Nekromanti Retroactive continuity - retcon

[Big Marco]

Jag tänker inte kommentera på din spelledarstil, för jag har inte upplevt den rakt av, men om jag skulle få veta att Lost-författarna inte alls planerade hela metaplotten från början så kommer jag att sluta titta med omedelbar verkan.

När jag var på konferens i Los Angeles ("Hollywood and Games") så föreläste en manusförfattare hur arbetet går till inom det så kallade "High-Quality-TV"-segmentet (typ Lost, House MD, 24, Prison Break, etc) och enligt honom ligger manusförfattarna (det är oftast en grupp på halvdussinet primära författare och flertalet sekundära - exempelvis "Vänner" hade 22 manusförfattare i staben) mellan 4-6 avsnitt före publik release. Vissa grundteman och röda trådar finns definierade men över säsonger finns sällan någon eftertanke. (Babylon 5 var ett välkänt undantag)

Anledningen är tittarsiffror och tittarrespons. Man måste snabbt kunna anpassa serien efter feedback från publiken. Hur karaktärer utvecklas, hur mycket scentid karaktär A får på bekostnad av B, vilken typ av berättelser som skall platsa på 22/42 minuter, etc. Dessutom vet man sällan om en serie överlever en säsong till nästa eller ens överlever en hel säsong öht.

Därför görs ingen detaljerad planering för framtiden. Det skulle vara oekonomiskt och felfokuserat.

Trist att du aldrig mer kan titta på någon TV-serie någonsin. ,-)

 

[Ymir]

Trist att du aldrig mer kan titta på någon TV-serie någonsin. ,-)

Mja, det finns ju fortfarande såna här fokuserade tv-serier som är menade att vara slut efter en säsong eller två. Mycket anime fungerar ju så, tex.

"High-Quality-TV" var för övrigt en...lustig...term i sammanhanget...

- Ymir, har tråkigt

 

[krank]

Trist att du aldrig mer kan titta på någon TV-serie någonsin. ,-)

Alltså, i många fall stämmer det där, och jag tror att väldigt mycket av den exakta handlongen och så i Lost är väldigt flytande - det har jag heller inga problem med. Frågan är huruvuda skaparna av serien bestämde vad ön är för något, varför statyn har sitt antal tår, och så vidare.

En hel del serier har heller inge pretentioner om att verka ha en "metaplot". Jag tycker dock mycket bättre om serier med metaplot, så t.ex Carnivale sörjer jag som fan, och jag vill hemskt gärna tro att Lost är ett annat undantag.


Det du säger stämmer, men det betyder tyvärr att TV-serierna förlorar väldigt mycket. "Oekonomiskt" kan jag gå med på. "Felfokuserat" däremot är väldigt subjektivt.

TV-serier är en sån där grej som i dagsläget mår väldigt dåligt av att vara en del av ett system där cash is king. Kvaliteten på serierna underställs marknadens ombytliga krav.



//Krank, som önskar sig lite fler serier som planeras som helheter, avslutas när de är klara, och följer en tydlig vision från början till slut. Synd att publiken för TV-serier är en samling fullständigt efterblivna idioter, och att TV-serierna alltid anpassas efter dessa mänskliga cancerceller...

 

[Mogger]

"High-Quality-TV" var för övrigt en...lustig...term i sammanhanget...

Nja, du får ju jämföra med tidigare sitcoms och annat skräp. TV-serier var gårdagens dokusåpor. Idag är TV-serier påkostade och av relativt hög kvalitet. Så, termen är inte alls lustig.

Och till krank så har alltså TV-serier aldrig varit så välmående som de är nu. Men jag tycker också att alla som inte tycker som jag är efterblivna idioter, för det blir så mycket lättare att förstå omvärlden då.

 

[Storuggla]

"Synd att publiken för TV-serier är en samling fullständigt efterblivna idioter, och att TV-serierna alltid anpassas efter dessa mänskliga cancerceller..."

The Wire?


Storuggla, den förklarar inget

 

[krank]

Och till krank så har alltså TV-serier aldrig varit så välmående som de är nu. Men jag tycker också att alla som inte tycker som jag är efterblivna idioter, för det blir så mycket lättare att förstå omvärlden då.

Välmående som i... att många tittar? Isåfall kan jag hålla med. Synd att det pga hur systemet är uppbyggt inte går att konstruera genomtänkta serier med vettiga arcs. Produktionsmässigt, som i rekvisita och skådespeleri och sådant, är TV-serierna av idag av världigt hög kvalitet. Men, eftersom tittarna till större delen ser avsnitt på TV, och därmed kommer att missa en massa avsnitt, så går det inte att ha knontinuitet på mer än max 2-3 avsnitt. Dessutom går det inte att kräva att publiken ska komma ihåg något i en hel vecka, eller att den ska kunna tänka efter lite för att hänga med. Att dessutom ställa krav på allmänbildning är definitivt något som leder raka vägen till nerläggning av en serie (se t.ex Carnivale).


Alltså, jag kollar på en hel del serier. Jag skulle dock aldrig drömma om att se dem efter någon annans schema (typ se på TV) ocgh jag längtar verkligen tills (om) Hulu kommer till sverige. De serier jag ser har hög produktionskvalitet, men ganska snart - omkring andra säsongen, oftast - börjar de bli tråkiga, just för att det finte finns någon långsiktig plan, inga egentliga, genomtänkta och väl utförda förändringar. I den mån man lyckas bygga stora character arcs är det mest av en tillfällighet, verkar det som.


Jag tror att amerikanska TV-serier skulle bli helt sanslöst mycket bättre om de hade fast definierade början, mitten, slut, och om åtminstone det övergripande storygrejset vore planerat från dag ett. Det räcker inte med skådespeleri, manus och rekvisita för att göra en bra serie. Personkemi räcker inte tillräckligt långt.



Tycker jag.

 

[krank]

The Wire?


Storuggla, den förklarar inget

Har inte sett The Wire, och jag kan med glädje säga att det trots allt finns serier som bryter trenden. Jag hoppas ju att Lost gör det, till exempel - bara det att man nu faktiskt ska avsluta serien istället för att bara köra på 'til the goddamn wheels come off är för mig en mycket positiv grej.

Tänk om The 4400 hade lagt ner efter första-andra säsongen? Tänk om Heroes hade lagt ner efter första? Faen vilka bra serier de hade varit. Nu maler man bara på, så det känns som att tarska runt i lera. Och om man slutar titta så blir det ändå inte samma sak som ett ordentligt avslut, man får ingen känsla av closure...

 

[krank]

Mja, det finns ju fortfarande såna här fokuserade tv-serier som är menade att vara slut efter en säsong eller två. Mycket anime fungerar ju så, tex.

Ja. Lite synd är det att jag är så kräsen vad gäller anime, för formmässigt så är de serierna i stort sett perfekta. Ordentliga character arcs, kontinuitet, och så vidare.

 

[Storuggla]

"Har inte sett The Wire, och jag kan med glädje säga att det trots allt finns serier som bryter trenden."

Jag skulle gladeligen tala varmt om The Wire här, men det känns lätt off topic. Det känns mer kulturforumsmässigt.


Storuggla, its the smartest show in wheels

 

[Mogger]

Har inte sett The Wire

Nä, för du har ju sagt att den är så tråkig att du somnar när du försöker kolla på den. Det kanske är bättre att du kollar på serier som är lite mer publikfriande?

Nu ska jag kolla på Sons of Anarchy. Den har förresten en klar Story Arc.

 

[krank]

Nä, för du har ju sagt att den är så tråkig att du somnar när du försöker kolla på den.

Den kanske helt enkelt var i en genre som inte passade mig? jag har dock inget minne av att ha kollat på den, så tydligen behöver jag ge den en andra chans.

Sons of Anarchy verkar också lite intressant, även om jag generellt tidigare inte varit så intresserad av den genren heller.


Jag har sagt att det finns undantag. Alla amerikanska TV-serier saknar inte övergripande story arcs, och alla är inte evighetsserier. Men många av dem är det, eftersom de drivs mer av popular demand än av skaparnas vision.



Det värsta med modellen "vi kör tills vi dör" är att man riskerar en serie som inte avslutas ordentligt, där alltför många trådar lämnas hängande. och då menar jag inte på det där bra "får mig att tänka till"- sättet utan mer "nähä, var det inte mer..."- sättet. Journeyman till exempel, var riktigt bra. Men eftersom man inte fick nån fortsättning blev slutet abrupt. Det var som att se första akten i en pjäs.



Men, öh, om vi ska fortsätta prata om det här kanske vi borde göra det i Kulturforumet.

 

[ikaros]

Aldrig att man ska lägga sl hatten på hyllan av någon annan anledning än att det slutar vara skoj

I min mening är det lättare att fixa till planeringstabbar om man får göra lite efterkonstruktioner, liksom för att väga upp dålig förbehållning. I min mening är det sämre men lättare (om man nu inte kör på det planerade racet även om man vet att hela äventyret gör fast och blir trist, det finns det ju ingen poäng med), inte tvärt om.

Dessutom så gillar jag när spelare eller slps(kan de det?) blir överlistade, men om spelledaren retconnar så blir ju den känslan, av att ha utmanövrerat någon, fejk.

 

[Jeeves]

Instämmer om The Wire - mycket bra och förment realistisk serie. Det bästa med den är just metaplotten - att beskriva samhällets förfall ur olika perspektiv.

Vad gäller Lost så ångrar jag att jag köpte säsong 2-3 (slutade att titta strax innan slutet på trean). Plotten blev bara för dålig och orimlig - istället för att vara en häftig konspirationsteoretisk serie blev den bara skruvad - så skruvad att det inte sa någonting längre och då fanns det inte längre någon anledning att titta - i synnerhet som serien också saknade intressanta äventyr som åtminstone kunde mättat spänningsbehovet. Om serien slutat någonstans strax efter första säsongen hade det varit otillfredställande men bättre. Ännu bättre hade varit om man skippat det övernaturliga tjafset helt och hållet. JAg vill bara skrika "Förbannade tramsserie - varför var ni tvugna att pajja något som såg så bra ut???"

Det allra värsta exemplet är dock arkiv X som kunde varit tv-historiens främsta serie någonsin men som förstördes just genom att plotten förändrades från att vara en realistisk konspiration fram och tillbaka så mycket att inte ens huvudrollsinnehavarna egentligen visste vad den svarta sörjan var för något. Därför måste jag nog ge krank rätt - hade författarna planerat vad de ville från början och hållt sig tilld et ahde serien fungerat mycket bättre - som det nu är måste man "tänka bort" en hel del avsnitt som tittare för att få det att gå ihopa - defcon 3 på retcon-skalan skulle jag nog säga - för att inte tala oma tt slutresultatet belv så mycket sämre. Intressant nog så känner jag igen mig i kranks beskrivning - när man får VETA att författarna schabblat (över-retconnat) så är det en intressedödare även om man inte märkt retconnen i sig. I fallet med Arkiv X blev jag till slut så förvirrad att det nästan var en tröst att höra om retconnarna eftersom jag börjat tro att det var något fel på mig som inte hängde med och som hade "minnen som inte stämde" från tidigare avsnitt.

A FURORE TELEVISORUM LIBERA NOS DOMINE!