Regler för att spela Conan-berättelser

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,870
In a Wicked Age har ju lite av den uppbrutna kronologin mellan olika Conannoveller.
Intressant. Jag borde kanske göra ett försök till att läsa det. Minns inte varför jag gav upp förra gången, men jag brukar ha svårt för Vincent Bakers presentation.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,973
Location
Uppsala
Vad ska reglerna göra för att passa Conan-berättelser?
Bargains & Bloodshed är ju inspirerat till väldigt stor del av S&S i allmänhet men Conan i synnerhet. Men framförallt av de bitar jag gillar med Howards Conan, vilket handlar mycket om tempot, språket, och världen som bakgrund mer än fokus. Läser ju om Howards berättelser med jämna mellanrum, för jag tycker de är så jefla bra. (Senast förra året, vilket var stor del av hur B&B blev till.)

För mig handlar det om tempo och om att ingen går att lita på. Om att världen beskrivs med extremt grova penseldrag, bara tillräckligt för att vi skall ha något att bråka om. Huvudkaraktären (eller karaktärerna i rollspel) kommer som den externa parten som blir involverad i några andras konflikt och vänder allt upp och ned. Ibland räddar de världen på köpet, men det är mer bara så det råkar bli--det är inte i fokus. Vi klipper till handlingen, som mycket annan pulp också gör. Inga transportsträckor, utan saker skall stå på spel. Panorera Nya Zeeländska berg kan Sagan om ringen hålla på med!

Du hittar B&B och lite samtal kring det här: https://www.rollspel.nu/threads/bargains-bloodshed.79253/.

Mongoose Conan-rollspel är ett lite råare d20 (lägre Massive Damage save, bland annat), men på det stora hela mest ett D&D med massor av Hyboriadata. Ett spel som erbjuder klassisk IP-turism. "Så ni vill träffa en Set-dyrkare? Absolut, följ mig så får ni se. Och tänk på att det är riktiga ormar!"

Gillar det på flera sätt ändå, men som rent Conanspel tycker jag det missar målet, även om vissa SL-tips är riktigt bra. Exempelvis att låta varje äventyr, även om de utspelar sig med samma rollpersoner, börja på ny kula i utrustning. Lätt fånget, lätt förgånget.

Jag skulle kolla på Black Sword Hack. Osr och skaparen pratar om Coman.
Tycker personligen att BSH är mycket mer Elric än Conan, och rättså uttryckligt dessutom med hela kaos/ordning-tematiken etc. Men väl värt att spana in oavsett vad!
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,395
Location
Helsingborg
Från TV Tropes.

Karaktärsregler
Absurdly Sharp Blade: Conan's swords can cut through nearly anything. Hardly a fight scene goes by that doesn't have the Cimmerian casually hewing off limbs and heads, plunging a sword through chainmail like wet paper or rotten fruit or some other metaphor for softness, and occasionally bisecting still-helmeted skulls and whole torsos. In "The People Of The Black Circle," he chops through a door with his sword /.../ And yet it's still always described as "razor-sharp".

The Ace: Physically, Conan embodies this. He's the ultimate swordsman... but if he's in a country where people fight with scimitars or knives and he loses his sword, he'll pick up the local weapon and never slow down. And besides his weapon skills, he has more raw strength than anyone else human (he meets an infamous wrestler and strangler, and casually beats him at his own game), and he's faster, tougher, and with better instincts too.

Action Girl: Howard's work was definitely not free of sexism, but he deserves some credit for subverting Damsel in Distress and No Man Wants an Amazon as often as his editor would let him. Bêlit, Nanaia and Valeria are all good early examples of the Action Girl. Even Devi Yasmina of Vendhya is a pretty tough cookie; she's last seen leading an army. Conan himself admits he could never disarm Valeria of the Brotherhood.

Anti-Hero: Conan is never portrayed as a straight hero. He might have heroic goals or perform heroic deeds, but he's not above using violent and even underhanded means to get what he wants.
  • At worst, he's a thief, a reaver, a slayer... and pretty much everything else you can think of where there's an opportunity for violence, wenches and loot. Including piracy, assassination, and mercenary work. At best, he's an archetype of a Chaotic Good hero.
Armor Is Useless: Many armored nobles and soldiers find out Conan is strong enough to shatter and hack armor, with little care if his weapon break

Attack! Attack! Attack!
  • In "The Phoenix on the Sword," Conan does not even fight a defensive battle when outnumbered twenty-to-one. "He was no defensive fighter; even in the teeth of overwhelming odds he always carried the war to the enemy."
  • In "The Slithering Shadow", the forces of Xuthal nearly overcame him though they aren't good fighters because of this and their numbers.
Conservation of Ninjutsu: Conan can hew through hordes of enemies with little or zero difficulty. Place him against one other person, even one not described as entirely different from the hordes he was just fighting, and a prolonged duel will likely ensue.

Back from the Dead: In the Savage Sword of Conan comics, Boraq D' Sharaq did this so often that Conan remarked during his later appearances that the former pirate had more lives than a cat.

Bedsheet Ladder: Conan's skill with improvised ropes, though he generally uses tapestries or other rich furnishings, not necessarily bedsheets

Catchphrase: Conan's habit of exclaiming "Crom!" when he was surprised by something in the non-literature versions of his adventures.

Cunning Linguist: Conan can speak several languages. In addition to Cimmerian, he also knows how to speak Aquilonian, Stygian, Zamoran, Kushite, Kothic, Nemedian, Vendhyan, Hyrkanian, and several more.

Flanderization : The original Conan is clever and surprisingly book-smart and almost always had something worthwhile to say

Had to Be Sharp: Prevalent in Conan's backstory. While Conan himself is almost certainly an exceptional example of his people, /.../ Conan just had to be flat-out better at everything than any civilized person

Seen It All: He's traveled from Asgard and Vanaheim (Scandinavia) in the north to the tribal lands south of Kush (central Africa), from West of the Baracha Isles (Azores or Canary Islands) to Vendhya (India) in the east (and in other authors' work to Khitai (China)).

The Exile: Conan is self-exiled from Cimmeria.

Famed in Story: It really doesn't take long for Conan to start making a name for himself all over the world, with many seeking him out solve their problems (or working hard on solving the problem of him).

Heroes Prefer Swords: Conan most commonly uses swords in all media, and is described as "sword in hand" right away in his very first appearance

Invincible Hero: More so in the later books. Conan rarely loses. When he does, he comes back and wins or just leaves.

Klingon Promotion: Most common in pirate and bandit groups, but also in some 'decadent' cultures. Conan tends to rapidly climb to the very top of any group that practices this custom (it's even how he became king).

Reincarnation: Howard implied more than once that Conan was the reincarnation of Kull.

Taking You with Me: Conan, without hesitation, pretty much every time he thinks he'll die.

Throwing Your Sword Always Works: Conan gets some mileage from this.

SLUTSATS: Kunskap och vapenhantering ska alla kunna, men svärd ger bäst skada. Det ska finnas ett subsystem för att stiga i specifika ranker. Strid mot grupper och enskilda individer fungerar likadant. Eld trumfar allt och spelaren ska kunna aktivera en specialförmåga för att få en spotlight en gång per one-shot.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,395
Location
Helsingborg
Moralkods-regler
Does Not Like Magic: As a general rule, Conan hates magic, and hates the people who practice it even more.

Berserk Button: If you threaten an innocent woman (or even not-so-innocent in most cases) in Conan's presence, you are dead.

Blue-and-Orange Morality: Conan does have a moral code, it's just that said code is quite foreign to a lot of people.
Does Not Like Magic: As a general rule, Conan hates magic, and hates the people who practice it even more.

Due to the Dead: If you earn Conan's respect and die, he'll see to it something is done in your remembrance.

Rated M for Manly: But of course. Conan and his massive thews felling mighty foes with speed and strength and winning the heart (or at least temporarily, the body) of the gorgeous and scantily-clad Girl of the Week,

Revenge by Proxy: Once betrayed by a girl he partied with in Rogues in the House Conan gets revenge by tossing her in a cesspool... and disemboweling someone he assumed was her lover since they kissed.

Why Did It Have to Be Snakes?: Conan is much more cautious when magic is involved, considering retreat or to avoid conflict when something unnatural is happening

Wouldn't Hit a Girl: Actually, Conan might knock down a woman and would certainly slap her behind, but he tries to avoid killing them. A woman who betrayed him to the police on one occasion was simply dropped into a cesspit as punishment, while Conan disembowelled her new boyfriend without a second thought.

SLUTSATS: Spelet ska komma med ett antal moralkodsförslag och spelaren får inte bryta mot dem.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,395
Location
Helsingborg
Fiktions-regler
Badass in Distress: Conan has gotten captured more than once in his day. He usually escapes by some measure of guile, trickery or luck.

The Bait: As Conan's reputation grows, villains arrayed against him learn he has a certain fondness for beautiful women in desperate need of rescue by a rugged barbarian with massive thews, and they can use this tendency against him.

Big Bad: Because opposing Conan was usually a lethal career choice, the original stories had lots of villains but very few who appeared in more than one.

Big Damn Heroes: Often, but not always, Conan himself. Sometimes Conan is captured and needs assistance

Bittersweet Ending: "Queen of the Black Coast" ends with Conan having overcome his enemies, but having lost perhaps his greatest love.

Chronic Backstabbing Disorder: Not uncommon among the villains.

Crossing the Desert: Many stories begin with Conan emerging from some forbidding wasteland or other.

Curse: Present in many stories - with varying efficacy.

Deus Exit Machina: Frequently, but perhaps strongest of all in A Witch Shall Be Born. Also in "The Return of Conan".

Run or Die: Yes, Conan himself when up against some Eldritch Abominations or really impossible odds.

Sealed Evil in a Can: Many, many evils could not be killed and so were sealed away, awaiting simply a sufficiently hapless moron to open the can.

Distinguishing Mark: In "A Witch Shall Be Born", the Evil Twin villain has a crescent-moon birthmark on her chest.

Even Evil Has Loved Ones: Thoth Amon. His little sister Ayina is the only person of his family he cares about,

Even Evil Has Standards: Pops up a lot whenever there's more than one adversary in a story

Fate Worse than Death: While James Bond is more famous for it, Conan was left in a number of situations that the villain expected to finish him off horribly.

Made a Slave: Plenty of instances in the original works, just not applying to Conan until the first movie.

Forced Transformation: Many ways exist to turn someone into something horrific, and Conan frequently has to fight against such transmogrified beings, and whatever created them.

Everything's Sparkly with Jewelry:

Humans Are the Real Monsters:

Kill It with Fire: Conan has had to resort to this against a few supernatural enemies.

MacGuffin Guardian:

Random Events Plot: Most of the individual stories follow a distinct arc, but there's no denying that when the short stories were combined into a 'series', it was wandering and unpredictable.

Sole Survivor: Conan often finds himself at the star of a story as the last remaining survivor of his side of some huge off-screen battle that kills everyone else.

Status Quo Is God: No matter how much treasure Conan carries off from an adventure, the next story will be preceded with a brief note of how he squandered or lost it all, usually by partying non-stop in the first city he comes to.

Walking the Earth: Conan's adventures take him far and wide

What Happened to the Mouse?:
  • Aside from Conan, in Howard's original stories most characters and MacGuffins only ever appear in a single tale and are then never mentioned again

SLUTSATS: spela one-shot och hitta ständigt på nya saker som man kan göra. Spelmötet börjar ofta med att rollpersonerna förflyttat sig till ett nytt område. Hitta på något med adelsmän, förvandlingar, förbannelser eller något anant ont. Rollpersonen kan inte dö, utan får istället ett helt annat öde ... ett öde som kan skapa en ny historia.
 
Last edited:

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,395
Location
Helsingborg
Setting-regler
Achievements in Ignorance: Conan avoids being hypnotized by the sorcerer Khemsa largely because Cimmerians have no concept of hypnotism at all, and therefore he doesn't know that he's supposed to lose his wil

Science Destroys Magic: According to the good sorcerer Pelias, Conan's kingdom brought forth an age of logic and science which is slowly destroying the magic.

Age of Reptiles: The Serpent Men of Kull and Conan's times are the last remnants of a great civilization that ruled the world during the Paleozoic, but collapsed during the Triassic when the dinosaurs arose.

Always Chaotic Evil: Howard wrote in broad strokes, depicting entire civilizations in shorthand, and some of the cultures Conan brushes up against are painted with a uniformly dark brush. Stygians are always conniving, knowledgeable and ruthless: Zamorans are always self-serving and treacherous: Picts are always savages who yearn to crush civilization. The Acheronian civilization is long-dead, but everything we learn about them indicates that they were monstrous.

Aristocrats Are Evil: More examples than there are exceptions (although there are exceptions). Conan himself is an exception, being a good king to his people

Black Magic: Nearly all magic in the Conan universe is this, requiring some seriously nasty material components.

Blue Blood: Lots of people of great and noble lineages show up. They tend to range from arrogant Jerkasses to Aristocrats Are Evil,

Color-Coded for Your Convenience: The many different forms of lotus, useful in magic, alchemy, chemistry, or just raw.

Corrupt Church: Anything dealing with the worship of Set. Other religions are more nuanced, with Mitra in particular being a religion of good, but given the series emphasis on the inherent corruption of civilization, any organized religion appearing in the stories is likely to have some corruption on some level.

Crafted from Animals: Being the barbarian he is, Conan in all his appearances in media usually wears animal skins and parts into his costume, included a fur loincloth and a necklace made of teeth.

Decadent Court: All of them.

Formerly Sapient Species: After the cataclysm that destroyed the previous Thurian Age, several human groups (including King Kull's birth people, the Atlanteans), fall into savagery and devolve into animalistic ape-men shortly thereafter. Some later redevelop their old intelligence, and Cimmerians like Conan himself are explicitly descended from them.

Götterdämmerung: A cataclysm ended the last age and paved the way for the Hyborean age, destroying civilizations such as Acheron and Lemuria.

Human Sacrifice: Often.

Virgin Sacrifice:

Loincloth: In many adaptations and a few of the original stories, although Howard more often has him dressing as appropriate to the culture and circumstances he finds himself in.

Mystical Lotus: There are many different colors of lotus, each with their own effects and useful in mysticism, magic, alchemy, or chemistry.

People of Hair Color: Most notably the northern barbarians. The Vanir are uniformly red-haired, the Aesir blond-haired, and the Cimmerians black-haired.

Planet of Hats: In many instances: almost every Stygian is an Evil Sorcerer or priest worshipping Set, all Picts are wild, bloodthirsty barbarians and woodsmen, Zamorans are sniveling thieves, Aesir and Vanir are viking-like Boisterous Bruiser warriors, Khitans and Eastern people are enigmatic fatalists, Zuagirs are noble sand raiders with a strict code of honor, Hyperboreans are bald scrawny members of a Church Of Evil ...

Scaled Up: Giant. Snakes. Everywhere.

Silver Has Mystic Powers: Certain types of demon are impervious to steel, but not to silver.

With Great Power Comes Great Insanity: Magic, even White Magic, is a definite corruptive force in Conan's world.

SLUTSATS: Världen ska vara byggd på troper och stereotyper där magi, ormar, kyrkan och adelsmän är onda. Saker förlorar sin makt om man inte tror på det. Det finns magiska drycker eller liknande. Det är utsmyckningar med djur och juveler och de onda uppnår saker genom offra andras liv. Världen är en värld av förstörelse där ap-män till största delen ersatt ödle-män.
 
Last edited:

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,653
Location
Fallen Umber
Intressant. Jag borde kanske göra ett försök till att läsa det. Minns inte varför jag gav upp förra gången, men jag brukar ha svårt för Vincent Bakers presentation.
Ja, spelet har den lilla nackdelen att det är komplett omöjligt att begripa om man läser boken. Jag vet att jag dechiffrerade hur konfliktmekaniken är tänkt att fungera genom idogt forumläsande för femton år sedan, och jag tror inte jag någonsin kan spela det igen. Det är intressant på många sätt men vetefan om det är bra. Men asynkroniciteten passar i Conansammanhang och det lär vara enkelt att hitta ett lämpligt orakel.
 

Botulf

Hero
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,269
Barbarians of Lemuria har varit det som jag använt till att spela i Hyborian Age primärt. Funkar överlag väldigt bra för det. Har kanske blivit lite mättad av det systemet just nu så kollar på lite olika alternativ. Jag fick för ett tag sedan hem Sword+Sorcery Codex som kan användas både för BoL och den generiska varianten Everywhen.

Jag har Mongoose Conan d20 som omnämnts och det har en del förbättringar jämfört med traditionella 3,5, men fortfarande på tok för mycket 3,5 för att jag någonsin skulle kunna spelleda det. 3ed/d20/3,5 är enligt mig den mest ospelbara varianten av D&D. Det fanns en konvertering av spelet till Castle&Crusades som flöt runt på nätet förut som jag fortfarande har i min ägo. Det ser väldigt lovande ut. Men i grund och botten är det ganska standard C&C med klasserna och magisystemet från Conan d20.


Conan 2d20 var också ospelbart och rent nonsens. Bökigt och regeltungt precis som Conan d20 från Mongoose men med det grötiga och helt ologiska systemet kring Doom poäng. Och man ska absolut inte tro på hajpen att det skulle vara särskilt mer troget de ursprungliga Conan historierna än andra tagningar. Jag vill aldrig köpa ett Mophidious spel igen.

On Migthy Thews ser intressant ut. Jag har det men har inte riktigt djupdykt eller haft möjlighet att testa det. Vid första anblick verkar det mer till för att man ska improvisera fram världen istället för att köra i en på förhand bestämd setting. Så hur bra det funkar är jag osäker på.

Savage Worlds är det många som säger att det är perfekt för Conan. Mongoose tänkte göra en konvertering av deras Conan d20 till Savage Worlds och Runequest men det sa Malmberg ajabaja till och vips så var licensen borta. Det finns massor av verktyg från olika spel baserade på SW motorn man kan hacka ihop till ett Conan spel. Aldrig prövat dock. Beasts&Barbarians till SW är Conan med bortfilat serienummer.

Stormbringer/Rune Quest/Mythras har ihärdiga anhängare som hävdar att det är det ultimata systemet för Conan. Jag är dock inte övertygad om RQ/Mythras då de verkar vara för klånkiga. Men jag har funderat att pröva de principer jag lärt mig från Barbarians of Lemuria och överföra dom på BRP, vilket egentligen är helt möjligt. Min utgångspunkt har varit att ta stora gula BRP boken, lägg till alla de pulpigaste regelvarianterna och lägg till magisystemet från Call of Cthulhu.

Heroquest ser ut att kunna vara ett intressant alternativ för Conan. I en bättre värld hade ett officiellt Conan spel med narrativ lutning varit baserat på något liknande HQ och inte vederstygelsen vi fick i form av Conan 2d20. Jag tror dock att det kanske är för narrativt för mina spelare precis som On Mighty Thews.

Age of Conan av Jason Vey för Original D&D+Chainmail har jag tänkt att pröva någon gång och är mest troligt att jag kommer pröva härnäst. Men jag skippar Chainmail bitarna.

TSR Conan / Zefrs är enligt mig det enda spelbara av alla officiellt licensierade Conan spel (med andra ord det är inte galet regeltungt). Lite underligt system dock och inte särskilt elegant med tabellen man måste använda till allt. Och spelet i sig gör egentligen inget särskilt man inte kan höra med något annat traditionellt system. Jag gillar dock att magin verkar hanteras ganska friformigt.

Astonishing Swordsmen & Sorcerers of Hyperborea (numera endast känt som Hyperborea) har anhängare som menar på att det är ett ypperligt system för Conan. Det är baserat på AD&D 1ed men med pulp&weird fantasy estetik inspirerat av Howard, Smith, Lovecraft etc.

Adventurer Conqueror King ska tydligen få en Conan setting bok via visst trolleri. ACK är baserat i Basic/Expert D&D familjen. Jag kommer säkerligen införskaffa den boken.
 
Last edited:
Joined
26 Aug 2007
Messages
829
När folk säger gamla starwars d6 men med Conan-tema stöttar jag det 100%

Det är bra action. Sen känner man sig starkare/skickligare/coolare bör man får rulla fler tärningar ju bättre man är.
Barbar I DND får rulla en t20 och plussa på 6 eller 8 eller nått men det känns ju lätt mäktigare att få rulla 8 tärningar för att man är ett hyperborianskt muskelberg
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,870
Dungeon World, helt klart!
Pbta alltså. Jag kan på ett sätt tänka mig att det passar för Conan-berättelser, men det är inget som lockar mig. Jag har iofs haft rätt roligt när jag spelat Pbta, men det var inte tack vare reglerna.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,973
Location
Uppsala
Berätta gärna mer. Vad är det med spelets regler som gör dem lämpliga för Conan-berättelser?
Skulle säga att Sorcerer är väl värt att spana in mycket för att det supplement Ron Edwards skrev till det, Sorcerer & Sword, är bland det bästa som skrivits om genren S&S i rollspelssammanhang. Men det är ju trots allt samma person som också skrev Trollbabe, så det är ju högst rimligt. Otroligt bra grejer.

Vill också nämna Swords of the Serpentine, även om det är mycket mer Lankhmar/Ankh Morpork än det är Conan. Men det har ett tight och väldigt actionfyllt regelsystem som bygger på Gumshoe, och som sitter rätt bra med genren som en väl ändå får se Conan som urbilden för--och enligt mig fortfarande det bästa exemplet på. Litterära Conan är verkligen S&S när den är som bäst.

Folk brukar ju även nämna Dungeon Crawl Classics i S&S-sammanhang, men det har jag mindre koll på.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,653
Location
Fallen Umber
Om man vill ha PbtA Conan så skulle jag å det bestämdaste rekommendera The Sword, the Crown and the Unspeakable Power över Dungeon World. Det förra är S&S, det senare är D&D.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,594
Location
Göteborg
Om man vill ha PbtA Conan så skulle jag å det bestämdaste rekommendera The Sword, the Crown and the Unspeakable Power över Dungeon World. Det förra är S&S, det senare är D&D.
Är det Conan? När vi spelade det kändes det mer Sagan om is och eld.
 
Top