Jag tycker att namn är viktigt, men inte hur viktigt som helst.
Frågan om namn avslöjar också en hel del om spelarens inställning till rollpersonen i rollspelandet. Krille tex pratar ju tex om
kultur, vilket jag väljer att tolka som att kultur är en enskild kvalitet man måste försöka uppnå. Och då färgar ju detta synen på namn tex.
Jag gillar i första hand namn som utstrålar någon sorts känsla. Mitt favoritnamn alla kategorier är min kompis Linus rollperson i Svavelvinter:
Isimund Dunkelcloo (med risk för att det är felstavat). Det är snyggt, enkelt, med någon sorts känsla av mystisk kämpe. Dessutom har namnet tillräckligt mycket gemensamt med vår världs språk. Dessutom är det coolt med andemeningen i: is - i - mun. Dvs, den här rollpersonen kommer inte stå och pladdra nervöst, eller: killen kan behålla kylan i de mest stressade situationer.
Sedan vill jag att namnet ska låta fint. Namn som låter konstiga eller klumpiga ratar jag.
En annan åsikt om namn härrör från en kolumn av någon på tidningen Dungeon- han beskrev sin rollperson för sina polare och sa rollpersonens namn (som var något man lätt kunde göra töntigt, typ "Anahh"- varpå polarna genast började säga "Ge svärdet till...
Anahhhl...Hahahaha..." varpå de senare pliktskyldigt såg som sin uppgift att håna stackars Anahh för resten av spelsessionen.
Alltså försöker jag numera göra namn man inte så lätt kan förvandla till något töntigt. Det är faktiskt svårare än man kan tro.
Sedan är jag svag för AD&D1st ed. Deras namn ur tex Fiend Folio rockar. Jag gillar såna härna konstiga namn: Xyzz, Fzeratth mm. Kanske för att det komiska med namnen markerar lite avstånd till själva rollspelandet. Jag tycker nämligen att det är rätt skönt (jag immersionerar gärna då och då, men inte hela tiden- för guds skull jag är trettisju år och tvåbarnsfar, jag vill inte bete mig som mina barn gör när de leker 'TMNT'...
).
Men mest gillar jag namn som får mig att snabbt kunna associera till rollpersonen. När jag uttalar namnet högt ska jag kunna se rollpersonen framför mig.
Och då inser jag att Skaras rävtjusare nr 1 nog har en rätt fin poäng i det där med kultur. Trots allt.
/Basse
Jag anar dock lite dockskåpssjuka hos Andy den senaste tiden. Sådant får vi försöka avvärja med lite rollspelande, för snart blir det outhärdligt!