Regelsystem för virtuella världar i cyberpunk setting

[Celledor]

Ett cyberpunkrollspel bör ju ha regler för den verliga världen för att utföra handlingar, utmaningar av olika typer, strider osv.

Men hur ska man hantera de oändliga virtuella världarna, som alla kan ha helt olika interna regler beroende på hur de är skapta och vad de ska simulera. De kanske inte ens har verklighetstrogna naturlagar.

Ska man försöka ha väldigt generiska grundregler som kan hantera massa olika tokigheter eller kan man lösa detta på något annat sätt?

Har inte fått bra grepp på NeoTech Edge om det finns någon bra lösning där eller i något annat cyberpunk spel.

Skulle man kunna ha ett system där det i grund finns rätt breda praktiska färdigheter och att man sedan lägger på ett värde kopplat till olika virtuella världar, som ökar med tiden man spenderar i dem. Du kan kvara grym på strid i en men vara en total noob i en annan. Men som yrkessoldat i verkliga livet så har man ändå grundkunskaper som snabbt går att ta till vara och använda när man väl börjar haja hur just denna värld funkar.

Sedan borde någon form av regler och att hacka de virtuella världarna finnas med och att man då kan bryta mot reglerna för att få högre värden än vad man borde ha.

T.ex:

Grundfärdigheter [värde]:
Strid [5]
Sport [4]
Musikinstrument [2]
osv...

Världsfärdigheter [värde]:
UltraViolent Blood and Gore IV [4]
Mermaid Simulator XII [6]
Liquid Pleasurer and Pain - Paint edition professional [2]
osv...


Så om man ska strida i Mermaid Simulator 7 har rollpersonen 5+6 i värde och efter att ha tillämpat en del förbjuden mjukvara så får man ytterligare +2 samt att man har lyckats att hackat världen för ytterligare +4. Totalt 13. Men detta upptäcks och man blir utkastad av moderatorer som har värde 99.

 

[Mogger]

Lösningen i Mutant 2089 var att Mermaid Simulator och UltraViolent Blood and Gore IV inte var egna cyberkosmos utan lydde likväl under samma lagar som alla andra simuleringar. De var snarare ett filter. Det tycker jag är en snyggare lösning.

 

[Franz]

Har inte fått bra grepp på NeoTech Edge om det finns någon bra lösning där

Här skulle jag spontant säga att de flesta situationer även i virrvärldar borde gå att hantera med den vanliga kombinationen av attribut, och om passade, edges. Skulle världen i fråga vara så väsensskild från köttrymden att verkligen inget passar in är Neotechs färdighetssystem tänkt att vara modulärt nog att Admin kan skapa egna edges vid behov. #VirrTelekinesi eller #4D-förflyttning ser ju dessutom coolt ut på formuläret, även om det kanske är lättare att ha en enda edge som täcker upp avatarens förmåga att hantera specialreglerna för en viss virrvärld.

 

[Celledor]

Lösningen i Mutant 2089 var att Mermaid Simulator och UltraViolent Blood and Gore IV inte var egna cyberkosmos utan lydde likväl under samma lagar som alla andra simuleringar. De var snarare ett filter. Det tycker jag är en snyggare lösning.

Jag kan tänka mig att många världar använder samma platform och att det då blir samma, och att många av dem är till för att efterlika verkligheten.

Men jag vill ha med att det virtuella ska vara mer viktigt än det verkliga, och att olika system och tillverkare spelar en roll. Medvetna skillnader för att låsa fast användare.

 

[Celledor]

Men det skulle även kunna vara en initial anpassning för att sedan funka som vanligt.

 

[Celledor]

Jag tänker mig att en användares hjärna måste träna sig till att använda en virtuell kropp i olika system, en slags kalibrering. Kopplingar i hjärnan måste skapas i vissa overkliga system för att styra en ibland omänsklig kropp.

 

[Celledor]

Desto mer jag tänker på det så vill jag nog ha mikro sub-rollformulär, avatarsformulär, kopplat till olika världar. Så att man kan levla upp i olika och kanske är det ett måste för att utföra olika uppdrag eller få jobb.

Kanske inte kommer inte funka praktiskt men skulle vara coolt.

 

[Stareater]

Jag har klurat mycket på detta när vi kört olika typer av cyberpunk. En av grejerna jag gillar är att ens skicklighet i virrvärlden delvis är kopplat till kvalitén på mjukvaran och hårdvaran man använder. Mer påkostat ger större fördelar. Det är dock som med all mjukvara/hårdvara att de åldras snabbt och något från förra fredagen är inte längre lika effektivt. Detta driver även på behovet av att ta uppdrag och skaffa snabba cash.

 

[Stareater]

Förtydligande är att det jag menar med mjukvara är t.ex. scripts, betaversioner av klienter eller firmware som maximerar din hårdvara.

 

[Celledor]

Jag har klurat mycket på detta när vi kört olika typer av cyberpunk. En av grejerna jag gillar är att ens skicklighet i virrvärlden delvis är kopplat till kvalitén på mjukvaran och hårdvaran man använder. Mer påkostat ger större fördelar. Det är dock som med all mjukvara/hårdvara att de åldras snabbt och något från förra fredagen är inte längre lika effektivt. Detta driver även på behovet av att ta uppdrag och skaffa snabba cash.

Helt klart en faktor jag vill få in. Vissa världar kräver säkert viss teknologi och att den ska vara senaste.

 

[Basenanji]

Det här är ju mitt i prick mitt favoritspel: man spelar rollpersoner som använder avatarer i en virtuell värld. (Min bild är från äventyrskampanjen Metalopol, som är ett sånt spel).

Då när vi spelade använde jag en variant av kranks Kutulu för avatarerna och d20 Modern för rollpersonerna.

 

[Celledor]

Det här är ju mitt i prick mitt favoritspel: man spelar rollpersoner som använder avatarer i en virtuell värld. (Min bild är från äventyrskampanjen Metalopol, som är ett sånt spel).

Coolt, går det att läsa någonstans?

Hade ni en eller flera avatarer samtidigt?

 

[cogitare]

Jag har klurat mycket på detta när vi kört olika typer av cyberpunk. En av grejerna jag gillar är att ens skicklighet i virrvärlden delvis är kopplat till kvalitén på mjukvaran och hårdvaran man använder. Mer påkostat ger större fördelar. Det är dock som med all mjukvara/hårdvara att de åldras snabbt och något från förra fredagen är inte längre lika effektivt. Detta driver även på behovet av att ta uppdrag och skaffa snabba cash.

Det här tycker jag låter rimligt. Att frikoppla vad man kan göra i en virtuell värld och i riktiga (kanske med någon begränsning för intellekt, vilja, psyke eller liknande mentalt värde) är också vettigt.

Dock, givet de svar jag har läst, känns det som att det lätt blir väldigt pilligt om man skall ha multipla rollformulär eller regler för att mjukvara degraderar mm. Så att hitta en bra och intressant lösning som inte tillför alldeles för mycket komplexitet och pill låter som det absolut svåraste här. Jag hade resonerat att skära bort så mycket som möjligt för att få en smidig lösning framför en som känns mer "realistisk"...

Cog.

 

[Basenanji]

Coolt, går det att läsa någonstans?

Hade ni en eller flera avatarer samtidigt?

Dessvärre inte, bortsett från mina sporadiska anteckningar som jag har sparat...nånstans?

Alla spelare hade en rollperson och en avatar/virtuell värld. Jag gjorde en grej av skiftet mellan rollperson/avatar: på en sida av rollformuläret fanns rollpersonen och på den andra den aktuella avataren. När spelaren vände på rollformuläret gick rollpersonen in i den virtuella världen.

Det möjliggjorde massa spännande spel både i den "riktiga" spelvärlden och i de virtuella världarna: min metaplot var att ett ont AI gäckade spelarna i form av en märklig "spökkod". Plus att spelarna hela tiden var tvungna att välja mellan att antingen lösa problem i den verkliga världen, eller i de virtuella. Kul!

Vi spelade i massa ganska stereotypa spelvärldar: Metalopol var nån sorts hommage á Metropolis/Noir, sedan spelade man i Zin-Sara som var en Conanesque värld med fantasyinslag. Avslutningen utspelade sig i East End 1889, en bisarr AI-skapad variant av Jack the Rippers London, men helt urballad. Parallellt var rollpersonerna tvungna att hitta ursprunget till spökkoden i den verkliga världens San Fransisco (där massa andra saker också hände, tex blev rollpersonerna jagade av de företag som skapat de virtuella världarna och inte ville få dålig publicitet).

Hursomhelst, oavsett mitt utförande (och allt man kan säga om det), så tycker jag att det är jättespännande att spela ett spel vars koncept är att rollpersonerna besöker virtuella världar. Det blir ett sorts spel-i-spelet, men som också tillåter en att skapa och acceptera märkliga världar som annars inte finns.

Skamlöst hämtade jag inspiration härifrån:

Otherland - Wikipedia

en.wikipedia.org

...men det finns många andra kul källor att inspireras av: Linda och Valentin har något liknande tema, Platons idévärld och sinnevärld, Matrix och Dark City är ju självklara och jag gillade de första säsongerna av Westworld.

 

[Celledor]

Dessvärre inte, bortsett från mina sporadiska anteckningar som jag har sparat...nånstans?

Alla spelare hade en rollperson och en avatar/virtuell värld. Jag gjorde en grej av skiftet mellan rollperson/avatar: på en sida av rollformuläret fanns rollpersonen och på den andra den aktuella avataren. När spelaren vände på rollformuläret gick rollpersonen in i den virtuella världen.

Det möjliggjorde massa spännande spel både i den "riktiga" spelvärlden och i de virtuella världarna: min metaplot var att ett ont AI gäckade spelarna i form av en märklig "spökkod". Plus att spelarna hela tiden var tvungna att välja mellan att antingen lösa problem i den verkliga världen, eller i de virtuella. Kul!

Vi spelade i massa ganska stereotypa spelvärldar: Metalopol var nån sorts hommage á Metropolis/Noir, sedan spelade man i Zin-Sara som var en Conanesque värld med fantasyinslag. Avslutningen utspelade sig i East End 1889, en bisarr AI-skapad variant av Jack the Rippers London, men helt urballad. Parallellt var rollpersonerna tvungna att hitta ursprunget till spökkoden i den verkliga världens San Fransisco (där massa andra saker också hände, tex blev rollpersonerna jagade av de företag som skapat de virtuella världarna och inte ville få dålig publicitet).

Hursomhelst, oavsett mitt utförande (och allt man kan säga om det), så tycker jag att det är jättespännande att spela ett spel vars koncept är att rollpersonerna besöker virtuella världar. Det blir ett sorts spel-i-spelet, men som också tillåter en att skapa och acceptera märkliga världar som annars inte finns.

Låter supercoolt, är mycket det här jag skulle vilja få in. Gillar det där men att vända på rollformuläret, blir tydligt.

Något jag skulle kunna tycka var coolt är om spelarna blir så lost i de virtuella världarna att man nästan helt glömmer att man har ett riktigt rollformulär också, tills de tvångskopplas ur av säkerhetsskäl då deras fysiska kropp håller på att dö för att de inte ätit.

Men även det här med att hoppa mellan det virtuella och verkliga då det ska vara galet ihopkopplat allt. Även mellanting då många när de väl är i den verkliga världen låter den vara augmenterad med virtuella världar som reskinnar den verklighet man ser.

Har även en tanke om att man i alla fall initalt ska spela poliser och utredare som ska lösa märkliga mord på avatarer.

Mycket tankar och lär väl rinna ut i sanden som allt annat tyvärr.

 

[Celledor]

Så att hitta en bra och intressant lösning som inte tillför alldeles för mycket komplexitet och pill låter som det absolut svåraste här. Jag hade resonerat att skära bort så mycket som möjligt för att få en smidig lösning framför en som känns mer "realistisk"...

Ja reglerna ska vara enklare men vill ändå ha med alla olika aspekter. Men det kan ju vara så enkelt att det är globala events där alla måste köpa ny utrustning eller att om man misslyckas vissa slag så är det för att ens grejer blivit för gammla och att man då inte man fortsätta förens man har uppgraderat eller köpt nytt.

Kanske en helt egen färdighet för att hålla reda på alla versioner, programvaror, utrustning osv som man måste slå för då och då... eller betala prenumerationer för att låta andra lösa det åt en.

 

[Rymdhamster]

Shadowrun är ett pilligt spel, och jag har inte tittat på det på åratal så vissa minnen kanske inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Men:

Vitalt för att ge sig in i cyberrymden var en cyberdeck. Den utgjorde ett skydd och barriär mellan dig och all malware som finns där ute.

Cyberdecken hade en uppsättning attribut ("grundegenskaper") som helt ersatte dina egna grundegenskaper när du var i cybervärlden. Du kunde också ladda cyberdecken med olika program, som i praktiken fungerade som färdighgeter/vapen. Ju dyrarare cyberdeck du hade, dessto bättre attribut och ju mer "minne" för program hade den.

Dessutom fick du en tärningspool baserad på din intelligens och din hackerfärdighet som du kunde använda för att boosta dina egenskaper och program. Poolen fylldes på varje runda, och representerade att du satt och och programerade och hackade "on the fly" samtidigt som du aktiverade olika program.

Där fanns det ju bara "en cybervärld", men jag hade kört på att samma cyberdeck och samma program "funkar" i alla cybervärldar, men att vissa världar kan ha olika begränsningar eller modifikationer. En cybervärld kanske är uppsatt med pacifist-ICE, vilket påverkar alla typer av "stridsprogram". Kanske funkar bara "non lethal" motsvarigheter. Eller så blir alla stridsprogram automatiskt nonlethal. Eller så får alla stridsprogram och manövrar helt enkelt ett fett avdrag.

Det blir en "undantagen bekräftar reglerna"-sitation där alla cybervärldar anses funka på samma sätt såvida inget undantag specificeras.

En detalj jag verkligen gillade med Shadowrun, och jag är rätt säker på att detta är sant fast jag minns inte vilken utgåva eller vilket supplement, var att teknologin konstant utvecklades. Detta representerades genom att det cyberdeck och program du har försämras stadigt. Så ett Mitashi3000 cyberdeck du köpte för en månad sedan är inte lika bra som ett sproilans nytt Mitashi3000 cyberdeck (jag tror du kunde betala "uppkeep" eller dylikt för att uppgradera dina prylar).

Jag gillade verkligen den detaljen för det gjorde att världen (cybervärlden) kändes levande! Folk jobbade ständigt med att utveckla nya säkerhetsåtgärder för att stoppa hackers, och hackers jobbade ständigt för att hitta ny sätt att bryta sig igenom säkerhetsåtärdena. Du måste jobba för att hålla dig i teknologins framkant, annars hamnar du snabbt på efterkälken.

 

[Bolongo]

Problemet med Shadowrun var att deckern (liksom f.ö. shamanen) gjorde sin grej genom att spela ett eget litet minispel, medan de andra runt bordet bara fick sitta och titta på.

 

[Rymdhamster]

Sure, men det handlar ju mer om hur de reglerna interagerade med spelvärlden snarare än reglerna jag nämner ovan. Det är inte som att jag rekomenderar någon att spela Shadowrun här =D

Jag tänker snarare att vi pratar om inspiration till ett nytt system. Där ser jag inget som hindrar att man plockar exempelvis reglerna jag nämner ovan men i ett sammanhang där folk spelar tillsammans.

 

[Celledor]

Problemet med Shadowrun var att deckern (liksom f.ö. shamanen) gjorde sin grej genom att spela ett eget litet minispel, medan de andra runt bordet bara fick sitta och titta på.

Inte spelat men låter som lite samma problem när spelare är på olika platser, är ju svårt att lösa oavsett regler.

Men vem säger att det inte går att kommunicera med folk som är i en virtuell värld även om man själv inte är det.