Nu blir det lite Sandman.
*
I nordöst, nära Åksbergen där korparna lever, finns en alldeles spegelblank, svart tjärn bland de höga granarna och mossklädda stenbumlingarna. Det sägs att den som stiger ner i tjärnen aldrig återvänder, och att underliga väsen ibland stiger upp ur den: alldeles vita katter och hermeliner, med kransar av vitsippor och blåklockor på huvudet; en varelse som såg ut som en orm, men vars mun var en blomma.
*
Den gröna drömmen bebos av varelser som skogen frammanar med sin knakade tusenårslängtan och med sin mullrande, djupa oro för det som ska komma, och med känslor som saknar namn på smådjurens språk: det stilla avskedet när löven blir röda och faller om hösten, sommarens extas, den tålmodiga, kala orörligheten under vintermånaderna.
Ofta bär drömvarelserna former som påminner om djur, och ser halvt ut som klättrande spindlar eller katter, eller som fåglar eller havsdjur, men deras kroppar består av snår och kvistar och snöande kronblad.
Mäktiga och viktiga drömvarelser klär sig ofta i gestalter som hör till världens svunna urtid: de ser då ut som jättar som vandrar på två eller fyra ben och är täckta av hängande mossa i vilken små skogsstjärnor lyser, och de har horn som trädkronor eller betar och tänder som ser ut som långa, krökta sablar.
Vissa drömvarelser har inget alls som avslöjar att de inte är vanliga djur — katter, hästar, möss — förutom att de alltid är alldeles vita, och skimrar som månljus.
Drömvarelserna strövar och flyger genom den gröna drömmen, och är samtidigt delar av den. De är trädens emissarier, som talar med och vägleder smådjur som besöker den gröna drömmen, eller skrämmer dem, om det är vad som behövs.
*
Djupt inne i storskogen, vid kanten till en djup ravin, står ett knotigt och snårigt pilträd, vars grenar tycks vridna i en spiral, som en av strömvirvlarna som ibland uppstår i floden eller i molnen. I virvelns mitt öppnar sig en spricka in i trädets skrovliga stam. Skogens varelser håller sig undan detta träd, för de tror att hålet i dess stam är en port till dödsriket.
I själva verket är båda pilträden och tjärnen som nämndes tidigare en sorts portar där varelser kan passera med sina kroppar, inte bara sina själar eller tankar, mellan den verkliga världen och den gröna drömmen.
*
Fråga: ”Drömvarelse”. Jag funderar på att kalla dem för ”huldror” eller något sådant, ur nordisk mytologi, men namnet ska ju kunna täcka in också rätt surrealistiska väsen — maneter med vingkjolar av blåsande körsbärsblommor, mammutar av mossa, osv. Så det är inte jättebra. Kastar återigen ut förslaget ”hamadryader”. Möjligen gillar jag det bara för att det används om en sorts monstuösa ormträd i Revenaltion Space, men jag tycker att det har en lite bortomvärldslig klang som inte känns lika omedelbart ”grekisk-romers” som t.ex. ord som nymf och sådär. Fast kanske är ”Nymf” ett bra ord på drömvarelserna.
Fråga: Jag tänker på detta med att passera ”kroppsligen” in och ut ur den gröna drömmen. Det känns som att om den gröna drömmen, träden själva, vill sända ut en emissarie i världen, så kommer det inte med några särskilda villkor, egentligen. Samma sak för den som är dum nog att kliva in i drömmen kroppsligen — inget hindrar dem.
Men att ta sig ut, utan tillstånd? Där tänker jag att det finns möjlighet att ställa upp olika villkor, som kan ge bra drama och spelighet. ”För att lämna den gröna drömmen utan drömmens tillåtelse, måste man bära en krans flätad av kvistar från Kärnträdet i drömmens mitt, och kvistar från den lind i den verkliga världen som vattnats med älvors tårar.” Inte det där, men något sådant, som man måste ge sig av på en quest för att fixa.
Det finns ju också den underbara möjligheten att en drömvarelse vill fly ur drömmen — lex The Corinthian i Sandman — och då måste ta hjälp av några intet ont anande smådjur.
Slutligen, en mer öppen fråga: Vad för sorts ”främmande” känslor kan man tänka sig att träden har, och hur skulle de manifesteras som drömvarelser? Jag vet att frågan är luddig. Jag tänker att en drömvarelse kan presentera sig som allt från ”Sommarnattens doft” till ”Näckrosornas död” till ”Urskogens längtan efter en renande eld”. Typ.