Nekromanti Retorik och tärningsrull

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,191
Location
Ereb Altor
Bifur;n312214 said:
Jag har över åren gått från att helst inte slå för sociala färdigheter (utifrån den tanke krank skriver om) till att använda det mer (om än inte mycket). Sedan ska det så klart finnas något som står på spel. Antingen för att aktionen i någon mening är svår/tidskrävande (t.ex. att hitta någon som faktiskt kan berätta något av vikt) eller för att motparten kommer att ha invändningar mot RPns ansats. Sedan ska slaget så klart modifieras utifrån hur genomförandet sker, som Måns påpekar ovan. Skälen till detta är i grunden två:

1) Extrahera RPns förmåga, som många pratat om.
2) Kringgå min egen uppfattning om SLPns position. Över tid har detta blivit allt mer viktigt eftersom jag känner att jag har svårt att frigöra mig från det som äventyret/jag bestämt om SLPns uppfattning. Jag tycker att det är lätt att fastna i dessa. Om SLPn rimligen inte vill hjälpa RPna är det väldigt lätt för mig som SL att instinktivt inte låta deras argument bita, även om de skulle kunna göra det. Då kan det vara trevligt att ta till ett tärningsslag.
Ja, jag gör det själv mest för min egen skull, eftersom jag inte vill att alla stadsvakter ska vara antingen korrupta eller plikttrogna. Jag vill att.även enkla SLPs ska ha någon form av mänskligt djup, så att de kan skiljas från varandra. Det ger enligt mig en mer levande värld och gör det enklare att leva sig in och roligare att interagera med den.

Sedan tycker jag inte man behöver regler stressnivåer, mentala KP eller avancerade subsystem som i Burning Wheel.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,638
Location
Ludvika
ceruleanfive;n312159 said:
Vad har ni andra för tankar och erfarenheter på området? Jag tänker framför allt på traddspelande i det här fallet.
I likhet med er kombinerar jag gärna faktiskt pratande med tärningsslag, och när jag spelleder gör jag många bedömningar i stunden när det kommer till sånt här.

Om en spelare vars rollperson är väldigt karismatisk och bra på att prata lägger fram ett bra argument eller dylikt så tenderar jag att säga att det lyckas automatiskt. Om samme rollpersons spelare har en dålig kväll och bara får ur sig något halvhjärtat så ber jag spelaren slå för sin färdighet rakt upp och ner efteråt för att se om karaktärens skicklighet lyckas "rädda situationen".

Om en spelare vars karaktär är väldigt dålig på att prata med folk försöker övertala någon och faktiskt lägger fram ett riktigt bra case så kommer jag troligen be spelaren slå ett slag för övertalning i alla fall, men med en liten bonus för att ha ett bra argument. I vissa fall skulle jag även här låta spelaren lyckas automatiskt på grund av det bra argumentet, om argumentet och situationen ändå känns passande för karaktären, men kraven för att detta skall hända är mycket högre än för en karaktär som faktiskt är bra på att snacka.

Om samme karaktärs spelare istället har lagt fram ett rätt dåligt argument så skulle jag troligen bara be om ett tärningsslag rakt upp och ner, eller beroende på omständigheterna bara säga att det misslyckas. Men generellt vill jag alltid uppmuntra till att folk försöker rollspela ut situationen så det är väldigt sällsynt att jag inte låter någon slå ett tärnignsslag baserat på att spelaren inte kom på något bra att säga.

Däremot kommer jag också troligen att begränsa effekten av tärningsslaget beroende på rollperson och situation. En rollperson som är dålig på att snacka kommer troligtvis inte kunna lyckas lika bra som någon som faktiskt är bra på att snacka trots lyckade färdighetsslag (det kommer alltid finnas undantag, beroende på specifika situationer).

Jag tycker att nyckeln som vanligt är att inte snöa in sig på en fastslagen regel som ska gälla för alla, alltid, utan tillåta lite flexibilitet utifrån den specifika situationen.

Kanske skulle den annars väldigt okarismatiske hamnsjåaren ha bättre möjligheter att hålla ett inspirireande tal till en strejkande arbetarstyrka än vad den vasse advokaten har som annars är sjukt bra på att övertyga andra, bara baserat på situationen och den sammhörighet folk eventuellt känner med den ena eller andre.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,191
Location
Ereb Altor
Quadrante;n312220 said:
Vad är det egentligen ni simulerar med den sociala färdigheten, vari ligger skickligheten och vad är det för kunskap som ingår?
Det är en blandning av charm, retorik, personlighet, kroppshållning & gester, blicken, tonfallet, läsa av, samspel, vara förtrolig etc. Finns massor som jag anser ligger utanför Player Skill, och som endast svårligen kan gestaltas/framhävas på ett vettigt sätt
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,394
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Måns;n312223 said:
Det är en blandning av charm, retorik, personlighet, kroppshållning & gester, blicken, tonfallet, läsa av, samspel, vara förtrolig etc. Finns massor som jag anser ligger utanför Player Skill, och som endast svårligen kan gestaltas/framhävas på ett vettigt sätt
Som jag ser det är många av de saker du beskriver inte en del av övertalning, utan att snarare att verka övertygande, om man ska finflrdela det så hamnar detta under skådespeleri.

Retorik, kan jag tänka mig som en egen färdighet och en väg till att övertala. Skicklighet i framförande och att argumentera Hur ska det gestalta sig i spel? Slår man ett slag och allt spelaren säger tolkas utifrån resultat eller ges spelaren tips om saker den kan anväbda sig av. (är det en kunskapsfärdighet eller en skicklighet).

Skicklighet i att avläsa en person, så man listar ut hur den kan övertalas, är en anna väg. Om det är vad övertala som färdighet handlar om, hur används det då i spel.

Är hot eller att inge ett hotfullt intryck en egen färdighet, en del i skådespeleri, en del av färdigheten övertala, eller kanske en bunus/avdrag beroende på vilket intryck en roll ger. Är det alla, kanske överlappar olika färdigheter?!

Oavsett, vad är det? Är det en skicklighet eller en kunskapsfärdighet? Vad simulerar de?

Men kanske viktigast, hur ska de användas i spel?

*Slå och sen rollspela resultat.
*Rollspela och sen slå flr att se om man lyckas.
*Slå och få ledtrådar att använda sig av i rollspelandet, resultat ut ur hur väl dessa används.
*Något annat...
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,191
Location
Ereb Altor
Quadrante;n312227 said:
Som jag ser det är många av de saker du beskriver inte en del av övertalning, utan att snarare att verka övertygande, om man ska finflrdela det så hamnar detta under skådespeleri.

Retorik, kan jag tänka mig som en egen färdighet och en väg till att övertala. Skicklighet i framförande och att argumentera Hur ska det gestalta sig i spel? Slår man ett slag och allt spelaren säger tolkas utifrån resultat eller ges spelaren tips om saker den kan anväbda sig av. (är det en kunskapsfärdighet eller en skicklighet).

Skicklighet i att avläsa en person, så man listar ut hur den kan övertalas, är en anna väg. Om det är vad övertala som färdighet handlar om, hur används det då i spel.

Är hot eller att inge ett hotfullt intryck en egen färdighet, en del i skådespeleri, en del av färdigheten övertala, eller kanske en bunus/avdrag beroende på vilket intryck en roll ger. Är det alla, kanske överlappar olika färdigheter?!

Oavsett, vad är det? Är det en skicklighet eller en kunskapsfärdighet? Vad simulerar de?

Men kanske viktigast, hur ska de användas i spel?

*Slå och sen rollspela resultat.
*Rollspela och sen slå flr att se om man lyckas.
*Slå och få ledtrådar att använda sig av i rollspelandet, resultat ut ur hur väl dessa används.
*Något annat...

Du utgår ifrån "övertala", men jag uppfattade ämnet som "social interaktion". Jag tror överlag att folk "övertalas" relativt sällan. Det finns alltid mer bakom. Folk byter inte åsikter, agerar helt mot egna intressen o.dyl. Jag tycker inte heller att det är så intressant att dela upp färdigheter i skickligheter och kunskap. Det går under samma. Det är en abstraktion, och klara klassificeringar tenderar bara göra det knepigt och svårt att omsätta i praktiskt spel.

Du använder alltså inte alla de punkter jag räknade upp var för sig. Det är som i en strid. Vi kanske slår ett slag, men vad som egentligen sker är en massa avvägningar, finter, tekniker etc som vi aldrig går in på. Och ingen hade nog blivit glad om vi hade gjort om detta till dritton enskilda färdigheter.

Jag är inte säker på att jag förstår vad det är du frågar? Det här är ju något som sker flytande i spel. Vi träder inte plötsligt in i konfliktläge utan det uppstår sannolikt naturligt i det samtal rollspel är. Och då kan det bli tydligt att "nej, här finns något som skaver. Den här SLPn kommer inte bara göra det du ber om", och då kan ett slag vara nödvändigt. Men det finns ju som vi varit inne på tidigare i tråden massor av saker att ha i åtanke här. Vad ska göras/inte göras? Vilka konsekvenser kan det få? Vad tjänar vederbörande på det... Sedan slår man och kör vidare. Inget mer med det.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,394
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Använde mest färdigheten övertala som bollplank eftersom den var aktuell. Kunde lika väl varit retorik, köpslå, bluff elker en allmän färdighet under namnet "Social interaktion".

Kvarstår vad man vill ska simuleras (färdighet eller kunskap) och hur det används i spel.

Rollspelas resultatet av slaget eller rollspelas det fram tills man slår för att se hur det gick.

Precis som med strid, där frågan är lika aktuell.

Inget är mer rätt eller fel.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
I Exalted 3e finns ett rätt intressant system, där rollpersoner och SLPs har en uppsättning med värderingar, som allihop är viktade med minor, major, eller defining.

Lite fritt ur minnet här...

När man försöker övertala någon kan saker som går i rätt riktning med vad man försöker få personen till att göra ge en bonus. Personen kan dock öka sin förmåga att motstå genom att använda värderingar som går emot.

Genom att lista ut vad personen har för värderingar, kan den som övertala slipa sina argument för att få bonus och fler försök. Varje försök får bara en argument som bonus för, och motstå måste använda en mot-värderingen på samma viktgrad eller högre. Ett nytt försök att övertala måste använda en "angrepsvikelsvärdering" som är på samma nivå eller högre än den senaste mot-värderingen.

Man kan också spendera tid på att bearbeta den andres värderingar, genom att stärka eller försvaga dem (vilket kan ta bort eller skapa nya). Sedan kan man använda dessa för att övertala personen.

Så ett snabbt "övertala stadsvakten att se åt andra hållet" ger inte mycket tid att fiska efter hur vakten ser på mutor, och man kanske får chansa i blindo att man övertalar med vettiga argument. Men har man tid att bearbeta dem ger det ett helt annat resultat.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,270
Location
Rissne
luddwig;n312202 said:
Jag har som utgångspunkt att vem som helst ska kunna spela vad som helst.
Jag funderar ofta på det här, och hur det förhåller sig till det jag tycker är roligt i rollspel.

Det jag tror är att ingen egentligen menar extremversionen av detta. Annars hade man ju haft regelsystem helt utan beslut från spelarens sida - för varje beslut innebär ju i princip en risk att välja "fel".

Det är därför en del visserligen förordar tärningsslag för att se ifall man lyckas övertala någon, men få förordar tärningsslag för att se ifall man lyckas avgöra huruvida samtal eller slagsmål är det bästa sättet att lösa problemet. Någonstans kommer ändå spelaren in och agerar, och riskerar att agera fel.

Sedan tänker jag ofta på vad det är so skapar känslan av att spela vad som helst.

Om jag är korkad, vad är det då som kan ge mig känslan av att vara smart?
Om jag är blyg, vad är det då som kan ge mig känslan av att vara talför?

Innebär verkligen tärningsslag en lösning på det? Understryks inte bara känslan av att vara blyg när man behöver ett tärningsslag för att lyckas? För mig känns tärningar kontraproduktiva av det skälet. Det blir ju inte jag som är självsäker, utan tärningen. Om det är tärningen som säger att min rollperson löser mysteriet, så är det ju inte jag som varit smart. Så även om jag har en spelpjäs som är "smart" så känner ju jag mig bara dum, eller åtminstone inte smartare än jag kände mig från början.

Jag vet inte hur det här ska lösas, om jag ska vara ärlig. Kanske går det helt enkelt inte. Jag har funderat på lösningar där man helt enkelt låter SLP:er reagera med "wow" på karismatiska karaktärers uttalanden även när spelaren inte säger något coolt eller övertygande… Eller där lösningen på mordmysteriet är det spelaren säger att det är, även när det från början inte var det. Men det känns ju, åtminstone för mig, också bara falskt och nedlåtande.

Jag har inga färdiga svar här. För egen del har "lösningen" varit att inte fokusera alls på "man ska kunna spela någon som skiljer sig från en själv jättemycket"-delen, framför allt inte när det gäller det sociala. Jag skapar i princip enbart karaktärer som kan få agera ungefär så smart och socialt som jag själv är kapabel att vara, och som är kunniga inom typ liknande områden. För jag har hittills inte hittat något fungerande sätt att göra annorlunda.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,191
Location
Ereb Altor
Quadrante;n312230 said:
Kvarstår vad man vill ska simuleras (färdighet eller kunskap).
Den uppdelningen känns otymplig för mig. Jag ser hellre breda områden. Så båda.

Quadrante;n312230 said:
Rollspelas resultatet av slaget eller rollspelas det fram tills man slår för att se hur det gick.
Slag sker när vi spelar när samtalet nått en punkt där det blir uppenbart att RPn vill något som SLPn inte vill. Det är alltså någonstans mellan "ALDRIG I LIVET!" och "Jag är på!". Då kan man fortsätta rollspela av olika orsaker. Men förr eller senare, om inget samförstånd uppstår, får ett slag lösa det. Eller så lägger parterna ner. Det är en vanlig utgång när vi spelar.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,394
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Lika märkligt här är väl att man (många?!) upplever sig bra på en färdighet genom att man lyckas bra med tärningsslag i de fall det handlar om något som är svårt att beskriva/utföra under spel.

En del vill prata sig till fördelar även i de fall där det gälker saker som ofta löses genom tärningsslag (till exempel strid).

Allt går att rollspela sig fram till lösningar helt utan tärningar, tärningen används väl mest för att lägga ett raster av osäkerhet när det behövs.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,394
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Om min roll är bra på något, så behöver jag inte själv känna att jag är det. Är rollen charmig, duktig på att slåss, talför, övertygande, men jag själv saknar allt detta så upplever jag det inte som förminskade att det är tärningen som gör det åt mig. Inlevelse är inte för mig att jag utför det, det räcker med att jag beskriver det.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,394
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Måns;n312234 said:
Den uppdelningen känns otymplig för mig. Jag ser hellre breda områden. Så båda.



Slag sker när vi spelar när samtalet nått en punkt där det blir uppenbart att RPn vill något som SLPn inte vill. Det är alltså någonstans mellan "ALDRIG I LIVET!" och "Jag är på!". Då kan man fortsätta rollspela av olika orsaker. Men förr eller senare, om inget samförstånd uppstår, får ett slag lösa det. Eller så lägger parterna ner. Det är en vanlig utgång när vi spelar.
Alltså det senare. Ni slår efter rollspelandet och sen får man ändra fortsättningen efter resultatet.

Vad gäller färdighetsbredd så är jag hellre av det senare (breda generella färdigheter). Men tror man bör fråga sig vad som det system man spelar simulerar. Är det endera part som är övervägande? Vad innebär det om det är "en kunskap om" eller "en skicklighet i att".
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,191
Egentligen räcker det ju med ett värde i Charm eller Övertala eller dylikt, som sedan "viktar" framförandet.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,270
Location
Rissne
Quadrante;n312236 said:
Lika märkligt här är väl att man (många?!) upplever sig bra på en färdighet genom att man lyckas bra med tärningsslag i de fall det handlar om något som är svårt att beskriva/utföra under spel.
Mja... Alltså, strid till exempel sker ju i stort sett helt och hållet i våra huvuden. Talet... gör vi kring bordet. Det existerar i sinnevärlden. När det gäller min förmåga att göra roundhouse-sparkar så är så att säga handlingen redan förlagd i det fiktiva, jag "ser" bara min rollpersons sparkar i min fantasi / för mitt inre öga.

Talet behöver ju... utföras, på ett eller annat sätt. Eller jag vet inte, jag har i vart fall väldigt svårt att föreställa mig samtal i spelvärlden som inte också i någon mån spelas ut kring bordet. Annars blir det, i mitt huvud iaf, mer som att man "klipper" eller narrativt sammanfattar diskussionen och går vidare – ingen vidare inlevelse (för mig).

Men ja, min poäng är väl mest att för mig har de saker jag faktiskt gör kring spelbordet viss särställning gentemot saker som enbart sker i vår gemensamma fantasy.
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,394
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Jag har upplevt spelsessioner där man talat i tredjeperson och som upplevts som både lyckat och inlevelsefullt.

"Min rollperson går fram till vakten och ... /längre beskrivning/" Lite som man skulle beskriva en strid.

Men oftare så har givet varit samtal in persona. Vad som funkar beror lika mycket på personerna som spelar, som vilken berättelse som utspelas.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,874
krank;n312233 said:
Om jag är korkad, vad är det då som kan ge mig känslan av att vara smart?
Om jag är blyg, vad är det då som kan ge mig känslan av att vara talför?
Jag tror att en viktig skillnad ligger i hur vi arbetar med inlevelse. Mitt sätt att spela fungerar för mig eftersom jag försöker sätta mig in i rollfigurens situation och känna det hen känner. Om rollfiguren lyckas lista ut något kan jag alltså känna mig smart, även om det var ett tärningsslag som gjorde att rollfiguren lyckades. Samtidigt njuter jag absolut om jag som spelare till exempel lyckas avslöjar mördaren, och det är absolut enklare att leva sig in i hur rollfiguren känner om jag själv känner något liknande, men min inlevelse i rollfigurens situation är ändå det primära.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,638
Location
Ludvika
krank;n312233 said:
Om jag är korkad, vad är det då som kan ge mig känslan av att vara smart?
Om jag är blyg, vad är det då som kan ge mig känslan av att vara talför?

Innebär verkligen tärningsslag en lösning på det? Understryks inte bara känslan av att vara blyg när man behöver ett tärningsslag för att lyckas?
Men är det verkligen du som spelare som behöver känna dig smart och talför? För mig är det att kräva lite väl mycket av lite enkla regler nedskrivet på ett papper. Syftet med tärningsslaget är att få rollpersonen att kännas smart och talförd även fast du inte är det.

Om det sedan leder till att du oftare kommer spela smarta och/eller talförda rollpersoner för att du kan göra detta utan att sätta press på dig själv, men då sammtidigt uppmuntras till att _försöka_ vara smart och talförd innan du slår tärningsslaget så kan ju det på sikt ha effekten att du faktiskt blir smartare och mer talförd.
 

kwarnberg

Swordsman
Joined
8 Jul 2015
Messages
778
Utan att ha läst igenom alla era inlägg slänger jag in några av mina tankar:

Problemet för mig att försöka få in fysiskt agerande och socialt agerande i samma mall är att de för mig har olika premisser - olika saker jag vill få ut av själva handlingen. När jag slår en tärning för att se om rollpersonen lyckas med något fysiskt tycker jag slumpen är rolig för att den ger ett spänningsmoment - osäkerheten om huruvida rollpersonen kommer lyckas eller ej är spännande!

När det kommer till sociala interaktioner däremot tycker jag inte att spänningen ligger i slumpen på samma sätt. Där tycker jag det som är spännande är att se hur samtalet spelas ut, hur man tolkar eller misstolkar varandra, vilket drama som uppstår, subtexter i vad som sägs, osv. Det är saker som är sjukt svårt att simulera med ett tärningsslag. Det är inte om rollpersonen lyckas övertala vakten som är det intressanta, utan hur den gör det och vilka potentiella framtida problem hen skapar genom de ordval den gör. Visst, sen kan man slå för att se om vakten släpper igenom en till slut, men det är inte den delen som är det intressanta.

I Skrômt har jag med en social färdighet - Övertyga (om jag inte helt gör bort mig nu och minns fel...). Den finns där mest för att jag känner mig lite skyldig att ha den med. Och i vissa fall känns det faktiskt rimligt att slå för huruvida ett argument biter eller ej.
 

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,852
Location
Eskilstuna
Hej och hå! Här sticker man och jobbar lite – så rasslar det in tre sidor. Intressanta tankar, stort tack att ni delar med er!

Min övergripande känsla är att vi är många som använder tärningsslag på helt olika sätt och vill ha ut ganska olika saker av dem. Det är knappast någon skräll, men det är spännande att höra allas tankar formulerade.

krank;n312186 said:
Jag vill nästan alltid ha färre tärningsslag, mer player skill. Som jag ser det är ju det sociala tillsammans med problemlösandet liksom det man gör kring spelbordet. Vi kan ju inte gärna ställa oss och slåss eller skjuta varandra med pistol, men prata och lösa mordmysterier... det kan vi faktiskt göra. Så för mig blir det ofta mest frustrerande när man har färdigheter för sådant.
krank;n312244 said:
Mja... Alltså, strid till exempel sker ju i stort sett helt och hållet i våra huvuden. Talet... gör vi kring bordet. Det existerar i sinnevärlden. När det gäller min förmåga att göra roundhouse-sparkar så är så att säga handlingen redan förlagd i det fiktiva, jag "ser" bara min rollpersons sparkar i min fantasi / för mitt inre öga.

[...]

Men ja, min poäng är väl mest att för mig har de saker jag faktiskt gör kring spelbordet viss särställning gentemot saker som enbart sker i vår gemensamma fantasy.

Det är tänkvärt med konceptet att fysiska handlingar behöver konkretiseras med regler och slump, medan social interaktion redan är kärnan i rollspel och därmed inte behöver konkretiseras mer. Jag håller med om skillnaden – men personligen ser jag det nog mer som en bugg än en feature. :)

Svarte Faraonen;n312191 said:
Om vi utgår från att tärningsrullandet anger vad som är viktigt eller meningsfullt i spelet så blir konsekvensen av social konflikt-system att de sociala situationer som räknas ständigt just formuleras som konflikter. Detta är i mitt tycke ett fruktansvärt dysfunktionellt sätt att se på den mellanmänskliga dimensionen. Meningsskiljaktigheter formuleras i termer av att två personer försöker bryta ned varandra för att i så hög grad som möjligt driva igenom sin åsikt.
Perspektivet att sociala interaktioner skulle vara lika med strid är så klart problematiskt. Men jag håller inte med om att regler för sociala interaktioner per automatik gör det till en konflikt. Att ta sig över en ranglig bro, att identifiera väderstreck eller att bygga en flotte ser jag inte alls som en konflikt – det är inte fråga om att besegra gravitationen, skogen eller virket. Det handlar om att samverka, precis som sociala interaktioner. Så tänker iaf jag.

----------

Med det ovan sagt, jag föredrar att använda sociala tärningsslag ungefär som en traddig strid. Dvs, ett slag avgör inte allt.

Någon framför ett argument, man slår ett slag för att se om det biter. Biter det inte får man göra ett nytt förslag med ett nytt argument. Ju bättre ett argument biter, desto snabbare kan man nå en överenskommelse. Ju värre en kommentar misstolkas, desto längre ifrån varandra glider man.

Sedan spelar jag personligen inte så mycket för att enbart vinna. Jag är nyfiken på att se vart saker och ting tar vägen. Allt blir mer spännande med lite motgångar att överkomma. Just när man tror att man man har sitt på det torra går något oväntat åt skogen och man tvingas använda sin kreativitet för att lösa situationen – och narrativet blir mer dynamiskt.

Om jag själv får bestämma huruvida något lyckas eller misslyckas, då tappar jag såväl engagemang som inlevelse. Och om allt beror på min egen förmåga, då vet jag på förhand ungefär hur det kommer gå.

Jag vill hoppas, överraskas, glädjas och gräma mig. Därför gillar jag att låta tärningarna och rollpersonens förmågor avgöra utfallet på mina tänkta handlingar, i så stor utsträckning som möjligt utan att jag själv tappar känslan av immersion.

Don efter person. Men som sagt, alltid kul att läsa andras tankar!
 
Top