Som vissa andra redan påpekat så är ju inte rollspelshobbyn inte särskilt ensam om att vara fragmenterad. Det känns som om i stort sett alla andra hobbyer också är uppsplittrade mellan olika intresseområden. Ornitologer har säkert en massa debatter om huruvida det är ballare att studera lunnefågelspillning än att ha struts-racing i öknen. Rollspelsterminologin är säkert heller inte mer extrem eller krånglig än den inom andra hobbyer. Jag vet inte om det ens om jag tycker att det är särskilt dåligt att det finns så mycket splittringar inom hobbyn. Om inte annat kan man ju tolka det som att hobbyn fortfarande lever. Konformitet och likriktning brukar ju vara ett tecken på ett en kultur är på utdöende. Smaken är som röven och det är ju skönt.
Att det uppstår debatter och sura miner mellan olika falanger inom hobbyn är säkert heller inte unikt, ändå är det en fascinerande företeelse. Det är alltid lika underhållande att smyglyssna på småbråk och debatter på konvent. "Hallå!? Spelar ni verkligen Cthulhu 4th edition!? Ni är ju helt dumma i huvet! 2nd edition har ju myyyycket ballare bilder och bättre layout!". "Enligt mig har det inte gjorts ett enda bra spel sen Pendragon 1st Ed. Alla andra spel i universum är som en röv med torkat bajs". "Jag har ju spelat rollspel sedan 1929 så jag borde ju veta vad jag talar om... nunchaku ÄR det ballaste vapnet i Warhammer". "I våran spelgrupp så friformar vi ninjor hela tiden, det är egentligen så man ska spela rollspel. Det där med tärningar och samurajer... det är för nybörjare". För många rollspelare är det stor prestige att ha rätt, oavsett vad det gäller. Kan det bero på att många gamers tar spelandet på lite för stort allvar och känner sig därför personligt kränkta när dom blir övebevisade om att Fighters i D&D inte har 1D12 i HD?
Precis som med allt annat så går det ju olika mode i rollspel. För ett gäng år sen var det ju stor cred om man friformade istället för rullade tärningar. Man kunde bredbent stå och hånle år alla småsvettiga D&D-spelare och duktigt klappa sig sjäkv på axeln och tänka: "Fan vad kung jag är, jag kan spela rollspel utan tärningar". Vampire-vågen under 90-talet svepte med hela hobbyn. Alla ville vara vampyr. Mängder med kids som inte ens visste vad en T20 var, men visste hur ball det är med svarta kläder, flockades till konventen för att vampyrlajva. Det tog inte lång tid innan rävarna inom rollspelshobbyn började dra öronen åt sig. Vampyrrollspel började kännas lite för jobbigt. Gamers började gömma sina gamla White Wolf-spel i skam; man ville inte bli förknippad med huggtands-kidsen.
-"Leffe, kolla! Där är en sån där vampyr-lajvare!! Du höll väl på med Vampire?"
-"Nja... jo, lite grann men jag slutade. Vampire är rätt gimp"
-"Men du sa ju att du hade en svincool Brujah-gubbe med två uzis som du spelade. Ni spelade tre gånger i veckan och du sa att du satsade på att köpa alla klanböcker. Och var det inte du som sa förut att storyteller var det bästa systemet med alla coola tärningspooler?"
-"Jo... asså... ok men det var ju länge sen."
-"Nä, det var ju bara förra veckan"
-"Jo men... asså... du vet... jag har slutat med det där nu. Jag känner mig för seriös för sånt där. Det är ju bara en massa svartrockare som ränner runt och bits. Det är för mycket angst"
-"Angst? Vad fan är det?"
-"Vet du inte det? Men hallå? Jag trodde du var insatt! Du är ju helt gimp! Du får fan inte låna några fler Marilyn Manson-skivor av mig i alla fall!"
Nu har det ju gått några år och den värsta vampyrskammen har lagt sig. Själv har jag kanske blivit gubbig för jag har inte så bra koll på vad som går fetbort just nu i rollspelssverige. Är det D&D eller kanske ninjarollspel? Att indie-spel är cred och coolt har ju varit svårt att gå miste om så på den punkten är jag safe. Vill man vara fräsig så kan man hänga nere i den lokala spelbutiken och spotta på kidsen och skrika "Trudvang är gay! Dogs in the Vineyard rular fett". Vill man vara ännu ballare så spottar man tillbaka och säger "Dogs in the Vineyard är alldeles för styrt, stelt och railroadat. Dessutom är det alldeles för kommersiellt. Jag spelar bara Tetclahopzetoch. Ett jävligt coolt samberättarspel utan text ritat av inkaindianer i en upplaga på sju ex. Jääävligt svårt att få tag på. Går bara att beställa via morsekod från en kille i bangladesh". Svinigt coolt.
Mångfald inom rollspelshobbyn är skönt. Att det dessutom är rätt nördigt gillar jag bara. Jag är ju turbonörd själv för bövelen! Undrar förresten om det finns hobbys eller subkulturer som inte har en massa olika terminologier som det bråkas om och som inte jiddrar om vad som anses som ball och inne? Dansbandsrörelsen eller Jehovas Vittnen kanske?