tagit flera timmar har känts som ett par minuter endast.

Jag har ingen aning om varför men jag skulle väll gissa på att adrenalinet gör att man tappar tidsuppfattningen. Hade vart kul om man kunde illustrera detta på något sätt.. Vanligtvis är ju handlingar ett par sekunder långa. Och i 'vanliga' rollspel kanske det inte spelar någon större roll men om man nu är ute efter just den där hysteriska, noll koll realistiska eldstriden kan det ju vara en idé om att ha i åtanke att det kan bli timmes långa väntestunder som känns som ett par minuter..

 

[Big Marco]

Ett viktigt moment för mig och som många spel saknar är att kombattanter dödar varandra samtidigt.

 

[Cybot]

Ett viktigt moment för mig och som många spel saknar är att kombattanter dödar varandra samtidigt.

Är detta verkligen så himla viktigt?

Det enda sättet som "båda dör" tycks kunna fungera är med simultana och separata anfalls&försvarsslag eller simultana anfall mot passivt försvar.

Just det simultana är inget problem egentligen, men både separat anfalls&försvarslag samt anfall mot passiva försvarsslag är något som kan vara svårt att integrera med en rad andra egenskaper som kan vara åtråvärda i ett regelsystem.

 

[Big Marco]

Ett viktigt moment för mig och som många spel saknar är att kombattanter dödar varandra samtidigt.

Är detta verkligen så himla viktigt?

Ja.

För mig är rollspel spänning. Spänning i strid är att inte ha kontroll över vad som sker. Med hög grad av kontroll blir striden tråkig och en statistikföreläsning. Om reglerna innehåller smarta lösningar så att spelaren känner viss lättsmält ångest över valen och dess möjliga konsekvenser så är det en bra bas för ett spännande (och "realistiskt") stridssystem.

Dessutom är det coolt och dramatiskt att i rollspel dra med sig sin baneman till döden.

 

[Cybot]

Ja.

För mig är rollspel spänning. Spänning i strid är att inte ha kontroll över vad som sker. Med hög grad av kontroll blir striden tråkig och en statistikföreläsning. Om reglerna innehåller smarta lösningar så att spelaren känner viss lättsmält ångest över valen och dess möjliga konsekvenser så är det en bra bas för ett spännande (och "realistiskt") stridssystem.

Dessutom är det coolt och dramatiskt att i rollspel dra med sig sin baneman till döden.

Hmm Hmm Hmm. Val, spänning, konsekvenser, ångest...inte statistikföreläsning hmm hmm.

Bra grejer att ha med, men vad har dessa punkter specifikt med möjligheten att kunna döda varandra samtidigt? Förutom din sista paragraf så tycks det inte alls ha något med just den punkten att göra?

Varför skulle det vara svårt/omöjligt att ha val och konsekvenser (och därmed ångest) utan "dö samtidigt" funktionen?

 

[Vitulv]

Följande är från samma FBI rapport som tidigare.

Goddard amply proves the fallacy of “knock-down power” by calculating the heights (and resultant velocities) from which a ten pound weight must be dropped to equal the momentum of 9mm and .45AC’P projectiles at muzzle velocities, respectively. The results are revealing.

In order to equal the impact of a 9mm bullet at its muzzle velocity, A ten pound weight equals the impact of a 9mm bullet when dropped from a height of 0.72 inches (velocity attained is 1.96 fps). And equals the impact of a .45 when dropped from 1.37 inches (achieving a velocity of 2.71 fps.

A bullet simply cannot knock a man down. If it had the energy to do so. then equal energy would be applied against the shooter and he too would be knocked down. This is simple physics. And has been known for centuries. The amount of energy deposited in the body by a bullet is approximately
equivalent to being hit with a baseball. Tissue damage is the only physical link to incapacitation within the desired time frame, i.e.. instantaneously.

Låter som mina poänger tidigare i tråden

 

[Vitulv]

"The round knocked me down in an instant, it felt like being hit by a sledge-hammer at full swing. I slammed into the dirt face down...

...I was in agony, I certainly couldn't walk on my own. But they had to get me out of the ditch. I was pulled out by some of the others lads"

"The bullet hit the very bottom right-hand side of my ceramic body armour back plate..."

"I think it was a 7.62mm round..." "It must have been from about 2-300 metres away."

- http://www.military-world.net/Afghanistan/1573.html

Jag är ju ingen fysiker, men jag har ådragit mig uppfattningen att det föreligger viss skillnad i hur energi överförs vid avfyrning jämfört med upptag i kroppspansar, på samma sätt som det gör mer ont att få en sten på sig än vad det känns i handen att slänga den.

Tillägget: I förhållandet projektil vs pansar kan alltså båda göra den andra parten obetydlig, som ni redan avhandlat, men mellan dessa extremfall finns gränslandet då kulan stoppas av västen, men gör ont. Inte bara på film.

I det här fallet tror jag inte att det är kraften som slagit omkull soldaten, utan snarare chocken och smärtan. Smärtan kommer ifrån att det keramiska pansaret fått en så kraftig smäll att kulan nästan penetrerat skyddet (vilket gör att soldaten fått energin från den utbuktande plattan isolerat på ett mindre område än om ingen penetration hade skett). Vi kan se effekterna på bilden i artikeln:

Det är ungefär som att bära ett segt kroppsskydd, typ kevlar. Kulan tränger visserligen inte igenom, men då kraften ändå koncentreras till en liten yta kan man mycket väl få ordentligt ont och inre eller yttre blödning.

Soldaten tror säkert att kraften från kulan slog omkull honom, men det gjorde den inte.

 

[Vitulv]

Har inga egna erfarenheter, då får man förlita sig på statistik och forskning.

Absolut. Eller sunt förnuft. Jag har inte heller blivit skjuten, så jag kan knappast dra några anekdotiska bevis.