Nekromanti Rollperson vs karaktär vs ?

[Reddokk Fheg]

De jag spelat med och även jag själv har oftast sagt "Gubbe" eller "Gubbar" om sina rollpersoner.

Till och med de tjejer jag spelat med har oftast sagt Gubbe även om sina kvinnliga "gubbar"
Frågade en tjej kompis en gång varför hon sa gubbe. och hon tyckte det var enkelt. alla visste vad hon menar med det och att "gumma" låter så fånigt

 

[Mannen i skogen]

Spelaren har en rollfigur. Rollfiguren har förhoppningsvis karaktär, för då blir det intressantare spel. Om spelaren har karaktär eller inte är inte viktigt för spelet.
Spelledaren har ett antal spelledarpersoner eller spelledarfigurer. De viktigaste av dessa har också karaktär, men kanske inte de mer perifera; det blir för många olika karaktärer att hålla ordning på (om man inte vill låta alla spelledarpersonerna ha samma karaktär, men det låter nästan mer fantasilöst).

Varje gång någon använder ordet 'karaktär' för rollfigur tänker jag "Lär dig svenska".

 

[Zire]

Vet inte var jag fått för mig att det modern anglicism att använda karaktär som benämning för en rollfigur. För enligt SAOB så verkar det vedertaget:

4) (numera i sht i fackspr.) om person l. figur i skådespel, roman o. d. som har egenskaper vilka känneteckna en viss typ l. klass av människor;

 

[Jocke]

Vet inte var jag fått för mig att det modern anglicism att använda karaktär som benämning för en rollfigur. För enligt SAOB så verkar det vedertaget:

Jag tyckte att exemplen var det intressantaste, också skönt att en sida faktiskt har rätt och extra skönt att det är min sida.

Stora Baletten, dansad af de förnämare af begge könen, klädde hvar och en efter den caractere som tilldelt var.EHRENHEIM Tess. 292 (c. 1760; i fråga om en fest vid hovet 1700). Hufvudhjelten (i Nicanders "Runesvärdet") är en alldeles misslyckad caracter, som hvarken är christen eller hedning.TEGNÉR (WB) 3: 456 (1821). ALMQVIST DrJ 75 (1834). Hur skulle det nu gå för dem att lära sig sina karakterer, när de ingen tid fingo att bereda sig? HALLSTRÖM GHist. 3 (1895). Aiskhy- los hade skapat den dramatiska karaktären, men han förstod icke att visa oss en karaktärsutveck- ling. SCHÜCK VLittH 1: 184 (1899). – jfr HUVUD-KARAKTÄR.

 

[Krille]

Jojo, men…

Det känns således okej att använda karaktär som synonym till person, även om det kanske rent strikt inte är korrekt. Vad tycker ni? Och finns det några andra termer som fungerar bättre?

Huruvida det är strikt korrekt eller inte är ju inte intressant, utan vad ni tycker. Om man får tro OP alltså.

Så vad tycker ni?

 

[cogitare]

Problemet är att översätta NPC.

Och här satt jag och trodde att SLP var den vedertagna termen även att det inte är en ord för ord översättning...

EDIT: Själv använder jag RP, rollperson, gubbe eller karaktär (om kontexten är tillräckligt tydlig att det rör sig om en RP, karaktär använder jag även bredare som i 'en karaktär i settingen/världen' vilket kan inkludera alla former av SLP dock oftast mänskliga och inte någon sorts monster) för att benämna rollpersonen någon spelar. Rollfigur tycker jag inte alls om. Säkert för att jag är gammeldags av mig på något sätt men det ligger liksom fel i munnen.

För SLP använder jag just SLP. Ibland, då vi spelar många engelska spel, så blir det NPC även i svenskt tal. Överlag så svengelskar jag ganska mycket när jag rör mig bland rollspelstermer.

Monster är monster men det blir lite flytande om ex. en människoliknande demon, odöd eller liknande är en SLP eller monster tror jag. Mer icke-mänskliga monster betecknas alltid som monster (snackar hydror, mantikoror, drakar osv.).

Cog.

 

[luddwig]

Sitter och filar på ett spel (Solfläckar) och inser helt plötsligt att jag inte alls tycker att rollperson är en bra benämning. Person känns alldeles för kopplat till människa och i spelet finns det andra spelbara arter (nej, jag använder inte ordet raser). Nu velar jag mellan att använda karaktär eller figur istället. Det lutar mot det förstnämnda. Jag tycker nämligen att karaktär känns lite mer teateraktigt jämfört med figur som snarare får mig att tänka på figurspel. Något annat bra alternativ kan jag inte komma på.

 

[Xhakhal]

Jag använder nog karaktär oftare än jag är bekväm med, för jag föredrar faktiskt att använda roll, rollperson, etc, men det enda jag tyckt varit litet trist är spel som använder ord som tex 'hjälte'.

 

[anth]

Jag tillhör de som anser att det ska heta rollperson på svenska och att "karaktär" är en direktöversättning av Charater, precis som "klass" kommer från "class" (för yrke) och "kasta en trollformel" från "cast a spell".

Dock är karaktär inte helt fel
https://sv.wikipedia.org/wiki/Karaktärsskådespelare

 

[Mundo]

Rollgestalt?

Rullar inte riktigt lika väl på tungan imo...

 

[Xhakhal]

Man går tillbaka för att editera in extra ord i sitt inlägg och så har någon skrivit ett till så det känns doucheigt att stoppa in dem ovanför... vi låtsas att jag inte är en spambot som laddat ned för många ordliste-appar, awright?

Det enda som stör mig med att karaktär är en anglicism som det används idag är ifall det hämmar min möjlighet att använda karaktär som en egenskap en av dessa karaktärer kan ha, och det upplever jag inte att det gör. Litet som att jag på engelska kan säga att någon 'is a character, for sure' utan att någon tror att jag då menar att personen i fråga är fiktiv

 

[krank]

Jag föredrar rollperson pga att det vid det här laget är väletablerat som specialterm med bara en egentlig betydelse.

Karaktär kan jag motvilligt acceptera; det tvingades på mig efter mina formativa rollspelsår och jag har aldrig riktigt fastnat för det. Om jag vill kan jag uppbåda argument mot ordet, och då skulle jag väl muttra om anglicism (som om inte jag strösslar mitt språk med sådana dagarna i ända) och risken för missförstånd då ordet har andra betydelser också, men numera är det sällan jag vill. Kör på karaktär om det känns rätt.

Något jag har problem med är när spel försöker etablera nya, egna termer. Som att ha "berättare" för SL eller "aktör" för spelare (sorry Robert!). Jag har samma problem på engelska, med "storyteller" till exempel. Jag ser inte alls vinsten med att döpa om saker bara för ett visst spel. Ger det verkligen en sådan skillnad i "stämning" eller whatever att det är värt att behöva lära om?

 

[Xhakhal]

Din fråga må vara retorisk, men jag besvarar den ändå eftersom det är hur jag rullar. Och just den här saken har faktiskt spelat stor roll för mig en gång i tiden, när jag just börjat spela rollspel.

Ger det verkligen en sådan skillnad i "stämning" eller whatever att det är värt att behöva lära om?

I for one blev väldigt glad när jag var tolv år gammal och läste i Västmark att man ska säga 'figur' och inte 'gubbe', detta kort efter att min spelgrupp och lajvgrupp bestämt att man inte får välja kön på sin rollperson. Så ibland, ja, ibland spelar det faktiskt roll att skriva ut sådant. Men 'rollperson', 'karaktär' och liknande är förstås könsneutralt redan, så det är inte värt att ta upp som poäng egentligen.
(Samma spel skriver 'han' om alla spelare och 'hon' om spelledaren, vilket är något jag stör mig jättemycket på nu men som var bättre än alla andra spel då, som exempel på en annan konvention som för all del tjänat sitt syfte och nu borde bytas ut, men som verkligen gjorde skillnad vid tillfället)

Men i just de här fallen, rollperson/figur och a spelledare by any other name har jag numera svårt att känna att det ger något att hitta på nya termer bara för att driva hem vilken genre det handlar om. Däremot stör det ju inte nämnvärt.

 

[Robert Jonsson]

(Samma spel skriver 'han' om alla spelare och 'hon' om spelledaren, vilket är något jag stör mig jättemycket på nu

Ursäkta, sidetracking... Det här gjorde mig nyfiken! Får jag fråga varför? Jag har fått för mig att det här är en bra lösning så jag är nyfiken på att höra resonemanget.

 

[Robert Jonsson]

Något jag har problem med är när spel försöker etablera nya, egna termer. Som att ha "berättare" för SL eller "aktör" för spelare (sorry Robert!). Jag har samma problem på engelska, med "storyteller" till exempel. Jag ser inte alls vinsten med att döpa om saker bara för ett visst spel. Ger det verkligen en sådan skillnad i "stämning" eller whatever att det är värt att behöva lära om?

Hey! Du får tycka vad du vill. Jag tar inte illa upp. Jag hade själv tydliga skäl till varför jag valde karaktär (för mycket filmvetenskaplig kurslitteratur använde det begreppet och för att jag ville ha något annat än rollpersonen som då för mig var mer synonymt fantasygenren som jag ville bort från), berättare (just efter WoD:s storyteller och tanken om att ha mer fokus på reglerna) och aktör (för att gestaltning och inlevelse var viktigare än gaming-aspekten). Skulle jag välja exakt samma terminologi idag? Nej, kanske inte. Karaktär, ja. Berättare, kanske. Aktör, nej. Men nu är det etablerat och då föredrar jag konsekvens rätt igenom så alla Bortom-rollspel kommer (troligen) använda sig av det.

 

[Xhakhal]

Ursäkta, sidetracking... Det här gjorde mig nyfiken! Får jag fråga varför? Jag har fått för mig att det här är en bra lösning så jag är nyfiken på att höra resonemanget.

Jag svarar på din fråga men sedan har vi derailat nog känner jag!

Spelarna nämns konsekvent som män, dvs = många fler män som är viktiga än kvinnor. Rollpersoner är också oftare män, även om det ofta finns en kvinnlig exempelperson. Spelledarpersoner är också oftare män. Kvinnor beskrivs fortfarande inte jämlikt i de flesta spel. Det hjälper inte mot en övervikt av män att ha EN konsekvent kvinnlig person genom hela spelet. Det blir istället mest en vänlig gest, men utan någon väldigt betydelsefull statistisk genomslagskraft. Och dessutom är det inte ens särskilt svårt att förstå att ibland i exempel är spelaren en han, och ibland i exempel är spelaren en hon, och ibland kanske man (zomg!) kan skriva hen om en person vars kön är irrelevant. Det har alltså inte ens någon märkbar effekt för tydligheten, eftersom samma kan uppnås genom att bara konstruera tydliga meningar när en kvinnlig SL pratar med en kvinnlig spelare, tex.

Kort sagt: Lip service snarare än effekt. Det var nice när jag var tolv, då blev jag glad av att flickor fick vara med överhuvudtaget även om jag inte är en, men nu? Jag läste ett sådant spel på GothCon och blev mest trött. De hade en liten ruta där de förklarade (försvarade) valet, men det lät mindre som ett sätt att undvika förvirring eller förespråka jämlikhet och mer som ett sätt att försöka låtsas som om ordet hen inte fanns

Och det var allt för den här gångens OT. För vidare frågor uppmuntrar jag nya trådstarter eller kontakt på annat sätt!

 

[roboman]

Jag kommer inte tillföra något rafflande i diskussionen för jag håller mig till RP eller karaktär om de där typerna som spelarna spelar, och SLP om de som låter SL föra deras talan. Utan att ha lagt någon extra tanke bakom valet.

 

[Gurgeh]

Nu för tiden, när jag skriver ett spel, använder jag ordet "roll" för det spelarna ska gestalta i spelet. Att lägga till "person" känns rätt onödigt -- vad skulle det annars vara?

 

[Xhakhal]

Nu för tiden, när jag skriver ett spel, använder jag ordet "roll" för det spelarna ska gestalta i spelet. Att lägga till "person" känns rätt onödigt -- vad skulle det annars vara?

Det här har jag funderat på onödigt seriöst, men kommit fram till att i litet mer narrativt spel (där spelarna hjälps åt att berätta en historia, mer än bara drar på äventyr tillsammans - en luddig distinktion, men björna med mig?) vill jag tydligt kunna prata dels om rollpersonen som person, och om rollen som den roll rollpersonen spelar i berättelsen, vilken är frikopplad från personen och förändras beroende på situation och tidsskede och så.

Men spelar jag ett spel som är mer äventyr/trad/crawl osv, så är 'roll' kort och gott det bättre alternativet till rollperson.

 

[Genesis]

Rollperson är etymologiskt kaka på kaka eftersom Person ursprungligen betecknade den mask och roll en romersk skådespelare iklädda sig under antiken

Men "rôle" betecknade ursprungligen den rulle på vilken skådespelarens repliker var skrivna (alltså manuset), så då slipper vi kaka på kakan! Fast "rôle" kommer från "rotulus" som kommer från "rotula" som kommer från "rota" som kommer från protoindoeuropeiskans "ret-", som betyder "springa" eller "rulla". Vänta, vad hade det här med ordets moderna betydelse att göra, nu igen?