Nekromanti Respekt vid rollspelande

[krank]

Jag skulle vilja säga att riktiga vänner tål en åthutning, en tillsägelse eller dylikt utan att bryta ihop. Man måste kunna skilja på sak och person. Ett "du är usel på att passa tider och det är taskigt mot oss andra i gruppen" betyder just det, inte "du är en jävla idiot, dra åt helvete. Dö din jävel" eller dylikt.

Det du säger är i princip att man bara kan konfrontera människor skriftligt. Ett ytterst fegt sätt imo. Vill man gå försiktigt fram tar man förstås upp problemet i enrum med den det gäller. Man behöver inte såga folk inför publik. Det är bara onödigt.

Om du upplever att det är ett effektivt sätt att lösa problem så får det stå för dig. Jag har generellt upplevt att det inte är det, eftersom folk antingen blir defensiva eller får ångest. Det är möjligt att de vännerna inte är "riktiga vänner". Isåfall kan jag leva med det, och lämnar gladeligen alla "riktiga" vänner till dig. Om det är "fegt" att välja det sätt som verkar fungera bäst så är jag gärna feg, och sätter inget egenvärde i att vara modig. Jag löser hellre problemet än jag anpassar mig till din bild av vad "riktig vänskap" ska vara.

 

[Guest]

Det förvånar mig att det är en så pass omfattande diskussion om hur man ska hantera folk som helt uppenbart jävlas med resten av gänget, och/eller skiter i dem.
Vi pratar alltså om folk som ständigt kommer försent eller uteblir från bokade möten, fuskar i spel eller pysslar med telefoner eller annat istället för att koncentrera sig på spelet.
Den enda lösningen är ju att redan första gången säga till dem vad man tycker är fel och varför, samt hur man vill att de ska uppföra sig istället.
Alla andra sätt att bete sig leder till att problemen kvarstår.
Det är möjligt att många tycker att sådana diskussioner är obehagliga eller otrevliga; men man har alltså valet mellan en eventuellt jobbig diskussion där man på ett eller annat sätt löser problemen, eller att låta problemen fortsätta.

 

[Rymdhamster]

Det är möjligt att många tycker att sådana diskussioner är obehagliga eller otrevliga; men man har alltså valet mellan en eventuellt jobbig diskussion där man på ett eller annat sätt löser problemen, eller att låta problemen fortsätta.

Diskussionen i de senaste inläggen har ju till stor del handlat om HUR man ska ha diskussionen, inte om man ska ha den =)

 

[Magnus Seter]

En diskussion om hur kan ju också skapa kraft och motivation att verkligen ta tag i det hela. Ett beslut är ju sällan binärt, utan kan också växa fram allteftersom.

 

[Guest]

Jag var nog otydlig.
Alla andra sätt att bete sig än att i klartext berätta vad man tycker är fel och hur man vill att det ska förändras, innebär att problemen kommer att fortsätta.
Det faktum att man måste fundera över hur man ska säga detta, är vad som gör att personerna kan fortsätta bete sig illa.
Säg: "Du kan inte ständigt komma försent eller skita i att dyka upp när vi har kommit överens om att spela. Om du inte kan ställa upp på det så kan du inte vara med och spela."
Säg inte: "Nu vill jag absolut inte peka ut någon men jag tycker att vi alla kanske borde komma överens om att försöka hålla tiden lite bättre, och om man inte kan komma så kanske man i alla fall kan försöka att ringa, om inte mobilen är urladdad eller man är trött eller inte vill."
EDIT: jag märker att jag låter lite aggressiv mot föregående skribent, vilket inte var meningen, men jag tycker personligen att det egentliga problemet är den allmänna oviljan att peka ut problemen och försöka lösa dem.

 

[Rymdhamster]

Säg: "Du kan inte ständigt komma försent eller skita i att dyka upp när vi har kommit överens om att spela. Om du inte kan ställa upp på det så kan du inte vara med och spela."

Ja precis, men frågan är HUR man framför det. Innan den här diskussionen hade jag ju tyckt att det absolut bästa hade varit om man kunde säga det just öga mot öga, rätt fram, samtidigt som jag haft full förståelse över att det inte funkar i alla situationer eller för alla personer och att det är något man måste ta hänsyn till.

Men efter att ha läst Kranks argument emot öga mot öga metoden börjar jag nog känan mer och mer att det är ett dåligt sätt att göra det på i sånna här sammanhang.

 

[Cissi]

Hur man kommunicerar med en person måste vara upp till dels den som ska föra fram sitt budskap och dels den som ska ta emot. Passar det bäst med face to face eller bör man skriva ett sms eller ett mail, FB-chatten?

Sen kan man börja med att förhöra sig om det är så att vederbörande faktiskt vill och kan vara med och spela.
"Jag har märkt att du ofta kommer sent/glömmer bort spelmötena, mår du bra? Har det hänt något? Är det så att du skulle vilja ta en paus?"

Det kan vara en bättre ingång än att börja med att säga:

"Det funkar inte om du fortsätter att komma försent eller utebli, det blir dåligt spel för oss andra, du måste skärpa dig."

Min erfarenhet är att spelare som beter sig undvikande på det här sättet kanske faktiskt inte vill vara med men inte vet hur hen ska kommunicera detta till gruppen. Det finns en känsla av att ha lovat att vara med och kampanjen kanske faller om jag slutar och jag och Pelle hade ju den där plotten ihop och vad ska Ullis säga som har jobbat så mycket med äventyret och så vidare och så vidare.

Mitt tips är således att försöka angripa problemet utan att anklaga spelaren för något, även om det är där din frustration ligger och om det är så att spelaren bedyrar att hen absolut vill spela och att det inte är något fel då fortsätter du med en hårdare linje. Men att börja med att gå ut hårt och ställa ultimatum eller försöka fasa ut spelaren tror inte jag är en bra grej att göra.

 

[Magnamund]

Moderering:

Hurru Magnamund, det där var ett väldigt aggressivt tonfall och inte ett dugg trevligt, i synnerhet som du dessutom börjar rikta dig mot en meddebattör. Låt bli sånt.

Ursäkta men varför tolkar du mitt inlägg som väldigt aggressivt? Det är inte aggressivt för fem öre.

Är det trevligt eller respektfullt med inlägg där folk i raljerande ton skriver "som en riktig karlakarl", "som en machoman", "människor som visar svaghetsförakt" eller "jag skiter i vad du tycker"? Personligen anser jag det väldigt respektlöst men jag har förstås fel....Jag har inte förakt för "svaga människor". Att kunna visa svaghet och sårbarhet är en styrka tycker jag men numera blir människor kränkta och knäckta av allting. Minsta motstånd eller tillsägelse leder till hysteriska utbrott, "nu blir jag deprimerad" o.d. Det känns varken konstruktivt eller särskilt vuxet. Ibland måste man bita ihop, bita i det sura äpplet helt enkelt.

Jag anser precis som Ja! att det enklaste och bästa sättet (det sätt vi alltid löst mindre kontroverser med) är genom att tala direkt till den det gäller och inte genom att skriva lappar, brev, sms, mail etc. Problemet med nätet är att det tenderar att få människor att tappa den sociala förmågan. Vissa människor klarar bara att socialisera över nätet och lär sig inte vikten av kroppsspråk, minspel, blick, tonfall, röstläge etc. Det är såklart en nackdel och blir ett problem när de kommer ut i arbetslivet.

Ja! uttrycker det perfekt. Ju längre man väntar med att ta upp problemet, ju värre blir det. Att ta upp något öga mot öga behöver inte nödvändigtvis leda till att någon går på defensiven, att någon blir asförbannad, att någon bryter ihop och börjar gråta eller att någon börjar veva. Vanliga, civiliserade människor klarar vanligtvis att kommunicera muntligt men det är tydligen jag som har fel i ärendet.

 

[Sömniga Isaac]

Jag anser precis som Ja! att det enklaste och bästa sättet (det sätt vi alltid löst mindre kontroverser med) är genom att tala direkt till den det gäller och inte genom att skriva lappar, brev, sms, mail etc. Problemet med nätet är att det tenderar att få människor att tappa den sociala förmågan. Vissa människor klarar bara att socialisera över nätet och lär sig inte vikten av kroppsspråk, minspel, blick, tonfall, röstläge etc. Det är såklart en nackdel och blir ett problem när de kommer ut i arbetslivet.

Nu handlar förvisso inte den studien om samtal mellan privatpersoner men den kan även appliceras där. Att tala med en person om brister klacifiseras som riskfyllda samtal då personen du talar med oavsett hur välmenande du än är kommer gå in i försvarsläge. För det är inte lätt att skilja på när det är personligt och när det handlar om beteende som inte är önskvärt hos den som är sedd som personen som begått oförrätter. Detta är ett känt faktum inom vård och skola till exempel. Att förhindra detta sker således genom förberedelser som andra varit inne på, genom att ta det skriftligt, förbereda samtalet före och ge betänketid före ämnet lyfts. För i regel går människa i försvarsläge när hon bemöts av kritik och tar det personligt. Personen ser det som djupgående kritik av vem denne är då mötet tas öga mot öga på en gång och kommer inte utvecklas till det bättre, istället kommer förmodligen raka motsattsen ske. Visst vi kan tycka att personen är känslig, men i grund och botten är personen bara människa. Vi kommer reagera i affekt när samtal öga mot öga sker, speciellt om det handlar om upplevda problem hos den andre då den anklagade känner sig inlåst och trängd i situationen.

Personligen föredrar jag kombinationen. Först skriftligt där problemet blir lyft så jag får tid på mig att förbereda mig för mötet med den andre. För i mina ögon bygger vänskaper och gruppaktiviteter på respekt mot varandra, framförallt respekt för vad andra kan uppleva som olustigt. Vi är inte alla stöpta i samma form och förhoppningvis riktar vi oss mot ett mildare umgänge och inte ett hårdare. Jag spelar personligen hellre i en grupp som är förstående än en grupp som kör på den hårda vägen och ser ner på mjuka värden och vägar att sköta en konflikt.

När det kommer till själva huvudämnet har mina tankar redan sagts. Jag menar att respekten för andras tid är viktig och vettet att höra av sig i tid. Uppriktighet om huruvida man kan delta eller inte är en nyckelfaktor för en sund grupp i mina ögon. En grupp som söker att överleva, för så länge vi är medvetna kan vi i regel även vara förstående för den som inte dyker upp av olika anledningar.

 

[RasmusL]

Ursäkta men varför tolkar du mitt inlägg som väldigt aggressivt? Det är inte aggressivt för fem öre. Är det trevligt eller respektfullt med inlägg där folk i raljerande ton skriver "som en riktig karlakarl", "som en machoman" eller "jag skiter i vad du tycker"? Personligen anser jag det väldigt respektlöst men jag har förstås fel....

When argumenterar with modereringarna:

 

[Magnamund]

Fast i praktiken funkar det väldigt sällan, eftersom de flesta blir extremt defensiva. Det gäller inte bara 90-talister; det gäller i betydligt högre grad äldre generationer skulle jag säga.



Det behöver man inte vara; folk går i försvarsställning ändå.



Jag erkänner inte din rätt att bestämma vad "riktiga vänner ska".



Alternativt en konstruktiv metod för den som vet hur folk funkar och som inte lider av svaghetsförakt.

Du tillskriver mig trevliga egenskaper du...

 

[Cissi]

MODERERING:

Okej, nu är det nog med det här sidospåret!

Magnamund, har du problem med en moderering så skicka ett PM till redak och släpp genast diskussionen med Krank eller ta den i en annan tråd, eller över PM, helst inte alls.
Krank, sluta svara på sådana provokationer med dylika insinuationer, det blir så himla dåligt debattklimat.
RasmusL, posta inte i tråden om du bara tänker skräpa ner den utan endast om du faktisk har något att säga.

Från och med nu så handlar den här tråden om hur man bäst möter och bemöter en spelare som upplevs som problematisk. Tack.

/Cissi

 

[Magnamund]

MODERERING:

Okej, nu är det nog med det här sidospåret!

Magnamund, har du problem med en moderering så skicka ett PM till redak och släpp genast diskussionen med Krank eller ta den i en annan tråd, eller över PM, helst inte alls.
Krank, sluta svara på sådana provokationer med dylika insinuationer, det blir så himla dåligt debattklimat.
RasmusL, posta inte i tråden om du bara tänker skräpa ner den utan endast om du faktisk har något att säga.

Från och med nu så handlar den här tråden om hur man bäst möter och bemöter en spelare som upplevs som problematisk. Tack.

/Cissi

Finemang.

Min åsikt (jag pratar om min personliga åsikt, inte om vad någon kommit fram till i en vetenskaplig studie eller vad som anses vara rätt av olika grupper i samhället) baserad på erfarenhet är att det är bäst att prata med den man upplever sig ha ett problem med. Om en i spelgruppen ständigt kommer för sent, ständigt struntar i att dyka upp eller avbokar i sista sekunden gång efter annan så får denne helt enkelt tåla att någon tar upp problemet öga mot öga. Det görs i regel respektfullt till en början. Dock ska tilläggas att somliga inte respekterar människor som lindar in språket i bomull, som försöker glida undan det riskfyllda samtalet. Vissa vill ha raka puckar, vissa vill det inte.

Om man nu är respektlös mot gruppen genom att strunta i det som är överenskommet tycker jag faktiskt man får tåla att gruppen blir sur och att någon tar upp problemet utan en massa pjosk. Man lägger själv ribban för hur man ska bli behandlad. Vill man inte spela - fine, spela inte då, gör något roligare. Sitt ensam framför datorn med en Jolt cola och nåt onlinerollspel eller en chatt eller bänka dig framför dumburken med en påse grillchips och en burk fulöl. Det är upp till dig. Vill man spela - utmärkt men följ de regler som gruppen kommit överens om och svik inte om du inte har ett mycket gott skäl (sjukdom, beordrad arbetstid o.d är svårt att argumentera emot).

 

[krank]

Nu låter det som att du talar om vad personen "förtjänar" snarare än vad som är det mest effektiva sättet att lösa problemet. Tja, det är ju också en approach man kan ha antar jag...

 

[Sömniga Isaac]

Min åsikt Om man nu är respektlös mot gruppen genom att strunta i det som är överenskommet tycker jag faktiskt man får tåla att gruppen blir sur och att någon tar upp problemet utan en massa pjosk. Man lägger själv ribban för hur man ska bli behandlad. Vill man inte spela - fine, spela inte då, gör något roligare. Sitt ensam framför datorn med en Jolt cola och nåt onlinerollspel eller en chatt eller bänka dig framför dumburken med en påse grillchips och en burk fulöl. Det är upp till dig. Vill man spela - utmärkt men följ de regler som gruppen kommit överens om och svik inte om du inte har ett mycket gott skäl (sjukdom, beordrad arbetstid o.d är svårt att argumentera emot).

Jag ser det utifrån personlig åsikt som föga hjälpande vid problemlösning och lösandet av konflikter, eller bekymer, att utgå ifrån vad andra "förtjänar" utifrån sitt beteende. Visst blir även jag frusterad när spelare inte dyker upp, inte hör av sig och inte närvarar vid angiven tid men jag kan för den sakens skull inte bete mig hårt mot personen i fråga. För mig är det sällan ett bra sätt att lösa problemet på och jag skulle själv, om jag var personen som felar, hellre se att folk bemöter mig som en medmänniska oavsett mina handlingas bristande karaktär. Jag kräver inte att gruppen ska avsäga sig sin besvikelse inför mina bristande handlingar men jag spelar hellre med människor som kan se förbi sin besvikelse och agera bortom sin egen känsla av svek. Ett problem ska självfallet lyftas, men lyfter vi det på den hårda vägen så söker vi i min upplevelse inte heller att lösa problemet utan snarare att bli av med det. Men vill vi inte lösa problemet så visst, gå ut hårt mot den som felar istället för att försöka förstå vad som gör att denne för tillfället är velande och avviker från spelmötena.

 

[Godzillikles]

Finemang.

Min åsikt (jag pratar om min personliga åsikt, inte om vad någon kommit fram till i en vetenskaplig studie eller vad som anses vara rätt av olika grupper i samhället) baserad på erfarenhet är att det är bäst att prata med den man upplever sig ha ett problem med. Om en i spelgruppen ständigt kommer för sent, ständigt struntar i att dyka upp eller avbokar i sista sekunden gång efter annan så får denne helt enkelt tåla att någon tar upp problemet öga mot öga.

Jag vet att åtminstone jag skulle uppskatta om det sköttes på det viset, om det vore jag som bröt mot gruppens regler. Det skulle kanske leda till att jag inte spelade med gruppen längre, men det vore också i så fall för det bästa, eftersom vi tydligen inte passade för varandra ändå. Gruppen kan skaffa en bättre lämpad spelare, och jag kan hitta eller skapa en bättre lämpad grupp.
Lappar och elpost skulle inte kännas bra alls; där är risken att jag bara skulle bli irriterad, och man skulle kunna få bitterhet och gnissel i relationen ovanpå att man inte längre spelar med varandra.
Jag ser framför mig hur jag varje gång jag hämtar min elpost får en klump i magen efter det där första brevet, oavsett om jag svarade på det eller ej. Det är ju mitt problem i första hand, förstås - jag talar bara om hur det skulle kännas för mig personligen.

(Den "bättre lämpade" gruppen skulle förresten vara en som inte ställer krav, eftersom jag inte tycker att krav är något som hör hemma i kompis- eller kärleksrelationer, men den här tråden handlar inte om det!)

 

[Recca]

Det förvånar mig att det är en så pass omfattande diskussion om hur man ska hantera folk som helt uppenbart jävlas med resten av gänget, och/eller skiter i dem.
Vi pratar alltså om folk som ständigt kommer försent eller uteblir från bokade möten, fuskar i spel eller pysslar med telefoner eller annat istället för att koncentrera sig på spelet.
Den enda lösningen är ju att redan första gången säga till dem vad man tycker är fel och varför, samt hur man vill att de ska uppföra sig istället.
Alla andra sätt att bete sig leder till att problemen kvarstår.
Det är möjligt att många tycker att sådana diskussioner är obehagliga eller otrevliga; men man har alltså valet mellan en eventuellt jobbig diskussion där man på ett eller annat sätt löser problemen, eller att låta problemen fortsätta.

Fast om det inte fungerar?

 

[Magnamund]

Nu låter det som att du talar om vad personen "förtjänar" snarare än vad som är det mest effektiva sättet att lösa problemet. Tja, det är ju också en approach man kan ha antar jag...

Nu tolkar du igen. Läs gärna vad jag skriver istället för att lägga in värsta tänkbara tolkning av mitt inlägg. Respekterar du att jag har en annan åsikt än vad du har eller måste jag tycka som du? Går det att läsa vad jag skriver utan att komma med syrliga insinuationer?

Beter man sig som ett arsel ska man inte bli förvånad över att folk behandlar en som ett arsel. Vill man spela med sina kamrater så respekterar man dem och ett sätt är bland annat att passa tider.

 

[Magnamund]

Jag vet att åtminstone jag skulle uppskatta om det sköttes på det viset, om det vore jag som bröt mot gruppens regler. Det skulle kanske leda till att jag inte spelade med gruppen längre, men det vore också i så fall för det bästa, eftersom vi tydligen inte passade för varandra ändå. Gruppen kan skaffa en bättre lämpad spelare, och jag kan hitta eller skapa en bättre lämpad grupp.
Lappar och elpost skulle inte kännas bra alls; där är risken att jag bara skulle bli irriterad, och man skulle kunna få bitterhet och gnissel i relationen ovanpå att man inte längre spelar med varandra.
Jag ser framför mig hur jag varje gång jag hämtar min elpost får en klump i magen efter det där första brevet, oavsett om jag svarade på det eller ej. Det är ju mitt problem i första hand, förstås - jag talar bara om hur det skulle kännas för mig personligen.

(Den "bättre lämpade" gruppen skulle förresten vara en som inte ställer krav, eftersom jag inte tycker att krav är något som hör hemma i kompis- eller kärleksrelationer, men den här tråden handlar inte om det!)

Får man ställa några krav överhuvudtaget? Hör det inte till vanligt hyfs att man exempelvis passar tider, inte bryter avtal, hör av sig i i god tid innan man avbokar ett möte osv?

 

[Magnamund]

Fast om det inte fungerar?

Funkar det bättre att skriva ett fånigt sms eller mail istället för att prata med vederbörande? Det är nämligen så kommunikation brukar fungera..Kan man inte ens stå för sin åsikt öga mot öga med en vän så är åsikten ingenting värd. Imho förstås.