entomophobiac
Low Prep High Play
Inte för att mina ringa år som människa egentligen kan placera "förr" i ett sammanhang, men som rollspelare har jag i alla fall tillräckligt många år bakom mig för att hinna överblicka en del skeenden.
På BSK fick jag tag på ett exemplar av 1986 års Mutant. Ungefär samma rollspel som jag en gång började med, och som jag hade massor av minnen från. Och visst, det är en jättesympatisk box med ett stilrent utseende och mycket intressant innehåll. Det är väldigt välgjort och har många goda ideer.
Men jag vill samtidigt hävda att det i jämförelse med dagens rollspelsprodukter (och då bland annat den nya versionen av det gamla spelet) håller ganska låg kvalitet.
Rollspelare har nog blivit allt kräsnare. Idag vill vi ha hårdinbundna böcker med hundratals sidor matnyttig information. På den tiden räckte det med ett simplistiskt äventyr (Uppdrag i Mos Mosel) och en kasse vapenlistor för att fånga mitt och mina medspelares intresse.
Likadant konfronteras Sveriges nybörjarsvit idag med enorma regelböcker med hundratals sidor istället för de hemtrevliga små lådorna som kom med tärningar, formulär och allt för en billig penning.
Är det här en bra utveckling? Rollspelarna blir allt mer kräsna, och samtidigt som produkterna i och för sig håller bättre och bättre kvalitet, så blir de också allt mer svårtillgängliga.
Eller vad sägs om Smålands-Tidningens rubrik när de skriver om den informerande rollspelsgruppen i Nässjö: "En värld av fantasi och regelböcker".
Låter det inspirerande?
Regelböcker? Jo, det är ett exemplar av Eon vi ser på den illustrerande förstasidesbilden. En eloge till tidningen för den neutrala artikeln, men vad förmedlar den för bild till omvärlden? Regelböcker?
Har rollspelen förvandlats från något som en gång lockade mig som tioåring att sätta mig ned i mellanstadiets uppehållsrum och slå tärningar, till att bli en otillgänglig snårskog med hundratals sidor regler och omfattande referensverk att studera?
Jag är inte säker på att en tioårig Ento köpt några böcker om de varit så omfattande och snåriga som de är idag. Som nybörjare var jag betydligt mycket enklare än så. Men inte ens efter nästan tolv år som rollspelare kan jag sätta mig ned och förstå så komplexa verk som Eon. Kanske är det av denna anledning som de flesta av de nya spelare som önskat delta i min grupp oftast blivit bortskrämda. För att det är för mycket lull-lull - för mycket regelböcker och för lite fantasi?
Har rollspelen blivit en snårskog; en värld av "fantasi och regelböcker"?
På BSK fick jag tag på ett exemplar av 1986 års Mutant. Ungefär samma rollspel som jag en gång började med, och som jag hade massor av minnen från. Och visst, det är en jättesympatisk box med ett stilrent utseende och mycket intressant innehåll. Det är väldigt välgjort och har många goda ideer.
Men jag vill samtidigt hävda att det i jämförelse med dagens rollspelsprodukter (och då bland annat den nya versionen av det gamla spelet) håller ganska låg kvalitet.
Rollspelare har nog blivit allt kräsnare. Idag vill vi ha hårdinbundna böcker med hundratals sidor matnyttig information. På den tiden räckte det med ett simplistiskt äventyr (Uppdrag i Mos Mosel) och en kasse vapenlistor för att fånga mitt och mina medspelares intresse.
Likadant konfronteras Sveriges nybörjarsvit idag med enorma regelböcker med hundratals sidor istället för de hemtrevliga små lådorna som kom med tärningar, formulär och allt för en billig penning.
Är det här en bra utveckling? Rollspelarna blir allt mer kräsna, och samtidigt som produkterna i och för sig håller bättre och bättre kvalitet, så blir de också allt mer svårtillgängliga.
Eller vad sägs om Smålands-Tidningens rubrik när de skriver om den informerande rollspelsgruppen i Nässjö: "En värld av fantasi och regelböcker".
Låter det inspirerande?
Regelböcker? Jo, det är ett exemplar av Eon vi ser på den illustrerande förstasidesbilden. En eloge till tidningen för den neutrala artikeln, men vad förmedlar den för bild till omvärlden? Regelböcker?
Har rollspelen förvandlats från något som en gång lockade mig som tioåring att sätta mig ned i mellanstadiets uppehållsrum och slå tärningar, till att bli en otillgänglig snårskog med hundratals sidor regler och omfattande referensverk att studera?
Jag är inte säker på att en tioårig Ento köpt några böcker om de varit så omfattande och snåriga som de är idag. Som nybörjare var jag betydligt mycket enklare än så. Men inte ens efter nästan tolv år som rollspelare kan jag sätta mig ned och förstå så komplexa verk som Eon. Kanske är det av denna anledning som de flesta av de nya spelare som önskat delta i min grupp oftast blivit bortskrämda. För att det är för mycket lull-lull - för mycket regelböcker och för lite fantasi?
Har rollspelen blivit en snårskog; en värld av "fantasi och regelböcker"?