Nekromanti Rolig händelse när vi spelade :)

[20-20-1 (Angeln)]

Innan jag berättar själva händelsen vill jag påpeka att vi har väldens skönaste T20... den har jag ärvt från min bror och redan då var den som den än är: Helt ofattbar!!
Vi kallar den för fummeltärningen, för att man fummlar ganska ofta med den. Den är helt sanslös på att ge en fummel när man som minst behöver den. Fast denna historia var nog inte på det viset...
Följet: En stark högman, en kvick alv, 2 allsidiga människor och en klok liten hob.
Våra kära rollpersoner kommer närmare, snett bakifrån, den lilla stugan som de letat efter de senaste två timmarna. Väl framme känner de, sniff sniff - hummmm, att det luktar gammalt och ruttet... Utan att tveka går de till framsidan och skådar den genomruttna dörren. Den stora och kraftiga karlen i ledet ser det inte ens som en möjlighet att inte kunna sparka in dörren. Kaxigt går han fram, slår undan de andra på vägen och drar till med en spark. Allt han behövde göra var att slå under sin styrka + 5 med vår T20. Naturligtvis fummlar han och sparkar närmaste vän - Vår ända kvinnliga deltagare , som för övrigt fick en kritisk skada . Jag, som är den kvicka alven, tänker: "Hum, vilken lallande dåre, så svårt kan det ju ändå inte vara!". Tar sats och sparkar. Smack (fummel), jag träffar helt fel och får numera dras med ett ben som är brutet på två ställen .. Då säger människan, som fortfarande kan stå, "Men snälla nån" och sparkar till. Tärningen visar 20 "Ett ryggskott gör livet surt för dig, precis innan du ska sparka. Lägg dig på marken och invänta hjälp!" SL: "Skickligt!".
med 3 som ligger ner och en högman som hjälper de skadade, träder hoben fram ur takskuggan och slår till dörren med käppen - "Svårare än så var det inte mina herrar", säger hoben glatt och går själv in i stugan ...

Nu är detta skrivet direkt utan några som helst tillbakablickar, så eventuella stavfel m.m. kan ni strunta i... detta är så som jag kommer ihåg det .. rätt roligt var det!

Några andra som har något roligt att dela med sig av?

 

[Kaigon]

Vår spelgrupp (i Chronopia) har också en liknande fummeltärning...
Att tillägga nu i början är att ifall man slår 20 på en T20, så slår man igen, hamnar det över FV så är det fummel. Angående effekt så räknas resultatet som 20 + det nya slaget.
Tre spelare har tidigare kommit upp på taket på ett palatsliknande hus efter att ha lurat vakterna och kommit över muren med änterhake (spelarna är två biffiga krigare och en tjuv, alla bra på att smyga). Från taket går de ner till en veranda på fjärde våningen för att sedan bryta sig i genom dörren. De överraskar två vakter och lyckas slå dem medvetslösa på ett tyst sätt. De två biffkrigarna väntar innan en korsning i korridoren då tjuven ska smyga i förväg. De har lyckats med sina smyga-slag hittills, men när tjuven kommer in i rummet begär jag som SL ett smyga-slag. Han slår då 20, (satans! fummelchans!) på nästa slag så slår han 20 igen(!), för att sedan få 14! Alltså räknas hans resultat som 54, vilket simulerar i rollspelet att den stackars tjuven välter en hel bokhylla, snubblar, slår sig och svär högljutt.
Följderna får att vakterna kommer och i den första omgången kom det fyra vakter, vilket de två biffkrigarna skulle kunna klara ensamma. (SL slumpar lite STO-värden på vakterna och en får då 8 i STO, minimum för människor.) Striden går inte så bra och det visar sig att tjuven är den bästa på att slåss (FV säger ngt annat ). Denne vakt med STO 8 slår under striden 3 eller 4 perfekta slag (!) innan tjuven slutligen tar hand om honom med sina dolkar. (biffkrigarna hade tvåhanssvärd och långsvärd + sköld, vakterna hade spjut och sköld). Resultaten av de perfekta slagen inebär att båda biffkrigarna är svårt skadade, varav en allvarligt. De beslutar sig sedan för att fly genom att klättra ner, tjuven som är oskadad klarar sig denna gången (och flyr först istället för att hjälpa de andra), en av biffkrigarna är så skadad att han inte kan ta sig ner och ger upp för vaktern (som kommer i en andra omgång). Den andre biffkrigaren beslutar sig för att klättre ner, slår 20! och faller fyra våningar (~12 m), vilket ínnebär 9T6 skada = han dör av fallet...

 

[Black Dwarf]

Re: kommentar

Händelsen i sig var faktiskt riktigt komisk, men jag gillar inte att man är tvungen att slå ett slag för att träffa en dörr. Jag menar... den står stilla!

/BD, som inte fått spela på länge och är småsur.

 

[Timak]

Detta hände för länge sedan när jag agerade spelledare för en synnerligen brokig skara spelare, allt från noviser till veteraner.
Händelsen som sådan tog plats i en av mina egenkomponerade små kampanjer (i stort sett alla var ytterst sporadiskt framtagna av skribenten i fråga, då denne alltid fann mer nöje i överraskningar än noggrant planerade epos).
Regelverket och inspiration hämtat från mitt trogna DoD andra utgåvan med Expert- och Gigant-utökning.

Truppen bestod av två bastanta figurer av släktet "brutalt stor och stark människa", två styck skogsalver och en magiker i mänsklig hamn.

Efter diverse missöden i fiendens trekantiga torn, gränsande till den Svarta Skogen, begav sig gruppen med hjälp av stjärnorna och en funnen karta över nämnda skog in i densamma i jakt på den onde magikern.

Inte helt oväntat anföll en smärre grupp svartalfer beväpnade med de sedvanliga kroksablarna en bit in i skogen då rollpersonerna stannat i en glänta för att tyda kartan i fullmånens sken.

Ingen ovanlig situation för de väderbitna veteranerna som med liv och lust kastade sig över sina inbördes strider.
En vild batalj utspelades och vår stackars magiker som var av det mer orutinerade slaget, ansåg att nu skulle det trollas!
Under att par hetska ordväxlningar försökte spelledaren övertyga nämnda magiker om att någon tid för dylika aktiviteter inte reellt existerade, och om vedebörande envisades så skulle det innebära betydande avdrag på eventuella färdighetslag då omständigherna var allt andra än lugna.
Således försökte magikern kasta en besvärjelse, vilket ledde till att en folkilsken svartalf kutade fram och högg denne i benet.
Anfallet var dåligt utfört och någon nämvärd skada upptod ej, men den ack så viktiga koncentrationen var bruten och magikern fick sig nu klart för sig att hellre fly än illa fäkta var av nöden.

Över slagfältet gick det med snabba ryck för magikern som hade en småväxt men snabbfotad svartalf i hasorna.
En av hans mänskliga kamrater såg hans nöd och satte av efter den flyende och hans nemesis.
Inom loppet av ett par sekunder var han ikapp jägaren och satte in sin fruktade spark (han var väldigt duktig på denna) och sparkade med ett lyckat slag vänstra armen ur led på svaralfen som flög likt en pojektil rakt på den flyende magikern. Båda landade i en hög på marken; svaralfen högt jämrande.
Den hårt sparkande mannen, i sin iver att utdela ytterligare en fatal spark mot den försvarlösa svartalfen, lyckades fumla till det och sparkade ett stort hål i luften samt landade med en tung duns bredvid svartalfen som till synes hade viss resistans mot smärta.
Denne grinande nu över sitt övertag och måttade med sin friska arm ett hugg mot den olycksalige. Emellertid hade den fallne magikern återhämtat sig från sin språngmarch och grabbade från sitt underläge raskt tag om den skadade armen på angriparen och vred sadisktiskt om ordentligt.
Svartalfen vrålade högt av smärta och rullade av magikern.
Den, av sårad heder, oheligt förbaskade mannen kom raskt på fötter och måttade ytterligare en fruktad spark, vilken som av en ödets nyck, resulterade i att han snubblade över magikern framför honom.
Svartalfen, som nu hade fått nog, släpade sig upp på fötter och försökte vinglande ta till flykten, men fann att turen inte kan hålla i sig i evighet då, den vid det här laget vilt omstridde, spark-mästaren kom på fötter och utdelade en perfekt spark som separerade svartalfens högra arm från hans kropp och förpassade den bortanför ramarna för denna redogörelse.
Den enarmade kollapsade nu på marken där han gav upp andan, och överlevande kompanjoner flydde raskt slagfältet.

Fummlet var kanske inte mest skojfriska, men helheten i sig fick flertalet närvarande att ligga dubbelvikta av skratt en bra stund.

 

[20-20-1 (Angeln)]

Re: Rolig händelse när vi spelade (Avar)

Det är när man ligger vikt av skratt man vet varför man spelar rollspel ... Kan förstå att ni skrattade ... Fler inlägg? >Annars kommer jag snart med ett till

 

[Evil Peter]

Re: kommentar

Jag håller helt med eftersom dörren var rutten. Slå för enkla saker gör man bara i "skarpa lägen", dvs hade man behövt slå för att sparka in dörren om man var jagad eller dylikt.

Och vad är det för grupp egentligen. Här blir en kvinna brutalt sparkad och en alv bryter benet men ändå fortsätter vissa med att försöka ha ner dörren? Skulle en kompis bryta benet skulle nog en dörr vara det sista jag tänkte på så jag skulle nog inte vilja vara medlem i den gruppen.

Dock en lustig tråd om man till skillnad från mig slutar tänka på logik.

 

[Magnus L]

Rolig händelse när VI spelade..

Får väl dela med mig av min lilla händelse, en av killarna i vår grupp spelade en hårdför och inte alltför slipad legoknekt, eller vad han nu var...

Under en lite promenad i staden vi befann oss i (kommer inte ihåg vilken) träffade en unge, belägen på ett närliggande hustak, nämde RP i huvudet med en välriktad spottloska.

Varpå spelaren kläcker ur sig: vad fan..jag spottar tillbaka på ungjävlen..sagt och gjort, ungen fick sig en ordentlig loska. Genast slängs dörren på huset upp och ut stormar en herre och börjar ryta: vadfan..spottar du på min son, din jävel.

Spelaren, nu innerligt trött på ungar, farsor och på den flinande spelledaren säger: jag klipper till honom.

Spelaren slår tärning, ojdå säger SL, en perfekt träff...och i huvudet, gubben faller baklänges, slår bakhuvudet i en sten och dör..

Spelaren: ajdå..jaja, skit i det..

Ungen börjar nu lipa och springer efter rollpersonen av nån anledning, till slut tröttnar vår käre spelare även på honom och slänger ur sig kommentaren: Äh, jah får slå ihjäl ungfan också..

Varpå ungen tas med till en undanskyms plats och slås ihjäl..

Detta slutade med ett möte med stadsvakten, en flykt, och laglöshet..

 

[20-20-1 (Angeln)]

Re: kommentar

Jo, jag håller med er, till viss del. Men nu är det så att om allt var så logiskt och verkligt, skulle man väl kunna göra det i verkligheten och skita i att spela rollspel!!!!!
I Vår spelgrupp kräver nämligen allihopa att slå färdighetsslag ibland. Ska Sl då säga nej?... Jag undrar: Är alla så här bittra att de hänger upp sig på detaljer om hur andra spelar,
istället för att koncentrera sig på det väsentliga - Ha kul? Jag tror de som påpekar brister i andras spelande ofta inte är nöjda med sin egen spelgrupp. låter i varje fall som det.
För övrigt slår vi väldigt mycket mindre med tärningar än andra spelgrupper, om det nu skulle vara väsenligt (hum)...

Och det där med vilken spelgrupp det var som lät dem ligga. Det var ju så att högmannen hjälpte dem och i hobens personlighet stod något liknande "Försök alltid imponera på dina vänner, oavsett läge". Jag har iaf förstått det så att att man ska följa sin karaktär... Möjligen var det jag som alv som då spelade dåligt och ens försökte... Nåja...
hadé

 

[Troberg]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

Detta slutade med ett möte med stadsvakten, en flykt, och laglöshet..

Du är för snäll, jag skulle inte låtit spelarna komma undan med sådant. Jag skulle minst fimpat illdådaren och troligen gett de andra en rejäl knäpp på nosen.

 

[Magnus L]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

Du är för snäll, jag skulle inte låtit spelarna komma undan med sådant. Jag skulle minst fimpat illdådaren och troligen gett de andra en rejäl knäpp på nosen.

De fick en rejäl knäpp på nosen...men att ha ihjäl sina spelares RP för en sådan sak....nej, laglösheten innebar ju många fina uppslag

 

[Troberg]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

De fick en rejäl knäpp på nosen...men att ha ihjäl sina spelares RP för en sådan sak....nej, laglösheten innebar ju många fina uppslag

Inte alla, men jag skulle klippt en utan att blinka.

 

[Magnus L]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

Men när min spelares RP dör helt plötsligt, utan att falla på eget misstag frågar han: varför?

Vad ska man svara då: Du dödade ungen...

Han spelade ju sin karaktär, rå och inte speciellt omtänksam för att använda milda termer...dödar du dina spelare om de är nekromatiker och dödar jungrur och plundrar småbyar?

 

[Troberg]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

Men när min spelares RP dör helt plötsligt, utan att falla på eget misstag frågar han: varför?

Jag tycker att han gjorde ett rätt så drastiskt misstag, speciellt med ungen.

Jag skulle helt enkelt sett till att tillräckligt mycket stadsvakter/knektar/lynchmobister jagar honom för att han ska åka fast, ställas inför rätta och lynchas.

Han kliver in i en by, slår ihjäl far och son för småsaker. Det är inte svårt att motivera varför han är jagad.

Han spelade ju sin karaktär, rå och inte speciellt omtänksam för att använda milda termer...dödar du dina spelare om de är nekromatiker och dödar jungrur och plundrar småbyar?

Det är precis anledningen till att jag inte tillåter sådana karaktärer. Jag begär inte att de ska vara så goda så att de lyser i mörkret, men de ska inte vara illdådare heller.

 

[Minimoni]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

Mina rollspelare får spela vilka sorters karaktärer de vill...Nästan. Jag skulle faktiskt inte heller tillåta att någon spelade en psykopat som utan anledning slår ihjäl folk. Onda karaktärer med motiv för sina handlingar är en helt annan sak.

Tzimisce

 

[Troberg]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

Mina rollspelare får spela vilka sorters karaktärer de vill...Nästan. Jag skulle faktiskt inte heller tillåta att någon spelade en psykopat som utan anledning slår ihjäl folk. Onda karaktärer med motiv för sina handlingar är en helt annan sak.

Jag kan också tillåta sådant, men det ska vara i en kampanj som tål det. De flesta gör inte det...

 

[Minimoni]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

Jag kan också tillåta sådant, men det ska vara i en kampanj som tål det. De flesta gör inte det...

Håller med er till fullo min gode Herr Troberg



tzimisce

 

[walium]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

"Du är för snäll, jag skulle inte låtit spelarna komma undan med sådant. Jag skulle minst fimpat illdådaren och troligen gett de andra en rejäl knäpp på nosen."

Det kan vara värt att notera att åtminstone fadern dog på grund av ett perfekt slag. Alltså var det inget avsiktligt mord. Fast det rättfärdigar förstås inte mordet på ungen. Personligen hade jag sett till att rollpersonerna fått det hett om öronen men inte tvingat fram spelarens död. Enkelspåriga psykopater är sällan roliga att spela någon längre tid i alla fall. Åtminstone inte om man är en lite mer erfaren rollspelare. Fast det finns säkert undantag här också.





Saker ni inte visste om Walium
Hans skonummer är 44 och hans andra tå(långfingertån?) är längre än stortån.

 

[Rickard]

Re: Rolig händelse när VI spelade..

"Det kan vara värt att notera att åtminstone fadern dog på grund av ett perfekt slag."
Det hela beror lite på spelledaren.. Jag hade frågat spelaren om denne velat knocka fadern eller döda denne då det blev ett perfekt slag.. Perfekta slag innebär väl ändå att man lyckas perfekt med det man avser? Fast jag vet att alla spelledare är inte så..

"Personligen hade jag sett till att rollpersonerna fått det hett om öronen men inte tvingat fram spelarens död."
Själv hade jag fimpat rollpersonen utan att tveka.. Dock skulle denne fått en "ärlig" chans att komma undan.. Skulle spelaren lyckas med detta så skulle barnet komma tillbaka i form av en myling (barnspöke) och ställa till väldiga besvär, tillräckliga för att rollperson vill ta sitt liv.. Visst, omotiverat våld kan jag förstå men inte mord bara för att ett barn är besvärligt.. Lite moral får man väl ändå ha i rollspel, till och med i DoD?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som också skulle ha slagit ett slag (STY vs dörrens svårighetsgrad) om någon ville sparka upp en dörr

 

[Feuflux]

Jobbarpolarna tittar snett på mig när jag asgarvar

NT fick tyvärr inte plats

 

[Klon]

Men det gör inte jag

För jag anser inte att man skall rollpersonerna helt efter kampanj. Jag kör snarare på det motsatta, anpassa kampanjen efter rollpersonerna. Jag har haft vansinningt roligt då jag spelat psykopat (min RP och dennes "kamrat" liggar fortfarande inspärrade på något mentalsjukhus på Luna (spelet vara Mutant C i detta fallet). I DoD5 så har jag likaså riktigt roligt med en gammal i det närmaste psykotisk gubbe som med sin gamla vän sysslar med en massa nekrologi. Så länge det finns kontinutet i det som görs och det bara inte är ett plötsligt utbrott av psykos tycker jag det är helt okej.