Nekromanti Rollpersoners namn

[Nightowl]

Allittererande namn

Serieförfattaren Stan Lee döpte folk till sånt som Peter Parker och Reed Richards för att han skulle komma ihåg dem. Det var så pinsamt att glömma vad figurerna man skrev om hette...

Jag har inga större problem med realismen i det hela eftersom jag bland annat jobbar med Lena Lindgren och Britta Bergman.

Erik

 

[Hunk]

Jag erkänner att det inte var några lysande exempel, men fick i alla fall (delvis omedvetet) fram poängen att det är bäst att ta ett enkelt namn som klingar väl i munnen än ett krångligt. Dessutom tror jag att Britta Bergman är lättare att komma ihåg än Britta Torstensson (eller Varhamrebockskutrygg, vilket jag nu inser är ett rätt coolt namn som kanske kan komma att användas i framtiden för att störa medspelarna ).

Serilla Silverblade tycker jag för övrigt är ett rätt coolt namn, men det användes till en karaktär i Mage Knight Dungeons, så det känns lite oinspirerat att sno det rakt av. Serilla Moonblade är ju däremot inte en helt rakt stöld, så det kanske jag skall ta och använda. Passar ju rätt fint till en female eladrin warlord!

 

[krank]

Dessutom tror jag att Britta Bergman är lättare att komma ihåg än Britta Torstensson

Jag tror iofs att det mer handlar om antal stavelser samt om hur nära svenskan eller engelskans språkmelodi namnen hamnar. Britta Bergström och Britta Svensson glömmer jag ungefär lika snabbt, skulle jag tro.

 

[Kropotkin]

Nu var det länge sedan jag fick göra en rollperson för egen del. Så länge det inte är fråga om 'riktiga' namn så brukar jag utgå från eventuella namnlistor och byta ut någon bokstav eller liknande och smaka på det. Samma sak för slps.

Senast jag gjorde en rollperson fanns namnet Anin med i namnlistorna, jag tänkte att jag lägger till ett K, en bokstav jag gillar och la betoningen där, sa namnet högt för mig själv några gånger och tyckte det lätt riktigt bra så jag skrev ner det på formuläret.

Lite senare kom jag tillbaka till rollpersonen och tittade på namnet igen Kanin Vite... Nä, snabb ändring till Vanin Vite.

 

[krank]

Senast jag gjorde en rollperson fanns namnet Anin med i namnlistorna, jag tänkte att jag lägger till ett K, en bokstav jag gillar och la betoningen där, sa namnet högt för mig själv några gånger och tyckte det lätt riktigt bra så jag skrev ner det på formuläret.

Lite senare kom jag tillbaka till rollpersonen och tittade på namnet igen Kanin Vite... Nä, snabb ändring till Vanin Vite.

Det där är känt som "en garach" bland mina kamrater. Jag skapade nämligen en rätt cool karaktär som hette så; Garach, med betoningen på första a't. GA-rach med ett strupigt "ch" i slutet.


Sedan läste någon på formuläret, och började dra vitsar om att stoppa bilar i mig.

 

[Hellzon]

Jag har övervägt att sno namn från vetenskapliga artiklar. Herrar DE Lanfear och HL Mcleod borde duga.

Annars så har jag döpt en gubbe genom att modifiera ett existerande namn (Edwin Odesserion från BG2 blev Edwyn Relles, saligen död och inte raisad), en framslagen med slumptabell (CoC-gubbe) och den senaste fick bara heta Thornbush och så fick det vara bra med det.

 

[krank]

den senaste fick bara heta Thornbush och så fick det vara bra med det.

Min senaste heter, beroende på vem man frågar, antingen Adam Kadmon, Exodus eller Sandalphon. Han är tillräckligt mäktig för att inte hålla sig med egentlige namn, utan använder namn beroende på situationen.

Sandalphon, ja... jag har ju Davidssons "Dictionary of Angels" i hyllan, och framförallt när det gäller fantasynamn, namn på underliga SLP:er eller namn på (som nu) urgamla drakar i SF/rymdmiljö så är den boken verkligen värd sina slantar.

 

[Johan K]

Well, vette tusan hur jag gör egentligen..
ibvland så bara ploppar det till & man har ett kanon-namn.. Ibland så får man verkligen värka fram der på alla sätt & vis.
Håller med dig om att ett namn verkligen är viktigt.

 

[Mathias]

Jag tycker namnet är viktigt. Brukar skriva ner en radda och sedan ändra och fixa och tillslut har jag kommit fram till ett bra. Försöker att göra ett namn som sätter sig. Folk har ganska så svårt att komma ihåg svåra namn. Dock kan det ge en del roliga smeknamn.

Det w176 skrev om att ett namn ska gå och skrika ska jag verkligen ta till mig. Har stått på mitt radhustak nu i två timmar och skrikit: MIIIILOOOVIC LUUUBOOOOR!
Vad är det det där där borta? Polisen...fan.

-Mathias

 

[DeBracy]

Jag håller med om att namn är viktigt men jag är väl inte berädd att lägga så mycket arbete på det. Jag plockar nåt som känns schysst - både som det låter och hur det funkar mot settting och så (en superbudgetversion av Krilles kulturtänk mest baserat på intuition alltså).

Att fler namn är bättre än få vet jag däremot inte... Jag tycker ofta det känns rätt corny att det kommer en bonde i random fantasysetting och har inte bara ett efternamn utan ett krångligt dessutom. Då har man ju snubblat på kulturbiten lite. Klart att jeppen ska ha nåt tillnamn men tre fyra stycken och lite till? Nänä...

Däremot är det heeelt okej med cheesy D&D-namn i D&D i mitt tycke. Alliterationer i är också helt okej om det råkar bli en sådan. För att nämna vår PE-kampanj som Nattugglan så heter min rollis där Sasaki Sachiko.

När det gäller namngeneratorer vet jag inte om jag är så förtjust i dem men däremot gillar jag kompilerade namnlistor, helst med ursprung i vår värld. Folket på Story Games har satt ihop finfina listor som till och med publicerats via Lulu.

 

[Kaigon]

Jag gjorde en egen namngenerator, en för varje 'fantasykultur' som jag önskade.

 

[Basenanji]

Jag tycker att namn är viktigt, men inte hur viktigt som helst.

Frågan om namn avslöjar också en hel del om spelarens inställning till rollpersonen i rollspelandet. Krille tex pratar ju tex om kultur, vilket jag väljer att tolka som att kultur är en enskild kvalitet man måste försöka uppnå. Och då färgar ju detta synen på namn tex.

Jag gillar i första hand namn som utstrålar någon sorts känsla. Mitt favoritnamn alla kategorier är min kompis Linus rollperson i Svavelvinter: Isimund Dunkelcloo (med risk för att det är felstavat). Det är snyggt, enkelt, med någon sorts känsla av mystisk kämpe. Dessutom har namnet tillräckligt mycket gemensamt med vår världs språk. Dessutom är det coolt med andemeningen i: is - i - mun. Dvs, den här rollpersonen kommer inte stå och pladdra nervöst, eller: killen kan behålla kylan i de mest stressade situationer.

Sedan vill jag att namnet ska låta fint. Namn som låter konstiga eller klumpiga ratar jag.

En annan åsikt om namn härrör från en kolumn av någon på tidningen Dungeon- han beskrev sin rollperson för sina polare och sa rollpersonens namn (som var något man lätt kunde göra töntigt, typ "Anahh"- varpå polarna genast började säga "Ge svärdet till...Anahhhl...Hahahaha..." varpå de senare pliktskyldigt såg som sin uppgift att håna stackars Anahh för resten av spelsessionen.
Alltså försöker jag numera göra namn man inte så lätt kan förvandla till något töntigt. Det är faktiskt svårare än man kan tro.

Sedan är jag svag för AD&D1st ed. Deras namn ur tex Fiend Folio rockar. Jag gillar såna härna konstiga namn: Xyzz, Fzeratth mm. Kanske för att det komiska med namnen markerar lite avstånd till själva rollspelandet. Jag tycker nämligen att det är rätt skönt (jag immersionerar gärna då och då, men inte hela tiden- för guds skull jag är trettisju år och tvåbarnsfar, jag vill inte bete mig som mina barn gör när de leker 'TMNT'... ).

Men mest gillar jag namn som får mig att snabbt kunna associera till rollpersonen. När jag uttalar namnet högt ska jag kunna se rollpersonen framför mig.
Och då inser jag att Skaras rävtjusare nr 1 nog har en rätt fin poäng i det där med kultur. Trots allt.

/Basse
Jag anar dock lite dockskåpssjuka hos Andy den senaste tiden. Sådant får vi försöka avvärja med lite rollspelande, för snart blir det outhärdligt!

 

[2ma2]

Jag har nog inte ett enhetligt sätt att välja namn, men jag lägger stor vikt vid det. Eller snarare, om det är ett one-shot så kvittar det, och skall det krönikeras så blir det en fråga som tar tid. Men större vikt läggs vid smeknamnet. Det riktiga namnet kan vara krångligt och pompöst, men i det familjära gruppspelandet har jag hellre ett namn som gruppen lätt kommer ihåg. Skall det presenteras inför kungar eller överstepräster kan jag själv rabbla för-, mellan-, släktnamn samt titel. Men jag skapar själv en mer eller mindre kompromenterande bakgrundsplot som förklarar namnet. Skulle det i spelet hända något ännu mer skam- eller ärofyllt, kan gruppen byta om de vill, eller som i sann Fable-anda, ge en rennässans till det förra.

"Look at that my son! That man is The Chicken Chaser, and he be the grandest man alive in all of Albion!"

Jag brukar visserligen ofta ta namn rakt av från klasskamrater (från lekis till högskola), när det gäller nutid i svensk miljö. I vissa fall väljer jag att imitera deras sätt, och kryddar det med lite spelmässiga smakfullheter. Namnet får en komplex karaktär inför mig själv, som gynnar mitt spel utåt.

Jag kan också finna ett riktigt tilltalande namn som jag "tjuvhåller" på, tills en tillräckligt bra karaktär dyker upp.

 

[2ma2]

Någon här har en bok om judisk mysticism antar jag? Men att kalla sin karaktär för Adam Kadmon är väl lite att ta i

Men men, det finns mycket juste i esoterisk litteratur, eftersom namnen har en reell symbolisk betydelse. Trots vårt sekulariserade samhälle är många ändock inte helt neutrala inför en goetisk grimoire - många finner dem "coola" och andra "oroväckande". Att spela på ockulta traditioner är ett tveeggat svärd, ungefär som Anden i Glaset. Respektlöshet är inte att rekommendera. Men som ritualmagikerna ser det: värdet ligger inte i namnet i sig, utan i den (psykologiska) premiss namnet åsyftar.

 

[Ond bråd död]

Jag är helt obrydd vad gäller namn. Ofta tar jag det första jag kommer på. I Western så bestämde jag mig för att ta det första efternamnet och det sista förnamnet från deras "rekommenderade filmer" resultatet: Clint Bronson. Tufft va? Min bror spelade honom och om jag inte minns fel så köpte jag max på färdigheten förlossningskonst åt honom som straff för att han inte var med och gjorde sin gubbe. Med tiden fick han så mycket permanenta skador att han sprintade långsammare än normala människor gick.

 

[krank]

Men att kalla sin karaktär för Adam Kadmon är väl lite att ta i

Grejen är att karaktären lider av storhetsvansinne (eller ja, han är faktiskt nästan så mäktig och cool som han själv tycker sig vara) och har valt namnet själv. Med full medvetenhet om symboliken.

 

[GunBlade]

Jag har inte kommit så långt med rollspelandet ännu, vi ska ha vårt första spelmöte nu i helgen, så jag sitter och knåpar ihop lite om karaktärerna. Namnen tar jag antingen ur tomma luften; Derstal, Zelin, Vanessa.
Eller inspirerade av av böcker (Eddings t ex) Zalena.
Eller varför inte mytologi? Balder, Loke.
Sen har jag några få som jag tagit ur namnförslagen ur Spelarens Bok, dock är det inte så många. Föredrar att ta namn som spelarna inte vet varifrån de kommer

 

[omgitburns]

Jag själv brukar köra med namnet "Hinto Extermius". Jag tycker att det låter bra och jag brukar ofta andvända ordet Hinto i pyromaniskt sammanhang. Jag är ofta en eld magiker på rollspel så det är därför.