Nekromanti Regler jag hatar...

[Übereil]

Drakar och Demoner etc.: Mediokeritet

Rollspel som tvingar rollpersonen att ha två färdigheter på FV 10 då man slår med en T20 och några få 5 och lägre, för att det finns så många färdighet och de är så dyra är absolut nej nej för mig. Någonting ska RP kunna vara bra på.

Och mediokritet i strid blir bara ännu värre. Gillar någon hugg-parad-tennisen som uppstår? Det blir inte bättre att krydda den med missar.

Fading Suns...

Übereil

 

[krank]

Jag tycker rätt illa om Sanity i Call of Cthulhu. För mig är det en sån där metamekanik som slår snett; istället för att få mig som spelare att känna att jag kämpar för samma saker som rollpersonen, så blir det bara lite tokrolig distans: "håhå, nu fick jag mindre i Sanity, det är ju CoC trots allt, blir man inte vansinnig eller dör gör man det fel". Då mitt mål med att spela skräckspel är inlevelse i rollpersonen så fungerar det inte riktigt. San är psykiska HP, i stort sett - visst gör Trails det ganska bokstavligen? Inget av spelen gör någon ansats att hjälpa spelaren att uppleva det vansinne rollpersonen känner. Ju tokigare rollpersonen blir, desto mer "min gubbe" blir det, och desto mindre "jag" blir det.

Att det är en 100-gradig skala gör det inte bättre.


"Du ser ett slemmigt monster. Ta 1t6+5 SAN". Stämningsfullt värre.

 

[Rickard]

Något jag ogillar är också "färdigheter som det är bra att ha några värden i", typ Upptäcka fara i gamla DoD i sällskap med Hoppa, Klättra och Simma. Om man nu måste ha färdigheten, varför kan då inte alla rollpersoner det från början?

/Han som tycker det här är en klar designmiss

 

[Ram]

Något jag ogillar är också "färdigheter som det är bra att ha några värden i", typ Upptäcka fara i gamla DoD i sällskap med Hoppa, Klättra och Simma. Om man nu måste ha färdigheten, varför kan då inte alla rollpersoner det från början?

För att man tycker att det kan vara intressant att man kan vara olika bra på det? Man har (väl) grundchans i alla dessa? Eller så fattar jag inte vad du säger...

 

[Ram]

San är psykiska HP, i stort sett - visst gör Trails det ganska bokstavligen? Inget av spelen gör någon ansats att hjälpa <span style="font-style: italic;">spelaren </span>att uppleva det vansinne rollpersonen känner.

Nej, håller med. Däremot så har jag aldrig sett SAN på det viset utan snarare som... En över tid pågående pacingmaknik som talar om för mig när jag måste byta gubbe.

 

[Rickard]

För att man tycker att det kan vara intressant att man kan vara olika bra på det? Man har (väl) grundchans i alla dessa? Eller så fattar jag inte vad du säger...

Ja du har helt missat min poäng, för att om det är någonting som det är bra att rollpersonerna borde ha det, så ska rollpersonerna ha det från början. Det var min poäng. Typ som att alla rollpersoner får gratis ett stridsvärde i D&D4. I Matiné löste jag det genom att ta bort alla bra-att-ha-färdigheter och istället baka in dem i grundegenskaperna, så att grundegenskaperna faktiskt blir använda under spel. Det är typiska färdigheter som en äventyrare använder. För sedan när har Conan dött av att inte kunna simma?

Fysik: Hoppa, klättra, kasta, simma.
Smidighet: Smyga, balansera.
Skarpsinne: Gömma sig, stadskunskap och annan sorts allmänkunskap, exempelvis om andra varelser och väsen.
Vaksamhet: Lyssna, finna dolda ting, upptäcka fara.

/Han som tycker det är likadana designmissar när det är feats som det känns som att spelaren måste ta

 

[Ram]

Ja du har helt missat min poäng, för att om det är någonting som det är bra att rollpersonerna borde ha det, så ska rollpersonerna ha det från början. Det var min poäng. Typ som att alla rollpersoner får gratis ett stridsvärde i D&D4. I Matiné löste jag det genom att ta bort alla bra-att-ha-färdigheter och istället baka in dem i grundegenskaperna, så att grundegenskaperna faktiskt blir använda under spel. Det är typiska färdigheter som en äventyrare använder. För sedan när har Conan dött av att inte kunna simma?

Fysik: Hoppa, klättra, kasta, simma.
Smidighet: Smyga, balansera.
Skarpsinne: Gömma sig, stadskunskap och annan sorts allmänkunskap, exempelvis om andra varelser och väsen.
Vaksamhet: Lyssna, finna dolda ting, upptäcka fara.

Fan, jag missar FORTFARANDE din poäng eller övertolkar för DoD, men visst tusan var det så att man för flera av dessa faktiskt har grundchans = Grundegenskap/grundegenskapsgrupp...? Att man med andra ord har FV SMI-grupp i Hoppa och Klättra, INT-grupp i Lyssna etc...? Dvs att man startar på ett FV på 3 om man har SMI 13? Eller menar du att man automatiskt skulle bli BRA på dem från början?

Nu känner jag mig dum igen...

Edit: För övrigt skulle Conan inte behöva bekymra sig om sin simkunnighet i DoD då kan skulle dö i någon av de första striderna då han vare sig har sköld eller rustning...

 

[Rickard]

men visst tusan var det så att man för flera av dessa faktiskt har grundchans = Grundegenskap/grundegenskapsgrupp...? Dvs att man startar på ett FV på 3 om man har SMI 13?

Ja, låga värden vilket "tvingar" spelaren att sätta poäng i de färdigheterna. Det vore bättre om man hade 13 i Hoppa istället för 3. Då skulle spelaren inte känna samma behov.

Edit: För övrigt skulle Conan inte behöva bekymra sig om sin simkunnighet i DoD då kan skulle dö i någon av de första striderna då han vare sig har sköld eller rustning...

Jag glömde skriva det, men Fysik i Matiné kan användas för att attackera obeväpnat medan Smidighet kan användas för att undvika. Japp, det stämmer. Man behöver inte köpa vapenfärdigheter i Matiné. Jag kände att det var en befrielse senaste gången jag spelade spelet då jag spelade en lärd man.

/Han som är trött och antagligen förklarar dåligt

 

[Doomhamster]

För att man tycker att det kan vara intressant att man kan vara olika bra på det? Man har (väl) grundchans i alla dessa? Eller så fattar jag inte vad du säger...

Det beror ju helt på vad du menar med "olika bra".

Är det skillnad mellan RP som avses så finns ju det, i och med att alla inte har samma grundegenskapsvärden.

Är det skillnad i betydelsen "X är skitbra på att hoppa men suger på att klättra!" så... tja, jag personligen kan leva med att man inte kan detaljstyra sin RPs atletiska förmåga riktigt så mycket.


Vad gäller "man får ju FV 3!" så får det bara saken att kännas ännu dummare, tycker jag. Min RP är alltså smidigare än de flesta (SMI 13) men har i grund 15% chans att hoppa över ett genomsnittligt staket?

 

[Svarte Faraonen]

Edit: För övrigt skulle Conan inte behöva bekymra sig om sin simkunnighet i DoD då kan skulle dö i någon av de första striderna då han vare sig har sköld eller rustning...

Inte Conan i böckerna! Han hade det sunda förnuftet att så snart han kunde bära rustning och sköld, ty han visste att bara för att man är hjälte blir man inte immun mot klingor. Conan i böckerna är en bättre förebild än Conan i filmerna.

 

[Ram]

Det beror ju helt på vad du menar med "olika bra".

Är det skillnad mellan RP som avses så finns ju det, i och med att alla inte har samma grundegenskapsvärden.

Är det skillnad i betydelsen "X är skitbra på att hoppa men suger på att klättra!" så... tja, jag personligen kan leva med att man inte kan detaljstyra sin RPs atletiska förmåga riktigt så mycket.

Det jag menar med olika bra är just det att det finns folk som klättrar dåligt och folk som klättrar mycket bra. Grundchans betyder att man vet hur man gör men är kass på det. Det är lämpligen inte dem man skickar uppför den branta klippväggen med ett rep för att hala upp de andra.

Sedan är det bra för dig att du kan leva med att man inte särskiljer mellan förmåga att hoppa och klättra, men för vissa är det viktigt och det är de (antar jag i alla fall) som finner nöje i spel av den här typen. Du kan spela någonting annat.

 

[Ram]

Inte Conan i böckerna! Han hade det sunda förnuftet att så snart han kunde bära rustning och sköld, ty han visste att bara för att man är hjälte blir man inte immun mot klingor. Conan i böckerna är en bättre förebild än Conan i filmerna.

Jag är white trash! För mig finns bara Conan i serietidningarna och han har nästan alltid bar överkropp!

(och spelar inte DoD!)

 

[Ram]

Ja, låga värden vilket "tvingar" spelaren att sätta poäng i de färdigheterna. Det vore bättre om man hade 13 i Hoppa istället för 3. Då skulle spelaren inte känna samma behov.

Ok, då fattar jag vad du menar.

 

[Wilmer]

Conan i böckerna är en bättre förebild än Conan i filmerna.

Bra sagt!

 

[Petter42]

Regler med olika skalor. Exempelvis Call of Cthulhu där man har 1-100 för färdigheter och typ 3t6 för attribut (som man dessutom multiplicerar med fem om man vill göra något vettigt med dom (eller ännu värre: Lägger ihop två, multiplicerar med fem och dividerar med två för att få fram ett snitt.)).

Anknyter väl något till system som har olika tärningar, som någon nämnt, som jag också hatar. Dessutom hatar jag omotiverat stora skalor, som t100 som man lika gärna kan dela med fem och få t20.

Linjära system, som Call of Cthulhu. Har du 75 så har du 75% chans att lyckas. All well so far. Men att du, trots att du är mästaren, har 10% chans att misslyckas när du har 90 är bara dumt. Dessutom blir det knepigt att ta hänsyn till svårigheter. En skala med 2t10 mot 1-20 blir samma olinjärt och motsvarande (18) är verkligen en mästare. Dessutom kommer det att återspegla sig i förbättringsslagen (om man kör med klassiska förb.-slag).

Dåligt utnyttjade slumptabeller. Skillnaden mellan en bra och dålig slumptabell är nästan obefintlig då händelserna inte behöver skilja. Det som skiljer är det som hamnar mellan.
Ex1: RP har fått följande egenskaper: Varit gladiator. Äger en häst. Efterlyst. Lång båtresa. Dödat ett monster.
Ex2: RP växte upp som en roddarslav, men när båten han rodde blev anfallen av ett monster och han lyckades dräpa det sålde hans ägare honom till gladiatorarenan. RP var där länge men lyckades en dag stjäla en häst och flydde sedan.

 

[Doomhamster]

Det beror ju helt på vad du menar med "olika bra".

Är det skillnad mellan RP som avses så finns ju det, i och med att alla inte har samma grundegenskapsvärden.

Är det skillnad i betydelsen "X är skitbra på att hoppa men suger på att klättra!" så... tja, jag personligen kan leva med att man inte kan detaljstyra sin RPs atletiska förmåga riktigt så mycket.

Det jag menar med olika bra är just det att det finns folk som klättrar dåligt och folk som klättrar mycket bra. Grundchans betyder att man vet hur man gör men är kass på det. Det är lämpligen inte dem man skickar uppför den branta klippväggen med ett rep för att hala upp de andra.

Sedan är det bra för dig att du kan leva med att man inte särskiljer mellan förmåga att hoppa och klättra, men för vissa är det viktigt och det är de (antar jag i alla fall) som finner nöje i spel av den här typen. Du kan spela någonting annat.

...och som jag sa, så finns det i Matiné uppenbarligen skillnad mellan folk som klättrar dåligt och folk som gör det mycket bra, eftersom alla inte har samma värde i grundegenskapen.

Vad gäller resten så ber jag så förbannat mycket om ursäkt för att jag kommer här i "regler jag hatar"-tråden och har åsikter om regler. Jag borde insett att det bara är "andras" preferenser som är viktiga här.

Även om dessa "andra" som vill ha detaljerade färdigheter ofta säger att de vill det i namn av realism, och hur realistiskt är det egentligen att man är mästare i höjdhopp men inte kan ta sig högst upp i en ribbstol?

 

[krank]

Jag gillar inte krångliga, oöverskådliga system för att skapa rollpersoner. Typ, ha ett slags poäng som man köper ett antal tärningar till varje grundegenskap med, sen slår man tärningarna och får så många poäng, som sedan delas med något och blir... ja, ni fattar. Pannkaka.

Det här inkluderar givetvis alla system med eviga, obalanserade bakgrundstabeller och dylik skit. (Balanserade bakgrundstabeller har jag mindre emot)

And while we're on the subject: Slump i rollpersonsskapande. Som talesman för de delar av människosläktet som förbannats med både kasst taktiskt tänkande OCH kass tärningstur måste jag säga att jag föredrar att få en rollperson som är hyfsat balanaserad mot övriga spelares. Det gör att man får känna sig kompetent - inte bara en misslyckad nolla. fatta mig inte fel nu, det kan vara ganska kul att spela misslyckad nolla - men då vill jag VÄLJA det, inte rulla fram värdelös rollperson efter värdelös rollperson. Jag gillar dessutom att kunna tweaka och pilla, och förbereda mentalt en bild av rollpersonen innan jag börjar spela. Det är svårt nog att hitta en rollperson jag kan tänka mig att spela utan att slumpen ställer sig ivägen.

 

[Penjurab]

Allt som har med närstrid i Western 3 är bara sjukt skumt. Systemet funkar finfint så länge man skjuter på varandra, men blir det slagsmål blir det ofta VÄLDIGT ojämnt.

En skum grej i Western som jag däremot gillar är "grizzlyeffekten". I Western så slår man skadeslaget med 1t20, drar bort offrets tålighet och kollar på en tabell hur mycket ont målet får, men har målet tillräckligt hög tålighet, som t.ex. en grizzlybjörn, så är det omöjligt att få en dödlig träff även med ett vapen med skadevärde 20, som t.ex. en hagelbössa på nära håll eller en dynamitgubbe fasttejpad i ansiktet. Myten om hur Geronomi inte kunde dödas med kulor stämmer alltså finfint.

 

[jakobius]

Fast som jag förstod och spelade Drakar och Demoner (och andra rollspel) krävde jag inte av spelarna att de skulle slå för Hoppa varje gång de hoppade över en en meter bred bäck eller för Klättra när de skulle uppför en repstege. Utan det krävdes en lite mer kvalificerad uppgift som att hoppa från tak till tak eller klättra uppför en bergvägg.
I det läget kan jag tycka att det är helt okej att en spelare som inte lagt en enda bakgrundspoäng på färdigheten får svårt att genomföra det (men ändå har en liten chans genom grundchansen).
Däremot håller jag med någon som skrev om att man får alldeles åt helvete för lite bakgrundspoäng och därmed får en rollperson som suger stenhårt i det mesta. En magiker i Expert var till exempel en sorglig syn från start.
Ett problem som dock är bland de lättare att åtgärda - mer bakgrundspoäng åt folket!

 

[Dilandau]

KULT: stridsreglerna. Ett fasindelat BRP med ett skadesystem som i princip är ett KP-system fast med flera olika valörer och ett sjuhejjans overpowered stridskonstsystem, och som trots dess meckighet faktiskt inte har några egentliga taktiska val.

Skadesystemet hade också den lilla egenheten att om redan blivit skadad på ett visst sätt så kunde man dö av minsta lilla skråma. Typ ett bistick, eller att slå i knät i ett bord.