Utrustningen är rollpersonens praktiska hjälpmedel. De saker rollpersonen bär med sig kan vara till hjälp för denne att övervinna olika svårigheter, hinder och konflikter. En krigare bär till exempel rustning och vapen i sin utrustning som ett hjälpmedel i konflikter i form av strid. En tjuv bär med sig rep, dyrkar, glasskärare och dylika för att få det lättare att stjäla saker. Utrustningen är därmed ett plus men inget måste.
Jävligt bra formulerat!Svarte faraonen said:
Det har det visst. Man köper i tradspel normalt utrustning för en resurs (pengar). I många fall krävs ett föremål för att en handling ska kunna bli utförd (precis som en binär egenskap). "Det är mörkt. Du ser inget, såvida du har mörkerseende eller en fackla."
Okej, det är en definition av ordet regler som jag inte riktigt håller med om. För mig blir det inte riktigt "regler". För mig är regler mekaniska eller definitiva, eller hur man nu ska säga? För mig handlar detta snarare om att det är riktlinjer för banden mellan rollpersonen och världen. Precis som att jag som människa i verkliga livet möter min omvärld med en viss utrustning beroende på min situation och mina förutsättningar.
Nej, det är sant. Och beroende på spel så är det helt okej. Men det finns också spel där det är viktigt. Jag själv vill i alla fall inte ha det så när jag spelar "äventyrsspel", och då speciellt fantasy där man har det klassiska lootingkontraktet. Det är spännande att hitta nya saker och det är roligt att sälja en del av dem och få pengar så att man kan köpa andra saker. Det är en belöning, och det är också en belöning att just hitta saker när man tagit sig över ett stort hinder - som att ha dödat draken till exempel.
Ah, du menar att vi tar för givet att facklan ska kunna lysa om sätter eld på den och på så sätt ge bäraren möjlighet att se i mörker?Han said:
Precis som färdigheter är riktlinjer för banden mellan världen och rollpersonen.
I tidiga D&D var guldmynt en del av erfarenhetssystemet. Många spel har utgått från detta men tagit bort erfarenhetskopplingen. Även D&D4 har utrustning som den del av erfarenhetssystemet men på ett annat sätt. Där är det beskrivet hur spelledaren ska dela ut utrustning efter en viss level och vad den ska ge för bonus. Varför jag exemplifierar med D&D är bara för att det är ett tydligt exempel på något som förekommer i tradspel.
Hm. Intressant. Jag tycker tankarna är rätt intressanta om syftet som jag tycker mig se är rätt.Han said:
Ja, precis.Ram said:
Dessutom så får spelaren XP och gp för att interagera med världen. Ofta är summorna planerade, men i vissa fall måste spelledaren höfta. Som XP för gott rollspelande, om gruppen kör med det, eller gp när spelaren bestämmer sig för att stjäla någonting.Jag vet inte om du menar nåt liknande som jag använder i mitt regelsystem men där kan man ersätta avsaknaden av en färdighet med utrustning, eller om man har färdigheten, få en liten bonus med hjälp av utrustningen.Ram said:
et är också intressant med kopplingen mellan pengar och xp. Xp kan ofta köpa förmågor eller färdigheter, medan pengar kan köpa utrustning och cybernetik (som kanske är nån sorts mellanting). Ett problem man kan stöta på, och som blir extra tydligt i spel som neotech där pengar kan köpa allt, är att man i praktiken har två olika förbättringssystem. Kanske borde man i spel göra det "ekonomiska levelsystemet" mer konkret? I många BRP är ju den utrustning man har mer av betydelse än de färdigheter man köpt t ex.
</div>Han said:
