Bassejr said:
jag tänker säga att ett riktigt bra spel kan vara mycket krävande, och då är det bara possitivt att man har mycket av dom där små prickarna. Många olik sorters tärningar, kortlekar, tarot kortlek, diverse orientaliska slumpgeneratorer eller tokens, mynt, medaljonger, whatever.
Ju bättre ett spel är, och ju mer ampassat själva systemet är till spelet, desto bättre är det med mycket olika grejer. Men det ärr bekvämt med ett regelsystem som bara kräver typ 1t6.
Om du vill vara säker på att maximera antalet spelare som fastnar för ditt spel tänker jag säga: Kortlek är helt ok, men då med max 1 sorts tärningar (typ upp till 36 T6, 10t10, etc.)
Det är klart att det finns system som är bra även om dem kräver mycket resurser. Jag håller med om att precis som du säger så är problemet att det är svårare att få någon att få upp ögonen för spelet det kräver mer än man råkar ha tillgängligt. Därför är bara T6 det ideala, även nya spelare kan lätt ta till sig konceptet och alla har T6:or. Alla.
Jag antar det samma kan sägas om en kortlek, alla har en kortlek. Säkert till och med två, och om inte kan man köpa dem för 10kr överallt. Kortlekar har användningsområden utanför rollspelet också så har man inte en kan det ju kännas som en värd investering kan man tycka. Därför anser jag att en kortlek är lika grundläggande som 1T6.
Det finns dock ett problem med kortleken. Den är begränsad. Det finns 52 spelkort, sen måste den blandas om, och det är detta jag försöker tänka runt.
Hur ofta man behöver blanda beror givetvis på hur många kort som går åt per "handling", men framförallt hur många spelare som delar på kortleken.
Jag vet inte hur många spelare som är standard men jag skulle gissa på 3-5stycken, så vi räknar på att kortleken ska räcka åt maxantalet - fem spelare.
52/5=10,4
Alltså, i en stridssituation om varje spelare använder minimum ett kort per stridsrunda kan det gå 10 stridsrundor som mest innan man måste blanda om. I många spel tenderar strider fortlöpa längre än 10 stridsrundor ibland - alltså måste man imellanåt blanda om. Det är oundvikligt om man bara har 1 kortlek. Hur ställer ni inför detta? Blanda kort är ju faktikst rätt segt.
Min nuvarande lösning är att låta spelare ha en kortlek och spelledaren en till.. och att sedan rekomendera (det är inte nödvändigt men rekomenderat) att blanda in en till kortlek i spelarnas kortlek om det är många spelare. Men att spelet behöver 3 kortlekar för att flyta under mer krävande situationer känns ändå lite... Det tar emot då jag är en inavlad T6 fantast och en uttalad regelhatare. Jag vill alltid som spelledare slippa matten, tabeller, modifikationer och all typ av komplexitet.
Själv äger jag numera bara t6:or, t20:or och en kortlek eller två. Det korta svaret på frågan om hur mycket jox som tolereras är "det beror på hur det används". Detta är dock lite otillfredsställande, så jag ska försöka utveckla:
Matoloid spelteori
Klicka för att visa..
Jag vill alltså slå så sällan som möjligt. Det spelar inte så stor roll om jag slår en eller ett dussin tärningar, så länge det sker i ett enda slag och inte innebär en massa beräknande.
Angående kortlekar
* Att dra ett kort är i teorin enklare än att slå tärningar, men...
* Redan efter första dragningen blir kortleken mer förutsägbar och...
* Att blanda en kortlek tar alldeles för lång tid.
Problematiken kan mildras med flera kortlekar (som du ju gjort) eller färre dragningar.
Jag vill helst inte blanda slumpgeneratorer: tärningar eller kort. Med tanke på att jag inte sett ett enda system baserat på vanliga kortlekar som jag skulle vilja använda själv, är tanken på sådana system förvånansvärt upphetsande. Jag kan knappt se en kortlek utan att fundera på hur man skulle kunna länka färgerna till lämpliga undertoner i tolkningen...
I western-anda förstår jag verkligen att du vill ha kvar kortlekarna. Man skulle kunna reducera förutsägbarheten genom att inte dela ut hela leken, eller blanda ihop två lekar till en och portionera ut högar ur denna till varje spelare.
Precis som du säger så är kortleken inte en perfekt slumpgenerator. Som jag skrev innan så är det också svårt, kanske nästan omöjligt, att helt eliminera chansen att man måste blanda om kortleken under en strid. Jag vill verkligen ha den @%#&! kortleken med. Hade jag inte eftersträvat western elementet hade jag nog förkastat den för länge sedan, men jag är envis.
Till en början hade jag en tanke om att kortleken kunde användas genom hela spelet. Det gick dock inte vägen så nu används den bara i strid. I princip turas spelarna om att dra kort från samma kortlek varje stridsrunda och det fortsätter tills striden är slut eller kortleken är slut (då måste man ju tyvärr blanda om).
Att skriva regler med normaluppsättningen tärningar i åtanke är en bra måttstock. Att slänga in saker som t14 eller Fudge är okej om det är ett medvetet designval och inte något man hittar på för att vara ball (Om man inte skriver DCC, för då kommer man undan med det). Och fan ta den snubben som gör spel som kräver 5t12 eller mer, ingen vettig människa samlar på sig så många av den värdelösa tärningsjäveln.
Måste fråga, vad är DCC?