Nekromanti Regelanvändande efter stämning

[Rickard]

Det finns dem spelledare som spelar med få, inga eller dolda slag, dem som drar in formler och dem som uppskattar resultatet utifrån vilka värden som rollpersonen. Alla dessa sätt har sina fördelar, så jag funderar på varför inget spelsystem (som jag känner till) har tagit detta och utnyttjat detta till sin fulla rätt. Ett regelsystem som skulle kunna säga "När det är ett dramatiskt slag så ska det alltid slås öppet" eller "När det finns olika nivåer på information som spelarna kan få så ska du bestämma dig för ett värde som rollpersonerna måste ha för att uppnå full information".

Det här borde gå att utnyttja även på andra delar, såsom i strid där det finns olika grad på hur mycket spelarna måste kämpa för att få ut pajsarna eller utrustning där viss utrustning är sådant som rollpersonerna har, men inte kan utnyttja till fullo. En kortlekt kan alla dra fram ur sin utrustning, men ett svärd kan lätt kontras via att motståndaren avväpnar den som drar svärdet ur golf bag of endless weapons (ja, burning wheel har detta - jag tar ju exempel ur existerande rollspel).

Edit: Det ovan är mer "Är det viktigt för storyn" än "Nu måste bokföra alla dina element.", precis som värdena är "Är det en dramatisk effekt som ska tas fram?".

Egentligen är det här inte regler, utan spelledartips dolda i regelmoment, som hjälper spelledaren att dra fram den främsta dramatiken i rollspelet. För vem vill egentligen slåss i 18 stridsronder mot en hund? Vem vill vända på mynten för att kunna köpa den där lutan, så att personen kan utföra sitt yrke?

/Han som nu talar om rollspel där rollpersonerna är kompetenta och inte av kom-och-hjälp-mig-typen

 

[Krille]

Alla dessa sätt har sina fördelar, så jag funderar på varför inget spelsystem (som jag känner till) har tagit detta och utnyttjat detta till sin fulla rätt. Ett regelsystem som skulle kunna säga "När det är ett dramatiskt slag så ska det alltid slås öppet" eller "När det finns olika nivåer på information som spelarna kan få så ska du bestämma dig för ett värde som rollpersonerna måste ha för att uppnå full information".

Det där låter som Ars Magica eller Interlock/Cyberpunk från andra halvan av åttitalet, eller för den delen T10-systemet som är kraftigt influerat av ovanstående. Star Wars d6 hade ett sådant tankesätt också, och det hade mycket väl avvägda tips om hur man gjorde det i sitt respektive spelledarkapitel.

 

[xpanthom]

Dolda slag

Ett regelsystem som skulle kunna säga "När det är ett dramatiskt slag så ska det alltid slås öppet" eller "När det finns olika nivåer på information som spelarna kan få så ska du bestämma dig för ett värde som rollpersonerna måste ha för att uppnå full information".

Jag tycker inte det här nödvändigtvis är en regelfråga, men jag gillar frågan som en spelledaretisk tanke. När ska man slå dolda slag och när inte? I vissa fall är det självklart (typ om det handlar om att spelarna letar efter något som inte nödvändigtvis finns), men vissa gånger känns det som ett antiklimax att alla SLP:s och fienders tärningar är dolda. När en fiende smäller in ett perfekt slag som slår ut en spelare känns det surt att inte redovisa för slaget (eller är det jag som är mjäkig?).

Hur brukar ni göra som SL? Vad slår ni öppet, vad slår ni dolt? Och vilken respons har ni fått från spelarna kring detta?

 

[krank]

Re: Dolda slag

Hur brukar ni göra som SL? Vad slår ni öppet, vad slår ni dolt? Och vilken respons har ni fått från spelarna kring detta?

Beror på genre och grupp. Jag har tidigare alltid slagit alla slag dolda (liksom jag hållit all spelmekanik 100% dold), och då min förra grupp var relativt immersionistisk så funkade det. Min nuvarande grupp är mer inriktade på spelmekanik, action etc, och vill ha öppen spelmekanik eftersom sådan, för dem, är en del av "det roliga". Jag har suckat och givit efter.

 

[Mogger]

Re: Dolda slag

Som Krank säger finns det ingen regel för när det ska slås öppet eller dolt. Det finns inte heller någon naturlig motsättning mellan immersionism och öppen regelmekanik. Däremot finns det sannolikt ett break even för alla spelgrupper där det vid något tillfälle kan bli för mycket dolt eller för mycket öppet.

Jag tror inte heller att öppna eller dolda regler per automatik förmedlar någon speciell känsla. Det handlar uteslutande om vad spelgruppen uppskattar. Vissa system funkar inte att spela dolt medan andra närmast uppmuntrar till det.

Själv tycker jag att det är betydligt mer intressant hur man använder mekaniken än hur man slår tärningarna.

 

[Zire]

Re: Dolda slag

Jag brukar försöka skjuta upp färdighetsslaget istället för dolda slag så att spelarna kan slå dem själva istället.

Om RP t.ex. plötsligt behöver försöka gömma sig så slår jag inget slag då (när de ju utför handlingen), men spelarna får beskriva hur de gömmer sig. SLP kommer in genom dörren och kanske gör någonting snabbt där som vem som helst egentligen borde kunna gömma sig ifrån, men om denne håller sig kvar i rummet länge eller kanske av någon anledning börjar söka någonting i rummet, så börjar det bli dags för tärningsslag. Jag kanske beskriver att SLPn går fram mot skåpet där en RP har gömt sig och att han ser ut att lyssna omkring sig. Spelaren rullar för att gömma sig; misslyckas han så sliter SLPn upp dörren med dolken dragen och ett "aha, jag tyckte väl att jag hörde någonting", lyckas han så kanske SLPn vänder sig till katten, "jaha, är det du Snutte, du skrämde mig nästan".

Dock låter jag mig också påverkas till viss del av vad spelarna beskriver också. Om någon säger att denne ställer sig bakom den tunna gardinen så kan det ju också bli så att det blir ett slag direkt när SLPn kommer in genom dörren, och med taskiga modifikationer dessutom.

 

[Rymdhamster]

Re: Dolda slag

I den mån jag faktiskt accepterar att en SLP får en kritisk träff (jag brukar ta bort sånna extra saker för SLP:er) så har det inte ovanligt att jag helt enkelt plockar bort det jag vid tillfället använder som skärm och visa utfallet =)

Spelarna blir så nerviga då >)

 

[Pom]

Re: Dolda slag

Jag har tidigare alltid slagit alla slag dolda (liksom jag hållit all spelmekanik 100% dold), och då min förra grupp var relativt immersionistisk så funkade det.

He, he, jag undrar om vi inte är negativ av varandra. Jag verkar tycka tvärtemot dig här också.

Jag brukar slå de flesta slag öppet, även dem som kan ge metainformation om SLP. Jag har aldrig märkt att det varit ett problem om spelarna märkt att "uj, uj, den där typen har förfärligt god hörsel". När det väl kommer till att slå slag brukar det ändå snart stå klart.

Men det här beror förstås på att finner viss vällust i reglernas roll i rollspelandet. Dramatiken som en rullande tärning skänker är en extra krydda för mig, inte ett störningsmoment.

Visst händer det att jag slår dolda slag, men det är då antingen för att jag använder tärningen mer som inspiration ("Vilket kattdjur skall det vara...hm, hm...högt blir det stort...oj, '20', äsch tiger hade jag ju nyss...lejon får det bli.") eller för att spara tid. Det kan kosta dyrbara sekunder att luta sig fram och slå tärningen väl synligt ibland.
Med riktigt svaga rollpersoner som utan egen förskyllan hamnat i stor fara slår jag ibland lite smusseldolt när det är livsavgörande slag; detta för att kunna mildra saker och ting lite åtminstone någon gång. Men det brukar bara vara alldeles i början av kampanjen innan spelarna har haft en chans att lära sig vad som är riktigt dumt att göra.

 

[krank]

Re: Dolda slag

Men det här beror förstås på att finner viss vällust i reglernas roll i rollspelandet. Dramatiken som en rullande tärning skänker är en extra krydda för mig, inte ett störningsmoment.

Mjo, jag förstår. För mig innebär allt som påminner mig om att jag inte är min rollperson av ondo - dvs, jag vill ha så få moment som möjligt som inte hjälper mig att känna inlevelse i min rollperson. När det funkar som det ska är det oerhört givande - jag känner rollpersonens ångest, rädsla, glädje, stolthet etc som om de vore mina egna känslor. Då är allt på topp för min del, det är liksom anledningen till att jag öht spelar rollspel.

(Det är lite därför jag åtmisntone för egen del brukar framhålla friform som idealet - och mena att regler, för mig, mer agerar krycka i de fall där jag är en för dålig spelledare för att kunna friforma rättvist och spännande. Det är också så jag utformar regler när jag skriver egna - regler som stöd för friformsliknande spel, helt enkelt)

 

[Krille]

Mål och medel (OT)

När det funkar som det ska är det oerhört givande - jag känner rollpersonens ångest, rädsla, glädje, stolthet etc som om de vore mina egna känslor. Då är allt på topp för min del, det är liksom anledningen till att jag öht spelar rollspel.

Det fjantiga är förstås att jag använder regler för samma mål, och tycker att det funkar bättre än friform.

 

[MrG]

Jag har ibland pratat om den flummiga lösningen med öppna slag, men att ha som standard att spelarna själva får bedömma utfallen.
Det funkar bäst i mer lösa system (vilket det ofta blir hemma) och är kanske mer "friform" med en tärning, än system ibland, men tar bort de slag som spelarna tycker skulle vara onödiga, utan att ta bort slumpfaktorn.

Och jag tror jag har det tänket med mig från kotymer byggda ur vår start med DoD och Mutant... men minns inte hur det skrevs för att få oss att få för oss att man kunde göra på det sättet.

-Gunnar (har kompeftermiddag)

 

[Robert Jonsson]

Eller så...

...har det nog en hel del med den berömda baken att göra.

Bara för ni tycker si eller så betyder det inte att ni har rätt. Bara att ni har olika smak.

Jag personligen sitter någonstans mitt emellan. Jag vill ha bra regler som underlättar och gör spelet roligt, men de får gärna vara lite halvdolda med möjlighet att ignorera.

 

[krank]

Re: Mål och medel (OT)

Det fjantiga är förstås att jag använder regler för samma mål, och tycker att det funkar bättre än friform.

Intressant, får jag väl säga. Ofta tror man att val av väg handlar om att ha olika mål, men uppenbarligen gäller det inte alltid. Dagens lilla ögonöppnare =)

 

[walium]

Egentligen så är det väl rätt vettigt att spelarna "äger" resultatet av sina färdighetsslag, oavsett om det är positivt eller negativt. Det vill säga att det är spelledaren som berättar vad som händer utifrån situationen och tärningsutfallet. Den typen av berättande tycker jag kan passa i flera olika typer av rollspel iochmed att det ändå är styrt av resultat, genren, äventyret och karaktären. Och det uppmuntrar spelaren att ta lite mer ansvar.

 

[Krille]

Rumpor

Bara för ni tycker si eller så betyder det inte att ni har rätt. Bara att ni har olika smak.

Vilket faktiskt var min poäng.

 

[Robert Jonsson]

Men skriv det då, män'ska! (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Rickard]

Re: Dolda slag

Jag tycker inte det här nödvändigtvis är en regelfråga,

Grejen är att man inte ser det som en regelfråga, så därför undrade jag om det var något rollspel som hade gjort det till det. Eftersom "system does matter" så borde man sätta reglerna efter stämningen och inte låta stämningen styra regelanvändandet. Det vore rätt fräckt om spelarna var med på reglerna och ibland sade till spelledaren "Hey, det är en dramatisk situation. Slå tärningsslaget öppet". Det bästa vore om dessa tärningsregler stod på rollformuläret i förkortad form.

Det är på tok för ofta som man spelleder tärningssystem på precis samma sätt, vilket gör att man kan förlora flexibiliteten. När jag var yngre så slog spelledarna i min grupp alla slag. Spelarna satt mest och förklarade vad de ville göra. När systemet var för krävande eller när det var byggt på spelmässiga avvägningar så lät jag i regel spelarna få slå. I rollspelet jag eftersöker skulle det kunna vara en regel som lyder "Spelledaren slår alltid tärningen dolt, men i strid får spelarna slå tärningarna för sina egna slag".

För att svara på din stilla fundering så huruvida jag slår dolt eller inte beror på vilken stil som jag vill få fram. I denna spelgrupp som jag har nu så slår spelarna sina egna slag, men i Götterscenariot som jag speltestade förra helgen, så borde jag ha slagit alla slag själv (like old times); mcket för att vi också hade en nybörjare med i gänget. Men i övrigt så kan man variera sig rätt mycket. Jag slår dolt för motståndarna vid strider, men när de slår bra så kan jag lyfta på skärmen (om jag använder någon). Ibland slår jag dolda slag för Vaksamhet, ibland låter jag spelarna få slå för Vaksamhet, men jag skiter i att berätta varför. Ibland kan jag göra menlösa tärningsslag när jag känner mig bortglömd (typ när spelarna snackar med varandra), mest för att se spelarnas reaktion.

Jag skrev en rätt vinklad (och numera torftig i mina ögon) artikel om tärningsslagning på forumet en gång i tiden.

/Han som har publicerat artiklarna på andra ställen, men just den artikeln finns bara på Rollspel.nu