Nekromanti Relogion i rollspel

[Dante]

Mer modelltillägg ...

»Runt vilken tidpunkt blev "uppskattning" viktigt för folk?«

Enligt Maslow blir uppskattning viktigt så fort de tre föregående nivåerna är uppfyllda. Så det sker inte under någon specifik tidsålder utan hänger mer ihop med hur samhället utvecklas. En människa som har mat i magen och möjlighet att fortplanta sig (fysiska behov), en skyddad plats att bo och uppfostra sina barn på (trygghet) samt andra människor att umgås med (social gemenskap) börjar – åter enligt Maslow – söka uppskattning.

Jag vet att jag är luddig angående nivå 4 och 5, men det är luddigt att försöka lista ut vilka historiska kulturer som uppnått dessa nivåer. Uppskattning och självförverkligande är betydligt mer abstrakt än de första tre nivåerna.

Du har en mycket bra poäng angående påverkan utifrån. T.ex. romarna var ju jäkligt snabba med att godta främmande gudar vid sidan av »sina egna« (som ju norpats från grekerna). Detta beror troligtvis på Romarrikets snabba utbredning; en kultur som införlivats i riket kunde behålla sina gudar. Om det var coola gudar kunde dyrkan av dem spridas till andra delar av riket.

 

[Krille]

Re: Utvecklingsnivå och religion ...

"Sedan kan man ju säga att Gud i GT tycks vara på nivå 3 (arg) stora delar av tiden..."

Nåja, GT täcker ju definitivt det judiska samhället hela vägen från nivå 1 till 3 också, och talmud och profeterna fortsätter in en bit i 4 också, då även kristendom och islam hoppar in. Sen är Gud väldigt personlig i början. Det är i princip först i och med Moses som Gud börjar bli amorf. Innan dess hälsar han personligen in i tält och dricker te med folk. Och allnärvarande blir han ju egentligen inte förrän Templet i Jerusalem plundras och Förbundsarken försvinner ut ur historien - innan dess må han vara amorf, men han fanns i templets heligaste.

För övrigt lyckades en av Eknatons hyllningssånger till Aton överleva. Den hamnade i Psaltaren till sist, dvs i gamla testamentet.

 

[Rosen]

Re: Utvecklingsnivå och religion ...

Man måste ju dra in andra faktorer, osm hur fast definierat samhället är och vad för inflytande man får utifrån.

En märkbar påverkan av yttre inflytande är ju om det finns andra religioner i närheten - då är det inte helt ovanligt att guden/gudarna ställer krav på att man ska tro på den/dem, och gärna sprida den tron till andra. Inom kristendomen ses ju "tro" t.o.m som någonting kvantifierbart, något som man kan ha mer eller mindre av. Sånt brukar inte dyka upp i en isolerad religion utan yttre konkurrens; där utgår man bara från att det är som det är.

Hurdant samhället är avspeglas ju för övrigt ofta i polyteistiska religioner; asarna var krigare och levde i ett gudomligt byasamhälle, de kinesiska gudarna arbetade i en invecklad byråkrati... De följer vad deras dyrkare ser som naturligt och självklart.

--
Åke

 

[Johan K]

Tjaaa....

Ja vaför kan man inte använda de vanliga religionerna i rollspel. Iaf tycker jag att man kan inspireras av dem & ta lite från varie religion, du kan ju använda allt från islam till olika hedniska religioner...
Inget ond i det.

 

[Pale Imp]

Jag ser inget direkt fel med att förändra eller direkt rippa en befintlig religion eller filosofi om det passar in i den övriga rollspelsvärlden.
Däremot blir det, enligt mej, mer intressant att spela någonting nytt och främmande istället för en ripp av något som kristendom, islam, judendom etc.

Att vara originell är väl a och o när det gäller att skapa rollspel, eftersom det annars inte skulle finnas någon mening med detta. då det övriga redan finns att få tag på finns det ju inget behov med att skriva om det.

 

[Troberg]

Upphovsrätt

Innan du helt kallt rippar en befintlig religion, tänk på att vissa religioner är väldigt kinkiga med sina religiösa skrifter, exempelvis scientologerna.

Sedan har vi grejen med att upphovsrätten försvinner 70 år efter författarens död. För bibeln borde det vara grönt (den skrevs av människor), men det kan vara värre med koranen eftersom den enligt muslimerna skrevs av gud och han är enligt dem inte död. Hur det funkar för buddisterna och hinduerna som tror på reinkarnation är för krångligt för att försöka tänka på.

Jag vet inte hur det funkar för andra religioner, men du har min personliga tillåtelse som Vedklabbes utsände att fritt använda Vedklabbeismen så mycket du vill.

 

[Genesis]

Filosofi och vetenskap

Jag misstänker att folk drällde mer i antikens Aten än i medeltidens Venedig, men likförbannat kom de gamla grekerna inte längre än till elementen och den geocentriska världsbilden.

Fast nu blandar du ihop filosofi och vetenskap lite grand (visserligen är de redan duktigt ihopblandade redan, men ändå). Inte för att jag har stenkoll på det gamla Venedig, men Grekerna filosoferade ju en herrans massa. Etik och moral, till exempel, finns det ju rätt mycket Greksnack om, och det hamnar ju mer tydligt inom ramarna för filosofi. Grekerna tänkte ihop att världen bestod av de fyra elementen, och att jorden var i centrum. Experiment är ju fusk.
Så jag tror nästan att Grekerna filosoferade mer än Venedigarna, även om de senare kanske vetenskapade mer.

 

[Storuggla]

Re: Upphovsrätt

"Innan du helt kallt rippar en befintlig religion, tänk på att vissa religioner är väldigt kinkiga med sina religiösa skrifter, exempelvis scientologerna."

Storuggla tolkar: Tänk på att vissa sekter är väldigt kinka med sina inkomstkällor, till exempel $cientologerna.


Storuggla, bakar musslor

 

[Rosen]

Re: Upphovsrätt

Hur det funkar för buddisterna och hinduerna som tror på reinkarnation är för krångligt för att försöka tänka på.

I de länder där buddhism och hinduism dominerar brukar upphovsrätt mest betraktas som en kul grej, så det är nog rätt lugnt. (-:

--
Åke, såg en Bollywoodfilm häromdagen där 'Theme from Love Story' förekom i bakgrundsmusiken, öppningslåten var snodd rakt av från 'I Just Called to Say I Love You' och en annan låt bestod till hälften av 'The Final Countdown'.

 

[TomasHVM]

Re: Religion i rollspel

"Rosen" skrev:
En bra religion är en världsbild, tätt sammanknuten med kulturen hos de som utövar den

For å få en fiktiv religion til å fungere i rollespill må man flette den inn i miljøbeskrivelsene. Det må være henvisninger til Gud, til religiøse ritualer, til troens søyler.

Jeg har alltid ment at de klassike pantheonene, de dårlige etterligningene av gresk eller norrøn mytologi i rollespill, er totalt uinterressante. Det er ikke religion, og blir knapt et geistlig hierarki å spille i.

En monoteistisk religion derimot, som er skikkelig innarbeidet i spillet, det ville jeg gjerne se (eller lage selv).

 

[Nightowl]

Som regel räcker det att göra religionen monoteistisk; då kommer alla spelare att anta att den är en sorts kristendom, oavsett hur olik den är i övrigt.

Det räcker att HA en religion, ibland. Sedan vet 75% av alla spelare inget om kristendom egentligen, så det kommer att bli en vrångbild av en religion som egentligen inte har med den påhittade religionen att göra...

Erik

 

[Nightowl]

Gud hade en stor Master Plan i bakhuvudet när han skapade Adam och Eva, medan Ask och Embla var nåt som... bara blev. Det ger en himmelsvid skillnad i uppfattningen om människans plats i världen.

Den monoteistiska världsbilden har en gud som bryr sig på ett annat sätt än de flesta andra gudar; Han förväntas att kunna vara barmhärtig eller vred eller straffande på ett helt annat sätt än de flesta panteon-gudar är. I Bibeln är syndafloden ett resultat av just synd; i den babyloniska mytologin utplånar gudarna mänskligheten (utom deras Noa, Utnapisjtim) eftersom de är högljudda och bråkiga och stör gudarna...

Ytterligare en faktor är ju att typiska panteon-gudomligheter - asar och olympier och så - är något vi vet förhållandesvis lite om. Vad vi vet om dem är mytologi som blivit till litteratur, och det har inte nödvändigtvis så mycket med trosliv och livsåskådning att göra. Om man envisas med att ha en fantasy-religion som liknar de världsliga och inte är monoteistisk, kan det som föreslagits i den här tråden inte skada att rota i sådana icke-monoteistiska religioner som faktiskt existerar idag.

Erik

 

[Krille]

Re: Filosofi och vetenskap

"Fast nu blandar du ihop filosofi och vetenskap lite grand (visserligen är de redan duktigt ihopblandade redan, men ändå)."

Det tog ett ganska bra tag innan vetenskap och filosofi sprang skilda vägar. När Shakespeare låter Hamlet säga "There are more things in heaven and earth, Horatio, Than are dreamt of in your philosophy" så syftar han inte till den etiska/moraliska delen av filosofin, utan till den vetenskapliga världsiakttagande delen. Jag vill minnas att det inte var förrän på 1700- eller 1800-talet som filosofi och vetenskap stack skilda vägar.

Och även grekernas filosofer experimenterade. Erastotenes funderade inte ut Jordens storlek - han stegade upp avståndet mellan Syene och Alexandria och mätte solskuggans vinkel och räknade sedan ut jordens omkrets givet dessa mätvärden. Pytagoras sats har sitt ursprung i geometrin som i sin tur har sitt ursprung i arkitekturen - en i högsta grad påtaglig och experimenterande gren. Och allas vår favvo-grek, Arkimedes, behövde ett fysiskt bad för att upptäcka sin princip.

 

[Nightowl]

Re: Utvecklingsnivå och religion ...

Sånt brukar inte dyka upp i en isolerad religion utan yttre konkurrens; där utgår man bara från att det är som det är.

Det är värt att notera att en av de gudar som allra hårdast höll på att man skulle tro på honom, gamle goe Jahve, var också notoriskt ointresserad av att missionera (innan han fick barn, och det...).

När det förekommer en massa kulturblandning brukar det uppstå synkretism - man väljer så att säga in främmande gudar i sitt panteon. Om man erövrar en stad kan man formellt välja att hylla den stadens skyddsgud som en av sina egna, ungefär som man försöker ta kontroll över stadens egen infrastruktur. Romarna under kejsareran var bra på det här, och grekerna under Alexander också. 'Alltså, Hermes är Merkurisu är Thot är Lugh...' Modern new age tar hinduiska och animistiska idéer och förklara dem i skenet av västerländsk humanistisk pseudovetenskap.

I en fantasyvärld kan detta innebära att gudar faktiskt dyrkas under olika namn på olika platser, och i vissa fall kanske en gud vars folk blivit besegrat ser för gott att gå med i ett annat pantheon istället för att bli utplånad. Förr i tiden tyckte antropologer om att förklara t.ex. alla indoeuropeiska gudar som varianter på samma gudaskara - det är inte en accepterad förklaringsmodell inom modern vetenskap, men det är ganska praktiskt i en fantasyvärld. Barbarerna i norr dyrkar kunskapsguden Bert-Sune under namnet Elvis och gör honom till en mindre beskyddare av barder, medan den mer civiliserade stadsstatkulturen i öster gör honom till gudarnas Över-magistrat.

Erik

 

[Troberg]

Re: Filosofi och vetenskap

Det tog ett ganska bra tag innan vetenskap och filosofi sprang skilda vägar.

Nu måste jag reagera. Som programmerare stör det här mig.

Filosofi ÄR en vetenskap. Det är en massa pseudo-filosofiska new ageare som gjort att folk i allmänhet betraktar den som flum, men filosofi är en vetenskap och kan behandlas med samma vetenskapliga metoder som andra vetenskaper.

Detta märks naturligtvis tydligast i de "hårda" grenarna av filosofin som logik, metafysik och matematik, men det håller för alla seriösa filosofiska inriktningar.

 

[Krille]

Re: Filosofi och vetenskap

"Filosofi ÄR en vetenskap. Det är en massa pseudo-filosofiska new ageare som gjort att folk i allmänhet betraktar den som flum, men filosofi är en vetenskap och kan behandlas med samma vetenskapliga metoder som andra vetenskaper."

Felformulering av mig och helt rätt av dig. Vad jag menade var att en gång i tiden var vetenskap en filosofi, där vetenskapen faktiskt definierades av filosofin. Men någon gång rätt nyligen så vändes förhållandet och filosofi kom att bli en vetenskap.

"Detta märks naturligtvis tydligast i de "hårda" grenarna av filosofin som logik, metafysik och matematik, men det håller för alla seriösa filosofiska inriktningar."

Det är snarare där som skillnaden är absolut tydligast. Betrakta till exempel Andrew Wiles bevis för Fermats stora sats och jämför den med Einsteins allmäna relativitetsteori. Med utgångspunkt från matematiken och dess grundläggande axiom så har Wiles dragit en lång kedja med härledningar till Fermats stora sats som entydigt visar att den stämmer. Det enda sättet att visa att Wiles har fel är att visa att han har räknat fel. Men har han inte räknat fel så gäller Fermats stora sats. Det går inte att ifrågasätta.

Einsteins relativitetsteori är helt annorlunda. Matematiken kan enbart visa att Einstein har räknat rätt, men ingenting annat. Att visa att Einstein har fel kan enbart göras genom att visa att uppmätta mätvärden från verkligheten inte stämmer med vad teorin säger att värdena ska vara. Här finns flera felkällor: mätvärdena kan påverkas av utomstående faktorer (och sådana finns det gott om) eller till och med bero på felaktiga mätmetoder och instrument. Det finns en inbyggd felmarginal i dem beroende på att verkligheten inte låter sig mätas så lätt. Därmed kan man inte bevisa att Einstein har rätt och det enda man kan göra är att visa att förutsägelserna som Einstein gör verkar stämma. Däremot kan man visa att Einstein har fel.

Sedan har jag god lust att stoppa in datavetenskapen under matematiken och logiken. De är liksom logik och matematik konstruktioner som utgår från att vissa axiom gäller, och i och med att de enbart existerar som abstrakta vetenskaper så kan man definiera axiomen; de kan aldrig mätas och visas vara fel. Detta är en rätt stor skillnad gentemot praktiskt taget alla andra vetenskaper.

Och metafysiken är faktiskt ifrågasatt som en "riktig" vetenskap, emedan man per metafysikens definition inte kan veta någonting om den.

 

[Troberg]

Re: Filosofi och vetenskap

Felformulering av mig och helt rätt av dig.

Får jag citera det och använda som signatur?

Och metafysiken är faktiskt ifrågasatt som en "riktig" vetenskap, emedan man per metafysikens definition inte kan veta någonting om den.

Den kan testas på samma grund som exempelvis Einsteins relativitetsteori eller ett program, det vill säg man kan avgöra om den funkar eller inte. Tyvärr är den en av de grenar som flummats bort mest av new age-folket och det har sänkt dess status.

Sedan kan jag som en parentes nämna att jag håller med Pirsig i att det som man idag utbildar i på universiteten är inte filosofi, det är filosofologi. Man lär inte ut om filosofi, man lär ut om filosofer.

 

[Nightowl]

Gud på gott humör (OT)

På tal om den elake Gud i GT och den snälle Gud i NT (vilket inte nödvändigtvis stämmer) hörde jag världens bästa kommentar:

Klart han är på gott humör - det första som händer i Nya Testamentet är att han får ett ligg!

Tack för mig,
Erik

 

[Troberg]

Re: Gud på gott humör (OT)

På tal om den elake Gud i GT och den snälle Gud i NT (vilket inte nödvändigtvis stämmer) hörde jag världens bästa kommentar:

Klart han är på gott humör - det första som händer i Nya Testamentet är att han får ett ligg!

Det förklarar de troendes moraluppfattning. Om de tycker att ett ligg på 6000 år (är det inte så gammal de tror världen är?) är något att bli glad för så förklarar det en hel del...

* Antecknar en anledning till att inte bli religiös (med fotnot "fast sex-sekter är ok.") *

 

[Mekanurg]

Re: Mission i Rom

Det är värt att notera att en av de gudar som allra hårdast höll på att man skulle tro på honom, gamle goe Jahve, var också notoriskt ointresserad av att missionera (innan han fick barn, och det...).

Det försiggick faktiskt en avsevärd judisk missionsverksamhet inom romarriket före kristendomens genombrott. Man räknar med att kanske 10 % av befolkningen var judar och många fler anhängare i större eller mindre grad till den judiska läran under Augustus tid. Det fanns rabbiner som reste runt och propagerade för sin lära. Judendomen var öppen för konversion för de som var villiga att följa dess levnadsregler på allvar.

Judendomen hade en traditionell särställning inom riket och judarna var befriade från vissa religiösa plikter gentemot kejsaren.

Judendomen hamnade dock i blåsväder gentemot de romerska myndigheterna som en följd av upproren år 66 och år 135. Dessa är enligt modern forskning en viktig orsak till splittringen mellan judendom och kristendom vid denna tid. De kristna som inte hade judisk bakgrund ville inte drabbas av kejsarmyndigheternas anti-judiska åtgärder under upproren utan ansträngde sig då extra hårt att profilera sig som något annat än en judisk sekt.

Mycket är inte som klichebilden slår fast