Intressant - så att spela typ Agon, Golden Sky Stories, Passion de la Passiones eller Ryuutama känns inte som rollspel för dig? Jag har inte testat något av de spelen, men är väldigt lockad.
Minns att några av de tidiga spelen jag spelade mycket var Risus, Everybody is John och Oskriva Blad - och där fanns det heller ingen överhängande risk att dö för rollpersonen, även om det dock var med en hel del problemlösning.
Som jag skrev (och du citerade) är det en sanning med modifikation.
Jo, de är rollspel - men den typen av rollspel är ointressanta att diskutera för vi är överens och håller med varandra.
I praktiken tycker jag att just D&D kan vara ganska riskfritt. Många spelledare förbereder helt enkelt en serie encounters, som inte helt sällan är noga planerade för att vara spännande, men inte överväldigande för gruppen. Följer man som spelare bara stigen mot nästa strid finns det rätt låg risk att ”gå vilse i handlingen”.
Och grottröj för den delen är ju inramade med väggar, så risken att ”göra fel” där är också rätt låg! Beroende på grotta, förstås. Jag har nästan aldrig spelat ett grottröj, så är lite osäker på hur de går till, men i många av de äventyrsmoduler jag läst brukar det bara vara att besöka alla rum i grottan och besegra alla monster som krävs för att lyckas. Lockande i sin enkelhet! Vissa OSR spel verkar också ta hand om dödsrisken genom att göra det väldigt lätt att komma tillbaka - gör en ny gubbe på 10 minuter och börja spela igen. Sånt minns jag var kul i spelet Paranoia, där det kändes kul att ha friheten att ta riktigt dumma beslut utan stora konsekvenser (en klon som går åt är ingen big deal).
Ja, det stämmer att DnD5 kan vara en serie riskfria encounters.
Många gånger är det t.o.m. spelarna som bestämmer om rollpersonerna ska vara snälla, bara prata och bli vänner, eller om de ska ta till våld och slåss.
Det finns dock två problem:
1. DnD5* är gjort för strid.
*Och många andra rollspel, t.ex. inom OSR.
Skapa en rollperson till DnD5, stryk sedan allt som har med strid att göra på ditt character sheet och se hur mycket som finns kvar.
Ja, du kommer att ha kvar "vanliga" förmågor som, hoppa, klättra, simma, o.s.v.
Men alla roliga specialförmågor är gjorda för strid.
Och det som är kul med DnD5 är att gå upp i level och få nya roliga specialförmågor.
Jag har många gånger försökt göra DnD-rollpersoner som INTE är fokuserade på strid, men det går inte för hela spelet motarbetar mig.
Ett exempel: säg att jag skapar en DnD5-rollperson som kan använda magi. I början är man inte så mäktig, säg att jag lär mig låg-level spellen Ray of Frost. Det är ganska uppenbart vad den gör: jag sträcker ut händerna och från mina fingertoppar kommer en blå-vit stråle av iskyla och träffar strålen min motståndare och denne tar köldskada. Cool!
Eftersom jag är kreativ när jag rollspelar riktar jag istället strålen mot marken framför min motståndare, så marken blir glashal och motståndaren kanske ramlar.
STOPP! Så får man inte göra enligt reglerna. Det är för "mäktigt".
Spelet hindrar mig från att vara kreativ och ha kul. Jag ska använda mina specialförmågor utan att tänka eller vara kreativ och bara döda mina motståndare.
2. Äventyren är gjorda för strid
De flesta äventyr förutsätter att äventyrarna har samma mentalitet som Conquistadorerna som erövrade Sydamerika.
Ett äventyr består i att rollpersonerna besöker en grotta tar allt guld och dödar alla monster som försöker döda dem.
Vänd på det:
Säg att du sitter hemma i gungstolen framför den öppna brasan.
Plötsligt anfalls din by av vilda och galna rövare och banditer som tar allt av värde.
Självklart försvarar du dig, din egendom och dina nära och kära.
Sedan försöker rövarna döda dig med motiveringen att du försökte döda dem när de gick runt och tog dina saker. De dödar dig "i självförsvar".
Det finns givetvis andra äventyr där man inte ska uppsöka en grotta, t.ex. att kriget kommer till byn där du bor (ungefär som att Ryssland invaderar Ukraina).
Tanken är givetvis att du ska försvara dig och ditt folk mot inkräktarna, precis som de ukrainare som stannat kvar för att försvara sig mot Ryssland.
Men säg att du istället gör som ukrainarna som flyr till Sverige? Vad blir det för äventyr då?
###
- Jag vill inte döda när jag spelar rollspel.
- Jag vill inte dö.
- Jag vill definitivt inte slå fram en ny rollperson varje spelmöte, även om det bara tar 10 minuter.
- Men jag vill att mina handlingar ska få realistiska konsekvenser.
- Och om det finns regler i spelat för hur man skadar andra och hur man själv dör så ska man använda dem.
Jag spelar hellre ett rollspel som saknar regler för död - än ett rollspel där man kan dö, men spelledaren bestämt att rollpersonerna överlever allt.