Nekromanti Rollpersonsskapande
- Thread starter Big Marco
- Start date
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,469
"Hur der du på processen att skapa rollpersoner? Vilka saker gillar du, vilka avskyr du?"
Det är två saker som jag direkt ogillar (eller om man ska vara positiv - det är två saker som jag tycker mycket om, som råkar vara motsatser till det jag ogillar).
Dels är det när det tar tid. Det ska gå så snabbt man vill att göra en rollperson. Vill man slänga ihop en snabb för att köra igång ska det gå på fem minuter, vill man göra en detaljerad och djup så ska man kunna sitta hur länge man vill.
Dels så är det när man ska räkna ut saker för att skriva upp på ett annat ställe som i sin tur påverkar en tredje sak. Man ska kunna göra vilken del av rollpersonen när man vill, i vilken ordning man vill.
Båda dessa sakerna gör Skymningshem: Andra Imperiet bra.
Det är två saker som jag direkt ogillar (eller om man ska vara positiv - det är två saker som jag tycker mycket om, som råkar vara motsatser till det jag ogillar).
Dels är det när det tar tid. Det ska gå så snabbt man vill att göra en rollperson. Vill man slänga ihop en snabb för att köra igång ska det gå på fem minuter, vill man göra en detaljerad och djup så ska man kunna sitta hur länge man vill.
Dels så är det när man ska räkna ut saker för att skriva upp på ett annat ställe som i sin tur påverkar en tredje sak. Man ska kunna göra vilken del av rollpersonen när man vill, i vilken ordning man vill.
Båda dessa sakerna gör Skymningshem: Andra Imperiet bra.
RaskoInikov
Veteran
Vilka saker gillar du .... ?
Flera sätt
Något jag tycker är kalasbra är när man kan välja att bygga en RP på mer än ett sätt. Ibland vill man köpa olika värden eftersom man har en jättebra idé som man gärna vill förverkliga och då blir det bara fel om man måste slå sig igenom 10 spaltmeter tabeller och dessutom slå fram RPs värden.
Andra gånger har man inte lika mycket inspiration och då känns det bättre att slå fram RP. Bakgrundstabeller, framslagna värden - rubbet. Man får vad man får.
Enkla och logiska system
Vissa spel kan bli ganska invecklade. Jag föredrar när en 10åring kan räkna ut allting som behöver räknas ut för att skapa en rollperson.
Jag vill ha tillräckligt mycket valmöjligheter. Om man t.ex. spelar i WoD och använder alla tilläggsfärdigheter blir det med ens väldigt besvärligt att välja vad man ska vara bra på. Många färdigheter har olika kostnader och är olika 'stora' men många täcker ungefär samma områden (som jag ser det). Det ska helt enkelt inte vara så att man drunknar i själva väljandet och inte kan fokusera lika mycket på själva rollPERSONEN.
Information
Vad innebär det att ha ett visst värde i någonting ? Det ska tydligt framgå. Annars tycker jag att man ibland slutar med en RP som inte alls är som man tänkt sig från början.
Inspirerande texter
Det är kul. Gärna med glimten i ögat. Små anektoter om världen så att man får veta lite om var man faktiskt ska spela sin rollperson när den är klar.
"....vilka avskyr du?"
Utspridda regelbitar
Call me new fashion, men jag gillar inte när man måste leta på mer än ett ställe för att få veta vad som gäller. Rollspel ska vara genomtänkta för användande. I princip alla rollspel sprider moduler omkring sig i samma takt som jag byter kalsonger, och jag vet att det är för att kunna sälja tillräckligt för att gå runt. Men det går fortfarande att anpassa alla moduler för snabb användning. Man kan t.ex. börja eller avsluta boken med "tillägg för att skapa en RP".
Yrken
Jag tycker att de spel som tar upp yrken som något centralt för RP är tråkigt. Det begränsar väldigt mycket om man nu inte ska spela i en väldigt begränsad värld. Typ grottröj.
Yrken får gärna vara med, men de ska inte ta så mycket plats som det tyvärr ofta gör i exempelvis Eon eller DoD6.
Arketyper som exempel är en bättre idé.
Flera sätt
Något jag tycker är kalasbra är när man kan välja att bygga en RP på mer än ett sätt. Ibland vill man köpa olika värden eftersom man har en jättebra idé som man gärna vill förverkliga och då blir det bara fel om man måste slå sig igenom 10 spaltmeter tabeller och dessutom slå fram RPs värden.
Andra gånger har man inte lika mycket inspiration och då känns det bättre att slå fram RP. Bakgrundstabeller, framslagna värden - rubbet. Man får vad man får.
Enkla och logiska system
Vissa spel kan bli ganska invecklade. Jag föredrar när en 10åring kan räkna ut allting som behöver räknas ut för att skapa en rollperson.
Jag vill ha tillräckligt mycket valmöjligheter. Om man t.ex. spelar i WoD och använder alla tilläggsfärdigheter blir det med ens väldigt besvärligt att välja vad man ska vara bra på. Många färdigheter har olika kostnader och är olika 'stora' men många täcker ungefär samma områden (som jag ser det). Det ska helt enkelt inte vara så att man drunknar i själva väljandet och inte kan fokusera lika mycket på själva rollPERSONEN.
Information
Vad innebär det att ha ett visst värde i någonting ? Det ska tydligt framgå. Annars tycker jag att man ibland slutar med en RP som inte alls är som man tänkt sig från början.
Inspirerande texter
Det är kul. Gärna med glimten i ögat. Små anektoter om världen så att man får veta lite om var man faktiskt ska spela sin rollperson när den är klar.
"....vilka avskyr du?"
Utspridda regelbitar
Call me new fashion, men jag gillar inte när man måste leta på mer än ett ställe för att få veta vad som gäller. Rollspel ska vara genomtänkta för användande. I princip alla rollspel sprider moduler omkring sig i samma takt som jag byter kalsonger, och jag vet att det är för att kunna sälja tillräckligt för att gå runt. Men det går fortfarande att anpassa alla moduler för snabb användning. Man kan t.ex. börja eller avsluta boken med "tillägg för att skapa en RP".
Yrken
Jag tycker att de spel som tar upp yrken som något centralt för RP är tråkigt. Det begränsar väldigt mycket om man nu inte ska spela i en väldigt begränsad värld. Typ grottröj.
Yrken får gärna vara med, men de ska inte ta så mycket plats som det tyvärr ofta gör i exempelvis Eon eller DoD6.
Arketyper som exempel är en bättre idé.
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
In the Dark tycker jag är ett bra exempel på hur jag vill ha ett genereringssystem för ne rollperson (inte så konstigt med tank jag byggde systemet så jag ville ha det 
). Det skall gå snabbt att göra sin Karaktär och basisen skall ligga på det koncept man själv har i huvudet. Tankearbetet skall inte ligga vid reglerna, utan istället att finna det koncept som man själv har. Det finns inget värre än att ha ett koncept i huvudet, men som sedan blir ytterst hämmat då man försöker skapa dem med regler som begränsar skapandet.
Med andra ord - jag vill ha frihet!
). Det skall gå snabbt att göra sin Karaktär och basisen skall ligga på det koncept man själv har i huvudet. Tankearbetet skall inte ligga vid reglerna, utan istället att finna det koncept som man själv har. Det finns inget värre än att ha ett koncept i huvudet, men som sedan blir ytterst hämmat då man försöker skapa dem med regler som begränsar skapandet. Med andra ord - jag vill ha frihet!
Ulfgeir
Swashbuckler
Som många andra så är jag inte riktigt förtjust i när saker man behöver är utspridda i femtioelva böcker. Kan låta motsägelsefullt då att jag gillar GURPS. Men eftersom GURPS är tänkt att vara modulärt och alla moduler är uppbyggda på samma sätt så är detta inget problem.
Skapandet av en karaktär skall vara enkelt och även skalbart. Detta innebär att D20 är direkt dåligt om man skall göra höglevlade karaktärer (och framför allt om man blandar in prestige-classes). Där måste man bygga den från grund, göra varenda förbannad levling för annars blir det fel.
Vidare så ogillar jag spel som Vampire som bygger helt på sina splatbooks.
Det får gärna i ett spel finnas arketyper/exempelfigurer då detta gör att man kan få en idé och kan snabbt komma igång om man så vill. Det måste dock finnas sätt att skapa egna karaktärer som bryter mot mallarna.
Det skall klart framgå hur bra en person är på vissa nivåer. Visst WW försökte i sina spel, men den skalan de hade var helt uppåt väggarna. Detta berodde på att det var för få steg. Vill minnas skräckexempel på detta i Changeling.
Om man måste utföra vissa saker i en viss ordning så måste detta vara ordentligt dokumenterat.
Tycker inte om när allt för mycket i skapandet är slumpmässigt.
Bra system är följande:
GURPS - Du bygger precis den karaktär det vill (om du har tillräckligt med poäng)
Västmark och Andra imperiet - Snabba och enkla system.
Dåliga system:
Traveller - För slumpartat.
Western (första utgåvan) - Tog alldeles för lång tid med för många tabeller.
/Ulfgeir
Skapandet av en karaktär skall vara enkelt och även skalbart. Detta innebär att D20 är direkt dåligt om man skall göra höglevlade karaktärer (och framför allt om man blandar in prestige-classes). Där måste man bygga den från grund, göra varenda förbannad levling för annars blir det fel.
Vidare så ogillar jag spel som Vampire som bygger helt på sina splatbooks.
Det får gärna i ett spel finnas arketyper/exempelfigurer då detta gör att man kan få en idé och kan snabbt komma igång om man så vill. Det måste dock finnas sätt att skapa egna karaktärer som bryter mot mallarna.
Det skall klart framgå hur bra en person är på vissa nivåer. Visst WW försökte i sina spel, men den skalan de hade var helt uppåt väggarna. Detta berodde på att det var för få steg. Vill minnas skräckexempel på detta i Changeling.
Om man måste utföra vissa saker i en viss ordning så måste detta vara ordentligt dokumenterat.
Tycker inte om när allt för mycket i skapandet är slumpmässigt.
Bra system är följande:
GURPS - Du bygger precis den karaktär det vill (om du har tillräckligt med poäng)
Västmark och Andra imperiet - Snabba och enkla system.
Dåliga system:
Traveller - För slumpartat.
Western (första utgåvan) - Tog alldeles för lång tid med för många tabeller.
/Ulfgeir
Beroende på speltillfälle, kan vara skönt när det går på fem minuter, kan vara trevligt när man lämnas att skissa upp personen i några veckor. Processen är för mig rätt mycket den samma oavsett.
Uppskattar stor valfrihet och enkelhet (men är samtidigt lite allätare). Som spelare kan jag bli lite väl entusiastisk över nackdelar,så en begränsning på dem kan vara bra. Som speleldare vill jag gärna ha en hög anpassningsgrad till kampanjen (så då gör jag ofta systemen själv).
Hatobjektet är levlar, bara inte tycker de känns naturliga.
Favoriten är Castel Falkenstein, men uppskattar även bl a Amber (kanon till vissa typer av kampanjer) och uppskattar WWs system även om jag gärna moddar dem lite.
Uppskattar stor valfrihet och enkelhet (men är samtidigt lite allätare). Som spelare kan jag bli lite väl entusiastisk över nackdelar,så en begränsning på dem kan vara bra. Som speleldare vill jag gärna ha en hög anpassningsgrad till kampanjen (så då gör jag ofta systemen själv).
Hatobjektet är levlar, bara inte tycker de känns naturliga.
Favoriten är Castel Falkenstein, men uppskattar även bl a Amber (kanon till vissa typer av kampanjer) och uppskattar WWs system även om jag gärna moddar dem lite.
Jag vill att det ska vara enkelt. Man ska, om man är insatt i hur systemet fungerar, kunna skapa en rollperson på väldigt kort tid. Något som Jag absolut inte vill se är komplicerade samband mellan grundegenskaper och färdigheter, följt av slag på tabeller som ytterligare modifierar saker, tar lång tid att genomföra och riskerar att leda fram till en rollperson som man absolut inte vill spela med. Ibland tycker jag att tabeller är trevliga, i spel där man får roliga resultat (Wastelands) och när man absolut inte har en aning om vilken sorts rollperson man vill skapa. Man ska också slippa räkna ut en massa sekundära värden.
Spel som har bra rollpersonsgenereringssystem: Buffy, Skymningshem: Andra Imperiet, World of Darkness (nästan).
Spel som har dåliga rollpersonsgenereringssystem: Eon, de flesta varianter av Drakar och demoner, Wastelands (som är alldeles för slumpmässigt).
Vad jag vill ha är alltså:
1. Fria val
2. Enkelt system
3. Inga samband som måste räknas ut
4. Inga bakgrundstabeller som styr hur rollpersonen blir
/tobias
Med tanke på Noir antar jag.... så tycker jag att du skall inrikta dig på en form av arketyper som kan justeras efter eget huvud. Detta på grund av att noir som genre utstrålar och lever på arketyper. Det räcker ju med den klassiksa scenen där den hårdkokta detektiven blir kontaktad av femme fatal på sitt rökiga kontor.
Jag föredrar något slags poängsystem framför total slumpgenerering när det gäller rollpersonens bakgrund. Mestadels på grund av att jag har tillräckligt stor fantasi och en viss vision om den rollperson jag vill spela. Slumpen kan lätt förstöra detta och man kommer upp med en helt annan rollperson som inte blir lika intressant att spela.
Att skapa sin rollperson tycker jag ska vara en dialog mellan SL och spelaren. Båda två kan dra nytta av det och SL får mycket information att bygga kommande äventyr på.
Jag föredrar något slags poängsystem framför total slumpgenerering när det gäller rollpersonens bakgrund. Mestadels på grund av att jag har tillräckligt stor fantasi och en viss vision om den rollperson jag vill spela. Slumpen kan lätt förstöra detta och man kommer upp med en helt annan rollperson som inte blir lika intressant att spela.
Att skapa sin rollperson tycker jag ska vara en dialog mellan SL och spelaren. Båda två kan dra nytta av det och SL får mycket information att bygga kommande äventyr på.
Som många före mig varit inne på så ett flexibelt system att föredra. De som vill göra karaktärerna precis innan man ska börja spela ska klara det lika väl som de som vill klura en sommar. Det kan nog vara lite knepigt att använda samma system så varför inte två? Express- och fördjupning. Rollpersonen är ju basen i spelandet så det avsnittet i regelboken ska ju få ta tillbörlig plats.
Det viktigaste att tänka på är dock frihet. Frihet för spelare och spelledare att utifrån regler/riktlinjer/inspiration (kalla det vad du vill) kunna skapa de kakrakärer de önskar. Ju enklare det är för spelare att konkretisera sina visioner kring sina karaktärer, desto bättre. Genererandet ska därför ha klara kopplingar till världen/stämningen i rollspelet. Rollspersonen ska så långt det går främja det unika med just det rollspelet.
Vidare tycker jag det är viktigt att inte bara skapa den "operativa" rollspersonen, dvs. den som är beskriven för att fungera i spelvärlden. Den "motiverande" rollpersonen ger svar på värderingar, syfte, personlighet etc. och ger svar på varför-frågor. Enklast är kanske att skapa denna genom ledande frågor (frivilliga i ett system med två genereringssystem?).
Det viktigaste att tänka på är dock frihet. Frihet för spelare och spelledare att utifrån regler/riktlinjer/inspiration (kalla det vad du vill) kunna skapa de kakrakärer de önskar. Ju enklare det är för spelare att konkretisera sina visioner kring sina karaktärer, desto bättre. Genererandet ska därför ha klara kopplingar till världen/stämningen i rollspelet. Rollspersonen ska så långt det går främja det unika med just det rollspelet.
Vidare tycker jag det är viktigt att inte bara skapa den "operativa" rollspersonen, dvs. den som är beskriven för att fungera i spelvärlden. Den "motiverande" rollpersonen ger svar på värderingar, syfte, personlighet etc. och ger svar på varför-frågor. Enklast är kanske att skapa denna genom ledande frågor (frivilliga i ett system med två genereringssystem?).
Ett bra rollpersonsgenereringssystem inspirerar spelaren, inget annat. Det spelar ingen roll hur väl det genererar rollpersoner om inte spelaren blir inspirerad. I min mening är det alltså en fördel dels med att experimentera med nya sätt att generera - att släppa fokusen på färdigheter och grundegenskaper och istället inrikta sig på det som Kultkult beskrev, d.v.s. motivation, personlighet, bakgrund. Sedan ser jag själv gärna ett system där man lotsas igenom rollpersonens liv från födsel till speltid, eftersom det ger ett bra grepp om rollpersonens historia - dessutom blir det lite som att rollspela fram bakgrunden om spelaren för göra lite val under vägen. Jag har sedan länge en idé om ett system som skall funka lite som solorollspel - man startar från födsel och gör ett antal fria eller slumpbaserade val som för en vidare. I ett sådant system bakar man in allt och det enda man börjar med är att slå fram vilka egenskaper man ärvt från sina föräldrar innan man påbörjar att spela sitt egna liv. Detta skulle förstås ta tid och vara oerhört komplicerat att skriva, men väldigt kul.
/RipperDoc - osammanhängande
/RipperDoc - osammanhängande
Olle Linge
Snigel
Jag är inne på något liknande. Av någon anledning tycker jag inte om regler som styr hur jag ska göra min bakgrund och hur min personlighet ser ut, men å andra sidan kan det vara grymt med stöd från systemet på den punkten. Alltså funderar jag på att ha två delar. Dels den rent regeltekniska biten och dels en frivillig, vägledande del för de som inte vill skriva helt själva.
Den frivilliga delen kan också vara ett utomordentligt bra sätt för spelaren att komma in i spelvärlden. Han får kanske besvara frågor om sin karaktär som är högst relevanta för världen han lever i, men som spelaren aldrig funderat på. Eh, det här var ju mycket bättre än jag först tänkte, det ska skrivas om omgående!
Det är skitskoj faktiskt. Att kunna göra karaktäen från början & sedan byga upp den efterhand. Det är mycket spännande att se sin karaktär växa fram.
Ännu mer spännade är det att sedan få spela den & se vad som händer, vilka kontakter som knyts, eventuellt familjebildande & sådant.
Jag gillar nog det mesta faktiskt när det gäller att skapa sin egen karaktär.
Dock så gillar jag _inte_ att få en färdigjord karaktär i näven. Jag gillar att skapa dem själv & göra mina egna val, den friheten får man inte direkt om man får den tilldelad. Undantag är förståss när man är på konvent & skall lira scenarion där.
Bara för att nämna några spel som jag tycker funkar är: DoD6, Mutant, SW
Svarte Faraonen
ром и смерть
Som RipperDoc skrev, det är roligt när rollpersonsskapandet blir ett litet spel i sig, där man ser rollpersonens livshistoria växa fram i takt med att man gör den. Visserligen tar detta tid och kräver regler som åtminstone till viss del är rätt omständliga, men jag gillar det skarpt. Neotech, Mutant Chronicles och (så vitt jag förstått, har inte spelat det) Burning Wheel blir därmed roliga system.
För övrigt måste jag beundra den klärvoajans som gett dig möjlighet att citera vad hraufnir kommer att skriva om nästan ett år - 060615.
För övrigt måste jag beundra den klärvoajans som gett dig möjlighet att citera vad hraufnir kommer att skriva om nästan ett år - 060615.
Rising
Vila i frid
Jag gillar när rollpersonsgenereringen sker i "blädderordning" i boken, så att man bara kan bläddra framåt och beta sig igenom den moment för moment. Man ska inte behöva läsa igenom rollspelsboken innan man genererar sin första rollperson, då blir det för svårt för spelarna att skapa sig sina första rollpersoner till det första spelmötet.
Sedan; uppdelningen mellan slump och frihet... Jag vet inte. Att ha full frihet när man skapar sin rollperson är en typ av friformande, och det gillar jag ju iofs. Men det är också roligt att få inspireras av och rätta sig efter slumpen: I Mutant Chronicles tyckte jag att det var roligt att bara skapa rollpersoner. Liksom; jag behövde inte spela med dem efteråt, genereringen var kul i sig. Hur häftigt är inte det; ett genereringssystem som är genuint roligt i sig!
Ripperdock sade en bra sak om inspiration. Många fria genereringsregler kapar saker såsom klasser/yrken/arketyper och menar att det borde ge spelarna större frihet, men så blir det istället så att det bara blir tomt och fattigt. De glömmer att klasser/yrken/arketyper var väldigt bra för att inspirera spelarna och för att introducera dem till världen.
Jag är rätt förtjust i de Mörka Hemligheter man ger till sina rollpersoner i Kult. Spelförfattarna hade bara kunnat skriva "hitta på en mörk hemlighet till din rollperson!" eftersom de ändå inte är förknippade men några egentliga regler. Istället så bredde de ut sig på massor av sidor, med stämningstexter och olika kategorier av hemligheter. Roligt att läsa, och jättebra hjälp när man skapar sina första rollpersoner.
Sedan; uppdelningen mellan slump och frihet... Jag vet inte. Att ha full frihet när man skapar sin rollperson är en typ av friformande, och det gillar jag ju iofs. Men det är också roligt att få inspireras av och rätta sig efter slumpen: I Mutant Chronicles tyckte jag att det var roligt att bara skapa rollpersoner. Liksom; jag behövde inte spela med dem efteråt, genereringen var kul i sig. Hur häftigt är inte det; ett genereringssystem som är genuint roligt i sig!
Ripperdock sade en bra sak om inspiration. Många fria genereringsregler kapar saker såsom klasser/yrken/arketyper och menar att det borde ge spelarna större frihet, men så blir det istället så att det bara blir tomt och fattigt. De glömmer att klasser/yrken/arketyper var väldigt bra för att inspirera spelarna och för att introducera dem till världen.
Jag är rätt förtjust i de Mörka Hemligheter man ger till sina rollpersoner i Kult. Spelförfattarna hade bara kunnat skriva "hitta på en mörk hemlighet till din rollperson!" eftersom de ändå inte är förknippade men några egentliga regler. Istället så bredde de ut sig på massor av sidor, med stämningstexter och olika kategorier av hemligheter. Roligt att läsa, och jättebra hjälp när man skapar sina första rollpersoner.
Olle Linge
Snigel
Det här tycker jag är så viktigt att jag sorterat hela spelet efter det. Såhär ser det ut:
1) intro
2) Info om spelvärlden riktat till spelarna
3) Skapa rollpersoner (i blädderordning, förstås)
4) Resten, som spelarna inte behöver egentligen
Krille
Super Moderator
Den sorts rollpersonsgenerering som jag gillar finns i mina rollspel, bland annat Andra Imperiet. Jag gillar system där man inte behöver mecka och balansera, utan man helt enkelt bara gör en rollperson. Samtidigt ska det finnas frihet att göra det mesta, utan att det ska komma en massa klasser och yrken i vägen. Jag bromsas hellre av kompetensnivå än av klasser och yrken, om man säger så: jag vill kunna spela en cyberninja trots att det inte finns något yrke för den, bara världen och kampanjens nivå tillåter det.
Men det viktigaste av allt: det jag vill ha med ett rollpersonsgenereringssystem är inspiration till äventyr. En spelledare ska kunna titta på rollpersonen och tänka "fan, den här rollpersonen vill jag göra äventyr om".
I övrigt så har det mesta tagits upp, utom att jag ogillar slump i rollpersonsskapandet.
Men det viktigaste av allt: det jag vill ha med ett rollpersonsgenereringssystem är inspiration till äventyr. En spelledare ska kunna titta på rollpersonen och tänka "fan, den här rollpersonen vill jag göra äventyr om".
I övrigt så har det mesta tagits upp, utom att jag ogillar slump i rollpersonsskapandet.
I min erfarenhet så är varför-frågor bra, men de tar en massa tid och kräver en annan form av engagemang av spelaren. Men att ha det som ett tillägg kanske?
Själv har jag fn 23 arketyper som i princip kan skrivas av - det tar ca 2 minuter från början till slut. Om man väljer fritt så tar processen ca 10-30 minuter beroende på hur bra koll man har innan. Dock så finns inga direkta "varför" med. Det finns med "Särdrag, utseende och personlighet" där ett antal karaktäristiska drag för personen tas fram dock (typ "bor i sin slitna skyttegravsrock" eller "röker oavbrutet").
Själv har jag fn 23 arketyper som i princip kan skrivas av - det tar ca 2 minuter från början till slut. Om man väljer fritt så tar processen ca 10-30 minuter beroende på hur bra koll man har innan. Dock så finns inga direkta "varför" med. Det finns med "Särdrag, utseende och personlighet" där ett antal karaktäristiska drag för personen tas fram dock (typ "bor i sin slitna skyttegravsrock" eller "röker oavbrutet").
Jag är kluven. Å ena sidan gillar jag Traveller, MC och Burning Wheel där man tar sin bakgrund steg för steg och pusslar ihop den, å andra sidan gillar jag Heroquests lösning (en av tre lösningar de har för övrigt). Där skriver du 100 ord om din karaktär. Det måste vara en berättande text och en lista duger inte. Ett exempel på en Exaltedkaraktär. Sedan sätter du ut poäng på orden i texten och vips så har du en gubbe eller gumma att spela med! I love it
Storuggla, tog en exempelgubbe på måfå
Storuggla, tog en exempelgubbe på måfå