Resa under medeltiden

[Svarte Faraonen]

Jag tror att det var rätt vanligt. Tända falska fyrbåkar och klubba ihjäl alla ombord fartyget som gått på grund är en anrik tradition som praktiserats av fiskare världen runt.

Benämndes bland annat med den charmanta termen "fiska trälax".

 

[lupmet]

Jag tror att det var rätt vanligt. Tända falska fyrbåkar och klubba ihjäl alla ombord fartyget som gått på grund är en anrik tradition som praktiserats av fiskare världen runt.

Men hur vanligt var det? Var det ett par fiskarbyar som låg nära större hamnar som ägnade sig åt det (jag skulle som kapten bli misstänksam om jag såg en fyr på en kuststräcka jag inte väntade mig någon, det betyder att de borde ligga en bit ifrån större hamnar för att inte dra uppmärksamhet till sig men ändå så nära att kaptener och styrmän inte fattade misstankar) eller lös hela kuster upp som en julgran? Knappast det senare...

Sedan får man väl fråga sig hur ofta vandrare hade några värdesaker? Att plundra ett fartyg är ju en sak, men några bönder på väg till den lokala marknaden? Var de ett eftertraktat byte?

Bönder på väg hem ifrån markanden efter att ha sålt oxen var nog rejält intressant byte, dessutom hade han antagligen supit till rejält för besegla affären (med köparen) eller med några nyfunna vänner som gärna vill bli bjudna på några glas för att fira den goda affären. Har sett lösrykta historier om att det var ett vanligt scenario till gräl när han kom hem – frun var inte så glad i att maken söp upp det mesta av betalningen.

Jag har känslan att de flesta mord snarare berodde på att grannen snodde din åkerplätt/dotter/oxe/etc och att det inte fanns någon instans att överklaga till. Det var enklare att hämta yxan. Men jag vet inte.

När det inte finns någon som kan medla i konflikter så blir det lätt att de eskalerar till att de enklast löses med yxa. Dessutom fungerade (väl?) den lokale länsherren eller motsvarande hövding som konfliktmedlare. Vi ringer polisen när grannen spelar musik för högt, finns det ingen polis får en samla sönerna och stora yxan och reda ut begreppen, stärkta av en sup för kylans skull.

 

[Leon]

Men hur vanligt var det? Var det ett par fiskarbyar som låg nära större hamnar som ägnade sig åt det (jag skulle som kapten bli misstänksam om jag såg en fyr på en kuststräcka jag inte väntade mig någon, det betyder att de borde ligga en bit ifrån större hamnar för att inte dra uppmärksamhet till sig men ändå så nära att kaptener och styrmän inte fattade misstankar) eller lös hela kuster upp som en julgran? Knappast det senare...

Wreckers

Det kunde nog också vara ganska banalt och opportunistiskt. Om ett fartyg råkar gå på grund vid ditt fiskeläge kanske du går ned med ett par polare med klubbor och ser till att lasten tillfaller er...

 

[Badmojo]

Underhållande och allmänbildande tvärvetenskaplig tråd!

 

[Bengtsson]

Bönder på väg hem ifrån markanden efter att ha sålt oxen var nog rejält intressant byte, dessutom hade han antagligen supit till rejält för besegla affären (med köparen) eller med några nyfunna vänner som gärna vill bli bjudna på några glas för att fira den goda affären. Har sett lösrykta historier om att det var ett vanligt scenario till gräl när han kom hem – frun var inte så glad i att maken söp upp det mesta av betalningen.

En av mina förfäder dömdes vid tinget 1894 för att, tillsammans med två yngre grannar, ha överfallit och misshandlat en fjärde bonde på hemvägen från majdagsmarknaden i den närliggande staden. Det tycks inte ha funnits något rånmotiv dock, snarare en personkonflikt. Offret fick uppsöka sjukhus pga starkt blödande sår, framförallt i huvudet. Just min förfader anföll med en "literbutelj", de andra två använde nävarna respektive en hästpiska.

 

[Skarpskytten]

Av en ren tillfällighet har jag snubblat över en bok med statistik från 1800-talets krig utgiven 1897. Den ser vederhäftig ut.

Den innehåller genomsnittliga marschhastigheter för nästan alla större europeiska fälttåg från år 1800. Nästan alla längre marscher låg i spannet 15 till 25 km per dag, med outliers på ned till en 5-6 km per dag och upp till runt 35. Detta handlar alltså om större häravdelningar, som pga av behov av spaning, ordergivning, lägerslagning, furagering, proviantering, och tung tross rör sig långsammare än äventyrare. Fälttågen utspelade sig nästan uteslutande i områden med goda vägar.

Detta understryker än en gång att fantasiäventyrare utan problem lär kunna gå en tre fyra mil om dagen givet okej vägar och normal packning.

 

[Dilandau]

SvD fortsätter leverera på temat ”resor förr i tiden”.

I dag kan man läsa om Mehmed Said Effendi, sändebud från sultanen i Osmanska riket, som 1732 reste till Sverige.

Den 44 personer stora delegationen bestod, förutom Mehmed, av en kock, en tolk och en vaktstyrka.

Resan Istanbul-Stockholm tog 159 dagar. Huvudsakligen med fartyg och till häst som jag fattar det. Det var riktigt pissigt väder, kanske för att de reste januari-maj eller däromkring. En person förfrös fötterna och ”för att värma dem skar han upp buken på sin häst för få lite värme”. Det funkade inte.

Hemresan, som påbörjades i slutet av juli, gick snabbare.

Tur och retur, inklusive tre månader och tio dagar i Stockholm: 329 dagar.

 

[Svarte Faraonen]

SvD fortsätter leverera på temat ”resor förr i tiden”.

I dag kan man läsa om Mehmed Said Effendi, sändebud från sultanen i Osmanska riket, som 1732 reste till Sverige.

Den 44 personer stora delegationen bestod, förutom Mehmed, av en kock, en tolk och en vaktstyrka.

Resan Istanbul-Stockholm tog 159 dagar. Huvudsakligen med fartyg och till häst som jag fattar det. Det var riktigt pissigt väder, kanske för att de reste januari-maj eller däromkring. En person förfrös fötterna och ”för att värma dem skar han upp buken på sin häst för få lite värme”. Det funkade inte.

Hemresan, som påbörjades i slutet av juli, gick snabbare.

Tur och retur, inklusive tre månader och tio dagar i Stockholm: 329 dagar.

Enligt vad jag hittar är avståndet mellan Istanbul och Stockholm 2171 km fågelvägen, eller 3399 km till lands. Exakt hur deras rutt såg ut är ju så klart svårt att veta här, men det skulle alltså innebära att 13,6 km av fågelvägsavståndet eller 21,4 km av landsavståndet tillryggalades per dygn. Man kan väl tänka sig att en större delegation, som säkerligen också vill hålla en viss standard, rör sig avsevärt långsammare än en mindre grupp fotvandrare.

 

[Rymdhamster]

Jag gissar på en del uppehåll längst vägen också. Hälsa på lite viktiga/bekanta personer, lite sightseeing, säkert ett par dagar när vädret helt enkelt var för dåligt för att resa vidare.

 

[anth]

SvD fortsätter leverera på temat ”resor förr i tiden”.

I dag kan man läsa om Mehmed Said Effendi, sändebud från sultanen i Osmanska riket, som 1732 reste till Sverige.

Den 44 personer stora delegationen bestod, förutom Mehmed, av en kock, en tolk och en vaktstyrka.

Resan Istanbul-Stockholm tog 159 dagar. Huvudsakligen med fartyg och till häst som jag fattar det. Det var riktigt pissigt väder, kanske för att de reste januari-maj eller däromkring. En person förfrös fötterna och ”för att värma dem skar han upp buken på sin häst för få lite värme”. Det funkade inte.

Hemresan, som påbörjades i slutet av juli, gick snabbare.

Tur och retur, inklusive tre månader och tio dagar i Stockholm: 329 dagar.

Fick mig att tänka på vikingarna (som bl.a. tog sig till Kiev, Istanbul, Nordafrika).
En "säsong" för dem var drygt ett halvår: ut april/maj, hem oktober/november.
Hur långt kunde de färdas under en säsong och när var de tvungna att "övervintra" nere på kontinenten?
Någon som vet?