Nekromanti Rolemaster

[Guest]

Av alla möjliga rollspel som det snackas om på detta forum så är det sällan Rolemaster dyker upp. Varför det? Gillar vi inte spelet? och i sådant fall varför inte? eller är det så perfekt att det inte behövs pratas om?

Jag har själv spelat det ett par gånger, några korta äventyr. Aldrig satt mig in i regler så värst mycket. Dock så är dom väldigt omfattande och det finns kampanjmatrial så in i helvete mycket. Fick för inte så länge sedan möjligheten att köpa första utgåvan av reglerna med lite kampanjböcker för en billig slant, vet dock inte om jag ska göra det...

Så vad tycker vi om Rolemaster, finns det stora skillander mellan tidiga och senare utgåvor. Spelvärldens för och nackdelar...?

Nyfiken...

 

[Olle Linge]

Tabeller och sånt

Tabeller är svaret på frågan varför jag inte pratar om spelet eller aldrig skulle få för mig att spela det. Paradoxalt nog äger jag ju en del tillbehör till Rolemaster och ett av dem klassar jag som det mest meningslösa jag betalat pengar för, nämligen Arms Law. Tillbehöret är på 150 sidor och minst tre fjärdedelar är tabeller över olika vapen, rustningar och dylikt. Visst får man skylla sig själv om man köper det, men originalet är också väldigt baserat på tabeller, vilket jag inte har så mycket till övers för. Det fanns en viss charm med systemet när jag var 12, men den har av någon anledning försvunnit.

Och nu menar jag förstås inte att det är något fel med tabeller i sig, men jag sympatiserar verkligen inte med grundtanken bakom systemet och tabellerna är ett av uttrycken för det och det säm er mest tacksamt att dissa.

 

[Gordeg]

Det är väldigt kännbart att Rolemaster tillhör en tidigare generation av rollspel. Då var det många spelare som gillade att bada i regler. Nu verkar de flesta vilja ha intuitiva regler som är lätta att improvisera från.

Jag tycker att kritiken mot Rolemaster delvis är orättvis. Till exempel är det inte ett särskilt krångligt system, det är betydligt mer transparent än tex många system med tärningspölar. Däremot är det onödigt omfattande. Smärtgränsen för hur många tabeller man ska ha tillgängliga är nådd redan i grundreglerna. Dessutom är det onödigt många varianter på skadeeffekter (skada, blödning, omtöckning, "får bara parera", förlust av X% handlingsförmåga, med flera...)

Anledningen till att ingen pratar om det är möjligtvis att ingen spelar det längre. Även om kanske Rolemasters "charkuteriregler" kan vara svaret på en fråga Traffaut ställde i en annan tråd, angående hur skadesystemet ska kunna ge en gritty feeling.

Gordeg

 

[Troberg]

Låt mig säga så här: Det är inte ett spel som åldrats med charm. Till skillnad från många andra spel, tex ur-Mutant, Paranoia, Star Wars D6 eller GURPS som man fortfarande kan spela utan bedövning så känns det väldigt föråldrat.

En anledning till att det inte riktigt hänger med är också att det bara är ett regelsystem, utan någon egentlig värld att stötta sig på (såvida man inte använder det till MERP). Om man jämför med tex Palladium eller D&D, som har ännu mer otidsenliga system, så har Palladium en mycket charmig fantasyvärld som fortfarande är spelbar om man använder ett annat system, och D&D har ett antal populära världar som hade varit delvis spelbara med ett annat system.

 

[Nightowl]

utan någon egentlig värld att stötta sig på

Fel.

Shadow World är lika kopplat till Rolemaster som D&Ds olika världar är kopplat till D&D och hade ett flöshärk med supplement när det begav sig.

Erik

 

[Krille]

Varför det? Gillar vi inte spelet?

Nä.

Till att börja med var Rolemaster aldrig stort i Sverige. Det fanns ju Drakar&Demoner som alla spelade, och spelade man inte det så spelade man AD&D. Rolemaster var förbehållet en liten självutnämnd elit.

Sen gick tiden, och nu kommer vi in på skäl två: det blev ute med tabelltunga spel vid skiftet till nittitalet. Det märktes framförallt bland spelen som alla andra spelade (dvs Vampire). Tabellälskandet har aldrig återhämtat sig den smällen. De som gillade tabelltunga spel spelade redan AD&D eller DoD, och hade ingen lust att byta. Enda möjligheten till förändring kom i mitten på nittitalet, då DoD gick i putten och Eon snodde platsen (och får man anta, spelarna).

Sen kom skäl nummer tre: ICE gick i konkurs.

 

[Torbjörn]

Mina erfarenheter av Rolemaster är faktiskt positiva. Jag som spelare tyckte jag reglerna var ganska smidiga. Vår SL hanterade reglerna och tabellerna bra och kanske underlättades hans tabelletande av att iaf vapentabellerna för de vapen som respektive spelare använde kopierades upp och delades ut. På så sätt besparades vi en massa letande i tabeller och spelet gick smidigare.

Att det talas så lite om det nu beror väl på, precis som tidigare skribenter skrivit, att ingen spelar det längre.

Torbjörn

 

[Troberg]

kanske underlättades hans tabelletande av att iaf vapentabellerna för de vapen som respektive spelare använde kopierades upp och delades ut

Jo, Rolemaster borde ha med kopiator som systemkrav, för det är nästan ospelbart utan.

 

[Blasphemy]

Själv tycker jag att Rolemaster är rätt så charmigt.
Det är inte alls ett komplicerat spel men visst tar striderna lite tid med alla tabeller. Dock är systemet relativt simpelt. Sedan är det lite surt att det finns vissa saker som är lite omöjliga på grund av alla tabellregler - exempelvis har jag för mig att man inte kunde sikta i systemet.

Men har ju spelat Merp med rolemasterregler och haft roligt...

Dock så var det länge sedan men jag tror att än i dag skulle jag finna det underhållande.

Har dock aldrig spelat i deras spelvärld så den har jag ingen åsikt om.

 

[Rymdhamster]

Jag har aldrig spelat det, men jag har tittat på reglerna. Det är inte för inte det går under namnet rulemaster i den spelgrupp som har lite erfarenhet av det =)

Som en som gärna använder reglerna som hör till respektive rollspel har jag konstaterat att jag aldrig kommer att bekymra mig om Rolemaster. Tabeller är kul, men efter ett tag blir det löjligt =)

 

[Johan K]

Well, de gångr jag har försökt mig på att läsa Rolsmaster så får jag -alltid_ känslan av at nej, det är FÖR mycket a av det msesta i regelväg.Kommer icke att palal sätta mig in i detta.
Sedan att det finsn mycket att ösa ur är ju en annan sak..

 

[Nightowl]

Den kille jag då och det spelade det med hade fotografiskt minne och räknade snabbare i huvudet än jag gör med en miniräknare, så när man sa "öh jag slog 34, och har 45..." svarade han "jaha, med X och Y så får du sammanlagt 81, och det betyder att ditten datten händer" utan att slå i tabeller. Så jag har oförskämt positiva erfarenheter av det. Men trots detta tog t.ex. en stridsrunda ganska lång tid per person - och vi spelade med typ åtta personer samtidigt...

Erik

 

[Pom]

Jag hade mycket skoj med Rolemaster i slutet av 80-talet. Det kändes en smula bökigt, men dess blandning av level&klasser och färdighetsbaserade gubbar slog an en sträng hos mig.
I själva verket ser jag D&D3.x lite som Rolemaster väloljade släkting. Jag skulle inte kunna tänka mig att återvända till Rolemaster nu av det skälet - men det är ju egentligen beröm till det gamla systemets glädjepotential.

Vi spelade i Midgård enligt ICE tappning. Mest dungeoneering på olika håll, interfolierat med onani över Lords of Middle-Earth.

 

[Nightowl]

Rolemaster började ju - som så många andra äldre system - som en uppsättning husregler till AD&D, och den första utgåvan av Arms Law, eller det som skulle bli Arms Law, var visst till och med avsedd att på något sätt kunna fipplas ihop med AD&D. Den försöker därför "fixa" vad skaparna tyckte var fel med AD&D, men behålla vad de gillade. Kolla t.ex. hur man fortfarande blir bättre på att tåla stryk med ökad erfarenhet, men man trots det har mer "realistiska" skaderegler.

Erik

 

[Ulfgeir]

Ugh... Alla de där förbenade tabellerna. Menar fick nog av dem i SRR (Merp alias Rulemaster light).

/Ulfgeir

 

[Eva Florén]

Ack min f�rsvunna ungdom... typ

Rolemaster talas inte mycket om i v�r familj numera. Sedan Eon tog dess plats som huvudspel i gruppen s� har spelet vilat.

I vilket fall som helst, anledningen att vi la det p� hyllan var mycket dess tabellm�ngder. Visst l�ste vi det med hj�lp av att dela ut var och ens vapentabell till respektive spelare. Tiden f�r strider var ganska stor som jag minns det och sp�dde ocks� p� oviljan att ta i det, men det ska noteras att tiden en Eonsk strid tar �r n�stan l�ngre - om �n grymt mycket mer detaljrik.
St�rsta sk�let var nog i f�rsta hand �nd� att det tog evigheter att sl� upp en gubbe. N�v�l, den haken har Eon ocks�, med skillnaden att det �r massa r�kneoperationer i Rolemaster.

Sedan bidrog ju saker som att IronCrown gick i KK... vi hittade andra spel (ut�ver Eon d�)...

Idag ser jag Rolemaster inte som ett alternativ att spela. Inte i den systemform den hade. D�remot beskrivningar av f�rem�l, djur, varelser, kulturer etc �r helt ok. Det h�nder att vi sm�kikar p� saker som uppbyggnad av en borg och liknande, men om sanningen ska fram s� hade vi nog gjort det oavsett spelsystem om det har n�got att komma med.

Skillnaden mellan versionerna �r inte i grunden s� stor. Inte IMHO, det handlar �nd� i slut�ndan om ett slag (ev tv� eller fler) mot en massa tabeller...

Spelv�rlden kan jag till trots av allt ovanst�ende inte uttala mig om... hehe... vi spelade n�mligen i v�r egen lilla v�rld och h�mtade inspiration fr�n materialet i �vrigt.


Ok, med det sagt s� ser jag det nog som att om du inte avser att tycka ett tabellstyrt spelsystem �r det b�sta som h�nt din spelteknik s� skippa att k�pa det. Har du d�remot som jag underliga dr�mmar om att skapa ett verkligt museum av olika rollspel s� k�p det. (Jag vet att jag har underliga dr�mmar... hade jag grymt mycket pengar s� skulle jag b�rjat samla ihop de fysiska artefakterna f�r ett s�nt redan nu... senare kan det ju vara f�rsent)

 

[wilper]

Fast det man blir bättre på att tåla är ju Concussion Hits, vilket mer eller mindre är utmattning.

Kritiska skador gör lika ont på en nivå 1 snubbe som på en som har nått nivå 20.

 

[Nightowl]

Jo, men det är ju poängen i det jag sade - man blir fortfarande bättre på att tåla dunk, men inte på det "orealistiska" sättet som i D&D.

Erik

 

[Mogger]

[ QUOTE ]
Även om kanske Rolemasters "charkuteriregler" kan vara svaret på en fråga Traffaut ställde i en annan tråd, angående hur skadesystemet ska kunna ge en gritty feeling.

[/ QUOTE ]

Hur såg dessa ut? Jag har aldrig spelat eller bläddrat i Rolemaster tyvärr.

 

[Gordeg]

Hur såg dessa ut? Jag har aldrig spelat eller bläddrat i Rolemaster tyvärr.

I Rolemaster gjorde småträffar bara några poäng i skada, men för kritiska träffar slog man på en tabell, och kritiska träffar var vanligare i Rolemaster än i tex D20. Varje typ av skada hade en egen tabell.
Poängen med krittarna var att ge speciella skadeeffekter, tex "blödning, 2 poäng/runda", "-25 i handlingsförmåga i 3 rundor" och liknande grejor. De mer allvarliga resultaten kunde innebära att kroppsdelar kapades av eller att vitala organ demolerades, beskrivningarna var väldigt specifika på den punkten...

Warhammer RPG använder också (frivilliga!) tabeller för kritiska träffar och de ger en känsla av oförutsägbarhet. WFRP har dock den goda smaken att använda en generell tabell per kroppsdel, totalt fyra stycken tror jag, istället för en särskild tabell för varje typ av vapen, besvärjelse, kloattack och f-n vet allt.

Jag tror att det är just oförutsägbarheten som ger gritty-känslan, nästan alla träffar blir farliga på något sätt.

Gordeg