Okej. Jag är en av de flitigaste skribenterna på Riotminds forum genom åren. Har hängt där mellan 2005 och 2015. Har bara varit här på WRNU sporadiskt under alla dessa år. Jag tänkte ge er min syn på det hela, och min förvandling från fanboy till... något helt annat. Tror att det kan tillföra ännu en bild till diskussionen. För det handlar inte alls om de saker som ni pratar om. Jag har inte formats av bråk med Erik Granström eller liknande, utan av helt andra Riotminds-relaterade grejer. Det dröjer en bit in i texten innan min kritik mot RM tar sin början, kan nämnas.
Om inte annat är det här en kronologi över några (mer och mindre genomtänkta) avgörande grejer:
Min introduktion till rollspel
Min första rollspelsupplevelse var 2001. Jag var 13 och spelade Vildhjarta till Drakar och Demoner 6. Det var jättespännande, kändes som oändliga möjligheter och var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Därefter plöjdes det mesta som fanns på nätet till DoD 6 ganska snabbt.
Drakar och Demoner var min första kontakt med rollspel, ett varumärke jag förstås HÖRT tidigare, och därför tänkte jag förstås att det här var fronten. Det är det här som är rollspel. Det blir ju lätt så, när man inte har några andra erfarenheter av mediet (går det att säga "mediet"? Ja nu blev det så).
Inspirerande världsböcker
Sommaren när jag var 14 lirkade jag in en fåtölj i en garderob hemma och spenderade i princip hela sommarlovet med att sitta och planera min första episka kampanj. Jag läste Jorges bestiarium och Osthem. Lyckades inte få ihop den här kampanjen som skulle handla om något så måttligt unikt som ett tredelat svärd som behövde smidas samman för att bekämpa någon best, men det gör inte så mycket. Jag tror inte att det hade blivit så fantastiskt ändå.
Det var hur som helst otroligt inspirerande grejer i böckerna. Varenda uppslag var en liten kreativ gottepåse. Så kände jag i alla fall som 14-åring, jag kan inte säga hur jag nu 13 år äldre skulle tänka. Men jag tror att jag fortfarande skulle gilla många av koncepten för olika hålor och monster, och jag gillar ambitionerna som förmedlades kring äventyren som skulle kunna utspelas i dessa hålor och med dessa monster. Spelvärlden har jag alltid lyft fram som något positivt.
När forumet brann som bäst (för att passa ihop med kommande metaforer)
Jag registrerade mig på Riotminds forum våren 2005. Då levde forumet verkligen. Det var superkul. Det kändes som att det fanns en dialog med Riotminds, det fanns massor av kreativa forumister och allt var verkligen jättebra. Det här var också på en tid då min bild av WRNU var att här bara satt ett gäng besserwissrar som klagade på allt som inte var tillräckligt obskyrt. Jag trooooor att ni kan förstå vad jag menar, även om ni som alltid hängt här kanske inte håller med mig i sak. Ni som hängde här var äldre än de som hängde på Riotminds forum (i genomsnitt), många här tyckte inte om Riotminds grejer, tyckte att deras "fans" var naiva och hade dålig koll. Vilket ju är sant i många fall, då DoD troligen är den VANLIGASTE vägen in i rollspelssvängen. De som spelade DoD var i högre utsträckning "orutinerade" spelare, och de som var aktiva på WRNU var i högre grad rutinerade spelare. Skriver i imperfekt men jag tror väl egentligen att det är likadant nu. Med "rutinerade rollspelare" vill säga. Det där med besserwissrar låter jag vara osagt.
En parentes om GD
Jag gillade Götterdämmerung. Sleepy Hollow var min favoritfilm på den tiden och jag tyckte absolut att det var en mysig miljö. Reglerna hade jag inga problem med (hade då aldrig spelat annat än BRP-baserade system), förutom att det var lite töntigt att man ersatt T20 med T100 när man ändå bara kunde ändra färdigheter 5 steg i taget. Dvs det var ingen skillnad alls. Men äventyren kändes kanske lite oinspirerade. I alla fall de mer omfattande. De där små som följde med spelledarskärmen, som egentligen bara var små frön till idéer, de gillade jag. Übel Staal gillade jag inte alls.
Min DoD-fansite, riotminds egen motsvarighet och första stapplande steg mot ett sprucket förtroende
Lång rubrik! När jag 2006 påbörjade mitt projektarbete på gymnasiet så bestämde jag mig för att skapa en samlingsplats för Drakar och Demoner-äventyr. Jag hade kikat på (den fult designade) dndadventures.com som hade massor och åter massor av fanskapat material till D&D. Så jag köpte domänen dodaventyr.se och började bygga den. Sidan var efterlängtad och bejublad av de som hängde på Riotminds forum, men enda responsen från Riotminds själva var... ja ni vet ju vad, eller hur?
"Tänk på att du inte har rätt att använda DoD6-loggan hur som helst!" (nu parafraserar jag).
Så jag fick snällt be om lov och fick efter ett tag ett mail från Brunalven att det var okej, men bara på dodaventyr.se! Det är ju egentligen inga konstigheter i sig, men som ENDA respons på hela projektet kan det kännas lite rövigt.
Min sida gick i graven sommaren 2007 pga en havererad server och avsaknad av motivation att återställa sidan, eftersom projektarbetet var inlämnat och jag skulle flytta till Stockholm för att börja plugga. Dessutom var det en kompis som hade koll på serverdelen och han hade om möjligt ännu mindre motivation - nyss tagit studenten, rollspelskompisarna flyttade från stan, BANNAD från RM-forumet pga lite för glad inställning till fildelning.
Hur som helst kom frågan upp, som så många gånger förr, på Riotminds forum om inte de kan ha en sida för fanskapat material? De svarade den här gången att de skulle fixa det. Det var enkelt! Jag kontaktade dem och resonerade lite om att jag ju hade en komplett sida för sådant, och tänkte på något vis att det kunde motivera mig att slänga upp grejen igen. Fick dock inget svar alls på det förslaget.
Kanske ett år senare, åtminstone, smällde de upp en sådan "tjänst". Det man gjorde var att skicka dem ett mail och så fick man sin pdf upplagd på sidan för FanMaterial. Det tog alltså ett år att fixa. Grämde mig lite då eftersom min sida hade byggt på ett formulär som fylldes i av den inloggade användaren och så dök grejerna upp direkt, med möjligheter att söka på setting, stämning, speltid osv. Allt för att fungera som en databas med möjlighet att ha hur mycket material som helst. Det här alternativet var lite futtigt tyckte jag.
Bomben som tog kol på forumet
Alla känner till bomben. Jag ska inte bli långrandig kring bomben. Men, som en av RM-forumets flitigaste skribenter såg jag tydligare än de flesta hur bomben dödade forumet. Antalet aktiva användare dalade ständigt i takt med att produktionen avstannade, men efter april 2010 inbillar jag mig att det knappt fanns någon kvar.
Vi var några få "tappra" som fanns kvar, vilket jag hade tänkt benämna som att forumet falnat men ännu glödde en aning (med anledning av tidigare metafor). Jag och Klaatu hängde kvar i Skribenterna-forumet där vi diskuterade författarskap och fiktion. Men annars kom bara någon enstaka regelfråga upp på forumet, och det var flera veckor mellan varje inlägg ibland. Själv visste jag inget om reglerna det frågades om, så jag hade inget att tillägga. Jag tror att just det är lite av kärnan i forumets död. De få som hängde kvar på forumet gjorde det för att det fortfarande var en mysig del av internet, inte för att vi spelade de senaste utgåvorna av DoD. På tal om mysig del av internet, så var det en förvånansvärt hög andel av de mest aktiva användarna på RM-forumet som aldrig någonsin hade spelat DoD. "Förvånansvärt hög andel" betyder i det här fallet kanske 10% av de som skrev mest. Gissningsvis.
De senaste årens grejer
Filmprojekten har jag inget att anmärka på. Det är friskt vågat (från de som har arbetat med filmerna). Slutprodukterna var kanske inget jag jublade högt åt, men de var ändå helt okej.
Romanen Kabal skrevs av Theo och gavs ut 2013 av ett förlag som kallade sig Riotminds Förlag, minsann! Jag har inte läst den och tänker inte kommentera innehållet, men jag störde mig redan från början på att vi fick läsa en blurb om det utmärkta författarskapet, signerad Magnus Malmberg på Riotminds Förlag. Minsann!
Plötsligt 2015 fick vi som gillade Drakar och demoner på facebook ett meddelande om att sidan numera hette Riotminds, inte Drakar och demoner. Ja de hade alltså bytt namn på den facebooksidan. Plötsligt var jag, som så sent som 2007 ändå blev lite starstruck när jag pratade med Magnus på Stockholms Spelkonvent, så pass anti att jag aktivt slutade gilla Riotminds på facebook. Någon måtta får det vara.
2015 nämnde de också, på facebooksidan för kortfilmen Tronländaren, att de planerade att rensa forumet och börja om på nytt. Något jag omedelbart tänkte var dödfött. De har ett inaktivt forum som ändå är fullt av massa, massa, massa material, och så vill de ta bort allt det och ersätta med ett nytt som är tomt och helt utan användare!? Börja om från början NU, 2015?
Jag nämnde också att de borde skriva det på sin egen facebooksida också, den som nu tillhör Riotminds. Inte bara Tronländarens sådana. Theo tackade för den påminnelsen.
2016 har de så slutligen rivit ner det gamla forumet och smällt upp ett nytt. Jag önskar Riotminds all lycka till, men jag TROR allvarligt talat inte på det. Tror inte att det kommer blomstra. Men vi kan hoppas att jag har fel. Jag har dock inga planer på att registrera mig igen.
Jag kan förresten nämna att det GÅR att komma åt material från gamla forumet mha google, men det gamla forumet är låst och det går inte att skriva någonstans.
-----
Ja jag ser ju nu när jag skrivit klart och läst igenom att jag missat alla de små grejerna som jag störde mig på mer och mer med åren, som exempelvis den extremt selektiva responsen på foruminlägg. För att inte tala om det som många varit inne på, hur man målar upp sina grejer som revolutionerande i tid och otid. Det stör mig just eftersom det är lätt att tro att det är så, om man inte spelat rollspel förr. För som jag skrev tidigare, DoD är för många en första kontakt med rollspel. Det är det som ÄR rollspel för den som inte redan är inne i gemet.
Med det sagt: Jag spelar ännu rollspel tack vare att jag 2001 hade så roligt med DoD6 och Vildhjarta, jag har aldrig haft så kul rollspelsmässigt som när jag upplevde Snösagas första akt, jag har haft 4-5 fantastiska år med gemenskapen på deras forum. Så mycket är bra också och jag är glad för de stämningsfulla produkter de pumpat ur sig!
/Slut på novell