Rising
Vila i frid
Na na na na na na na na Scatman!
"Personligen bryr jag mig inte. Så länge jag har kul och jag kan få ett par timmar ledigt från Skövde så är jag nöjd, vare sig den virtuella semestern är originell eller plagierad."
Joo, det är ju så film- och musikbolag vill att vi konsumenter skall vara här i konsumtionssamhället, men jag ser mig faktiskt inte som konsument när jag lirar rollspel. Även när jag bara är en spelare, så tycker jag att jag skapar en berättelse och är en kreatör.
Rollspel är som kylskåpspoesi. Du får några färdiga ord att leka med, men det är upp till dig att skapa själva dikten. Det intressanta sker när man får nya, inspirerande ord att bygga med och man kan skapa något alldeles personligt och nydanande. Hellre det än att välja ord som "du", "har", "tappat", "ditt", "ord", "och", "din", "papperslapp"... och bygga samma dikt som Ferlin redan skrivit.
I rollen som konsument kräver jag inte alltid originalitet, men som kreatör är allt annat otänkbart.
"Skulle Dark Knight Returns därmed bli ointressant om jag hävdar att den är rätt lik den otöntiga förlagan till den töntiga förlagan, den där som Bob Kane skapade för hur länge sedan som helst, innan Adam West och Dick Small förtöntigade den?"
Erm, var det så? Jag har för mig att Finger och Kane's Batman var en utpräglad deckarsnubbe redan från början, såsom här:
Och jag har bestämt för mig att Kane var en av de ansvariga bakom den kultiga teve-serien från sextiotalet.
Någon Miller-satir och cynisk svartsynthet ser man ju inte till.
"Återigen, rollspel är en reaktiv hobby, inte en inventiv hobby. En stor del av oss spelar fantasy för att uppleva alver, dvärgar och trollkarlar, inte för att uppleva filleviner, zurgaphrauser och shia-minui. Det är inte det nya som lockar, utan det för spelaren onormala."
Fast det gör ju rollspelshobbyn till ett... ett... ett kulturellt digestivekex!!!
Lixom, "när du har sett Star Wars och smälter intrycken från filmen, ta och spela rollspelet så sätter sig intrycken skööönt i magen!" Är det allt? Det är ju så oerhört fattigt.
Nej, jag vägrar. Kultur är viktigt och rollspel kan vara viktigt också. I filmens begynnelse så var det bara vanlig teater med en kamera där publiken brukade sitta, men sedan började man förstå att filmen hade sitt eget språk och skulle skaffa sig sina egna kulturella stilgrepp och ikoner. Rollspelen har länge sniffat på dessa nya inriktningar (främst konstlajvare och friformare på sina ytterkanter), men jag väntar fortfarande på att bulldozrarna skall komma och rasera alla gamla invanda konventioner. Jag kommer dansa gladast bland ruinerna, var så säkra!
Varför skall rollspel vara ett digestivekex när det kan vara huvudrätten?
/Rising
"Personligen bryr jag mig inte. Så länge jag har kul och jag kan få ett par timmar ledigt från Skövde så är jag nöjd, vare sig den virtuella semestern är originell eller plagierad."
Joo, det är ju så film- och musikbolag vill att vi konsumenter skall vara här i konsumtionssamhället, men jag ser mig faktiskt inte som konsument när jag lirar rollspel. Även när jag bara är en spelare, så tycker jag att jag skapar en berättelse och är en kreatör.
Rollspel är som kylskåpspoesi. Du får några färdiga ord att leka med, men det är upp till dig att skapa själva dikten. Det intressanta sker när man får nya, inspirerande ord att bygga med och man kan skapa något alldeles personligt och nydanande. Hellre det än att välja ord som "du", "har", "tappat", "ditt", "ord", "och", "din", "papperslapp"... och bygga samma dikt som Ferlin redan skrivit.
I rollen som konsument kräver jag inte alltid originalitet, men som kreatör är allt annat otänkbart.
"Skulle Dark Knight Returns därmed bli ointressant om jag hävdar att den är rätt lik den otöntiga förlagan till den töntiga förlagan, den där som Bob Kane skapade för hur länge sedan som helst, innan Adam West och Dick Small förtöntigade den?"
Erm, var det så? Jag har för mig att Finger och Kane's Batman var en utpräglad deckarsnubbe redan från början, såsom här:
Och jag har bestämt för mig att Kane var en av de ansvariga bakom den kultiga teve-serien från sextiotalet.
Någon Miller-satir och cynisk svartsynthet ser man ju inte till.
"Återigen, rollspel är en reaktiv hobby, inte en inventiv hobby. En stor del av oss spelar fantasy för att uppleva alver, dvärgar och trollkarlar, inte för att uppleva filleviner, zurgaphrauser och shia-minui. Det är inte det nya som lockar, utan det för spelaren onormala."
Fast det gör ju rollspelshobbyn till ett... ett... ett kulturellt digestivekex!!!
Lixom, "när du har sett Star Wars och smälter intrycken från filmen, ta och spela rollspelet så sätter sig intrycken skööönt i magen!" Är det allt? Det är ju så oerhört fattigt.
Nej, jag vägrar. Kultur är viktigt och rollspel kan vara viktigt också. I filmens begynnelse så var det bara vanlig teater med en kamera där publiken brukade sitta, men sedan började man förstå att filmen hade sitt eget språk och skulle skaffa sig sina egna kulturella stilgrepp och ikoner. Rollspelen har länge sniffat på dessa nya inriktningar (främst konstlajvare och friformare på sina ytterkanter), men jag väntar fortfarande på att bulldozrarna skall komma och rasera alla gamla invanda konventioner. Jag kommer dansa gladast bland ruinerna, var så säkra!
Varför skall rollspel vara ett digestivekex när det kan vara huvudrätten?
/Rising
.....