Jag har funderat så länge nu att jag måste skriva av mig.
Jag tycker rollspel som underhållningsmedium är så himla bra på många sätt. Jag har roligare minnen från bordsrollspelande än från andra underhållningsmedier som film, videospel och böcker.
Men just nu känner jag mig helt slut i huvudet, jag känner någon slags missnöje som visar sig genom min relation till rollspelshobbyn.
Jag är missnöjd med de rollspel som finns hittils, och jag är heller inte nöjde med de som jag själv försöker sätta ihop.
Jag spelade rollspel för första gången för 18 år sedan, jag är 29 nu.
Första gången jag hörde om rollspel hade jag redan spelat drakborgen.
Drakar och Demoner,
(lät som det spelats Äventyrspaket 1 Svart duell och skönketen och odjuret)
En kompis som som skulle förklara berättade om en spelomgång han haft:
Vi var runt 10 år gamla, detta är de lösa fragment jag minns:
Han spelade en tjuv..
Han hade under äventyrets gång fått tag på ett slagsvärd som han sade var ett av de bästa svärden. Äventyrarna hade hittat skatten i slutet av Skönheten & Odjuret.
Tjuven, hade med hjälp av de två andra hittat skatten! Han skulle ta skatten för sig själv....
Så utan förvarning svingade han sitt svärd; slog perfekt slag och högg huvudena av de anda två, med ett och samma hugg.
Han berättade ocskå att de hade mött en stor demon, och att han som tjuv hade använt färdigheten 'hoppa' och tagit sig upp och huggit demonen i ögonen med sin dolk.
Han berättade även att han hade spelat Mutant(äldsta utgåvan). Äventyrarna hade varit inne på en saloon då ett gäng kom in.
Han sköt ner takkronan så att den landade i skurkarnas huvud och på så sätt görde han slut på hela gänget på 1 SR.
Han förklarade att man måste vara smart, listig och kunna komma på coola idéer för att vara bra på rollspel.
I våran kultur matas vi hela tiden med underhållning och historer andra har skapat.
Jag tycker det behövs ett medium som fokuserar på den egna fantasin och det egna skapandet. Vilket rollspelen är på ett sätt unika.
----------"en massa års rollspelande följer här"------------------
För något år sedan spelade jag DoD-91. Det var vädans roligt.
(Jag kan ungefär hela reglerna i hudvudet till Expert och 91').
Reglerna märktes knappt när vi spelade, vi använde dem ganska flexibelt.
Vi gjorde rollpersoner på kanske 15 minuter. Slog 3T6, placerade ut några färdig räknade skills från några yrken. och hittade på rollpersonernas bakgrundshistoria.
Det blev en rolig dynamik i spelgruppen. Vi hade 2 stycken som knappt hade spelat rollspel förut, när vi spelade var de hur roliga att spela med som helst, de var barbarer och behöde varken ha koll på spelet eller ta hänsyn till spelvärlden. Samtidigt som jag själv spelade en livegen vägvakt som ständigt var rädd för att bryta mot den norm som feodalsamhället gett mig eller att på något annat sätt hamna i närheten av något som missbehagar överheten.
Jag hade läst en del om medeltiden, moralens geneologi, och var även inne i en WHFRP kampanj på annat håll. Så jag hade en massa material i bakhuvudet som jag kunde improvisera fram detaljer om miljön äventyret utspelade sig i, vilket framgick till de andra spelarna och SL medans vi spelade, genom re dialoger rollpersonerna hade under äventyrets gång.
Vi använde reglerna lite hipp som happ när vi spelade, de som knappt spelat rollspel tidigare behövde inte bry sig. Medans jag själv som kunde alla regler tykcte att det var roligt att spela regelnoga angående min egen karaktär.
Det känns som att spelet blev väldigt roligt för att vi använde en massa tekniker som går att använda i just rollspel just för att det är så flexiblelt. Vi hoppade mellan olika perspektiv. Om man skulle jämföra med en film, så använde vi ett väldigt 'coolt' kamera-arbete ibland var kameran inuti en rollpersons huvud och vi såg från den personens ögon. Ibland zoomades den ut för att visa en miljö, ibland in på folks ansiktsuttryck för att poängtera känslor. Ibland tog en spelare spontant över rollen som en statist för att slänga ur sig roliga kommentarer till någon spelare.
Vi använde spelares grundegenskaper genom att improvisera sådant som i andra spel kanske skulle kallas för, och finnas som fördelar, nackdelar, feats, osv. Vi använde grundegenskaper som inspiration för att kunna illustrera en rollpersons egenskaper, beteende och historia.
Spelare började själva under spelets gång beskriva miljön, hitta på vad andra karaktärer, vad de hade sagt och gjort.
I efterhand skulle jag kunna beskriva min karaktärs funktion som en 'norm' som fungerade till att beskriva den feodala tidens världsbild och syn på samhället. Vilket skapade en kontrast och på så sätt förtyligade barbarernas roll som brytare mot vad som räknas som var konvention och genomförbart för folket inrutade i den rådande samhällsnormen. De var inte nertyngda av "Civilisationens ok" för att ta ett begrepp från en gammal Conan tidning...
Jag vet inte om det går att få ut någonting ur det här inlägget. Utan jag bara skriver det som ramlar ur mig.
Jag kommer ofta på mig att tycka att det mesta av alla rollspelsböcker nästan bara innehåller sådant som inte har någon betydelse för hur roligt själva spelandet är. =/
Jag håller på att sätta ihop ett eget spel, jag är bara så självkritisk. Jag har så mycket material om speldesign, dramaturgi, media och en massa annat att jag inte kan bestämma mig vad jag ska fokusera på.
Om jag har tur så kanske jag kan hitta ett nytt bra rollspel om någon kan tipsa. Detta är några exempel på vad jag tycker om några spel.
Drakar och Demoner: Alla jag känner kan reglerna i hudvudet. Man behöver inte så mycket mer regler...om man spelar på ett visst sätt.
Rune Quest: Har inte spelat det, men reglerna känns lite mer putsade än DoD, av nya fantasy-brp så skulle jag gissa att jag skulle gilla Stormbringer bäst, och även använda det som ett generellt fantasy-brp på samma sätt som man kan använda gamla DoD.
WHFRPG: Spelar just nu Enemy Within kampanjen, har hållitpå med den i 2 år typ. Ett ganska bra spel. Den spelvärlden är jättebra, speciellt den i 'gamla' versionen. Reglerna är spelbara men man hade kunnat ändra lite angående bland annat wound systemet, kanske spela det med Runequest regler.
Mutant3: Går att använda som ett generellt nära-framtid brp. Har varit roligt för att det har gått snabbt att sätta ihop äventyr då någon haft inspiration av valfri nutids/sci-fi film/spel/bok. Det "mesta" går att spela.
D&D: Suger som rollspel, tycker det är alldeles för töntigt och överdrivet. Håller med helt och hållet den som tyckte att det är ett "George Bush spel". Det är ett rövarbaron-hänynslös-kapitalist spel Som bara går ut på att döda för dödandets skull, för att kunna bli bättre på att döda och sno offrens pengar. Samtidigt som det handlar om "Good vs Evil" yeah right. Spelet är en slags spegelbild av den "amerikanska drömmen" Då vilken liten människa (level 1a) som helst, alla har samma förutsätningar, ska kämpa och kämpa genom det regelsystem den nuvarande samhällsordningen har satt up så kan alla nå framgång och lycka" Antagligen är det George Bush och Illuminati som ligger bakom spelet för att hjärntvätta befolkningen, D&D fungerar bättre som bas för datorspel dock. I mina ögon är det ett DATA-spel och inte ett rollspel. K*K!
The Riddle of Steel: Om man skulle göra ett 16-sidors häfte där man klämde in spelets kärna. Skulle man ha ett bra system för att spela korta pulp-aktiga farofyllda äventyr i stil med REH's Conan noveller. inget tjafs. Quickstart reglerna lär räcka. Fast jag har iof inte spelat spelet än...men det verkar ha bra tanke bakom.
Worlds of Wonder: Här finns en idé jag gillar. Man har en 16 sidig grund-regelbok. Sedan har man 16-20 sidiga tillägsbilagor med spelvärld/tema. Ungefär det formatet ser jag som det optimala.
Kan inte någon här sätta ihop en blandning mellan Basic Role Play, Mordheim, The Riddle of Steel, Brutal åt mig så jag kan spela?
Ni får gärna även skriva en genre-manual, kanske börja i grunden hos den moderna fantasyn? i litteraturen. 30 till 60-tals fantasy?
-Snälla!, ni är ju profesionella spelkonstruktörer! jag är bara en enkel själ som älskar olika typer av spel.
Någon kan även skriva en "skriva manus"-manual för rollspel, på samma sätt som det finns läroböcker om författartekniker, dramaturgi, retorik och fillmanus?
Egentligen borde rollspel vara lätta att sätta sig in i. Just nu känns det som att man inte orkar. Alla regelböcker är så tjocka. När man väl pinat sig igenom dem hittar man inte mycket nytt heller...oj, nu börjar jag gäspa!
Det enda spelsystemet jag har varit nöjd med hittils finns inte på papper. Det har uppkommit i interaktionen mellan spelare,sl, och deras fantasi.
Kan någon här berätta mer om The Riddle of Steel eller The Burning Wheel? Eller något annat jag kan tänkas gilla?
Jag ber om ursäkt om inlägget är osammanhängande eller dåligt skrivet. Detta är min terapi!! =/
Jag tycker rollspel som underhållningsmedium är så himla bra på många sätt. Jag har roligare minnen från bordsrollspelande än från andra underhållningsmedier som film, videospel och böcker.
Men just nu känner jag mig helt slut i huvudet, jag känner någon slags missnöje som visar sig genom min relation till rollspelshobbyn.
Jag är missnöjd med de rollspel som finns hittils, och jag är heller inte nöjde med de som jag själv försöker sätta ihop.
Jag spelade rollspel för första gången för 18 år sedan, jag är 29 nu.
Första gången jag hörde om rollspel hade jag redan spelat drakborgen.
Drakar och Demoner,
(lät som det spelats Äventyrspaket 1 Svart duell och skönketen och odjuret)
En kompis som som skulle förklara berättade om en spelomgång han haft:
Vi var runt 10 år gamla, detta är de lösa fragment jag minns:
Han spelade en tjuv..
Han hade under äventyrets gång fått tag på ett slagsvärd som han sade var ett av de bästa svärden. Äventyrarna hade hittat skatten i slutet av Skönheten & Odjuret.
Tjuven, hade med hjälp av de två andra hittat skatten! Han skulle ta skatten för sig själv....
Så utan förvarning svingade han sitt svärd; slog perfekt slag och högg huvudena av de anda två, med ett och samma hugg.
Han berättade ocskå att de hade mött en stor demon, och att han som tjuv hade använt färdigheten 'hoppa' och tagit sig upp och huggit demonen i ögonen med sin dolk.
Han berättade även att han hade spelat Mutant(äldsta utgåvan). Äventyrarna hade varit inne på en saloon då ett gäng kom in.
Han sköt ner takkronan så att den landade i skurkarnas huvud och på så sätt görde han slut på hela gänget på 1 SR.
Han förklarade att man måste vara smart, listig och kunna komma på coola idéer för att vara bra på rollspel.
I våran kultur matas vi hela tiden med underhållning och historer andra har skapat.
Jag tycker det behövs ett medium som fokuserar på den egna fantasin och det egna skapandet. Vilket rollspelen är på ett sätt unika.
----------"en massa års rollspelande följer här"------------------
För något år sedan spelade jag DoD-91. Det var vädans roligt.
(Jag kan ungefär hela reglerna i hudvudet till Expert och 91').
Reglerna märktes knappt när vi spelade, vi använde dem ganska flexibelt.
Vi gjorde rollpersoner på kanske 15 minuter. Slog 3T6, placerade ut några färdig räknade skills från några yrken. och hittade på rollpersonernas bakgrundshistoria.
Det blev en rolig dynamik i spelgruppen. Vi hade 2 stycken som knappt hade spelat rollspel förut, när vi spelade var de hur roliga att spela med som helst, de var barbarer och behöde varken ha koll på spelet eller ta hänsyn till spelvärlden. Samtidigt som jag själv spelade en livegen vägvakt som ständigt var rädd för att bryta mot den norm som feodalsamhället gett mig eller att på något annat sätt hamna i närheten av något som missbehagar överheten.
Jag hade läst en del om medeltiden, moralens geneologi, och var även inne i en WHFRP kampanj på annat håll. Så jag hade en massa material i bakhuvudet som jag kunde improvisera fram detaljer om miljön äventyret utspelade sig i, vilket framgick till de andra spelarna och SL medans vi spelade, genom re dialoger rollpersonerna hade under äventyrets gång.
Vi använde reglerna lite hipp som happ när vi spelade, de som knappt spelat rollspel tidigare behövde inte bry sig. Medans jag själv som kunde alla regler tykcte att det var roligt att spela regelnoga angående min egen karaktär.
Det känns som att spelet blev väldigt roligt för att vi använde en massa tekniker som går att använda i just rollspel just för att det är så flexiblelt. Vi hoppade mellan olika perspektiv. Om man skulle jämföra med en film, så använde vi ett väldigt 'coolt' kamera-arbete ibland var kameran inuti en rollpersons huvud och vi såg från den personens ögon. Ibland zoomades den ut för att visa en miljö, ibland in på folks ansiktsuttryck för att poängtera känslor. Ibland tog en spelare spontant över rollen som en statist för att slänga ur sig roliga kommentarer till någon spelare.
Vi använde spelares grundegenskaper genom att improvisera sådant som i andra spel kanske skulle kallas för, och finnas som fördelar, nackdelar, feats, osv. Vi använde grundegenskaper som inspiration för att kunna illustrera en rollpersons egenskaper, beteende och historia.
Spelare började själva under spelets gång beskriva miljön, hitta på vad andra karaktärer, vad de hade sagt och gjort.
I efterhand skulle jag kunna beskriva min karaktärs funktion som en 'norm' som fungerade till att beskriva den feodala tidens världsbild och syn på samhället. Vilket skapade en kontrast och på så sätt förtyligade barbarernas roll som brytare mot vad som räknas som var konvention och genomförbart för folket inrutade i den rådande samhällsnormen. De var inte nertyngda av "Civilisationens ok" för att ta ett begrepp från en gammal Conan tidning...
Jag vet inte om det går att få ut någonting ur det här inlägget. Utan jag bara skriver det som ramlar ur mig.
Jag kommer ofta på mig att tycka att det mesta av alla rollspelsböcker nästan bara innehåller sådant som inte har någon betydelse för hur roligt själva spelandet är. =/
Jag håller på att sätta ihop ett eget spel, jag är bara så självkritisk. Jag har så mycket material om speldesign, dramaturgi, media och en massa annat att jag inte kan bestämma mig vad jag ska fokusera på.
Om jag har tur så kanske jag kan hitta ett nytt bra rollspel om någon kan tipsa. Detta är några exempel på vad jag tycker om några spel.
Drakar och Demoner: Alla jag känner kan reglerna i hudvudet. Man behöver inte så mycket mer regler...om man spelar på ett visst sätt.
Rune Quest: Har inte spelat det, men reglerna känns lite mer putsade än DoD, av nya fantasy-brp så skulle jag gissa att jag skulle gilla Stormbringer bäst, och även använda det som ett generellt fantasy-brp på samma sätt som man kan använda gamla DoD.
WHFRPG: Spelar just nu Enemy Within kampanjen, har hållitpå med den i 2 år typ. Ett ganska bra spel. Den spelvärlden är jättebra, speciellt den i 'gamla' versionen. Reglerna är spelbara men man hade kunnat ändra lite angående bland annat wound systemet, kanske spela det med Runequest regler.
Mutant3: Går att använda som ett generellt nära-framtid brp. Har varit roligt för att det har gått snabbt att sätta ihop äventyr då någon haft inspiration av valfri nutids/sci-fi film/spel/bok. Det "mesta" går att spela.
D&D: Suger som rollspel, tycker det är alldeles för töntigt och överdrivet. Håller med helt och hållet den som tyckte att det är ett "George Bush spel". Det är ett rövarbaron-hänynslös-kapitalist spel Som bara går ut på att döda för dödandets skull, för att kunna bli bättre på att döda och sno offrens pengar. Samtidigt som det handlar om "Good vs Evil" yeah right. Spelet är en slags spegelbild av den "amerikanska drömmen" Då vilken liten människa (level 1a) som helst, alla har samma förutsätningar, ska kämpa och kämpa genom det regelsystem den nuvarande samhällsordningen har satt up så kan alla nå framgång och lycka" Antagligen är det George Bush och Illuminati som ligger bakom spelet för att hjärntvätta befolkningen, D&D fungerar bättre som bas för datorspel dock. I mina ögon är det ett DATA-spel och inte ett rollspel. K*K!
The Riddle of Steel: Om man skulle göra ett 16-sidors häfte där man klämde in spelets kärna. Skulle man ha ett bra system för att spela korta pulp-aktiga farofyllda äventyr i stil med REH's Conan noveller. inget tjafs. Quickstart reglerna lär räcka. Fast jag har iof inte spelat spelet än...men det verkar ha bra tanke bakom.
Worlds of Wonder: Här finns en idé jag gillar. Man har en 16 sidig grund-regelbok. Sedan har man 16-20 sidiga tillägsbilagor med spelvärld/tema. Ungefär det formatet ser jag som det optimala.
Kan inte någon här sätta ihop en blandning mellan Basic Role Play, Mordheim, The Riddle of Steel, Brutal åt mig så jag kan spela?
Ni får gärna även skriva en genre-manual, kanske börja i grunden hos den moderna fantasyn? i litteraturen. 30 till 60-tals fantasy?
-Snälla!, ni är ju profesionella spelkonstruktörer! jag är bara en enkel själ som älskar olika typer av spel.
Någon kan även skriva en "skriva manus"-manual för rollspel, på samma sätt som det finns läroböcker om författartekniker, dramaturgi, retorik och fillmanus?
Egentligen borde rollspel vara lätta att sätta sig in i. Just nu känns det som att man inte orkar. Alla regelböcker är så tjocka. När man väl pinat sig igenom dem hittar man inte mycket nytt heller...oj, nu börjar jag gäspa!
Det enda spelsystemet jag har varit nöjd med hittils finns inte på papper. Det har uppkommit i interaktionen mellan spelare,sl, och deras fantasi.
Kan någon här berätta mer om The Riddle of Steel eller The Burning Wheel? Eller något annat jag kan tänkas gilla?
Jag ber om ursäkt om inlägget är osammanhängande eller dåligt skrivet. Detta är min terapi!! =/
