Nekromanti Rollpersoner som spelpjäser

[Big Marco]

Jag insåg i går att en bra analogi mellan hur jag vill att Agent skall fungera är att rollpersonerna är spelpjäser i ett större spel. Rollpersonerna är primärt fältagenter men kan komma att ha andra roller under spel (för att se till att alla rollpersoner alltid har något att göra). Med detta kommer också en del möjligheter men också kanske begränsningar.

Då Agent rör sig på en global setting där personer, organisationer, nationer och företag alla agerar och kämpar kommer inte uppdragen man spelar att vara styrda utifrån vilka rollpersonerna är. Under pågående uppdrag kan dock personliga scener ske - jmf Jack Bauers familj eller Contessa Tracy di Vicenzo (James Bonds hustru) - så finns det nästan alltid ett uppdrag bakom, ett som någon förväntar sig att rollpersonerna skall lösa. Så Agent är i princip motsatsen till Noir, där berättelserna alltid grundar sig i huvudpersonerna.

Här kommer dock en frågeställning - hur mycket stör det om alla rollpersoner dolt får möjliga agendor inför uppdragen? Vissa är nonsens, andra är rena förräderier eller lönnmord inom gruppen? Är det intressant, nödvändigt eller kul? Tillför det att Agent Adams får i uppdrag att döda Agent Barnes vid ett uppdrags start?

 

[Rising]

Jag är inte säker på att jag förstår.

Först talar du om att spelare kan komma att gestalta andra personer än sina huvudrollpersoner, typ att man får hoppa in och spela medlemmar ur Jack Bauers familj.

Sedan pratar du om dolda agendor. Menar du att det är de här utfyllnadsrollerna som skall ha dolda agendor, eller huvudrollpersonerna? Och hur styrda skall dessa agendor vara? En agenda i stil med "du skall försöka mörda agent Barnes" ser jag som en helt vanlig målsättning för en person. Däremot; en agenda i stil med "du kommer bli förrådd och mördad av agent Adams" ser jag som samberättande.

Jag gillar bådadera, men det är det sistnämnda som jag skulle tycka vore mest uppseendeväckande och spännande.

Har jag missförstått dig?

 

[Arfert]

Kommer man även spela den strategiska, övergripande biten, eller sköter SL det?

Jag gillar ditt upplägg, by tha way...

 

[Big Marco]

Förståeligt, jag är fortfarande lite för mycket "inne i" tankeprocessen.

Samberättande är det inte då det går emot en av baspelarna i min vision, att uppleva en cool genomtänkt story som spelledaren har (med hjälp av metoder som spelet ger) satt upp. Samberättande kraschar hårt med den visionen.

Däremot kan det vara så att varje spelare har kontroll på en primär rollperson, fältagenten, och kanske en till två sekundära personer - stabsagenter, foils, kontakter, familj, etc. En tanke jag har är som brädspelet Shadows over Camelot har, där kan det finnas en förrädare bland spelarna. Inför varje spel drar alla spelare ett dolt kort. Det finns lika många nonsenskort som antalet spelare plus ett kort som visar förädaren. Ett kort dras alltså inte, vilket gör att osäkerheten ökar - sannolikheten talar för att någon är en förädare men man kan inte vara säker. Detta är en mekanism som jag skulle vilja förädla och testa - kanske genom att dela ut kort med agendor till primär- och sekundärpersonerna.

Frågan är om det är roligt för spelaren att helt plötsligt efter tre genomförda uppdrag få kortet "Du är dubbelagent och vill stjäla högteknologi och hoppa av till Morvanien"?

 

[Rising]

Frågan är om det är roligt för spelaren att helt plötsligt efter tre genomförda uppdrag få kortet "Du är dubbelagent och vill stjäla högteknologi och hoppa av till Morvanien"?

Jag tycker att det vore kul, och enligt min mening är det här samberättande. Du spelar ju inte "inifrån" rollpersonen, utan "utanför" den, likt en författare som plötsligt måste hitta på en rimlig förklaring till varför rollpersonen agerat som han gjort tidigare under äventyret, sett i ljuset av denna nya information.

Jag har också varit väldigt fascinerad över Shadows over Camelot en längre tid, och varit väldigt intresserad över att implementera proceduren i rollspel. Så, jag ger två tummar upp. Jag ställer mig dock tveksam till om andra wrnuiter (och rollspelare i allmänhet) resonerar likadant...

 

[Johan K]

hur mycket stör det om alla rollpersoner dolt får möjliga agendor inför uppdragen?

Inte mycklet alls faktsitk, sanarare så tycker jag at det ger ett mer djup i det hela. Att karaktärer utvecklas till viss del i skymmundan. Att man bli överaskad av andra. Så för min del så för karaktärer ha gömna agendor både när man är på uppdrag elelr är mellan 2 uppdrag.
Sen så kanske det är lite trist om man skulle få för sig att lönnmörda någon i gruppen, så långt skulle jag inte sträcka mig. men at blåsa dem lite lätt inimellanåt.. Det är en annan sak.

 

[Flurtis]

En tanke jag har är som brädspelet Shadows over Camelot har, där kan det finnas en förrädare bland spelarna. Inför varje spel drar alla spelare ett dolt kort. Det finns lika många nonsenskort som antalet spelare plus ett kort som visar förädaren. Ett kort dras alltså inte, vilket gör att osäkerheten ökar - sannolikheten talar för att någon är en förädare men man kan inte vara säker. Detta är en mekanism som jag skulle vilja förädla och testa - kanske genom att dela ut kort med agendor till primär- och sekundärpersonerna.

Jag tycker det verkar ballt, fast jag blir lite avtänd på kort mekanismen. Den käns lite väl förutbestämd. Skulle hellre se nån annan lösning/mekanism, men det kan ju vara min personliga smak. Ett förslag skulle kunna vara att du integrerar mekanismen tillsammans med något dolt uppdragslag (om det nu finns något sådant) och säga att en "crit" ger utslaget förrädare. Eller något typ......

//Flurtis med sin åsikt.

 

[Flurtis]

Här kommer dock en frågeställning - hur mycket stör det om alla rollpersoner dolt får möjliga agendor inför uppdragen? Vissa är nonsens, andra är rena förräderier eller lönnmord inom gruppen? Är det intressant, nödvändigt eller kul? Tillför det att Agent Adams får i uppdrag att döda Agent Barnes vid ett uppdrags start?

Inte ett dugg snarare tvärtom. Sen beror det väll kanske på vilken målgrupp du vill lägga det hela på. Om målgruppen är orutinerade spelare så tror jag det kan vara hämmande för en oerfaren SL att behöva reda ut så många trådar.

Nått som man kanske bör uppmärksamma är att det lätt kan bli splittringar i gruppen (typ Lars sticker till kenya för att rädda sin kollega medan Ylva åker till Sibirien för att Assinera en avhoppare). Detta kan ju ställa till med lite problem för en orutinerad (eller ej ihopspelad grupp). Men det borde väll gå att fixa till med lite SL tips och nån liten box på sidan 5 som säger att det inte alltid är = med döden att meta gama.

//Flurtis, som gillart!!

 

[Hjalle]

Alltså, om alla skall ha dolda agendor och spela trippelspel, tror jag att det lätt blir tråkigt för spelarna, eftersom de antagligen är förberedda på detta. Ibland när jag i början av ett äventyr först skickat ut alla spelarna utom en (i taget), varvid alla får en "egen" agenda, fattar de ju att de andra också har fått det. Det kan mycket väl vara jag som är förutsägbar, såklart. Resultatet har i värsta fall blivit hämmande paranoia och frustration, och en slags anti-aha-upplevelse när någons "verkliga" mål avslöjas.

Summa summarum är att det är kul med dubbelspel när allt klaffar, men att de väldigt lätt kan bli förutsägbart och kännas lite ootvunget (med två o).

-Hjalle, jag är medfödd.

 

[Big Marco]

Ibland när jag i början av ett äventyr först skickat ut alla spelarna utom en (i taget), varvid alla får en "egen" agenda, fattar de ju att de andra också har fått det.

Jepp, absolut. Och det är Dåligt. Så tanken var snarare att varken SL eller spelarna vet före spel vad som sker med RPna. Säg att vi har 30 kort. Säg att 20 kort i leken är blanka, innehåller ingen agenda. Tio innehåller slumpmässiga agendor. Ett är agendan "Du har fått i uppdrag att eliminera agenten till höger om dig då han är dubbelagent. Ingen annan i teamet vet detta och det är helt avgörande att det hela ser ut som en olycka." Ett är "Du är dubbelagent och all information du snappar upp måste skickas vidare till en tredje part. Du får absolut inte bli upptäckt". Etc. Inför spel drar varje spelaren ett kort för sin primära agent (vi skippar sekundära just nu). Resten av korten tas bort. I snitt används då inte ca 25 av korten under ett uppdrag. Sannolikheten talar för att alla är "oskyldiga", men det kan slumpa sig så att alla har egna agendor.

Som ett tankeexempel.

 

[Coffe_Kanon]

Alltså, om alla skall ha dolda agendor och spela trippelspel, tror jag att det lätt blir tråkigt för spelarna, eftersom de antagligen är förberedda på detta. Ibland när jag i början av ett äventyr först skickat ut alla spelarna utom en (i taget), varvid alla får en "egen" agenda, fattar de ju att de andra också har fått det. Det kan mycket väl vara jag som är förutsägbar, såklart. Resultatet har i värsta fall blivit hämmande paranoia och frustration, och en slags anti-aha-upplevelse när någons "verkliga" mål avslöjas.

Detta problem löses enkelt med att man bara ger en eller två av spelarna egna agendor, men man tar ut exakt alla ur rummet och säger till de andra att man bara tar ut dem för att de andra ska tro att de har några agendor. På så sätt så kan ingen utom de som har agendor då veta vem som har andra motiv...

 

[Dimfrost]

Dolda agendor är bra. Kort är bra. Spel på olika nivåer är bra. Fan, Agent kanske kan bli intressant ändå.


/Dimfrost

 

[Coffe_Kanon]

för att vara dum och ställa frågor, men...

Vad är "Agent"?

 

[Beastslayer]

Kanske skulle det vara en god idé att använda sig av två olika upplägg beroende på hur man vill lägga upp sitt Agent scenario ?
Vill man ha den sorts spel som du snackat om här i tråden så använder man sig utav den typen av exempel som du snackat om, dvs dra kort eller hur du nu väljer att lösa det i slutändan. Se det som en "valfri regel" eller "avancerad regel" om du så vill.

Vill man därimot inte använda sig utav detta system så låt det finnas alternativa lösningar och upplägg så att spelet blir något mer flexibelt, men du kanske vill ha ett väldigt smalt spel som är väldigt fokuserat på just 24 intriger och förräderi ?!

 

[walium]

"Här kommer dock en frågeställning - hur mycket stör det om alla rollpersoner dolt får möjliga agendor inför uppdragen?"

Mig stör det inte, men jag tror att man måste träda varsamt när det gäller sådana här saker. Det finns en risk att man spelar ut spelarna mot varandra utan att de egentligen är medvetna om det. Om vi tar ditt exempel med att en agent ska döda en annan så kan det verkligen förstöra för spelgruppen och den drabbade spelaren att oväntat få sin rollperson nedskjuten. Poängen är att det här inte bara ska vara något som läggs på utifrån utan en del av en återkommande paranoid atmosfär. Om det är en del av konceptet, av upplägget så blir det inte en otrevlig och oönskad överraskning. Svek och förräderi är naturliga inslag och alla är hälsosamt misstänksamma mot varandra. Ser man dessutom sin rollperson som en spelpjäs och inte som sitt allt så gör det inte heller någonting att den stryker med genom någon annans list.

Så som du har presenterat Agent så tror jag inte att det är något problem med dolda agenter. Men det är egentligen ingenting som ska stoppas in i alla rollspel utan eftertanke.

Sedan tycker jag att Rising är inne på något intressant när han lyfter fram den dolda agendan som mer av ett samberättarmål. Att man kanske redan ifrån början etablerar att den här kampanjen är historien om hur "era karaktärer sålde ut hemlig underrättelseinformation och hoppade av till KGB", på så sätt kan hela gruppen delta i större utsträckning. En agenda som är dold inte bara för rollpersonerna utan även för övriga spelare är beroende av att en person (eventuellt med hjälp av spelledaren) faktiskt gör någonting av den. Hur många häftiga hemligheter och koncept har inte runnit ut i sanden på grund av glömska, slarv eller bristande fantasi?

 

[Mogger]

Jag diggar helt klart idéen om en potentiell förrädare stenhårt, men jag är skeptisk till att starkt och tydligt formulera vad som är det exakta målet med förräderiet (sno McMuffin och fly med linbana till Bryssel). Jag skulle föredra ett system där snarare orsaken till förräderiet var triggern - han har träffat en annan, du har fått ett bättre erbjudande, han har avfyrningskoderna o.s.v. Givetvis får detta tightas till och knytas till spelpjäserna på ett vettigt sätt. Poägen är alltså att bara erbjuda en Bang eller Kicker beroende på hur man vill hantera det. Sedan är det upp till förrädaren att hitta på detaljerna, eller kanske skapa dem utifrån redan bestämda motivationer eller vad det nu finns för karaktärsdelar i Agent.

Hmmm...Är jag begriplig nu?

 

[Big Marco]

Sedan är det upp till förrädaren att hitta på detaljerna,

Ja, det är bättre. Och mer öppet. Och mindre "brädspelsaktigt".

Jag håller också på att klura kring att skapa ett individuellt kodat kodspråk mellan spelare och spelledare så att man slipper lappskickande. Vi får se hur det går också.

 

[Mogger]

[ QUOTE ]
Jag håller också på att klura kring att skapa ett individuellt kodat kodspråk mellan spelare och spelledare så att man slipper lappskickande. Vi får se hur det går också.


[/ QUOTE ]

Coolt! Spelaren får vara agent med! Fan, det vore ju coolt att utvidga temat så att det gäller hela spelgruppen. SL är Mr Jones som kan ge även spelarna uppdrag "du ska försöka sno Martins cola från kylen" eller "knyt ihop Lindas skosnören"

Eller kanske inte. Men det finns något där.

 

[solvebring]

att uppleva en cool genomtänkt story som spelledaren har (med hjälp av metoder som spelet ger) satt upp.

Är inte det just grejen för att ett spel som ett agent-rollspel skall fungera över huvudtaget.
Man kan inte köra helt fritt direkt och göra vad man vill i ett totalt samberättande. Jag menar, det är ju inte precis som att bara dra ut i skogen för att se vad som händer i DoD, där var och ens val och personlighet under äventyren bygger just äventyren. Man kan inte bygga agentuppdrag på samma sätt.

Man måste nog se till att RP agerar spelbrickor i ett sorts spel, att de är en bricka i något som SL satt upp... Annars funkar inte agentidén alls tror jag. Vi kan titta på James Bond som ett exempel, han är ju ständigt en bricka, inte bara åt MI6 utan åt alla organisationer som konspirerar därtill. Att vara en bricka som kör sitt race efter order och instikten man tränats till - det är ju just det som är att vara agent.

Dom är ju liksom maskiner i sitt jobb...
-"Här får du en fil med bakgrunden, läs den, följ vår order där i."
-"Ja, sir!"
Det är en agent det.

Förstår du vart jag vill komma?
Agentrollspel fungerar alltså inte utan att just SL bestämmer och de andra gör sin "skrivna" roll i dennes upplägg. Att göra sig helt fri, det skulle väl leda till att man ganska snabbt skulle få sparken och bli tystad av sin avdelning (in game om man säger...)
Man kan inte ha en karaktär som gör vad han han vill när han har fått ett uppdrag... An agent got to do, what an agent got to do!

Jag tycker att du skall studera James Bond som är tidernas mest kända agent, eller kanske Mannen från U.N.C.L.E.
Ställ dig frågan: "Hur fungerar filmerna, hur man har byggt upp story/manus i dem för att filmen just skall bli som den är tänkt?" Sedan... Kontra rollspelsvärld och den funktionen:
"Om just den här filmen skulle vara mitt agentäventyr till nästa spelkväll, hur skulle jag utforma det då så att det blir så här?"

Det är väldigt svårt det här, och jag vet inte ens om jag förstått dig. Jag svarar ändå - ur min synvinkel - kanske hjälper det lite granna.

Det kommer inte att bli rälsat heller... För det går ju fortfarande som det går under punkterna genom detta scenario. Agenten kan ju fortfarande handla som han vill just då, göra misstag, glömma sig etc. Det är ju liksom bara agent-basisen som är rälsad, (att han är en bricka i just detta, det är det enda som är rälsat), vilken egentligen om du ser djupet i detta inte är rälsat alls.
Och som Kannesten säger - att de kan överraska varandra och att ingen vet någonting och något - SECRET SHIT - det är agent det. Det är ju precis så man vill ha det. Det är verkligen James Bond om något!

 

[Mogger]

Egentligen svarar jag bara för att du blandar ihop en massa saker. Samberättande är en egendomlig term som bara används på det här forumet och jag är osäker på vad som läggs i det.

Ställ dig istället frågan, hur hade filmerna om James Bond sett ut om det istället var 005 som var huvudpersonen? Eller ännu värre, vad händer om du stoppar in någon färsk RP i 007s ställe? Ska de också retas med Moneypenny? Flirta med alla bondbrudar och hamna i knipa pga det? O.s.v. James Bondfilmerna handlar om James Bond, inte om hur det är att vara agent.

Bara ett klargörande i all välmening.