Problemet...
... är att folk är mofon.
De enda målgrupper man eventuellt kan nå med smickrande reklam idag är fjortisar, gamla tanter, tyskar och frireligiösa/new age:are. Mofon; helt enkelt. Vi andra köper helt enkelt inte sånt. Vi gillar att skratta och vi gillar att känna oss smarta.
Följande utgår ifrån min erfarenhet av reklambranchen, vilken består av ett samtal med Mons Kallentoft. Visserligen verkade han en smula cynisk, men det grundläggande i vad han sade var: gör inte reklam som du skulle vilja se, gör reklam som
folk skulle vilja se. Och folk är mofon. Så är det bara. Individer gillar att skratta och känna sig smarta. Folk vill ha enkla budskap som man inte behöver "tänka" för att fatta. Varje gång du får någon att känna sig smart, får du tio andra att känna sig dumma.
Folk är mofon tills de börjar spela rollspel. Då kan vi börja jobba med dem. Men sett ur perspektivet "vi vill få folk att spela rollspel" så har man inte råd att exkludera mofon. Det blir inte så många kvar.
Hade jag någon poäng, då? Tja, den är inte att D&D-reklamen är dålig. Inte alls, den är riktigt bra, för sin målgrupp. Den skulle nog till och med kunna funka i Sverige (vi har rätt många dataspelsnördar här också). Det jag reagerade på är att Riesen-reklamen inte skulle vara bra. Må så vara att den är smäckad med nostalgiporr så man vill kräkas. Man måste skilja mellan smart/rolig/intressant reklam och
bra reklam. Ibland kan de vara samma sak, men ofta är de inte det. Sorgligt, men jag tror att det är så det funkar. För att citera Tommy Lee Jones i MIB: "
A person is smart.
People are stupid, and you know it".