Re: Rollspela bluffad
"Jag anser oxå att man skall kunna spela vad som helst oavsett vilka talanger man har eller inte har som människa(är det inte det som är lite av poängen med rollspel?) men jag tycker inte man kan jämföra strider och tex bluffa på det sättet."
Varför inte?
Jag tror nog att alla här håller med om att beskrivningar som "jag försöker bluffa vakten" är så kallat taskigt rollspel. Jag tror också att alla här håller med om att beskrivningar som "jag hugger" också är taskigt rollspel. De flesta försöker därför få sina spelare att beskriva hur de hugger/bluffar. "Jag sopar till med en backhandssving med svärdet och följer upp med en stöt med dolken" är till exempel en beskrivning av ett hugg som anses bra mycket bättre, men faktum är att väldigt många kan gå med på "jag hugger", följt av lite tärningsslag, "han parerar", "jag lyckas", "han dabbar sig - slå skada", "<rassel> åtta", "åtta poäng i huvudet, åkej, han är död, nästa vakt kommer fram..." - åkej, jefligt oinspirerat, medges, men likförbannat är det relativt accepterat. Man kan gå med på sifferskyfflandet i strid.
Däremot kan man av någon anledning inte gå med på lika oinspirerat sifferskyfflande så fort det rör sig om verbal interaktion istället för fysisk. Den spelare som säger "jag försöker bluffa vakten" får omedelbart ställa sig i skamvrån, typ. På grund av de där omfattande reglerna (som i grunden bara är sifferskyfflande) så accepteras det att strid saknar inlevelse, men däremot saknas sådana regler för bluff och därför accepteras inte trista beskrivningar i de fallen. Det är diskriminering, anser jag, eftersom det utestänger en viss typ av spelare och belönar en annan.
Jag har varit med om fall där spelaren är urusel på att bluffa och övertala, men en jävel på inlevelsefullt beskrivande av fäktning och cineastisk taktik. Han är helt underbar att ha att göra med när det blir strid, eftersom han förhöjer känslan i striden något så oerhört. Försöker han dock rollspela sin rollpersons sociala färdigheter så blir det så pinsamt att det tar ner stämningen till Marianergraven, så i det fallet är det bara bra om hans pinsamma försök ersätts av ett tärningsslag. Å andra sidan har jag också spelat med spelare som är överdängare på att debattera och kan övertyga en krukväxt att hänga med på party, men som inte har det minsta koll på strid. Att se sådana spelare försöka bluffa en stadsvakt är en fröjd att skåda, men i strid är han rena sömnpillret.
IMHO, det är ingen skillnad på att kräva ett försök till bluff från spelarens sida och att kräva en beskrivning av hur man fäktas. Helst ser jag att båda beskrivs bra, men jag är flexibel. Jag vill inte stänga ute någon från hobbyn vare sig för att han saknar munläder eller för att han saknar fäktkunskap. Reglerna är till för att fylla det hålet så att de kan vara med i alla fall.
- Krille
"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"
