Nekromanti Regler och rollgestaltning

[Rickard]

Traits are personality quirks or unusual physical attributes that help make your character an individual. /.../ Traits offer a chance for you to get into your character and distinguish his personality from that of his peers.

- Mouse Guard, sida 256

Om vi ignorerar de fysiska traitsen så är det traits som fundersam, envis, misstänksam, skeptisk, rationell och oskuldsfull. Nu vill jag dock inte snacka Mouse Guard, utan det här är bara ett exempel. Jag har själv i mina två system med personlighetsdrag men när man kopplar de till någon sorts bonus är det inte längre någon rollgestaltning att tala om.

Det blir mer "Jag får en extra tärning då jag är oskuldsfull" än att spelaren verkligen spelar ut det. För mig känns det också konstigt att tänka i termer som "Jag spelar ut det här för att få en bonus", om jag verkligen skulle gå in för att rollgestalta slaget. För när jag spelar ut en personlighet är det för att det är kul att vara individuell (att utmärka sig), precis som det står i första meningen som jag citerade ovan. Däremot blir det bara styltigt om man blandar rollgestaltande och regleranvändande (andra meningen som citerades).

Jag undrar om det finns något bot för det här. Ett ha (o)uttalade mål torde vara bättre, men bonusen borde inte vara direkt (+1d6 på slaget) utan ge en fördröjd effekt (erfarenhet eller upplåsande av bonus). Nu tänkte jag mig inte heller mål som "Jag ska förgöra vesslorna" utan istället "Jag ska visa min oskuldsfullhet".

/Han som vet att Mouse Guard har det sistnämnda också

 

[w176]

Alltså. Man kan ju lägga bonusen på andra sidan av mekaniken.

Tex kan rollen bemöts annorlunda och möter ett annat slags motstånd för att den är Oskuldsfull.

De två vakterna som normalt sett försöker hota alla som vill komma in på maffians möte, försöker istället bara ljuda och lura bort de oskuldsfulla bondtölpen eller något.

Det gör saker intressanta, påverkar berättelsen snyggare, och blir mindre mekaniskt. Även om regelmekaniken säger "Förändrar motståndlaget till X, y, eller Z i relevanta situationer"

 

[wilper]

Som jag förstått att Full Light, Full Steam funkar så har det en cool lösning:

Där har man egenskaper, säg Oskuldsfull.

Om man i en scen spelar på sin oskuldsfullhet så att den är rollen till nackdel så får man bonustärningar som man fyller på i sitt "batteri". Senare kan man ta tärningar ur batteriet när man spelar på sin oskuldsfullhet och drar nytta av den.

Det löser inte hela din problematik, men det blir lite bättre än ett slentrianmässigt plussande i alla fall.

 

[Christoffer]

Varför inte bara slå spelaren i huvudet med boken och säga "hur fan påverkar det här situationen!? Berätta!!!"

Dogs in the Vineyard fungerar precis så. Vi är i en konflikt, du är påväg att skjuta någon, jag vill dra in mitt "Jag är guds vakthund"-trait när jag skall hindra dig men alla tittar på mig frågande, vad tusan har det med saken att göra? Jag förklarar att nu är det inte personligt, visst du är min bror, men nu har du gått för långt, nu är jag inte längre din bror utan en representant för livets kung som står mellan dig och den synd du tänker begå.

Varför måste vi va så rädda för att be om en förklaring bara? Aha, du är oskuldsfull, hur påverkar det situationen? För allt kan ju inte handla om att vi skall rollspela oss till ett godkännande? Då blir ju rollspel någon form av Gäster med gester där vi skall gå in i karaktären och sen säger alla "åh, ser ni, han är rationell, ge han en tärning, det är han värd pojken så som han hållit på senaste timmen..."

 

[rjonas]

Jag aktar mig noga för att ge bonus för att man har en egenhet. Jag dristar mig att gå så långt att om man spelar ut en egenhet får man kryssa den. Kryssad egenhet ger 1 XP vid sessionens slut. Om man inte kryssat nån egenhet (man har typ tre) måste man byta ut en egenhet.

 

[w176]

Gigantiska penseldrag

I trådstartar inlägget och det här inlägg dyker det krux jag själv har med sådant.

Att man plötligt övertydligt med ett gigantisk penseldrag målar in egenskapen mitt i allt.

Beroende på dramaturgi och kreativ agenda kan detta i och för sig vara helt rätt, men ändå¨något jag tycker man ska akta sig för om GIGANTISKA penseldrag i hur man målar upp karaktären inte är ens mål.

Egenskaper som man märker mellan raderna ibland och som mest påverkar under ytan is the shit tycker jag, och är väl ganska centralt i många fall i en inlevelse-agenda.

 

[Rickard]

Varför inte bara slå spelaren i huvudet med boken och säga "hur fan påverkar det här situationen!? Berätta!!!"

För att berättande och rollgestaltande inte är samma sak. "Berätta på vilket sätt du gör det" är inte samma sak som "Spela ut konversationen nu". Dessutom störs flytet av att man bryter av med regeltermer. "Jag anfaller vildsint och klöser honom i ansiktet medan jag avger ett primalskrik. Det ger mig +1d6 nu, va?".

/Han som försökte förklara det kort med meningen "Det blir mer 'Jag får en extra tärning då jag är oskuldsfull' än att spelaren verkligen spelar ut det"

 

[Rickard]

Alltså. Man kan ju lägga bonusen på andra sidan av mekaniken.

Tex kan rollen bemöts annorlunda och möter ett annat slags motstånd för att den är Oskuldsfull.

De två vakterna som normalt sett försöker hota alla som vill komma in på maffians möte, försöker istället bara ljuda och lura bort de oskuldsfulla bondtölpen eller något.

Det här var intressant, men för att spelledaren ska vara med på noterna måste spelaren i princip säga "Jag vill gå in i den här konversationen med egenskapen Oskuldsfull" och så får spelledaren anpassa motståndet utifrån det. För mig skulle det här fungera väldigt bra. Men hade du någon annan tanke på hur det skulle fungera? För jag tror liksom inte att spelledaren kan hålla reda på alla egenskaper som rollpersonerna har.

/Han som nu funderar över om detta endast fungerar bra i sociala och mentala situationer och om det blir "hackigt" (regler kapar gestaltningen) i situationer när det kräver fysiska egenskaper

 

[w176]

Några tankar? Inte än men jag kan ju alltid försöka

Det kallas en fin liten lista där spelledaren skriver upp vad spelarna har och håller ner antalet.

Sen måste det nog omdefinieras till yttre egenskaper i och med att det är omvärlden som ska reagera på det. "Oskuldsfull utstrålning" vilket på verkar så länge spelaren inte bryter mot den genom att sparka på närmsta kattunge.

Och sen sätter man en gräns på MAX det antal såna här egenskaper din hjärna kan hantera som spelaren får ta.

Och sen har du nedskrivna på en lista för att komma ihåg. Spelarna i övrigt skulle gärna också få ha en kopia på den här listan då det är sånt de också märker om sina kamrater och är kul att komma håg vid planering.

"Du, Fjun. Du går och pratar med vakterna där borta. Dig misstänker ingen ens för att felparkera."

 

[Rickard]

Fast om rollpersonen har skeptisk, rationell och oskuldsfull, hur vet då spelledaren vilken egenskap som ska användas? Är det spelledaren som väljer helt sonika, för jag kom på nu att jag var väldigt inställd på att spelaren ska välja egenskapen. Det kan bli rätt konstigt om spelaren vill använda oskuldsfull medan spelledaren använder rationell.

/Han som antar att han gör en tankemiss

 

[Christoffer]

Åhå, jag håller inte med alls. Att berätta varför ens rollperson handlar på ett visst sätt, eller hur olika aspekter av rollpersonens bakgrund påverkar situationen, är gestaltning om något. Visst, vi kan köra det in-character med en tankebubbla över huvudet också, men saker som är självklara för en spelare för att det finns i hans huvud behöver också uttryckas för att det skall bli det för alla andra. Och att uttrycka saker om sin karaktär är gestaltning i min bok.

Men det handlar såklart om vad det är vi vill vid spelbordet. Själv ser jag hundra gånger hellre en spelare säga "ok, han är min bror men i det här fallet handlar jag som guds budbärare, jag drar revolvern och skjuter honom och slår in tärningar för guds vakthund, min revolver och..." än att andra sitter och skruvar på sig, inklusive mig själv, när vi inte förstår hur tusan "min pappa var en syndare" gör det lättare för honom att skjuta på plåtburkar.

Men om det har med att det bryter immersionen att göra så är det ju en helt annan femma än att det handlar om "jakt på tärningar". I min bok är det helt olika saker.

 

[w176]

Fast... man resonerar Påverka och inte Använda är det logiskt att det mycket väl kan bli något annat än spelare faktiskt tänkt.

Matematikprofessorerna kanske regerar med på att den unge gossen är så rationell snarare än att han är oskuldsfull. Och sånt händer, liksom det är ju inte värdens undergång om saker regerar annorlunda än vad som tänkts.

Men försöker han aktivt verka oskuldsfull inför matematikprofessorerna med stt utspel plockar du nog upp det och Oskuldsfull kanske ändå blir det professorerna reagerar mest över.

 

[krank]

Men det handlar såklart om vad det är vi vill vid spelbordet. Själv ser jag hundra gånger hellre en spelare säga "ok, han är min bror men i det här fallet handlar jag som guds budbärare, jag drar revolvern och skjuter honom och slår in tärningar för guds vakthund, min revolver och..." än att andra sitter och skruvar på sig, inklusive mig själv, när vi inte förstår hur tusan "min pappa var en syndare" gör det lättare för honom att skjuta på plåtburkar.

Men om det har med att det bryter immersionen att göra så är det ju en helt annan femma än att det handlar om "jakt på tärningar". I min bok är det helt olika saker.

Alltså... Jag frågar mig ju hur karaktärsimmersion överhuvudtaget går ihop med system där man får plus för egenskaper på det sättet. Plussen och egenskaperna sker ju på ett definitivt metaplan, liksom.

Lite samma sak med rollgestaltning; för mig ingår ett visst mått av inlevelse i karaktärsgestaltning, och då har jag jättesvårt att få ihop det med system där man får +5 för att man är ond, och så. Eller för att ens pappa var syndare.

 

[w176]

Som medimmersonist säger jag:

Alla regler överhuvudtaget är på ett metaplan, alla regler skildra en dramaturgi/verklighet som fungerar efter den dramaturgin. I den meningen är -alla- regler lika kassa.

typ.


Även om det finns regler som mer eller mindre bryter in i hur man just själv vill genomleva sin inlevelse. Liksom vissa styr sig på maskinsydda sömmar på lajv, andra på +5 ondbonusar men sitter slött tillbakalutad plyshsoffa och bordsrollspelar, andra på att folk går ifrån reglerna och tycker spelet verklighet faller i bitar då.

 

[Christoffer]

Alltså... Jag frågar mig ju hur karaktärsimmersion överhuvudtaget går ihop med system där man får plus för egenskaper på det sättet. Plussen och egenskaperna sker ju på ett definitivt metaplan, liksom.

Lite samma sak med rollgestaltning; för mig ingår ett visst mått av inlevelse i karaktärsgestaltning, och då har jag jättesvårt att få ihop det med system där man får +5 för att man är ond, och så. Eller för att ens pappa var syndare.

Precis, jag tolkade inte huvudfrågan som att det hade med karaktärsimmersion att göra. Det var min poäng. Är det det som är problemet, strunta i min kommentar, men om det inte handlar om det utan det handlar om hur det bryter upp spelmötet i ett ständigt "får jag en tärning nu?" så tycker jag man skall kräva motivation till varför de skall ges ut.

Men, gestaltningen som sådan har ju bara att göra med perspektiv. Vi kan gestalta en karaktär genom att berätta om dennes motivationer.

Spelare: Ok, jag rullar in de här tärningarna för min pappa var en syndare.
Alla: Wooh? Vadårå?
Spelare: Han slog mig varje dag, det är fan slut nu, den har karln skall inte få slå sin son mer, det är slut med det nu! Jag skjuter honom!
Alla: Sweet!

Den stackars spelaren behöver inte rollspela sin karaktär gråtandes säga "pappa" innan han skjuter av eller något annat fånigt, men vi har alla vid spelbordet fått en inblick i karaktärens huvud. Vilket gör det hela betydligt starkare än om han bara skulle fått rulla in tärningarna och alla skulle sitta småsura runt spelbordet och inte riktigt hänga med i vad det hade med saken att göra.

 

[Rickard]

Spelare: Ok, jag rullar in de här tärningarna för min pappa var en syndare.
Alla: Wooh? Vadårå?
Spelare: Han slog mig varje dag, det är fan slut nu, den har karln skall inte få slå sin son mer, det är slut med det nu! Jag skjuter honom!
Alla: Sweet!

Den stackars spelaren behöver inte rollspela sin karaktär gråtandes säga "pappa" innan han skjuter av eller något annat fånigt, men vi har alla vid spelbordet fått en inblick i karaktärens huvud. Vilket gör det hela betydligt starkare än om han bara skulle fått rulla in tärningarna och alla skulle sitta småsura runt spelbordet och inte riktigt hänga med i vad det hade med saken att göra.

Ja, men nu har jag ett antal gånget skrivit "rollgestaltande" (alt. "rollspela") så vi kanske kan ge upp den här deltråden? Tråden heter till och med något med "rollgestalande", vilket du inte är ute efter.

/Han som tycker det känns som om Poppe läser in för mycket för att tvinga in sin egen spelstil i den här tråden

 

[Christoffer]

/Han som tycker det känns som om Poppe läser in för mycket för att tvinga in sin egen spelstil i den här tråden

Haha, nej det gör jag faktiskt inte. Däremot tolkade jag det till en början lite mer öppet och mångbottnat. Men nu när det finns likamedtecken mellan karaktärsimmersion = actor stance = gestaltning = rollspelande så skall jag hålla mig så långt bort från den som det bara går. Annars kommer jag bara bli upprörd. Så immersionera iväg.

 

[krank]

Som medimmersonist säger jag:

Alla regler överhuvudtaget är på ett metaplan, alla regler skildra en dramaturgi/verklighet som fungerar efter den dramaturgin. I den meningen är -alla- regler lika kassa.

typ.

Mnjaaaaaoaaaeeeeh... Alltså, det beror på om reglerna måste vara öppna eller inte. När det gäller att man har +5 för att man "är oskuldsfull" eller "har en pappa som är syndare" så finns det någonstans, tycker jag, en underförstådd grej om att spelaren måste tillåtas vara delaktig i regelanvändandet. Det blir lite för svåra avvägnings- och tolkningsfrågor om SL ska välja själv dolt.

Ser man däremot till mer simulatoriska (is that a word?) regler, som till exempel, "Ju högre du har i färdigheten Skjuta Pistol, desto oftare träffar du" kan mer lämpligt döljas för spelare och därmed skapa mindre problem vad gäller karaktärsimmersionen.

Alltså; regler som motsvarar de förväntningar spelaren har på konsekvens inom världens naturlagar behöver inte vara dåliga ur karaktärsimmersionssynpunkt, tycker jag. Det är dramatugilagar/regler och sånt som riskerar att skapa trassel.


//krank, som envist skiljer på regler som skildrar en annan världs naturlagar (t.ex "här finns magi och drakar") och regler som mer syftar till en viss genre (t.ex "hjälten tål alltid mer än skurken")

 

[w176]

Inlevelse kan ske på olika grunder och olika regler. En metamedvetenhet finns alltid och hur aktiv man vill ha den för sin inlevelses skull varierar.

Det finns ingen enda sanna vägen till inlevelse.

Inte heller tycker jag att man kan skilja på stimulationistiska regelerr och dramatiska. Oavsett hur de stimulationstiska reglerna ser ut skapar de även dramaturlogiska ramar för hur saker funkar som påverkar berätelseflödet både in och off.

Ett enkelt exempel kan vara hur dödligt ett spel är. Antingen dör folk i MÄNGDER varje dag när de snubblar i Eon, eller så är det något som främst gäller dramaturgin för rollpersoner. Osv.

Regler är abstraktioner för saker som händer. Vid inlevelse måste man köpa abstraktionerna oavsett hur de är utformade.

Men det finns definitivt inget som säger att stimulationstiska abstraktioner bättre än narrativistiska abstraktioner generellt sett. Även om det i individfall kan finnas preferenser.

 

[hraufnir]

Alltså. Man kan ju lägga bonusen på andra sidan av mekaniken.

Tex kan rollen bemöts annorlunda och möter ett annat slags motstånd för att den är Oskuldsfull.

De två vakterna som normalt sett försöker hota alla som vill komma in på maffians möte, försöker istället bara ljuda och lura bort de oskuldsfulla bondtölpen eller något.

Det här var intressant, men för att spelledaren ska vara med på noterna måste spelaren i princip säga "Jag vill gå in i den här konversationen med egenskapen Oskuldsfull" och så får spelledaren anpassa motståndet utifrån det. För mig skulle det här fungera väldigt bra. Men hade du någon annan tanke på hur det skulle fungera? För jag tror liksom inte att spelledaren kan hålla reda på alla egenskaper som rollpersonerna har.

/Han som nu funderar över om detta endast fungerar bra i sociala och mentala situationer och om det blir "hackigt" (regler kapar gestaltningen) i situationer när det kräver fysiska egenskaper

Jag är väl snarare av åsikten av att om rollen har den egenskapen, skall den spelas på. Inte bara just då man vill ha bonus, utan man skall närma sig situationen aningen oskuldsfullt, kanske rent av resonera oskuldsfullt och då är det enklare för SL att slänga in mer sympati hos maffiasnubbarna?