Nekromanti Rolemaster
- Thread starter Niklas73
- Start date
Ulfgeir
Swashbuckler
Du har bokstavligt talat 100-tals tabeller för allting. I ens trid exempelvis så slår du ditt attackvärde och sedan går in på en specifik tabell för just det vapnet, och avläser mot vad motståndaren har för rustning, för hur mycket skada du åsamkar. Har du lyckats orsaka en kritisk skada så måste du slå på nytt och kolla i en kritisk-skadetabell.
Nämnde jag att VARJE vapen har en egen tabell som tar upp typ en A4...
En elak benämning på Rolemaster är Rulemaster pga mängden tabeller och regler.
/Ulfgeir
Nämnde jag att VARJE vapen har en egen tabell som tar upp typ en A4...
En elak benämning på Rolemaster är Rulemaster pga mängden tabeller och regler.
/Ulfgeir
Nu ska vi se här...
Nu var det ju ett ohemulskt tag sedan som jag hade en rolemasterbok i min hand.
Men lite kommer man ju ihåg.
har bestämmt för mig att det var en stor härva av levlar, krossovers med hänvisningar av tabeller, kort 6 gott en stor härva av akllt...
Om man säger såhär, jag föredrar d20-systemet före rolemaster...
/ Johan K, som dock kan minnas fel..
Nu var det ju ett ohemulskt tag sedan som jag hade en rolemasterbok i min hand.
Men lite kommer man ju ihåg.
har bestämmt för mig att det var en stor härva av levlar, krossovers med hänvisningar av tabeller, kort 6 gott en stor härva av akllt...
Om man säger såhär, jag föredrar d20-systemet före rolemaster...
/ Johan K, som dock kan minnas fel..
entomophobiac
Low Prep High Play
Re: Nu ska vi se här...
Om man säger såhär, jag föredrar d20-systemet före rolemaster...
Haha. En sån här kommentar är paradiset för en munhuggare.
Jag håller dock helt med. Hellre d20 än Rolemaster/MERP sviten. Det enda jag ser i de där gamla spelen är nostalgifaktorn, eftersom jag själv spelade en del MERP förut. Annars så tröttnar man ganska fort på att korsreferera femtielva tabeller under en strid.
Som referens så tog en enda liten skärmytsling mellan våra fem rollpersoner och typ tio orcher en och en halv timme att spela, när det rörde sig om typ tio sekunder i spelet.
Om man säger såhär, jag föredrar d20-systemet före rolemaster...
Haha. En sån här kommentar är paradiset för en munhuggare.
Jag håller dock helt med. Hellre d20 än Rolemaster/MERP sviten. Det enda jag ser i de där gamla spelen är nostalgifaktorn, eftersom jag själv spelade en del MERP förut. Annars så tröttnar man ganska fort på att korsreferera femtielva tabeller under en strid.
Som referens så tog en enda liten skärmytsling mellan våra fem rollpersoner och typ tio orcher en och en halv timme att spela, när det rörde sig om typ tio sekunder i spelet.
Nostalgin kan jag hålla med dig om !
Jo, nostalgivärdet är ju en helt anan grej.. Det kan jag skriva under på !
När vi lirade Sagan om Ringen-rollspelet, som jag har för mig var en ganska taskig klon på rolemaster så höll vi åxå på med att lägga en massa tid på just strider.... =/
Jo, nostalgivärdet är ju en helt anan grej.. Det kan jag skriva under på !
När vi lirade Sagan om Ringen-rollspelet, som jag har för mig var en ganska taskig klon på rolemaster så höll vi åxå på med att lägga en massa tid på just strider.... =/
Rosen
Myrmidon
Rolemaster som ett skräckexempel på regelspel. Nån som kan berätta lite om vad som gör det så hemskt?
Propaganda från folk som inte kan bläddra...
Det har en 1-sides träff/skadetabell för varje vapentyp, och om man lyckas utdela en Critical Hit så får man konsultera en annan tabell för att se vilka extra skadeffekter det blir. En eller max två tabeller för en attack, alltså. I början kan det bli en del bladande fram och tillbaks för att hitta rätt vapentabell, men när man väl lärt sig vilken ordning de ligger i går det lika fort som i andra spel.
--
Åke
Propaganda från folk som inte kan bläddra...
Det har en 1-sides träff/skadetabell för varje vapentyp, och om man lyckas utdela en Critical Hit så får man konsultera en annan tabell för att se vilka extra skadeffekter det blir. En eller max två tabeller för en attack, alltså. I början kan det bli en del bladande fram och tillbaks för att hitta rätt vapentabell, men när man väl lärt sig vilken ordning de ligger i går det lika fort som i andra spel.
--
Åke
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jepp, dessutom är det ett slag som gör träff och skada, och sedan möjligen ytterligare ett för att få fram kritiska skadan.
Rolemaster är sina öknamn till trots ett snabbare spel än det idag så populära Eon tex....
Rolemaster är sina öknamn till trots ett snabbare spel än det idag så populära Eon tex....
entomophobiac
Low Prep High Play
Rolemaster är sina öknamn till trots ett snabbare spel än det idag så populära Eon tex....
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Du har så ämlans rätt att jag helt enkelt måste säga: jajemen.
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Du har så ämlans rätt att jag helt enkelt måste säga: jajemen.
entomophobiac
Low Prep High Play
Så förklara för någon som helt tappat hoppet för Neogames regelverk vilka mirakulösa förändringar som gör Eon III till ett snabbare spel?
Och jag frågar faktiskt av genuint intresse. Inte bara för att få en ursäkt att använda dryga formuleringar
Och jag frågar faktiskt av genuint intresse. Inte bara för att få en ursäkt att använda dryga formuleringar
Pom
Swashbuckler
Jag spelade Rolemaster några år och hade mycket roligt. Men visst hade systemet nackdelar. Som nämnts var de många tabellerna joxigt främst för SL (som inte i likhet med spelarna höll sig till enstaka vapen och ett par sorters artilleribesvärjelser). Strider tog verkligen mycket lång tid (och jag är en så'n som trivs med D&Ds stridssystem så ni förstår att jag verkligen menar MYCKET lång tid 
)
Några andra nackdelar:
- Vildvuxenheten.I en av de tidiga extraböckerna till Rolemaster skrev författaren något i stil med att "allt som finns i något annat rollspel vill vi pressa in i Rolemaster". Det fanns sjuttioelva "options" för varje regel, från obskyra specialfall till hur stridssystemet skulle fungera. Grundreglerna var halvt balanserade, men med extraböckerna försvann varje försök att ens låtsas att saker var balanserade.
- Besvärjelsediarré. Det fanns långa listor av besvärjelser som hette saker som Mood Swing I, Mood Swing II, Mood Swing VI, Mood Swing True. Stämningsdödande, oinspirerat och onödigt när många centrala koncept var mycket knapphändigt definierade.
- Yrkesdiarré. Åt martial arts-hållet fanns t ex Monk (krigarmunk med mystikermagi), Warrior Monk (krigarmunk utan magi), High Warrior Monk (krigarmunk specialiserade på att slåss), Burglar (filur specialiserad på obepansrad och lätt beväpnad strid), Dancer (filur specialiserad på obeväpnad strid). Och detta i ett system där alla kunde lära sig allting, låt vara till drastiskt varierande kostnad av de poäng man fick varje level att bli bättre för.
- Om man ogillar principerna bakom d20-systemet hatar man Rolemaster. Det är en liknande blandning av levels och skills, bara mycket mer detaljfetischistisk, ogenomtänkt och obalanserad. Det tog en evighet att göra karaktärer och en evighet att levla. Kul för den individuella spelaren ofta, men tidsödande.
- Grisfula illustrationer (men oftast bra omslag).
Det här är väl de saker jag kommer att tänka på som dåliga med systemet. Jag hade som sagt mycket roligt med systemet och gjorde t o m ansatser att översätta kampanjer från DoD 1 och AD&D till Rolemaster, men det är en annan historia.
)Några andra nackdelar:
- Vildvuxenheten.I en av de tidiga extraböckerna till Rolemaster skrev författaren något i stil med att "allt som finns i något annat rollspel vill vi pressa in i Rolemaster". Det fanns sjuttioelva "options" för varje regel, från obskyra specialfall till hur stridssystemet skulle fungera. Grundreglerna var halvt balanserade, men med extraböckerna försvann varje försök att ens låtsas att saker var balanserade.
- Besvärjelsediarré. Det fanns långa listor av besvärjelser som hette saker som Mood Swing I, Mood Swing II, Mood Swing VI, Mood Swing True. Stämningsdödande, oinspirerat och onödigt när många centrala koncept var mycket knapphändigt definierade.
- Yrkesdiarré. Åt martial arts-hållet fanns t ex Monk (krigarmunk med mystikermagi), Warrior Monk (krigarmunk utan magi), High Warrior Monk (krigarmunk specialiserade på att slåss), Burglar (filur specialiserad på obepansrad och lätt beväpnad strid), Dancer (filur specialiserad på obeväpnad strid). Och detta i ett system där alla kunde lära sig allting, låt vara till drastiskt varierande kostnad av de poäng man fick varje level att bli bättre för.
- Om man ogillar principerna bakom d20-systemet hatar man Rolemaster. Det är en liknande blandning av levels och skills, bara mycket mer detaljfetischistisk, ogenomtänkt och obalanserad. Det tog en evighet att göra karaktärer och en evighet att levla. Kul för den individuella spelaren ofta, men tidsödande.
- Grisfula illustrationer (men oftast bra omslag).
Det här är väl de saker jag kommer att tänka på som dåliga med systemet. Jag hade som sagt mycket roligt med systemet och gjorde t o m ansatser att översätta kampanjer från DoD 1 och AD&D till Rolemaster, men det är en annan historia.
- Om man ogillar principerna bakom d20-systemet hatar man Rolemaster. Det är en liknande blandning av levels och skills, bara mycket mer detaljfetischistisk, ogenomtänkt och obalanserad. Det tog en evighet att göra karaktärer och en evighet att levla. Kul för den individuella spelaren ofta, men tidsödande.
Då måste man vara undantaget som bekräftar regeln, jag gillar inte D&D och AD&D, men jag bara älskar Rolemaster.
Jag kan hålla med om att 2nd Ed av Rolmaster var en snårig djungel av Options. Den senare RMSS gav spelet en grund att utvecklas ifrån. Man var inte längre tvungen att sitta och kryssa vilka options som skulle gälla för kampanjen innan man började utveckla den.
Och Magin tycker jag är underbar. Man ska se besvärjslelistorna som en utveckling av vad man kan manipulera. Ta Fire Law till exempel. Det utvecklar kontrollen av elementet Eld. Man börjar med att kunna koka vatten. Sen kan man värma föremål, Starta eldar o.s.v.
Näe, jag gillar Rolemaster, även fast det innehåller massor av tabeller.
/Honken
Då måste man vara undantaget som bekräftar regeln, jag gillar inte D&D och AD&D, men jag bara älskar Rolemaster.
Jag kan hålla med om att 2nd Ed av Rolmaster var en snårig djungel av Options. Den senare RMSS gav spelet en grund att utvecklas ifrån. Man var inte längre tvungen att sitta och kryssa vilka options som skulle gälla för kampanjen innan man började utveckla den.
Och Magin tycker jag är underbar. Man ska se besvärjslelistorna som en utveckling av vad man kan manipulera. Ta Fire Law till exempel. Det utvecklar kontrollen av elementet Eld. Man börjar med att kunna koka vatten. Sen kan man värma föremål, Starta eldar o.s.v.
Näe, jag gillar Rolemaster, även fast det innehåller massor av tabeller.
/Honken
Men gillar ni inte alla tabeller, men ändå tycker att RM har skön mekanik så går det att skaffa HARP som är RM superlight. Det är till och med mindre tabeller än MERP.
Man har i HARP plockat bort vapentabellen och har bara en Crit tabell. En för varje typ av skada. Hugg, Kross och Stick. Men annars finns mekaniken i spelet kvar.
/Honken - Som själv inte tycker att Rolemaster är vidare svårt...
Man har i HARP plockat bort vapentabellen och har bara en Crit tabell. En för varje typ av skada. Hugg, Kross och Stick. Men annars finns mekaniken i spelet kvar.
/Honken - Som själv inte tycker att Rolemaster är vidare svårt...
Olle Linge
Snigel
Personligen är det nite snabbheten som är problemet. För egentligen är det ganska smidigt ur snabbhets synpunkt att ha en tabell sådär. Det går att baka in en hel del i den och om man har tabellerna fördelade på spelarna så är ju saken biff!
Det jag dock avskyr med dylika system som gör att jag aldrig skulle använda dem, är att man faktiskt måste använda tabellerna. Det gör till exempel att man måste ha med sig något extra till varje möte, att man har svårare att spela när det är mörkt och att man alls måste ha en regelbok (eller kopior då) framme när man spelar.
På det hela taget signalerar det dålig design för mig. Det går ju utmärkt att skriva bra regler utan tabeller och när jag tycker som jag gör om tabeller i sig är det bara dumt att använda sådana regler.
Pom
Swashbuckler
He, he, där fick jag för att jag klumpade ihop en heterogen grupps åsikter till en enda.
Jag skall väl förklara mig: jag tycker att en hel del saker med 3E D&D som inte tidigare funnits i D&D-familjen däremot funnits länge i Rolemaster, låt vara i mer vildvuxen form (enligt mig). Inspirationen/släktskapen har förnekats från officiellt håll, men för mig är den uppenbar.
-Skill-level-syntesen
-Olika skills olika dyra för olika yrken/klasser
-Generell XP-lista för alla yrken/klasser
-Olika vapen har olika lätt att göra crits (fast Rolemasters critbeskrivningar regerar, äger och sitter i orubbat bo i evighet Amen)
Jag tyckte nog egentligen på den tiden att Rolemaster var bättre än AD&D. Men AD&D och gamla D&D var mycket lättare att lära ut till andra, så det var bara i en sammansvetsad grupp som vi körde Rolemaster på allvar. För mig är 3E D&D i mycket en korsning mellan AD&D/D&D och Rolemaster med mycket av det jag tyckte om från bägge traditionerna.
Det Rolemaster jag spelade var 1985 års upplaga (+ en del senare Companions).
Pom
Swashbuckler
Re: Nu ska vi se här...
Hm, min erfarenhet är att en del strider med omagiska medelstora gruntar - typ orcher - faktiskt kunde gå ganska snabbt (ja, inte realtidssnabbt, men inte långsammare än i många andra etablerade system). Men så fort det kom med några Large slaggade allt ner till bullet time i sirap. De stridsavgörande critsen kastrerades ju då grovt och Large tenderade att ha många concussion hits och hyggliga AT.
Jag tror att Sagan om ringen - rollspelet från -86 bär stor del av skulden till Rolemasters dåliga rykte i Sverige.
Som någon skrev tidigare så är Rolemaster/MERP faktiskt inte särskilt krångligt trots mängden regelsidor...
SRR däremot blev väldigt svårhanterligt trots att man strippat bort många regler från originalet och dessutom anpassat reglerna så att man inte behövde räkna i procent.
Jag gjorde faktiskt en mindre revision av SRR´s yrkessystem, färdighetslista och grundegenskapsgenerering för några år sedan samt plockade fram några husregler och då blev det fullt spelbart (speltestade bara 3 spelmöten dock).
Gordeg
Som någon skrev tidigare så är Rolemaster/MERP faktiskt inte särskilt krångligt trots mängden regelsidor...
SRR däremot blev väldigt svårhanterligt trots att man strippat bort många regler från originalet och dessutom anpassat reglerna så att man inte behövde räkna i procent.
Jag gjorde faktiskt en mindre revision av SRR´s yrkessystem, färdighetslista och grundegenskapsgenerering för några år sedan samt plockade fram några husregler och då blev det fullt spelbart (speltestade bara 3 spelmöten dock).
Gordeg