Nekromanti Riktiga hjältar

[Übereil]

Jag håller på att göra en karaktär till en pirat-swashbucklersetting för D&D-Next som läst för många hjältesagor genom åren och har därför en väldigt romantiserad och idealistisk bild av hur äventyrare ska bete sig. Man kan t ex inte hugga sin motståndare i ryggen om man är hjälte - det är sånt som bara fegisar till banditer sysslar med. Ska man slåss så ska båda ha möjlighet att försvara sig.

Vad finns det mer för no-no's? Och vad finns det för ideal som man ska leva upp till?

Übereil

 

[anth]

Man slåss bara en mot en.
Är det flera mot en slå bara en av gruppen, övriga får snälla sig i kö och vänta på sin tur.

Man slåss med samma typ av vapen som motståndaren.
Har man ett tvåhandssvärd och motståndaren vill slåss med knytnävarna kastar man sitt tvåhandssvärd och börjar rallarsvinga.

Man skonar livet på en person som ger sig, även om man vet att så fort man sänkt sitt vapen kommer den personen att försöka kasta sig över en igen.

Man utmanar den mäktigaste motståndaren på tvekamp.
Är man hjälte och slåss mot en grupp ska man givetvis slåss mot gruppens ledare.

Man flyr inte, utan slåss tills man dör.

Man håller sina löften oavsett hur omöjliga de är att uppfylla.

Man räddar alltid livet på "kvinnan i nöd" även om hon inte är så kvinnlig eller är i nödsituation.

Man slår inte kvinnor.

Man slår inte barn (eller ens småväxta personer).

Spoiler: kommentarer

En riktig hjälte börjar inte slåss, utan väntar på att motståndaren utdelar första slaget.

"Man räddar alltid livet på "kvinnan i nöd" även om hon inte är så kvinnlig eller är i nödsituation."

Så jag skrattar.

 

[Krille]

Spoiler: kommentarer

Och jag som tänkte på Princess Bride och Inigo Montoya.

Princess Bride var en av de jag tänkte på. Men mer Pirate Roberts.

Samt Robin Hood och gamla Errol Flynn filmer.

 

[Lupus Maximus]

Man flyr inte, utan slåss tills man dör.

Pirat-Swashbuckler setting är väl nästan arktetypiskt att man inte slåss tills man dör. Men man flyr aldrig i panik, utan svingar sig i rep och kristallkronor, hoppar upp på bord och ut genom fönster. Slåss till döds är för barbarer, inte kvinnotjusande svärdsfäktande hjältar :wink:

 

[Recca]

Pirat-Swashbuckler setting är väl nästan arktetypiskt att man inte slåss tills man dör. Men man flyr aldrig i panik, utan svingar sig i rep och kristallkronor, hoppar upp på bord och ut genom fönster. Slåss till döds är för barbarer, inte kvinnotjusande svärdsfäktande hjältar :wink:

Där sa du nåt. Alla manliga hjältar i den här settingen är kvinnotjusare, väldigt viktigt. Men kvinnliga då? Nu spelar det säkert ingen roll för ubereil, men jag blir på riktigt nyfiken. Hur gör man en kvinnlig karaktär i genren rättvisa?

 

[chrull]

Jag håller på att göra en karaktär till en pirat-swashbucklersetting för D&D-Next som läst för många hjältesagor genom åren och har därför en väldigt romantiserad och idealistisk bild av hur äventyrare ska bete sig. Man kan t ex inte hugga sin motståndare i ryggen om man är hjälte - det är sånt som bara fegisar till banditer sysslar med. Ska man slåss så ska båda ha möjlighet att försvara sig.

Vad finns det mer för no-no's? Och vad finns det för ideal som man ska leva upp till?

Übereil

Är det hjältesagor som de om Tor, Hercules och The Dark Knight Returns du menar eller är det Pulp-litteratur som menas?

 

[Übereil]

Är det hjältesagor som de om Tor, Hercules och The Dark Knight Returns du menar eller är det Pulp-litteratur som menas?

Insikten om att man inte riktigt vet vad någondera betyder... Men med det sagt, det är tänkt att karaktären ska ha en idealiserad och romantiserad bild av hjältar. Min känsla är att pulp-hjältar är mer pragmatiska och själviska och det är inte riktigt pragmatism och själviskhet jag är ute efter. Framför allt inte pragmatism.

Übereil

 

[chrull]

Insikten om att man inte riktigt vet vad någondera betyder... Men med det sagt, det är tänkt att karaktären ska ha en idealiserad och romantiserad bild av hjältar. Min känsla är att pulp-hjältar är mer pragmatiska och själviska och det är inte riktigt pragmatism och själviskhet jag är ute efter. Framför allt inte pragmatism.

Übereil

I mitt huvud var det självklart vad jag menade, men jag inser att det inte riktigt stämmer med vad jag skrev.

Har rollpersonen läst om hur hjälten med list besegrar Medusa med hjälp av en spegel, hur hjälten inser att hydran attackeras nog bäst från lönndom och liknande, eller är literaturern mer åt hållet där hjälten aldrig någosin skulle få för sig att kasta grus i någons ansikte eller inte ens attackera ett monster utan att vandra fram till dess håla och förklara vem man är, varför man är där och kanske be draken att sluta äta upp traktens kor innan eventuell attack?

Hjälte som i "Gets shit done!" vs Hjälte som i "Alla förtjänar ju att få förklara sig och en andra/tredje/fjärde chans!"

 

[anth]

Men kvinnliga då? Nu spelar det säkert ingen roll för ubereil, men jag blir på riktigt nyfiken. Hur gör man en kvinnlig karaktär i genren rättvisa?

En mycket mer intressant fråga - mest för att jag inte lyckas komma på något vettigt svar.
Det bästa jag kommer på är någon som beter sig som Wonder Woman, utan att för den skull vara lika mäktig.

Spoiler: kommentarer

Det var ju väldigt hjälpsamt Anth. Och för oss som inte har koll på hur hon är?

 

[anth]

Insikten om att man inte riktigt vet vad någondera betyder... Men med det sagt, det är tänkt att karaktären ska ha en idealiserad och romantiserad bild av hjältar. Min känsla är att pulp-hjältar är mer pragmatiska och själviska och det är inte riktigt pragmatism och själviskhet jag är ute efter. Framför allt inte pragmatism.

Übereil

Om jag uppfattat dig rätt så vill du ha en swashbuckling Don Quijote.

 

[Rhodryn]

Detta kommer vara lite off topic, men samtidigt någerlunda relevant.

Kan inte säga jag är så där särskilt intresserad av piratbaserade grejer (föredrar att mina "pirater" är Vikingar... :wink.

I alla fall. För dom som är intresserade av grejer som circlar runt pirater och liknande, så är där en ny tv serie kallad "Black Sails" som startade och avslutades i början av året. Den är tydligen skriven som en prequel till Robert Louis Stevenson's bok "Treasure Island". Där är visserligen bara 8 avsnitt, men en 10 avsnitts lång sesong 2 har redan beställts och kommer antagligen komma ut nästa år.

Trots att den var om pirater så tyckte jag den var bra nog för mig att fortsätta titta på den. Gillade väldigt många av karaktärerna, "goda" som "onda". Och jag kommer se S2 oxå när den väl kommer ut.

Dock, om någon söker "hjälte fasoner" så kommer ni inte hitta allt för mycket av det... dom bits ju om det behövs!!!

Trailer

Öppnings sekvensen. Tycker den är rätt snygg, och låtens puls som går är rätt skön oxå.

 

[Übereil]

I mitt huvud var det självklart vad jag menade, men jag inser att det inte riktigt stämmer med vad jag skrev.

Har rollpersonen läst om hur hjälten med list besegrar Medusa med hjälp av en spegel, hur hjälten inser att hydran attackeras nog bäst från lönndom och liknande, eller är literaturern mer åt hållet där hjälten aldrig någosin skulle få för sig att kasta grus i någons ansikte eller inte ens attackera ett monster utan att vandra fram till dess håla och förklara vem man är, varför man är där och kanske be draken att sluta äta upp traktens kor innan eventuell attack?

Hjälte som i "Gets shit done!" vs Hjälte som i "Alla förtjänar ju att få förklara sig och en andra/tredje/fjärde chans!"

Få skit gjort frustrerar ju inte medspelarna! Vandra fram till hålan och ge sig till känna låter mer som vad jag är ute efter.

Übereil

 

[Lupus Maximus]

Där sa du nåt. Alla manliga hjältar i den här settingen är kvinnotjusare, väldigt viktigt. Men kvinnliga då? Nu spelar det säkert ingen roll för ubereil, men jag blir på riktigt nyfiken. Hur gör man en kvinnlig karaktär i genren rättvisa?

Jag tycker det bara är en nyansskillnad om man tittar på senare material. Men nyansskillnaden beror mest på att man vill undvika slampa eller Femme Fatale stämpeln på karaktären i boken/filmen. Så vid rollspelande behöver man inte oroa sig. Grundpelarna för swashbuckling-hjälten/hjältinnan, som jag ser det, är självsäkerhet, kompetens, och att man följer en egen mall istället för samhällets. "Lekfullt flörtig" skulle nog passa bra in.

Tyvärr är listan på bra exempel mycket kortare än för män. Men Geena Davis i Cutthroat Island eller Angelina Jolie i Tomb Raider funkar nog rätt bra.

 

[Anarchclown]

Eftersom jag är spelledare i kampanjen ifråga kan jag väl bara kommentera att den alviska fiction som karaktären har läst förmodligen beskriver extremt hedersbundna hjältar och att det i det samhället inte finns någon skillnad på män och kvinnor när det gäller vilka roller de har. Väldigt ovanligt i den fictionen att hjälten ligger runt dock. Däremot om hen har läst om piraters liv och leverne så är ju dessa oftare människor eller hobgoblins och rätt svinpälsiga. Oavsett vad så finns det även i den alviska kulturen ett ideal som talar om att det är viktigare att lyckas med att skydda de oskyldiga än det är att bibehålla sin egen heder, särskilt om man dör på kuppen när man räddar folk. Tänk samurajernas tankesätt.

 

[Anarchclown]

Ett svar på Reccas fråga. Om jag var spelledare så skulle jag absolut tycka att det var helt på sin plats att avverka mansells in distress i lika hög takt som manliga roller gör och att luras och vara ett svin precis lika mycket som de andra karaktärerna. Men det kanske bara är jag.

 

[Lupus Maximus]

För att fortsätta mer på den allmänna delen av tråden.

Swashbuckling hjältar/hjältinnor behöver inte vara svin och luras. De mer moralbundna versionerna av Robin Hood eller Tre/fyra musketörerna borde funka.

Både Sinbad och Marina i den tecknade versionen (Dreamworks?) borde passa in bra in som Swashbuckling också.

 

[Recca]

Jag tycker det bara är en nyansskillnad om man tittar på senare material. Men nyansskillnaden beror mest på att man vill undvika slampa eller Femme Fatale stämpeln på karaktären i boken/filmen. Så vid rollspelande behöver man inte oroa sig. Grundpelarna för swashbuckling-hjälten/hjältinnan, som jag ser det, är självsäkerhet, kompetens, och att man följer en egen mall istället för samhällets. "Lekfullt flörtig" skulle nog passa bra in.

Tyvärr är listan på bra exempel mycket kortare än för män. Men Geena Davis i Cutthroat Island eller Angelina Jolie i Tomb Raider funkar nog rätt bra.

Åh vilka bra förslag. Jag tror nog att jag hade något på den linjen i åtanke, men inte så formulerat. Lite så där käck och cheeky, in your face, flörtig och lite flyktig sådär, och en jävel på att fäktas, så klart. Och i slutet av filmen hamnar hon i trubbel men är INTE tvungen att vinna genom charm, utan gör det genom sin fäktning.

Ett svar på Reccas fråga. Om jag var spelledare så skulle jag absolut tycka att det var helt på sin plats att avverka mansells in distress i lika hög takt som manliga roller gör och att luras och vara ett svin precis lika mycket som de andra karaktärerna. Men det kanske bara är jag.

Personligen uppfattar jag både dam- och mansell in distress varianterna som att det är något fjolligt och inkapabelt över objektet i fråga, vilket gör en jävligt dålig stereotyp. Och då tycker inte jag att det spelar någon roll att man byter ut offret mot en löjeväckande man istället. Hellre ser jag då att man inte kidnappar en massa NPC's vars enda roll är att vara offer. Det är nog det stora problemet med damsels att det ofta handlar om en figur vars hela existensberättigande är det perfekta offret, gärna åtråvärd och väldigt menlös. Sen så kan jag personligen störa mig på filmer och liknande där det är ett radarpar med en kapabel kvinna som nånstans framemot slutet av filmen ofelbart tas som gisslan och måste räddas av den manliga karaktären för att han ska uppfylla den där gentlemanna-rollen. Alltså, förstå mig rätt nu, jag stör mig inte på fenomenet som sådant, utan på att det är ett så välanvänt knep som återskapas hela tiden och som gör att kvinnan i de här filmerna eller böckerna är mannens akilles-häl på nåt vis.

Spoiler: kommentarer

Filmen Hidden Crouching Dragon Tiger (minns aldrig vem som gömmer sig och vem som kryper ihop) har två starka kvinnliga karaktärer.

Den ena är förvisso lite "trulig tonåring" men fortfarande roligt när hon smiskar helt världshus

Och den andra min favorit: Michelle Yeoh spelar världsvan vis hjälteveteran som offrat sitt privatliv för "saken"

Michelle Yeoh är alltid bra.

Crouching Tiger Hidden Dragon, heter den.

 

[Anarchclown]

Ah. Jag skapar sällan SLP bara för att de ska vara värdelösa men åtråvärda. De har oftast en annan funktion också av något slag. Sällan accepterar de heller bara att "bli räddade". RP i en av mina kampanjer fick nyligen i uppdrag att skydda någon från att bli kidnappad. När RP försökte få sagda person att följa med dem för att föra denne bort ifrån de potentiella kidnapparna svarade hen med att fråga "Och vem i helvete är du och varför skulle jag lita på dig?". Men jag förstår vad du menar. Min åsikt är dock att i de flesta settings så är de allra flesta personerna potentiella offer för våld eftersom de är normala i en värld av "hjältar" och "skurkar" som ofta har tillgång till extremare förmågor, beväpning med mera. Crouching Tiger, Hidden Dragon är en favorit för mig. Alla tre huvudrollerna är fantastiska med skådisar som jag sett i en bunt andra grejer och alltid gillar. Det enda jag egentligen saknar är Tony Leung.för att bygga en kinesisk favoritcast för seriösa rullar. Kineserna har en mycket bra förmåga att plocka fram skådisar som faktiskt kan göra action istället för att behöva att det klipps var femte sekund. Annars brukar det vara en tendens i Hollywood att plocka fram "snyggingar" som behöver klippa varje sekund för att det inte ska ses hur dåliga de är.