Nekromanti Research kontra fantasi

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Na na na na na na na na Scatman!

"Personligen bryr jag mig inte. Så länge jag har kul och jag kan få ett par timmar ledigt från Skövde så är jag nöjd, vare sig den virtuella semestern är originell eller plagierad."

Joo, det är ju så film- och musikbolag vill att vi konsumenter skall vara här i konsumtionssamhället, men jag ser mig faktiskt inte som konsument när jag lirar rollspel. Även när jag bara är en spelare, så tycker jag att jag skapar en berättelse och är en kreatör.

Rollspel är som kylskåpspoesi. Du får några färdiga ord att leka med, men det är upp till dig att skapa själva dikten. Det intressanta sker när man får nya, inspirerande ord att bygga med och man kan skapa något alldeles personligt och nydanande. Hellre det än att välja ord som "du", "har", "tappat", "ditt", "ord", "och", "din", "papperslapp"... och bygga samma dikt som Ferlin redan skrivit.

I rollen som konsument kräver jag inte alltid originalitet, men som kreatör är allt annat otänkbart.

"Skulle Dark Knight Returns därmed bli ointressant om jag hävdar att den är rätt lik den otöntiga förlagan till den töntiga förlagan, den där som Bob Kane skapade för hur länge sedan som helst, innan Adam West och Dick Small förtöntigade den?"

Erm, var det så? Jag har för mig att Finger och Kane's Batman var en utpräglad deckarsnubbe redan från början, såsom här:

Och jag har bestämt för mig att Kane var en av de ansvariga bakom den kultiga teve-serien från sextiotalet.

Någon Miller-satir och cynisk svartsynthet ser man ju inte till.

"Återigen, rollspel är en reaktiv hobby, inte en inventiv hobby. En stor del av oss spelar fantasy för att uppleva alver, dvärgar och trollkarlar, inte för att uppleva filleviner, zurgaphrauser och shia-minui. Det är inte det nya som lockar, utan det för spelaren onormala."

Fast det gör ju rollspelshobbyn till ett... ett... ett kulturellt digestivekex!!!

Lixom, "när du har sett Star Wars och smälter intrycken från filmen, ta och spela rollspelet så sätter sig intrycken skööönt i magen!" Är det allt? Det är ju så oerhört fattigt.

Nej, jag vägrar. Kultur är viktigt och rollspel kan vara viktigt också. I filmens begynnelse så var det bara vanlig teater med en kamera där publiken brukade sitta, men sedan började man förstå att filmen hade sitt eget språk och skulle skaffa sig sina egna kulturella stilgrepp och ikoner. Rollspelen har länge sniffat på dessa nya inriktningar (främst konstlajvare och friformare på sina ytterkanter), men jag väntar fortfarande på att bulldozrarna skall komma och rasera alla gamla invanda konventioner. Jag kommer dansa gladast bland ruinerna, var så säkra!

Varför skall rollspel vara ett digestivekex när det kan vara huvudrätten?

/Rising
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
I vanlig ordning

I vanlig ordning så är det en salig blandning som blir mest attraktiv.

Även fast riktiga historiska rollspel kan vara underhållande så blir det oftast roligare ifall man blandar in element av mystik och "nya-saker-som-spelarna-inte-vet-vad-det-är".

Å andra sidan, om allting bara är fullständigt påhittat och fantasi, så kan inte spelarna relatera till världen på ett effektivt sätt.
T.ex. så vet dom flesta ungefär hur ett medeltida samhälle är strukturerat, så då kan man utan att sätta sig och läsa femtielva moduler veta enkla saker om samhällsstrukturen vilket jag tycker är rollspelsfrämjande.

Så, både och.

/Naug
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Ninaninaninina...

"Joo, det är ju så film- och musikbolag vill att vi konsumenter skall vara här i konsumtionssamhället"

Nepp. Film- och musikbolag vill att jag ska betala dem för deras virtuella charterresor. Huruvida vi trivs eller inte, eller får en unik resa, eller ens dyker upp på planet, är för dem bara kundvård. På sin höjd.

"Jag har för mig att Finger och Kane's Batman var en utpräglad deckarsnubbe redan från början, såsom här:"

Nu har ju jag inte ett utpräglat online-bibliotek med obskyra serier och storyboards, så jag har lite svårt att kontra den, men det är definitivt inte den bild som jag har. Hur som helst, tack för att du bevisade att tönten West inte har varit allenarådande i Bats historia.

"Nej, jag vägrar."

Vägra på du. Jag tänker inte hindra dig, så länge som du inte försöker tvinga på mig ett högre konstnärligt värde till rollspel.

Vad jag vill säga är "upp till bevis". Du pekar på filmens roll som ny konstform och hävdar att rollspel "ska" ta samma väg. Måste jag påminna dig om att det tog ett halvsekel innan det hann lämna teatern bakom sig, och inte ens har släppt greppet helt än? Behöver jag påminna dig om alla pinsamma experiment, till exempel med 3D-glasögon i färgfilmens barndom, eller scratch-korten med lukt?

Att utveckla ett nytt medium till en ny konstform är en process som tar tid. Det går inte att kräva att det ska PANG! förvandlas till en ny och högt aktad konstform.

"Varför skall rollspel vara ett digestivekex när det kan vara huvudrätten?"

Varför måste det vara huvudrätten? Allt som behövs är lite ost, vin, en mysig brasa och en söt flicka?
 

Tyr

Hero
Joined
14 Oct 2000
Messages
1,647
Location
Karlskrona
Re: Å så släpper vi lös stridshunden!

En fråga: Själv tycker jag att spelledare brukar ha mycket enklare för att acceptera nytänkande än vad spelarna gör, nästan alla jag känner som gillar Chronopia (utom dem i min egen spelgrupp) är spelledare.
I fallet med Chronopia så tror jag snarare att det har med kopplingen till Drakar och Demoner att göra. Folk som jag känner som ser på Chronopia som en egen spelvärld, utan koppling till gamla upplagor, tenderar att tycka om, eller iaf acceptera, spelvärlden. Personer som envist ser på Chronopia som en ny upplaga av Drakar och Demoner (vilket iof stämmer) och som vägrar att klippa banden till övriga upplagorna (Chronopia ligger ju i samma värld) tenderar att tycka illa om spelvärlden.

Någon som känner likadant?
När min spelgrupp blir tveksamma till något koncept så brukar det bero på att de inte har fått hela bilden klar för sig, även efter jag förklarat i stora drag vad saken handlar om. Om vi tar exemplet Pookafiktum så var mina spelare mycket tveksamma till om spelet skulle kunna vara kul, även efter jag dragit igenom reglerna för dom. Men efter vi kört en omgång så tillhörde spelet helt plötsligt bland de roligaste de spelat. Eftersom jag hade läst igenom reglerna grundligt på förhand så visste jag redan att det skulle bli kul att spela. Men det är möjligt att min erfarenhet som spelledare hjälpte mig visualisera hur en spelomgång skulle kunna bli, och därmed så kunde jag acceptera konceptet redan innan jag provspelat spelet. Så det ligger nog något i det du säger.
 

darker

Veteran
Joined
24 May 2000
Messages
119
Location
Uddevalla
Re: Research kontra fantasi(upprepning ;-)

Kan inte göra annat än att hålla med.

Jag vill bara lägga in en brasklapp att man måste definera vad som är fantasy (OM man nu gör ett sådant spel). Alltså vissa fysiska lagar är de samma som vi är vana vid, medan miljöer och varelser är olika ifrån vår egen värld.

I mitt spel vågar jag påstå att det genomgått mycket research både om medeltid och den historiska biten och den mytologiska och ockulta biten. Men inte för att det behövdes, utan för att det var kul. Det är min egen värld och om jag säger att det var en magisk kofta skapade världen, så är det det. (nu är så inte fallet) /images/icons/wink.gif

Hur mycket research som skall göras beror HELT på vilken värld spelet man gör utspelar sig i. Bara förklaringarna på ev. frågor som finns är trovärdiga och genomtänkta, så spelar det ingen roll vad förklarlingen är, enligt mitt tycke.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Dagens toktips: ÄT en bok! Nyaha höä ha!

"Film- och musikbolag vill att jag ska betala dem för deras virtuella charterresor. Huruvida vi trivs eller inte, eller får en unik resa, eller ens dyker upp på planet, är för dem bara kundvård. På sin höjd."

Visst, men samtidigt vill de hålla sina kostnader nere. Därför är det enklare för dem att sälja virtuella charterresor till ställen dit de arrangerat resor hundra gånger förut, än att börja med en massa riskfyllda investeringar för att kunna erbjuda resor till resmål dit "no man has gone before". Så om publiken är nöjd med standardresor till fjantasyöarna varje semester så är lyckan gjord. Blir publiken kräsen och kräver nytänkande så stiger kostnaderna omedelbart.

"Vägra på du. Jag tänker inte hindra dig, så länge som du inte försöker tvinga på mig ett högre konstnärligt värde till rollspel."

Det har du rätt i. Fast vi pratar väl egentligen inte om konst här, utan om toleransen mot nytänkande? Jag lovar att inte klanka ner på folkloriskt korrekta vättar och troll om jag får göra mina pookor till pratande katter, hattmakare och påskharar som i Pookafiktum. (även om "knytt" oxå är ett bra namn på dem, jag klurar fortfarande)

"Behöver jag påminna dig om alla pinsamma experiment, till exempel med 3D-glasögon i färgfilmens barndom, eller scratch-korten med lukt?"
Hey! 3D-briller regerade ju!


"Varför måste det vara huvudrätten? Allt som behövs är lite ost, vin, en mysig brasa och en söt flicka?"

Om huvudrätten nu är Star Wars-filmerna eller nordisk folklore så tycker jag det låter trovärdigare med marmelad på kexen, joltcola i glasen, C64-musik i högtalarna och ens gamla vanliga fula kompisar runt vardagsbordet...

/Rising
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Gläfs gläfs!

"Om vi tar exemplet Pookafiktum så var mina spelare mycket tveksamma till om spelet skulle kunna vara kul, även efter jag dragit igenom reglerna för dom. Men efter vi kört en omgång så tillhörde spelet helt plötsligt bland de roligaste de spelat."

Åh, nu bara måste jag renskriva de där reglerna!

"Eftersom jag hade läst igenom reglerna grundligt på förhand så visste jag redan att det skulle bli kul att spela"
Psst! Ja, det där var bra. Mycket inlevelsefullt. Pengarna kommer på posten nästa vecka!


"Men det är möjligt att min erfarenhet som spelledare hjälpte mig visualisera hur en spelomgång skulle kunna bli, och därmed så kunde jag acceptera konceptet redan innan jag provspelat spelet. Så det ligger nog något i det du säger."

När det gäller vanliga rollspel tror jag också att spelledare inte stör sig så mycket på delar som de inte gillar. De är ju vana vid att kunna ändra på allt som de inte tycker är passande, medan spelarna vackert får acceptera allt som spelledaren tar med i sina äventyr. Men det du säger hade jag inte tänkt på, och det låter också förnuftigt.

/Rising
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Sällskapsresan

"Därför är det enklare för dem att sälja virtuella charterresor till ställen dit de arrangerat resor hundra gånger förut, än att börja med en massa riskfyllda investeringar för att kunna erbjuda resor till resmål dit "no man has gone before". Så om publiken är nöjd med standardresor till fjantasyöarna varje semester så är lyckan gjord. Blir publiken kräsen och kräver nytänkande så stiger kostnaderna omedelbart."

Äh! För ynkans tvåhundra mille så kan du få en vecka på IIS. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Men liksom, rollspel är som turism. De flesta nöjer sig med charterpaket - det ger nödvändig eskapism för lagom mängd pengar. De verkligt unika sakerna, som strapatsresor tvärs över Antarktis eller trippar till Everest, får man planera och bekosta själv, men då får man slita för det också. Och faen vet om det är värt det. I många fall undrar man om inte de flesta gör det för att ha gjort det.

Om nyskapandet är enda skälet till att vara nyskapande så kan det fanimej vara. Nyskapandet ska ge något annat än nyskapande, annars har man liksom tappat hela grejen med rollspel.

Då är jag hellre konventionell charterturist.
 

Tyr

Hero
Joined
14 Oct 2000
Messages
1,647
Location
Karlskrona
Re: Gläfs gläfs!

Åh, nu bara måste jag renskriva de där reglerna!
Jobba på bara! Jag ser fram emot resultatet.

Psst! Ja, det där var bra. Mycket inlevelsefullt. Pengarna kommer på posten nästa vecka!
Schysst! /images/icons/wink.gif
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Djävla liftwaffe!

"rollspel är som turism. De flesta nöjer sig med charterpaket - det ger nödvändig eskapism för lagom mängd pengar"

Joo, jag håller med om att rollspel nästan är som bäst när det "bara" är en sorts trygg, konventionell turism. Problemet som jag ser det är snarare när en massa människor bygger rollspel i varsin ände och alla strävar efter att bli historiskt korrekta och med "riktiga" sagoväsen. Då ser det plötsligt exakt likadant ut oavsett vart jag åker på chartersemester.

När jag åker på sagosemester vill jag däremot känna mig som en riktig främling. Jag vill inte äta köttbullar och macaroner, jag vill inte att hovmästaren på restaurangen skall prata svenska och så vidare. "Verkliga" alver? Nej tack.

Jag säger som Vic Vega i Pulp Fiction: "Jag gillar att resa i europa. De har samma skit som vi, men det finns de här små sakerna som är annorlunda..." I italien har man typ samma espresso som vi har i sverige, men kaffekulturen är väldigt annorlunda där. I england har man samma råvaror som vi, men ingen kan laga mat ordentligt. På samma sätt gillar jag när man får åka till Chronopia och se att de har samma troll som på Ereb, men mycket snällare och socialt anpassade. Eller att trollen på Changeling är blåa, hedersamma och principfasta. Den sortens turism tycker jag är skitkul.

Det är turistfällorna och köttbullsätandet på canarieöarna jag opponerar mig emot. Inte att folk åker dit och har kul, utan för att det arrangeras för mycket resor dit jämfört med alternativen.

/Rising
som försööökte hålla sig undan liknelser i det här inlägget
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Utan att ha läst alla inlägg så anser jag att reserach nästan alltid är bra.

Research ger en faktagrund som är bra att ha när man gör äventyr, kampanjer och världar. En del reserach är ju för stämningen, som när man lusläser en världsbok eller regionsmodul till ett spel, en del reserach är för realismens skull om man exempelvis behöver få reda på hygienen egentligen var på medeltiden, och en del allmän inspiration som när man läser en dagbok från någon som vandrat genom en djungel.

Ju mer reserach man gör desto lättare brukar det vara för en frigöra sin fantasi, för man har mer material och kunnande i sig, och jag tror att det i mångt och mycket är bränslet för ens fantasi.

Nu vet jag att det finns en typ av människor som inte vill ändra något i en spelvärld för att då blir det inte rätt, och jag misstänker att de också kan bli blockerade av research och deras världar måste fungera som våran.

Sen undrar jag om det är din bakgrund som programmerare och naturare som är grunden till din inställning då jag delar den och är humanist och har glömt all programmering jag nånsin försökt lära mig.

Just nu skriver jag på en stor artikel om att skapa kampanjmiljöer (hjälpt av många goda människor som Kornella och Faehrengaust) och där har jag gjort vad jag tror är mitt bästa att ta upp fakta så man har en vetenskaplig grund, men också alternativ till detta så att vetenskap, realism och vår världs utveckling inte ska låsa en i skapandet.

Torrt och trist ligger snarare i beskrivningen än i om något är researchat eller inte, som skillnaden i att läsa en doktorsavhandling och en populärvetenskaplig text på samma ämne där saker förklaras så en lekman förstår och ett mer pedagogiskt språk används.

När det gäller hur mycket som ska vara reserach och hur mycket som ska vara fantasi så går jag bet. Ett historiskt rollspel, anser jag ska vara så mycket research som möjligt i bakgrunden. Fantasin kan sedan mestadels komma i äventyren. I övriga typer av rollspel är det fritt fram, men om världen är mycket underlig vill jag som spelledare ha förklaringar till märkligheterna så jag vet hur de fungerar och vad tanken bakom dem är.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Bob Kane's The Bat-Man

Någon Miller-satir och cynisk svartsynthet ser man ju inte till.

Den allra första serien från '39 slutar med att The Bat-Man klipper till skurken så att han faller ner i ett kar med syra, och kommenterar "A fitting ending for his kind".
I en annan tidig serie slår han ner några skurkar, tar den enes pistol och kräver att få veta var deras boss håller till. Den ene säger "If we tell you, he will kill us!" och han svarar "Your choice - if you don't tell me, I will kill you."
Och så ska man ju inte glömma seriens ursprungsidé - "Criminals are a superstitious lot. I must become a figure to strike terror into their hearts."

Den tidiga serien var våldsam och mörk och cynisk så det förslog, men den hade inte varit igång mer än ett par år när the Comics Code Authority lade ett svart censurmoln över den amerikanska seriemarknaden. Då gjorde Kane om stilen i den. Så ja, han gjorde både den svartsinta ursprungsserien och töntserien som den blev senare. Däremot var han inte med när Denny O'Neill och Neal Adams började återfinna dess mörka rötter i början av 70-talet.

Den ursprunglige Fladderlappen rör sig fö precis som han gör i Tim Burtons filmer. Jag minns folk som kritiserade den första filmen när den kom för att det inte var "min barndoms akrobatiske Läderlappen", själv tyckte jag de hade fångat originalet helt ypperligt.
Och han ändrade aldrig ansiktsuttryck. De kallar ju Judge Dredd 'old stoney-face' men han har en hel del att lära av den tidige Bruce Wayne.

--
Åke
 

Silke

Warrior
Joined
23 Jan 2001
Messages
248
Location
Vällingby, Stockholm alltså...
Hum-tidum-tum

En väl genomförd research är nödvändig men det beror också på ens egen spelstil och hur djupt man gräver i den värld som man spelar i.
Om vi tar Eons härliga löner och prislistor som exempel. Dessa får mig att häpna över hur fel det kan bli.
I detta fall känner jag mig nästan lurad av allt ologiskt och konstigt. Det krävs en del research/kunskap för att det skall bli rätt (vore bra om Neogames rättade till detta någon gång för övrigt...)
Om jag nu hade varit 10 år igen så hade detta inte spelat så stor roll, för det var inget man tänkte på då eller brydde sig om, medans det nu är viktigare att det verkar logiskt och genomtänkt.
Detsamma gäller oavsett om man skriver om världen, teknologin, magin o.s.v.

För min del vill jag att de som skall släppa/konstruera ett spel lägger ner tid på research för att det är vad som krävs för att jag skall trivas i sitsen som SL eller spelare.

Mina procent röster faller som följer:
50-75 % research mot
25-50 % påhitt.
Allt beroende på typ av spel (kan vara svårt att uppnå 75% research på ett SF-spel till exempel).
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Så, vad är er inställning? Hur stor andel av ens rollspel ska vara frukten av research, och hur mycket ska vara egna påhitt? Och framförallt, vilka argument finns för åsikterna?,

Det beror pa situationen och emnet ifraga. Fantasi kan bygga en velfungerande och strukturerad spelverld, men vissa saker er endo upp till viss research. Om du exempelvis har menniskor med i din spelverld kommer du automatiskt anvenda dig av viss research genom att associera till folks redan existerande kunskaper.

Inom andra omroden er det mycket viktigt att veta vad du egentligen skriver om. Om du tar med referenser till det medeltida Europa eller skottskadeeffekter pa en mensklig kropp sa moste dessa referenser stemma overens med verkligheten - du kan inte bara haspla ur dig fantasiinformation.

Detta beror pa flera saker: for det forsta er fakta helig enligt alla skrivkonstens regler och om du pastar att nagot er pa ett visst sett sa maste det ocksa vara det. Forutsatt att du inte bestemt hevdar att ngt er sa just i din spelverld - for da hamnar det under upphovsrettslagen istellet...

Kort och gott finns det ingen procentsats som faststeller hur mycket som ska vara research och hur mycket som ska fara fantasi - det handlar om det specifika projektets preferensramar.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,980
Location
Barcelona
Re: Djävla liftwaffe!

som försööökte hålla sig undan liknelser i det här inlägget

Vaddådå? Jag tycker att en av de skönaste grejerna med att läsa debatter mellan dig och Krille är när ni kommer loss i en argumentation som helt och hållet använder sig av metaforer. Krille hittar på någon allegori, och så använder du samma allegori i ditt argument, och så fortsätter det sådär. Det är helskoj ju.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,867
Location
Värnhem, Malmö
Re: Å så släpper vi lös stridshunden!

"En fråga: Själv tycker jag att spelledare brukar ha mycket enklare för att acceptera nytänkande än vad spelarna gör, nästan alla jag känner som gillar Chronopia (utom dem i min egen spelgrupp) är spelledare. Någon som känner likadant?"

O ja! Det vore i stort sett dödfött för mig att hitta några i min spelgrupp som skulle känna för något de minsta avantgardistiskt i rollspelsväg, medan jag däremot verkligen skulle gilla lite nytänkande för en gångs skull...
 

Kornella

Warrior
Joined
9 Feb 2000
Messages
271
Location
(Sverige)
Jag håller med, research är bra och nödvändig för att få någon bas att stå på, att man sedan kanske avfärdar det mesta gör inget, grunden är solid då.

Faktum är att den troligen mest absurda händelse/personlighet som någonsin existerat lever än idag och blev känd under inbördeskriget i Liberia, skulle något liknande förekomma så skulle man avfärda det som synnerligen omogen världskapare eller rent av en med dålig fantasi;).....

Texten nedan är på Engelska och är skriven av mig, egentligen är det från ett mail (så har överseende med den dåliga engelskan;) och ja jag försökte göra mig lustig över personligheterna jag skrev om, men allt är sant vad jag vet och är relativt noga faktagranskat. Säg mig den rollspelsvärld som når denna låga nivå:). Ha överseende med vissa fula ord, dom är trots allt verkliga.

--------------------------------------------------------------
The Amazing and unbelivable tale of Joshua Milton Blahyi aka General Butt naked, a story of macabre horror that would make even the worst feel sick, or maybe laugh..

The real name of this absurd character is Joshua Milton Blahyi known during the vicius civil war in Liberia as General Butt naked, altough his name wasn't so strange compared to other so called generals like General Murder, Rambo, Terminator, Jungle Killer, General War Boss III, General Housebreaker, No-mother-no-father, General Fuck-me-quick, Babykiller and so on. General Butt naked himself says (note: I guess he is mentaly ill and therefore some caution is recomended) he began his evil ways when he was just 11 years old when he performed a satanic ritual that demanded that he had to perform human sacrifices. This was the begining of a macabre episode in the brutal Liberian civil war. He has admitted to killing several children just for the fun of it. His rise to fame came when he as a warlord commanded an brigade that called itself the Buttnaked brigade/battalion (it differs somewhat depending on the source), a group of ragtag drugged and drunken teenage soldiers. They did all dress upp in the most absurd style they could find, some had wedding gowns, dresses, purses and wigs, others where completely naked. General Butt naked himself drove a motorcycle completly naked, except for his sneakers and a blasting rifle. The nudity that became his trademark was said to protect him from bullets and therefore he and the Butt naked brigade was completly fearless, he says it was given to him by Satan. As an independent warlord he and his buttnaked brigade fought for the highest bidder. In the last years of the civil war it was Roosevelt Johnson that was his funder. In this war of brutality that shocked Liberia the Butt naked-brigade where the most gruesome, famous for using decapitated heads as soccerballs and sacrificed children before every battle for recieving their magical protection.

General Butt naked himself meet his fate one day, dressed in full "battle dress", when he claims he saw God that told him that he was a slave to Satan, not the hero he considered himself to be. God commanded him to spread the word of the gospel so he started preaching. To put on some clothes was his own idea. Later on when he was questioned on why he fought for money by an journalist he said: "I agreed, because at that time they offered me a lot of money. Everything I did, I did on a commercial basis." He also admitted that it took some while for him to accept his new calling. He went some year after his calling to Nigeria and studied at a theology school. Now he is an fullblown preacher, preaching the gospel in the Victory Christian church of Monrovia. He seams to repent now and say that he can't be accused of what he was doing during the civil war, he says it was Satan that possessed him. Nowadays he sells recordings of his sermons for $20 a piece that he claims will go to build schools for young ex-fighters like him. He claims: "Even now I'm fighting. I'm fighting a spiritual war."

-------------------------------------------------

Kornella
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
he.. he..

"Idag ska vi spela ett VERKLIGHETSBASERAT äventyr, pojkar!"
"Nääääh, fan va tråkigt.."
"Värsta fantasilösa jööeh.."
"Hehe.. Ni har ingen aning.."
 
Top