Jag spelar datorspelet baldurs gate 3 nu (som använde DnD 5e regler) och slås av hur sjukt ball barbar-klassen är där. Hon förflyttar sig snabbt och slaktar allt i sin väg. Upp till fyra fiender per runda ibland! Så du skulle kunna köra 5e och bara förbjuda alla klasser förutom Barbarian, om det är den känslan du är ute efter.
Jag kan tänka mig att en barbar i 5E känns ganska Conan. 5E är inte något som lockar mig. Inte för att det är dåligt, det är bara inte min kopp te. Ärligt talat vet jag inte heller om jag vill spela Conan. Jag var mest nyfiken på vad andra forumiter skulle tycka är bra regler för Conan-liknande berättelser.
Körde med dessa benknotetärningar från Koplow till BoL Conan för ngn dekad sedan:
Det mest självklara kanske: vad gör man? Hur ser de typiska äventyren ut? Har man uppdragsgivare? Exempel på sådana? Typiska antagonister? Vilka factions kan funka? Hur skapar man egna? Vilka platser passar för sandboxlir? En stad, ett stort palats, ett kloster eller en leprakoloni? Finns det magiska föremål? Legendariska artefakter, typ uråldrig kungakrona, märklig himlasten eller heligt svärd?
Väldigt ofta kommer ni (Conan) in som en tredje part i en existerande konflikt, rör om i grytan, och gör livet surt för alla andra. Sällan bara en sida, utan verkligen alla andra. Sen slinker ni iväg igen efteråt.
Ibland. Men det är oftast mer en katalysator eller skurken "in disguise". Just att ingen går att lita på och att civilisation leder till korruption och elände är ju den gemensamma nämnaren, med den ociviliserade barberaren som den vettiga i förhållande till civilisationen.
Den rivaliserande svartkonstnären som tycker det är fyndigt att anlita en barberare för att barbera ormdyrkarnas ledare, men som egentligen bara gör det för att imponera på sin stora kärlek.
Civilisationens självutnämnda protagonister. De rika, förnäma, fina, mäktiga, vältaliga, och så vidare.
Kulter och kyrkor. Adelshus och gillen. Monarkier och kejsardömen. Urkrafter, invaderande arméer, obeskrivliga styggelser.
Genom att minnas det genomgående temat att civilisationen inte går att lita på.
Det är gott om ruiner, uråldriga saker i allmänhet, isvidder, stinkande träsk, och giftiga djungler. Pulpexotiska platser. Sånt som bjuder på mustigt språk och exotifiering.
Ja, men de är generellt av en narrativ sort. De gör omöjliga saker möjliga, eller möjliga saker omöjliga. De har ett enda syfte, och inte sällan massor av illvilja--precis som civilisationen som skapat dem.
Conanberättelserna har rätt litet fokus på den här typen av grejer. De förekommer, men i så fall isolerat till en enda berättelse och mer som "plot device" än som något som är till för att bäras eller svingas.
Just sånt efterfrågade jag! Ju mer det man gör i spelet präglas av just Conans värld, desto bättre. Då blir det något annat än att spela exempelvis Dungeons & Dragons i en värld som beskrivits i ett antal detaljerade Wikipedia-artiklar baserade på skönlitterära texter. I alka rollspel som jag gillar finns det tydliga och settingspecifika förslag och exempel på hur man ska använda spelvärlden och/eller genren.
Märkligt nog hade jag åsikter även om detta för sexton år sedan:
Krigaren i FL-DoD är synnerligen tråkig och kan verkligen inget annat än vapen, så en barbar med litet bredare färdighetsurval och andra startgrejer kunde passa.
Okej! Jag har ju inte påstått att mina åsikter om detta var nya eller nyskapande. Började (precis som du?) intressera mig för indiespel ungefär vid den här tiden. Det gav mig många nya insikter, som jag sedan använde i mycket av det jag har skrivit.
Det var ingen pik eller så. Jag bara konstaterade att min gamla Fenix-artikel var relevant för diskussionen.
För mig är det här alltid en märklig ingång. Är obekant med DoD23 specifikt, så det kanske inte gäller här, men just idén att "stöpa om" spel som gör sin sak till att göra något helt annat.
Saken är att DoD23 skulle passa väldigt bra som system till Svärd&Svartkonst-aktiga settings, och kanske bättre passa dem som inte gillar ankor och söt gladfantasy. Bredda spelarbasen. Ge fler valmöjligheter. EDIT, och uppenbarligen finns det ett intresse för den gamle barbarens äventyr, trots att det snart gått hundra år sedan berättelserna skrevs.
Jo, men jag tycker ju Howard och berättelserna i sig är det som förtjänar uppmärksamhet, inte DoD23. Det kan stå på egna ben.
Det är inte specifikt Conan som skall få ett regelsystem, utan all möjlig S&S: Zothique, Hyperborea, Thule, Lemuria, Newhon osv även om Hyborian Age o Conan är den största IP:n inom genren såklart, och därför omnämns mer. Åtminstone tolkar jag det så: inte att man specifikt måste spela en oövervinnerlig barbar.
Bra idé tycker jag! För min del är det "mån av tid" som är nyckeln just nu.
