Nekromanti Rollpersoner som spelpjäser

[Rising]

hur hade filmerna om James Bond sett ut om det istället var 005 som var huvudpersonen?

Eller om James Bond istället hade hetat Indiana Jones, och om hela handlingen hade förpassats till andra världskriget, och om James Bond hade varit en äventyrande arkeolog istället för agent?

Svaret är att man hade bytt ut kulisserna och detaljerna, men att det fortfarande hade varit hjälteberättelser med allt vad det innebär.

Frågan är inte huruvida berättelserna handlar om agent 007 eller 005, frågan är om handlingen följer reglerna som gäller för narrativ eller om de följer kausala naturlagar. Eller enklare uttryckt: "hur hade ett James Bond-rollspel sett ut om historierna kunnat sluta snöpligt?"

Reglerna för narrativ är - vill jag påstå - aningens äldre än något som Ron Edwards hittat på.

 

[Rising]

Är inte det just grejen för att ett spel som ett agent-rollspel skall fungera över huvudtaget.
Man kan inte köra helt fritt direkt och göra vad man vill i ett totalt samberättande.

Actually, jag tror det skulle gå utmärkt. Att spela med Munchaussen-reglerna i en James Bond-setting hade fungerat hur bra som helst. Varför skulle det inte göra det?

Det är nog snarare tvärtom. Jag har aldrig sett en enda James Bond-film där jag frågat mig "undrar om han kommer klara det?" Jag har tvärtom alltid tagit för givet att han skall komma att klara sig, men att det ska bli precis lagom spännande under vägen. Ergo: Utpräglat samberättande.

En James Bond-historia där James kan dö, eller där han kan klara skivan utan att det blir spännande på vägen, eller där han inte behöver använda alla de prylar han fått av Q i inledningen; det hade inte känts som en äkta James Bond-historia.

Man kan inte ha en karaktär som gör vad han han vill när han har fått ett uppdrag

Vad karaktären gör, det har inte med spelstilen att göra. Spelstilen talar bara om vad spelaren gör.

/Rising
förtydligar

 

[Mogger]

Ehum...Vad har det med min post att göra? Min poäng var att för att spela som James Bond ska du inte spela James Bond-äventyr utan egna agentäventyr som är angelägna utifrån den agent du gestaltar. Eller arkeolog om den settingen passar dig bättre.

 

[Rising]

Förresten:

Hela förräderigrejen... Om det bara är ett händelsekort som dras i mitten av spelet, så kommer det mera att upplevas som en förveckling - en berättelsemässig twist av många möjliga, som medför ett problem på vägen - än ett faktiskt fall av förräderi.

Jag tror att du måste välja mellan att ha ett system för förvecklingar och ett för förräderi.

Ett förräderi upplevs bara som ett faktiskt förräderi om följande kriterier uppfylls:

1. Förrädaren vet från början att han är en förrädare
och
2. Övriga spelare har något vettigt sätt att misstänka ett förräderi i förväg, och göra något åt det.

Shadows over Camelot kvalificerar som det senare, precis som varulvsspelet. Men inte alla spel gör detta.

Vill du åstadkomma det senare, så kan jag eventuellt ge tips och råd, för att jsut blanda ett någorlunda fritt berättande med ett system som ger faktiska ledtrådar till spelarna är något som jag laborerat med ända sedan Pookafiktum (= där en spelare är den skyldige, och de andra har någorlunda vettiga möjligheter att luska ut vem det är). Den snyggaste mekanismen jag hittills sett för att blanda fritt berättande med faktiska ledtrådar är det som föreslogs i Genesis' mordgåtespel, vilket finns beskrivet i ett gammalt inlägg på rollspelsmakande.

 

[Rising]

Min poäng var att för att spela som James Bond ska du inte spela James Bond-äventyr utan egna agentäventyr som är angelägna utifrån den agent du gestaltar.

Vad har det med vad Adus postade?

Verkar som vi allihop begått en radda missförstånd.

 

[Mogger]

Att "samberättande" inte innebär att alla gör vad de vill och att det finns andra metoder än att styra ett händelseförlopp för att uppnå agentiga spelsessioner.

 

[Rising]

Jamen då är jag med!

 

[solvebring]

Nu är jag helt borta efter att ha kollat dig och Traffaut...
Vad diskuterar vi egentligen?
Om vi missförstått, vad som är agent, eller vad som tolkas som samberättande... Vad är det vi talar om, allt verkar snart gå över styr?

 

[Tell]

Re: nu är jag av neogames skapad...

men varför kort?

varför inte en tabell?

låt alla dolt slå tre slag på en tabell innehållande uppdrag, mål, fördelar, händelser eller kontakter (eventuellt också några hemliga fel), och bygg in en regelmekanism som motsvarar psykisk kris (i CoC ca -4t6 san), om någon av dem avslöjas, dessutom vore det antagligen bra om samma mekanism straffade rollpersonerna när de misslyckas med något mål (uppdrag), men också när de lyckats med sina uppdrag; mildare än den som drabbar dem om de misslyckas, men dock. Låt dessa mekanismer åskådliggöra att indoktrineringen är deras enda skydd, då processen att byta mål skall motsvara smärta, vilken mildras om det endast är ett delmål man lyckas, eller misslyckas, med. Psykologiskt lär ju detta vara korrekt, trots allt.

på det viset får alla anledning att tro att det finns dolda agendor, ingen vill avslöja de andra (till en början) och om saker börjar hända lär alla bli oerhört paranoida.

så, slå 3 t100!

 

[Mogger]

Jo, det blev lite rörigt. Vad jag menade var att själva uppdragsbiten i en agenthistoria ("gör det", "ja, sir") aldrig är det som gör storyn. Det är bara fernissa. Själva storyn handlar om förräderi, uppoffring, kärlek eller ngt annat.

Appropå det så såg jag lite på Spiderman 2 igår. Där är det lite samma sak. Filmen handlar inte om en kille i trikåer som fångar skurkar. Filmen handlar om vad som händer med en vanlig kille när han samtidigt är en snubbe i trikåer som fångar skurkar. Samma sak bör det vara i ett agentspel.

 

[solvebring]

Aha, jag fattar vad du menar. Jo, du har nog faktiskt rätt.
Det som gör Bondfilmen är ju att han skall hämnas sin kollega samtidigt som han skall desarmera den där bomben...

Nu är jag med på noterna. Ja, men låt oss då binda ihop det med det jag sade. I så fall måste SL lägga den storyn på just den rpn, för att det måste vara sagt att så här kommer det vara - en agentrollspel är nog svårt att bara kasta runt vind för våg.
Då gäller det att SL har tänkt att - du skall hämta guldet på det bär flyplanet, men så måste du även frita din bror som visar sig vara inblandad i detta mitt uppe i allt.

Liksom, det msåte finnas tydliga riktlinjer och somliga rälsade punkter som kommer i en viss tur och ordning. Att kasta ut allt på en grundstory och sedan köra på att slump och samberättande mellan spelarna leder allt framåt. Det funkar liksom inte riktigt så med ett sådan rollspel. Är du med, det måste vara riktat i förväg så att det och det och det händer.

Skulle inte det och det och det hände Bond skulle det vara skittråkigt ju. Manuskillen gjorde dock ett bra jobb. "Bortförklaringen" för den här filmen är att avslöja Goldfingers affärer, men egentligen är detta en personlig vendetta då Bond vill hämnas de unga flickor som oskyldigt dött under Goldfingers feta prinskorvsfingrar.

 

[Mogger]

Och där kommer min andra punkt in. Samberättande, som du pratade om tidigare och även här, uppfattar du som att spelaren för göra som han vill. Nu tycker jag att samberättande är en dålig term på det jag pratar om, men ändå. Poängen är att det handlar inte om att SL och spelare vill olika saker. Det handlar om att de ska samarbeta för att få ihop en frän historia.

Alltså, vill man spela enligt den modell jag själv gör så är alla inblandade medvetna om att storyn inte bygger på ett uppdrag, en belöning och några hållpunkter som för detta samman. Spelarna måste skapa drivkrafter och relationer och SL väver samman detta med något agentigt. Eller så bygger man ihop det under spel. Det funkar med.

Jag tror problemet är att du aldrig har spelat annat än konventionellt rollspelande. En grundläggande konflikt som svek, hämnd o.s.v. kräver absolut inte ett enda räls. Det kräver någon form av förberedelser eller överenskommelse från allas sida, men det är allt.

 

[Big Marco]

Kommer man även spela den strategiska, övergripande biten, eller sköter SL det?

Jag gillar ditt upplägg, by tha way...


Tack, jag försöker fånga upp vad essensen för genren är och bygga ett tämligen traditionellt spel kring det hela.

Och ja, SL kommer att ha ett uppdrag, med intrig, etc klart. Dock inte spårvagnsklart, men det delsystemets metodik är för konceptaktig ännu för att diskutera öppet.

 

[Big Marco]

Re: för att vara dum och ställa frågor, men...

Vad är "Agent"?

En bra fråga. =)

Det är ett rollspel, förankrat i traditionella spel men med en hel del för genren smarta lösningar. Lite samma mix som Noir av gammalt och nytt. Men Agent blir mer nytt och mindre gammalt. Och mindre till omfång.

Upplägget är agent-genren med huvudfokus på 24, Mission Impossible-filmerna, Spy Game, Alias och Spooks. Inte så mycket James Bond dock. Dvs att rollpersonerna är expendable assets som utför uppdrag för en organisation. Världen är modern och antagligen en lätt moddad version av vår nutid - med större fokus på nationer och mindre fokus på terrorism. Teman som action, spelarbestämmande, organisationsstrukturer, politik, förräderi, dubbelspel och paranoia är nyckelelement. Jag kommer att satsa på att skapa metodik för att fånga genren rätta värden och känslor och skippa en massa simulatoriskt dravel.

 

[Big Marco]

Givetvis är James Bond en ikon i genren, men det är inte den delen av agent-temat jag är ute efter. Utan mer organisationer, maktkamper, dubbelspel, uppoffringar, smutsiga operationer, blod, ångest, ondska och död. Fokus på stress, tidsbrist, paranoia och storslagna intriger.

Uppdraget skall läggas fast av "någon annan". Agenterna kommer att få hjälp och stöd av de sina, men får försöka lösa uppgifterna på egen hand.

Så det är mycket mer gritty än Bond - mer som 24 eller Spooks.

 

[Big Marco]

Hela förräderigrejen... Om det bara är ett händelsekort som dras i mitten av spelet, så kommer det mera att upplevas som en förveckling - en berättelsemässig twist av många möjliga, som medför ett problem på vägen - än ett faktiskt fall av förräderi.

Absolut. Tanken var att korten dras inför varje uppdrag. Inte under uppdragen. Så att man etablera ett frö av osäkerhet från start hos spelarna.

 

[Big Marco]

Jag har aldrig sett en enda James Bond-film där jag frågat mig "undrar om han kommer klara det?" Jag har tvärtom alltid tagit för givet att han skall komma att klara sig, men att det ska bli precis lagom spännande under vägen.

Bra sammanfattning till hur jag inte vill att Agent skall fungera. Jag ser scenarior där hela agent-teamet blir utplånat pga att det har tabbat sig (dock inte samma sak som att SL är sadist), och Organisationen snabbt som fan får skicka in nya agenter, på bekostnad av tid (också ett koncept jag klurar över, vi får se hur det blir). Detta sätter också krav på att agenter skall kunna skapas snabbt om de skulle försvinna.

 

[Big Marco]

Re: nu är jag av neogames skapad...

varför inte en tabell?

Därför att tabeller är skittråkiga och siffror kan läras utantill.

Det finns ett automatiskt spänningsmoment i att se att kanske fem kort av 30 delas ut bland spelarna. "Vilket kort fick de andra"? "Vilka kort ligger kvar orörda under uppdraget?"

Tabellslag är bara blä för det känslomässiga, och jag vill få med det känslomässiga i spelet.

 

[Mogger]

Re: för att vara dum och ställa frågor, men...

[ QUOTE ]
Och mindre till omfång.

[/ QUOTE ]

Woohoo! Visst, jag gillar Noir, men inte omfånget.

[ QUOTE ]
Världen är modern och antagligen en lätt moddad version av vår nutid

[/ QUOTE ]

Fast jag kommer att spela mitt Agent i Berlin på 70-talet!

 

[Big Marco]

Re: för att vara dum och ställa frågor, men...

Visst, jag gillar Noir, men inte omfånget

Jag och Petter orkar inte skriva ett 1,6 miljoner tecken-spel igen. På ett tag.

Jag tror att Agent blir drygt 100 sidor. Typ som Mutant: UA eller så. Mer vill jag inte skriva.