Nekromanti Rekommendationer för rollspelsregler

[ceruleanfive]

Nyligen gjorde genomförde jag mitt examensarbete – en djupdykning i läsbarhet och sökbarhet, med inrikting på regeltexter för rollspel. Här och där i rollspelskretsar var det folk som var nyfikna på vad jag kom fram till. Jag bestämde mig därför för att göra en lite bredare version av det.

Resultatet blev ett dokument med rekommendationer för rollspelstexter. Rekommendationernas fokus ligger på att förmedla information på ett tydligt sätt, inte att göra snygga eller stämningsfulla texter.
https://www.dropbox.com/s/3su3winu9xw5iae/Rekommendationer för Rollspelsregler.pdf?dl=0

Har någon användning för det är det toppen! Har någon kritik eller tankar är det välkommet!

 

[Rymdhamster]

Det känns som att en väldigt relevant fråga är: vad fick du för betyg? =P

(OBS: du behöver självklart inte svara om du inte vill

 

[ceruleanfive]

Det känns som att en väldigt relevant fråga är: vad fick du för betyg? =P

(OBS: du behöver självklart inte svara om du inte vill

Haha! Det finns bara U/G för exjobbet på min utbildning (Informationsdesign med textinriktning, Mälardalens högskola). Och jag fick G, så det är alltid något.

 

[Genesis]

Ser bra ut! Har tittat lite på den och kommer nog att läsa igenom den ordentligt inför rollspelstexter som jag ska skriva. Rent allmänt kan jag tycka att den inte verkar ha så mycket med just rollspelstexter att göra. Nästan alla rekommendationer gäller väl för text i allmänhet? Jag hade gärna sett mer utveckling av "presentera informationen i den ordning den är tänkt att användas", som jag tycker är det svåraste i att skriva en rollspelstext.

En annan kritik är att jag är lite allergisk mot rådet "undvik passiva verb", som jag associerar med ett hittepå av en amerikansk stilhandbok helt utan grund. Vad är det för fel på passiva verb? De är fullt naturliga, tydliga och används hela tiden av massor av folk (inklusive kända och beundrade författare) utan problem. Att omformulera texten till aktiva verb gör den ofta styltig och mångordig, tycker jag. I ditt exempel på rätt och fel i den texten tycker jag att den passiva texten låter bättre än den aktiva.

Men som sagt, i allmänhet en fin sammanfattning av bra praxis som jag ska ha i åtanke nästa gång jag skriver rollspelstexter. Tack!

 

[ceruleanfive]

Ser bra ut!

Tack!

Har tittat lite på den och kommer nog att läsa igenom den ordentligt inför rollspelstexter som jag ska skriva. Rent allmänt kan jag tycka att den inte verkar ha så mycket med just rollspelstexter att göra. Nästan alla rekommendationer gäller väl för text i allmänhet? Jag hade gärna sett mer utveckling av "presentera informationen i den ordning den är tänkt att användas", som jag tycker är det svåraste i att skriva en rollspelstext.

Ja, det har du helt rätt i. Det är ju egentligen allehanda tips grundade i rekommendationer från instruktionsmanualer, teknikinformation och klarspråk. Jag har sållat bort de riktlinjer som inte direkt är tillämpbara på rollspelsregler och sammanställt de som jag upplever är användbara.

Just presentationsordningen tänker jag blir extremt beroende av det specifika rollspelet. Men det kanske går att ge några vettiga allmänna tips där, ska klura på det!

En annan kritik är att jag är lite allergisk mot rådet "undvik passiva verb", som jag associerar med ett hittepå av en amerikansk stilhandbok helt utan grund. Vad är det för fel på passiva verb? De är fullt naturliga, tydliga och används hela tiden av massor av folk (inklusive kända och beundrade författare) utan problem. Att omformulera texten till aktiva verb gör den ofta styltig och mångordig, tycker jag. I ditt exempel på rätt och fel i den texten tycker jag att den passiva texten låter bättre än den aktiva.

Aktiva verb är en rekommendation som dyker upp i mer eller mindre varenda källa om att skriva tydliga texter. Det handlar som sagt om att skriva ut en tydlig agent, så att läsaren slipper gissa vem som utför handlingen. Det funkar att skriva passivt, men det gör i teorin meningar svårare att förstå och ökar risken för missförstånd.

Samtidigt har du ju en poäng. I många fall fungerar det ändå, när agenten framgår tydligt genom kontexten. I mitt exempel ser jag nu att jag hade kunnat göra den ännu mer passiv, för att göra skillnaderna mer tydliga.

Spännande nog kopplar det här ju lite till diskussionen om visualisering. Aktiva verb i instruktioner hjälper i regel läsaren att visualisera utförandet, vilket leder till ökad förståelse och memorering. Men det har vi ju lärt oss att det fungerar väldigt olika för olika personer!

Jag tänker oavsett att det är en bra grundrekommendation för att höja läsbarheten i en text – sen gör man som man vill med det.

 

[Vimes]

Jag håller jättemycket med Genesis i allt han skriver, både i det positiva och i kritiken.

Bra jobbat!

 

[Bolongo]

Olikt Genesis håller jag fullständigt med om att man skall vara sparsam med passiv form. Att använda det när det verkligen är påkallat är naturligtvis OK, men strösslar man ut massor av passiva verb dör texten. Av exemplen på sidan 4 låter det aktiva klart mycket bättre.

 

[Rickard]

En annan kritik är att jag är lite allergisk mot rådet "undvik passiva verb", som jag associerar med ett hittepå av en amerikansk stilhandbok helt utan grund. Vad är det för fel på passiva verb?

Passiva verb kan ibland göra det svårt att förstå vem eller vad texten talar om. Jag skulle nog säga att passiv form inte alltid är dålig men att undvika det gör att man slipper missförstånd.

Du kan läsa mer i den här artikeln:

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/207...77_45227_1.pdf

Sammanfattningen och inledningen säger det mesta.

 

[Vimes]

Det är väl absolut vara så att överdriven användning passiv form inverkar menligt på en texts läsbarhet. Å andra sidan är ju all överanvändning av ett visst stildrag till läsbarhetens nackdel. Detta gäller förstås även aktiv form och "objektiv" ordföljd.

Följande skäl till att använda passiv tycks vara försvarbara:

1. Agenten är okänd eller irrelevant: "Kyrkan byggdes 1876." (ist för: "Man byggde kyrkan 1876")
2. Informationsstrukturella/tematiska skäl: "Om detta kan läsas i västgötalagens lagmanslängd. Den skrevs i slutet av 1200-talet av en präst som levde och verkade i Vidhem." (ist för: "Om detta kan man läsa i västgötalagens lagmanslängd. En präst som levde och verkade i Vidhem skrev den i slutet av 1200-talet.")

Passiv form är ett verktyg i svenskans grammatiska verktygslåda som alla andra.

Det samma gäller förstås nominalisering, formella subjekt och ordföljdsvariation.

 

[Bolongo]

Vimes' exempel 2 är ett typexempel på akademisk/vetenskaplig text, och i sådana sammanhang är ju den formen helt enkelt de rigeur.

Frågan du måste ställa dig själv är: hur akademisk vill du att din rollspelstext skall kännas?

Mitt personliga svar på den frågan är "så litet som möjligt". En viss stringens måste till, men det täcks in av ceruleanfives' andra stilråd (såsom exakthet och konsekvens).

 

[Vimes]

Mitt exempel 2 (likt exempel 1) är från en guidebok.

Skulle jag skriva exempel 2 med akademisk stil skulle jag nog använt ett participattribut snarare än ny huvudsats med passiv form. Det vill säga: "skriven under slutet av 1200-talet av en präst som levde och verkade i Vidhem."

 

[Vimes]

Hur skulle du skriva om exempel 2 utan att använda passiv form, Bolongo? (Det som ska skrivas om är alltså det som står i mindre stil i parentes efter exemplet.)

 

[ceruleanfive]

Det är väl absolut vara så att överdriven användning passiv form inverkar menligt på en texts läsbarhet. Å andra sidan är ju all överanvändning av ett visst stildrag till läsbarhetens nackdel. Detta gäller förstås även aktiv form och "objektiv" ordföljd.

Följande skäl till att använda passiv tycks vara försvarbara:

1. Agenten är okänd eller irrelevant: "Kyrkan byggdes 1876." (ist för: "Man byggde kyrkan 1876")
2. Informationsstrukturella/tematiska skäl: "Om detta kan läsas i västgötalagens lagmanslängd. Den skrevs i slutet av 1200-talet av en präst som levde och verkade i Vidhem." (ist för: "Om detta kan man läsa i västgötalagens lagmanslängd. En präst som levde och verkade i Vidhem skrev den i slutet av 1200-talet.")

Passiv form är ett verktyg i svenskans grammatiska verktygslåda som alla andra.

Det samma gäller förstås nominalisering, formella subjekt och ordföljdsvariation.

Bolongo har en bra poäng där, tycker jag.

Båda de exemplen är ju mer akademiska världsbeskrivningar än de är hjälpsamma instruktioner. Syftet med en regeltext är ju att läsare ska kunna tillämpa reglerna praktiskt, inte bara läsa om reglerna.

I en regeltext hade jag nog alla gånger rekommenderat "Du kan läsa om detta i västgötalagens lagmanslängd" framför "Om detta kan läsas i västgötalagens lagmanslängd." Det är helt enkelt tydligare och mer inbjudande för läsaren.

Jag tycker därför att det är en bra grundriktlinje. Men absolut, det ska inte heller överdrivas.

 

[Bolongo]

Hur skulle du skriva om exempel 2 utan att använda passiv form, Bolongo? (Det som ska skrivas om är alltså det som står i mindre stil i parentes efter exemplet.)

Det skulle jag inte. Eftersom det inte är regeltext, eller narrativ text heller för den delen. Så exemplet duger gott som det är.

 

[Vimes]

Jaha! Vi pratar om regeltexter och rena instruktionstexter. Ja, i så fall har jag svårt att se när det skulle vara befogat med passiv form.

 

[Genesis]

Passiva verb kan ibland göra det svårt att förstå vem eller vad texten talar om. Jag skulle nog säga att passiv form inte alltid är dålig men att undvika det gör att man slipper missförstånd.

Du kan läsa mer i den här artikeln:

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/207...77_45227_1.pdf

Sammanfattningen och inledningen säger det mesta.

Texten verkar handla om att det är få passiva verb i en lärobok för Svenska som andraspråk. Jag ser inte riktigt vad i den som är relevant. Kan du peka tydligare?

Jag noterar också att det är en hel del passiva konstruktioner i texten:

Nedan i figur 2 beskrivs hur de olika aspekterna och metafunktionerna hör samman i språkbruket.

Figur 2 SFL:s modell över aspekter/skikt och metafunktionerna utritad i Olvegård (2014:28)

Passiva konstruktioner kan då förstås som att de används inom en specifik lärobokskontext. De realiseras genom att de utnyttjas i lärobokens formella texts och uttrycks där i lexikogrammatiska termer som förverkligas fonologiskt. Passiva konstruktioner kan förstås genom alla dessa olika faktorer och metafunktioner.

Jag ser inte att något skulle vinnas i tydlighet genom att göra om dessa meningar till aktiva. Passiva former används ju EXAKT då man inte fokuserar på subjektet. Det är ju hela poängen med dem! Att då säga att de inte är bra för att det blir otydligt vem som är subjekt är ju att missa hela grejen, tycker jag.

 

[Bolongo]

Jag skulle säga att jag rekommenderar passiv form när man vill sudda ut författaren ur texten, det vill säga ge intrycket av en helt opersonlig objektivitet. Vilket, som redan nämnts, inte är ett tilltal jag generellt vill ha i en rollspelstext.

 

[Caligo]

Ser bra ut! Har tittat lite på den och kommer nog att läsa igenom den ordentligt inför rollspelstexter som jag ska skriva. Rent allmänt kan jag tycka att den inte verkar ha så mycket med just rollspelstexter att göra. Nästan alla rekommendationer gäller väl för text i allmänhet? Jag hade gärna sett mer utveckling av "presentera informationen i den ordning den är tänkt att användas", som jag tycker är det svåraste i att skriva en rollspelstext.

En annan kritik är att jag är lite allergisk mot rådet "undvik passiva verb", som jag associerar med ett hittepå av en amerikansk stilhandbok helt utan grund. Vad är det för fel på passiva verb? De är fullt naturliga, tydliga och används hela tiden av massor av folk (inklusive kända och beundrade författare) utan problem. Att omformulera texten till aktiva verb gör den ofta styltig och mångordig, tycker jag. I ditt exempel på rätt och fel i den texten tycker jag att den passiva texten låter bättre än den aktiva.

Men som sagt, i allmänhet en fin sammanfattning av bra praxis som jag ska ha i åtanke nästa gång jag skriver rollspelstexter. Tack!

Nu är jag ingen expert på grammatik och så men är det inte viss skillnad mellan svenska och engelska I användandet av passiva och aktiva verb?

 

[Genesis]

Nu är jag ingen expert på grammatik och så men är det inte viss skillnad mellan svenska och engelska I användandet av passiva och aktiva verb?

Visst är det det. Passiva verb formuleras enklare i svenskan, genom att bara lägga till ett 's'. I engelskan måste man använda copulan som hjälpverb. Men jag är övertygad om att den svenska kritiken av passiva verb är en import från Amerikat, där den populariserades av en uppsats av George Orwell som använder mer passiva verb än genomsnittlig prosa, samt en stilhandbok av "Strunk och White" som kategoriskt misslyckas med att indentifiera vad som är ett passivt verb (av professor Geoffery Pullum så vackert kallad "Strunk and White's vile little book of grammatical ignorance").

 

[Anthrox]

Streckläst och absorberat. Toppen!