Nekromanti Respekt vid rollspelande

[Mutanten]

Det gäller oavsett skäl, faktiskt. Spelandet bromsas ju inte mindre för att ursäkten är ärlig eller skälet giltigt/viktigt/hjärtsnörpande.

Sant men för mig handlar respekt inte bara om det praktiska och därför spelar skälet roll.

 

[Sapient]

Jag har nyligen varit en sån person som ställt in i sista minuten, uteblivit/glömt bort speltillfällen osv.

Det har funnits skäl till det, med ändrad jobbsituation (är nu egenföretagare) har det inneburit andra förutsättningar än ett jobb som var betydligt mer förutsägbart (utom under två-tre månader vart fjärde år...)

Det är en sak.

Det är en helt annan sak att inte kunna erkänna att det är så, att tom förneka eller ljuga om det. Jag tog konsekvensen och insåg att jag sabbade för hela spelgruppen och att jag därför inte kunde vara med och spela, innan jag kan ha bättre överblick över situationen. Det är trist för mig, men det är inte okej att låta andra lida för att jag inte vill ha obehaget av att behöva ta ett jobbigt beslut - när jag själv är orsaken till problemet.

Att skjuta över ansvaret för att reda ut problemet på SL, är dubbelt respektlöst.

 

[Mundo]

Lätt lösning. Bjud in båda problem-spelarna för att lira med dig i ensam spelgrupp. Gå aldrig dit. Gör om igen. Gör om igen. Gör om igen.
Då kan de inte klaga på att de aldrig blir inbjudna och samtidigt behöver inte dina andra spelgrupper dras med dem.

 

[.113]

Kan bara tillägga att vi har en spelare som jobbat till ca åtta på kvällen flera dagar i veckan och då har vi helt enkelt gjort så att när vi spelat de dagarna har vi kört på utan honom sen när han kom så hoppar han in med en snabb recap. Det funkar ju, istället för att bara komma sent. Vi har liksom kört med att kan man inte är det lugnt men vi måste kunna spela vidare utan. Sen är det ju så klart roligast om alla är med.

 

[Mutanten]

Kan bara tillägga att vi har en spelare som jobbat till ca åtta på kvällen flera dagar i veckan och då har vi helt enkelt gjort så att när vi spelat de dagarna har vi kört på utan honom sen när han kom så hoppar han in med en snabb recap. Det funkar ju, istället för att bara komma sent. Vi har liksom kört med att kan man inte är det lugnt men vi måste kunna spela vidare utan. Sen är det ju så klart roligast om alla är med.

När börjar ni då? Hur många timmar missar han?
Jag kommer ihåg det här från förr. Jag fick dåligt samvete för att vi spelade utan spelaren som inte kunde vara med. Det är nästan värre än en spelare som inte dyker upp på spelmötet. Spelaren står på sitt aptråkiga jobb och tänker "nu sitter mina rollspelspolare och spelar rollspel och jag är inte med".

 

[.113]

18-22 ungefär. Men när man kan pressa in den tiden på 4 pers en gång varje vecka, eller varannan, då har man inte så mycket val. Vi försökte så klart passa in det så alla skulle få vara med, men gick det inte så gick det inte. Så han missade ju ca 2 timmar för det mesta. Men jo, klart det är jobbigt för alla inblandade men det är liksom så det är.. När man var ung å grann kunde man köra 3 gånger i veckan, 6+ timmar i rad utan problem, nu ska man passa in enligt allas scheman och barn osv... Det är bara gilla läget, antingen köra på det eller inte spela alls på 3-4 veckor ibland.. Man förlorar ganska mycket "flow" eller nåt på det

 

[Magnamund]

Det är respektlöst att medvetet sabotera spelmöten. Till exempel genom att sabotera en uppenbart förberedd linjär kampanj med egna hyss som bara försvårar och förstör. (Gäller under förutsättning att man fått veta innan vad för slags kampanj det är). Överlag är det respektlöst att bryta mot de strukturer och konventioner som får spelet att fungera. Så funkar det i tradspel, så funkar det i indiespel, så funkar det i MMORPGs och så funkar det i brädspel.

Det är respektlöst att inte respektera andras tid. Kan man inte komma punktligt så får man vara ärlig med det och då får gruppen bestämma hur det ska hanteras. Som allra minst tycker jag att man kan förvänta sig att någon som kommer sent meddelar detta för egen maskin, så snart det blir tydligt att det blir en försening. Man ska inte behöva ringa eller sms:a till den som kommer sent. Att höra av sig EFTER att spelmötet börjat är med andra ord a big no-no.

Att inte dyka upp alls är en snabb biljett ut ur spelgruppen. Jag har varit med om detta endast ett fåtal gånger, men det finns vissa personer som i princip är svartlistade kring spelbordet ifall jag ska spelleda just pga sån skit. Kan man inte komma hör man av sig i god tid om det inte är något akut. Nån som sket i att komma för att göra något helt annat, och inte ens har ryggraden att meddela detta kan dra åt helvete ärligt talat.

Bristande engagemang har jag svårare att se som riktigt respektlöst. Om jag upptäcker att gruppen jag spelleder inte engagerar sig så tar jag nog ett snack med dem om förväntningar - antingen börjar de engagera sig, eller så byter vi till att jag spelleder köpeäventyr till D&D4 som inte kräver några förberedelser, eller så upplöser vi spelgruppen. Eller spelar brädspel eller nåt om vi mest är där för att umgås. Jag vägrar lägga ner en massa förberedelsetid på att skapa kampanjer som bara blir "meh". Engageras inte spelarna är det ingen idé att fortsätta.

Jag skulle inte behandla mina spelare dåligt för att de inte gjort som planerat. Det tycker jag skulle vara ganska respektlöst. Där handlar det också om att jag skulle vilja ta en diskussion om förväntningar, ifall det nu leder till dysfunktionellt spel, äventyr som krashar och brinner, etc. Antingen får jag som SL bygga äventyr med större spelarfrihet eller så får spelarna börja gå mer i ledband. Vad är det som gör att de gör annat än jag planerat? Har jag planerat alltför smala beslut, är spelarna uttråkade?


Varje gång jag skrivit att man ska ta en diskussion ovan så menar jag givetvis online. Jag har inte det sociala självförtroende det krävs för att ta den sortens diskussion IRL...

Det kan tänkas att vissa vänner tappar respekten för dig om du inte ens vågar ta upp obekväma diskussioner öga mot öga?

 

[Genesis]

Det kan tänkas att vissa vänner tappar respekten för dig om du inte ens vågar ta upp obekväma diskussioner öga mot öga?

Själv skulle jag känna mig tacksam. Jag har aldrig fattat den där regeln om att obekväma och allvarliga saker skall tas i samtal öga mot öga. Om jag tycker att det är lättare att meddela det skriftligt känns det ju hyfsat troligt att det är lättare att få det skriftligt, också. Att ta det öga mot öga känns bara buffligt och nedtryckande. Personen har lättare att avgöra och mer betänketid till hur hen vill svara och emotionella reaktioner kan döljas istället för att bli pinsamma, om man sköter det skriftligt.

 

[krank]

Själv skulle jag känna mig tacksam. Jag har aldrig fattat den där regeln om att obekväma och allvarliga saker skall tas i samtal öga mot öga. Om jag tycker att det är lättare att meddela det skriftligt känns det ju hyfsat troligt att det är lättare att få det skriftligt, också. Att ta det öga mot öga känns bara buffligt och nedtryckande. Personen har lättare att avgöra och mer betänketid till hur hen vill svara och emotionella reaktioner kan döljas istället för att bli pinsamma, om man sköter det skriftligt.

Precis så. Det enda som händer när man tar saker IRL är ju att folk man konfronterar blir defensiva. Helt värdelöst som mekanism för att uppnå förbättring.


EDIT: Also, vänner som inte kan acceptera att deras vänner har andra trösklar än de själva för vad de klarar av socialt kan dra åt helvete, för de är inte riktiga vänner.

 

[Sapient]

Det kan tänkas att vissa vänner tappar respekten för dig om du inte ens vågar ta upp obekväma diskussioner öga mot öga?

Det "kan tänkas", men jag är med Genesis och Krank här. Det finns ingen "naturlag" i det, det handlar om olika människors olika sätt att vara.

Det är inte omöjligt att spelarna själva har svårare att hantera diskussionen öga mot öga, än via mejl eller sociala medier. Det är betydligt "tuffare" att bli konfronterad irl. Särskilt i grupp - det blir ju defensivt direkt.

Min erfarenhet är att spelare väldigt sällan har en tydlig och klar uppfattning. Det är vanligare att SL har det. (Det har jag upplevt både som SL och som spelare...) SL har många fler anledningar att fundera över gruppdynamiken, hur den påverkar spelandet med mera. Spelarna, så länge de har kul, har inte det - och ganska få (har jag fått intryck av) gör det.

Därför kan det mycket väl vara så att vad helst SL tar upp för diskussion, kan spelarna behöva en viss "startsträcka" av att tänka efter och analysera för att alls kunna svara på frågan. Då behövs det tid för det. Det ges det lite av, ifall gruppen sitter runt bordet och antingen ska börja spela eller har spelat och vill hem i någorlunda tid. (Det kan funka för en stunds efter-analys-snack om det som nyss var, men inte stora övergripande frågeställningar...)

 

[Magnamund]

Själv skulle jag känna mig tacksam. Jag har aldrig fattat den där regeln om att obekväma och allvarliga saker skall tas i samtal öga mot öga. Om jag tycker att det är lättare att meddela det skriftligt känns det ju hyfsat troligt att det är lättare att få det skriftligt, också. Att ta det öga mot öga känns bara buffligt och nedtryckande. Personen har lättare att avgöra och mer betänketid till hur hen vill svara och emotionella reaktioner kan döljas istället för att bli pinsamma, om man sköter det skriftligt.

Rak kommunikation öga mot öga är inga problem så länge det görs med respekt. Man måste inte vara bufflig eller överjävligt elak. Riktiga vänner ska kunna säga "nu tycker jag du beter dig illa (eller som en skitstövel) eftersom du struntar i att passa tiderna varje gång vi ska ses", eller dylikt till varann utan att för den sakens skull behöva gå bananas. Det här "jag skriver på nätet/sms istället för att facea min vän med kritiken" tycks vara en mesmetod för söndercurlade 90-talister.

 

[Magnamund]

Precis så. Det enda som händer när man tar saker IRL är ju att folk man konfronterar blir defensiva. Helt värdelöst som mekanism för att uppnå förbättring.


EDIT: Also, vänner som inte kan acceptera att deras vänner har andra trösklar än de själva för vad de klarar av socialt kan dra åt helvete, för de är inte riktiga vänner.

Inte alls. Vad umgås du med för människor egentligen? Hur många gånger har jag inte blivit ifrågasatt eller kritiserad öga mot öga utan att gå bananas? Detsamma gäller för de flesta på min kvinnodominerade arbetsplats och bland mina vänner vare sig det gäller atleter eller nördar.

Jag skulle vilja säga att riktiga vänner tål en åthutning, en tillsägelse eller dylikt utan att bryta ihop. Man måste kunna skilja på sak och person. Ett "du är usel på att passa tider och det är taskigt mot oss andra i gruppen" betyder just det, inte "du är en jävla idiot, dra åt helvete. Dö din jävel" eller dylikt.

Det du säger är i princip att man bara kan konfrontera människor skriftligt. Ett ytterst fegt sätt imo. Vill man gå försiktigt fram tar man förstås upp problemet i enrum med den det gäller. Man behöver inte såga folk inför publik. Det är bara onödigt.

 

[krank]

Rak kommunikation öga mot öga är inga problem så länge det görs med respekt.

Fast i praktiken funkar det väldigt sällan, eftersom de flesta blir extremt defensiva. Det gäller inte bara 90-talister; det gäller i betydligt högre grad äldre generationer skulle jag säga.

Man måste inte vara bufflig eller överjävligt elak.

Det behöver man inte vara; folk går i försvarsställning ändå.

Riktiga vänner ska kunna säga "nu tycker jag du beter dig illa (eller som en skitstövel) eftersom du struntar i att passa tiderna varje gång vi ska ses", eller dylikt till varann utan att för den sakens skull behöva gå bananas.

Jag erkänner inte din rätt att bestämma vad "riktiga vänner ska".

Det här "jag skriver på nätet/sms istället för att facea min vän med kritiken" tycks vara en mesmetod för söndercurlade 90-talister.

Alternativt en konstruktiv metod för den som vet hur folk funkar och som inte lider av svaghetsförakt.

 

[Rymdhamster]

Riktiga vänner ska kunna säga "nu tycker jag du beter dig illa (eller som en skitstövel) eftersom du struntar i att passa tiderna varje gång vi ska ses", eller dylikt till varann utan att för den sakens skull behöva gå bananas.

Mmm. För konflikträdda personer som hellre använder öronproppar OCH hörselskydd samt plockar ner allt som hänger på väggarna heller än att knacka på hos grannen och be denne skruva ner basen lite kan ju inte vara en riktig vän till nån.

En riktig vän skulle inte kräva att man försätter sig i situationer som får en att få dåligt både fysiskt och psykiskt (den ena oftast som en följd av det andra, förvisso). Men det passar väl inte forntidens machokulur och "en en riktig karl skulle aldrig", antar jag.

 

[Lupus Maximus]

Olika personer fungerar olika. Vissa hatar att kommunicera via text eftersom en massa kroppssignaler och röstläge försvinner. Andra hatar verbal kommunikation eftersom de inte har samma tid på sig att formulera sig, och därmed föredrar text. De flesta ligger någonstans mitt i mellan och har en preferens, men kan stå ut med den andra sortens kommunikation. Det har inget med "riktiga vänner" eller inte, utan om preferenser och kompatibilitet.

Syn på att hålla tid och liknande saker ses på väldigt olika sätt i olika kulturer, så det kan lika gärna vara en kulturkrock, som båda sidor är ignoranta över, som att någon är självisk. Att ta upp det med varandra, oberoende kommunikationsmetod, är bra mycket bättre än att agera utifrån förutfattade tolkningar.

 

[Rymdhamster]

Sen har vi ju förståss andra vinkeln också. Jag var under en period då jag hade lite svårt att kontrollera och kanalisera mina känslor så arg på ett par personer att mail var enda sättet jag kunde komunicera dessa känslor med dem. Hade jag gjort som en riktig man.. förlåt, en riktig vän... och tagit det "öga mot öga" hade det bara resulterat i att jag skrikit och skält eller rent av klippt till någon av dem. Medelst lite mailkonversation (Faktum är att jag dessutom filtrerade mailen genom en oberoende part som fick läsa igenom varje mail innan jag skickade dem så att de inte var allt för sarkastiska eller arga. Väldigt värdefullt) kunde vi nysta ut saken tillräckligt för att sedan gå över till konstruktiva diskussioner och sårläkande.

Inte en riktig vän? Jag tänker nog att hade jag inte varit en riktig vän hade jag itne bemödat mig försöka komma tillrätta med det överhuvudtaget utan bara bett dem dra åt helvete.

 

[Recca]

Hade en spelare i en kampanj som antingen missade eller inte var i tid och som dessutom ofta kom till spelmötet HÖG. Jag slutade bjuda in honom efter ett tag och han verkade inte ens påverkas av att inte behöva komma längre. Så alla var ungefär lika nöjda. Synd dock för innan han "blev sån" så var han alltid väldigt uppskattad i vår rollspelsgrupp och jag har spelat med honom sedan vi var barn. Idag skulle jag dock inte tveka att bjuda in honom om han var den som tog kontakten kring det, för han är en funktionell människa nu för tiden.

Angående respekt så är väl det jag mest stör mig på att en i gruppen fuskar. Gömmer tärningsresultat och har högre värden i saker än han borde ha och så vidare. Det är fan så respektlöst. Han är dock medveten om det här beteendet; verkar som att han saknar förmågan att behärska sig. Hade jag känt till detta efter några spelmöten så hade han inte fått fortsätta spela med oss, men nu för tiden är han som den där udda familjemedlemmen som alla älskar men skulle vilja piska upp lite då och då.

Personligen skulle jag bara sluta bjuda in personer som beter sig som i trådstartsinlägget, men jag skulle också försöka gå till botten med varför. Jag skulle nog inte bli arg på dem, utan mer besviken, för det är nog någonting de behöver tackla själva i sina personliga liv som liksom ligger i vägen för dem.

 

[Mundo]

Angående respekt så är väl det jag mest stör mig på att en i gruppen fuskar. Gömmer tärningsresultat och har högre värden i saker än han borde ha och så vidare. Det är fan så respektlöst. Han är dock medveten om det här beteendet; verkar som att han saknar förmågan att behärska sig.

This. Det här är det jag stör mig mest på när jag spelar rollspel, mer än mobiltelefoner eller folk som kommer försent.

 

[Krille]

Det här "jag skriver på nätet/sms istället för att facea min vän med kritiken" tycks vara en mesmetod för söndercurlade 90-talister.

Inte alls. Vad umgås du med för människor egentligen?

Moderering:

Hurru Magnamund, det där var ett väldigt aggressivt tonfall och inte ett dugg trevligt, i synnerhet som du dessutom börjar rikta dig mot en meddebattör. Låt bli sånt.

 

[Jocke]

This. Det här är det jag stör mig mest på när jag spelar rollspel, mer än mobiltelefoner eller folk som kommer försent.

För typ tio år sen fuskade vi ganska mycket i min spelgrupp, men nånstans längst vägen, i något lags samarbete mellan Fantasy Flights helt omöjliga tärningar (det går inte att fuska om du inte vet vad som är bra), spel som the one ring där reglerna är själva grejen och OSR/Dark Souls tanken att det ändå är rätt schyst att dö på ett dåligt slag har det trappas ner.
Allt mer sällan drar nån av ett genomskinligt "Arton... eller jag menar jag slog arton under mitt värde" eller fular till med att slå tärningen flera gånger, eller vad vi nu höll på med.
Det var ju okej, så länge vi alla gjorde det, liksom.