Nekromanti Rollperson -> karaktär

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,546
Location
Göteborg
Det finns en risk att det här låter språkfascistgnälligt, men jag hade inte tänkt att det här skulle handla om mitt eget ogillande av ordet "karaktär" i betydelsen "rollperson", utan framförallt hur ordet har blivit vanligare. Visst är det väl så? Det var inte så många år sedan som "rollperson" och "RP" var standardvokabulären för att beskriva den roll en spelare tar sig an under spelet, men numera känns det som att nästan ingen använder det, utan föredrar ordet "karaktär", som enligt SAOL betyder "skaplynne, själsläggning, prägel, art, slag". Men det känns som att det inte bara är rollspelsvärlden som har börjat använda ordet som synonym till "roll", utan det dyker väl även upp när vissa pratar om filmer och böcker?

Finns det fler än jag som fortfarande håller på ordet "rollperson"? Kommer ordet att försvinna ur rollspelarvokabulären, tro? Jag gör det mest för att jag tenderar att vara lite språkkonservativ, även om jag intellektuellt inte har något emot språkförändring och bara ogillar "karaktär" för att det känns som en anglicism. Är ordet okej att använda i publicerade rollspel, där man kan förvänta sig en lite mer formell ton än på internetforum? Finns det svenska rollspel som använder ordet "karaktär" i texten?
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,555
Karaktär låter bättre, ligger bättre i munnen och känns naturligare. Rollperson är klumpigt och för långt, det ligger fel i munnen och känns artificiellt. Sure, det är en anglicism men det är bra. Desto närmre vi kommer ett globalt lingua franca desto bättre.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Karaktär är väl ingen anglicism egentligen? Att det heter Rollperson är väl främst Äventyrsspels fel. Sen har det blivit "standard". Hade de exempelvis använt Rollfigur hade det varit vanligast idag.

Jag använder Rollperson för att de flesta andra gör det. Inte för att det är det ord som ligger bäst i munnen.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,187
Location
Rissne
Jag "slarvar" en del, framför allt när jag diskuterar film och tv-serier och inte kommer på vad det heter där. När jag skriver rollspel försöker jag vara noga med att använda "rollperson".

Jag har ingen egentlig preferens vad gäller "vad som känns bäst i munnen". Däremot har jag inget emot anglicismer eller användning av engelska ord i svenska meningar eller så heller... Av typ samma anledning som God45 anger; jag gillar tanken på språkblandning och att allt i slutänden blir ett enda megagigantiskt misch-masch.

Men ja, jag tror att det faktum att "character" har dubbel mening i engelskan har influerat betydelseglidningen i svenskan. "Karaktär" finns ju som ord sedan tidigare, i den ena av engelskans betydelser - då känns det kanske inte som något revolutionerande steg att också överföra till den andra. Jag ser inte på vilket sätt det skulle försvåra kommunikation direkt; "karaktär" blir bredare än "rollperson" och man kan använda det senare ifall man vill tydliggöra att det handlar om just rollspel, och i övrigt brukar väl kontexten vara nog för att avgöra om någon är "modig och dådkraftig" eller "låtsas vara en halvork".

Robert Jonsson använder "karaktär" i Leviathan, jag tror han använder det i Bortom också. Jag vet att jag anmärkte på det när jag korrläste men att han inte ville ändra =)
 

Herr Grönstedt

Swordsman
Joined
29 Dec 2000
Messages
460
Location
Linköping
Om vi lånar teaterbegrepp så borde det vara en 'rollfigur' eller 'roll' man spelar. Efterledet -person är nog Äventyrsspels påhitt från början. Det från engelskan importerade 'karaktär' kan orsaka lite sammanblandning eftersom samma ord på svenska används för att beskriva rollfigurens 'personlighet'.
 
Joined
28 Sep 2013
Messages
966
Location
Stockholm
Jo, man hör och läser rätt ofta att någons 'karaktär' i den filmen är si och så. Arferts "rollfigur" kanske flyter lite bättre än rollperson? Hellre det än 'karaktär', som förvirrar mellan generationerna. Nu ska jag säga att när jag pratar rollspel med någon införstådd blir det ofta RP (eller gubbe) helt kort och enkelt...
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,859
Jag har också stört mig på det där, mer förr än nu. Det som hände var att bilden av karaktär = rollperson som nyinlånad anglicism började krakelera lite när jag skrapade på ytan.

Jag tror startskottet var att jag upptäckte att Gunnar Rehlin (ja, den där filmkritikern som en del av oss kanske är mest bekant med genom Killinggängets Gunnar Rehlin – en liten film om att göra någon illa från 1999) använde ordet karaktär om rollfigurer under andra halvan av 90-talet. Det gav mig känslan att det kanske förekom i film- och teatervärlden redan innan jag började lägga märke till det bland rollspelare.

Låneordet i sin ”traditionella svenska betydelse” är väl från franskan, inplockat 1600-tal eller nåt. Jag har för mig jag hittade en referens med teateranknutning till karaktär i betydelsen rollperson (och med vilt annorlunda stavning) från 1700-tal nån gång när jag gjorde lite googleforskning. Var i hela friden det var minns jag inte, så ta det med nypa salt.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,546
Location
Göteborg
Arfert;n110930 said:
Karaktär är väl ingen anglicism egentligen?
Är det inte? Var kommer det annars ifrån? Alltså i betydelsen "roll" eller "person". Såvitt jag vet kan ordet "caractère" endast användas i betydelsen "art" i franskan, så därifrån kommer det inte. "Rollperson" heter för övrigt "Personnage de jeu", "PJ" eller bara "personnage" på franska
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
God45;n110916 said:
Karaktär låter bättre, ligger bättre i munnen och känns naturligare.
Med om det håller jag inte. Det där långa ääääää-et på slutet gör att det låter som ett bräkande får.
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,462
Location
Göteborg, Lindome
Herr Grönstedt;n110936 said:
Om vi lånar teaterbegrepp så borde det vara en 'rollfigur' eller 'roll' man spelar. Efterledet -person är nog Äventyrsspels påhitt från början. Det från engelskan importerade 'karaktär' kan orsaka lite sammanblandning eftersom samma ord på svenska används för att beskriva rollfigurens 'personlighet'.
På 70-talet kallades det för "karaktär" om man använde svengelska (vilket var ganska vanligt) eller "rollfigur" om man använde svenska (och hade lite koll på svensk teatervokabulär). Sedan kom Drakar&Demoner 1.0 och körde på med "karaktär" för hela slanten. De fick en hel del kritik för det dåliga spåket överlag i första versionen, så när de gjorde version 2.0 försökte man verkligen att rensa bort all svengelska. Tyvärr fanns det tydligen ingen teaterkunnig på Äventyrsspel på den tiden, så man valde det helt nya ordet "rollperson".

Personligen säger jag nästan alltid "rollfigur". Det kan slinka igenom ett och annat "karaktär" när man pratar med gamla uvar från 70-talet. "Rollperson" har jag dock aldrig använt och kommer aldrig att göra.
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
871
Location
Lule
Genesis;n110913 said:
Det finns en risk att det här låter språkfascistgnälligt, men jag hade inte tänkt att det här skulle handla om mitt eget ogillande av ordet "karaktär" i betydelsen "rollperson", utan framförallt hur ordet har blivit vanligare. Visst är det väl så? Det var inte så många år sedan som "rollperson" och "RP" var standardvokabulären för att beskriva den roll en spelare tar sig an under spelet, men numera känns det som att nästan ingen använder det, utan föredrar ordet "karaktär", som enligt SAOL betyder "skaplynne, själsläggning, prägel, art, slag". Men det känns som att det inte bara är rollspelsvärlden som har börjat använda ordet som synonym till "roll", utan det dyker väl även upp när vissa pratar om filmer och böcker?
Att det blivit vanligare: ja. Å andra sidan har jag sett "karaktär" i betydelsen figur användas av såväl Hjalmar Söderberg som Strindberg, så det är inte en nymodighet att använda det i annan betydelse. Därtill finns begreppet "en karaktär" i bemärkelsen "en egensinnig filur" etablerad i svenskan: "den där puben har några riktiga karaktärer som stammisar", vilket är en annan betydelse än "skaplynne".

Med det sagt är jag helt med dig och använder alltid rollperson/huvudperson/figur/etc. Däremot är det inte ett nytt fenoment att använda "karaktär" i annan betydelse än "skaplynne". Jag snubblade över den här pärlan från Strinberg, ang. användning av begreppet, som jag sätter i spoilertaggar för att det inte är superviktigt och inte behöver skräpa ner tråden:
Ordet karaktär har under tidernas lopp fått flerfaldig betydelse. Den betydde väl ursprungligen det dominerande grunddraget i själkomplexet, och förväxlades med temperament. Sedan blev det medelklassens uttryck för automaten; så att en individ, som en gång för alla stannat vid sin naturell eller anpassat sig till en viss roll i livet, upphört att växa med ett ord, blev kallad karaktär, och den i utveckling stadde, den skicklige navigatören på livets flod, som icke seglar med fasta skot, utan faller för vindkasten för att lova upp igen, blev kallad karaktärslös. I förringande bemärkelse, naturligtvis, emedan han var så svår att infånga, inregistrera och hålla vård över. Detta borgerliga begrepp om själens orörlighet överflyttades på scenen, där det borgerliga alltid härskat. En karaktär blev där en herre som var fix och färdig, som oföränderligt uppträdde drucken, skämtsamt, bedrövligt, och för att karaktärisera behövdes bara att sätta ett lyte på kroppen, en klumpfot, ett träben, en röd näsa, eller att man lät vederbörande upprepa ett uttryck såsom: »det var galant», »Barkis vill gärna», eller så. Detta sätt att se mänskorna enkelt kvarsitter ännu hos den store Molière. Harpagon är bara girig, ehuru Harpagon kunnat vara både girig och en utmärkt financier, en präktig far, god kommunalman, och, vad värre är, hans »lyte» är ytterst förmånligt för just hans måg och dotter, som ärva honom och därför icke borde klandra honom, om ock de få vänta lite på att komma i säng. Jag tror därför icke på enkla teaterkaraktärer. Och författarnes summariska domar över mänskorna: den är dum, den är brutal, den är svartsjuk, den är snål o. s. v. borde
jävas av naturalister, som veta, huru rikt själskomplexet är, och som känna, att »lasten» har en baksida, som bra mycket liknar dygden.
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Har ni, som påstår att det är så, några "bevis" på att det blivit vanligare? För jag minns den här diskussionen från The Yard typ 1999...

Jag försöker undvika att säga karaktär om rollpersoner när jag skriver, men när jag pratar är det nog ganska vanligt. Fast ska jag vara ärlig så gillar jag begreppet karaktär mer än rollpersoner, dels för att det ligger bättre i munnen än Rollperson eller Rollfigur, dels för att förkortningen Roll blir svårtydd i vissa sammanhang ("rollen du har i gruppen"...) men framförallt just för att karaktär används så som Gnomvid säger:

Därtill finns begreppet "en karaktär" i bemärkelsen "en egensinnig filur" etablerad i svenskan: "den där puben har några riktiga karaktärer som stammisar"
Och en bra rollperson är (ofta, imo, etc) en riktig karaktär.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,555
Krille;n110943 said:
Med om det håller jag inte. Det där långa ääääää-et på slutet gör att det låter som ett bräkande får.
Tja, jag är skåning och det är inte som om skånskan har en brist på långa ä ljud så det kanske bara är ett bättre ord här nere :p
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,187
Location
Rissne
chrull;n110962 said:
dels för att förkortningen Roll blir svårtydd i vissa sammanhang ("rollen du har i gruppen"...)
Sen kan man ju snurra till det ytterligare, som Robert gjorde på baksidan av Leviathan:

"Leviathan är ett rollspel i vilket karaktärerna tar rollen av de personer som driver en av de många baserna nere i havets djup".

=)
 
Joined
28 Sep 2013
Messages
966
Location
Stockholm
Måns;n110949 said:
När blev "gubbe" officiellt då?
Jag säger inte att 'gubbe' är en officiell term, bara ett lokalt använt ord för RP/rollperson/rollfigur/karaktär/hittepåvarelse...
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,187
Location
Rissne
God45;n110964 said:
Tja, jag är skåning och det är inte som om skånskan har en brist på långa ä ljud så det kanske bara är ett bättre ord här nere :p
Jag tänkte annars att det kanske var Krilles dialekt som ställde till det. Jag kommer från Hälsingland och talar något som är rätt likt rikssvenska, och för mig blir ä:et inga större problem. Det blir liksom inte ett så långt ä att det stör.
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
871
Location
Lule
chrull;n110962 said:
Har ni, som påstår att det är så, några "bevis" på att det blivit vanligare? För jag minns den här diskussionen från The Yard typ 1999...
Det närmaste jag kan kalla "bevis" är att jag har stött på "karaktär" i denna betydelse i fler än en lärobok i svenska författad efter millenieskifte, men aldrig i någon äldre lärobok. Knappast överväldigande, I know.
 
Top