Nekromanti Rollspel för barn! Nu är det tid!

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Olav said:
Har du kollat på sägen? Modern/urban fantasy om och för barn.
Nej, jag har inte kollat Sägen. Dvs att jag inte har boken, i övrigt vet jag vad det är för ett rollspel. Trodde dock inte det var för barn lika mycket som för tonåringar. Förövrigt säger ju ett par recensioner att det saknar fokus och skulle hjälpas att spelas av folk som iaf är lite erfarna, vilket säger mig att det i så fall inte riktigt är för barn även om det ger sken av det?
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Jag tänker mig ett enkelt äventyrsspel, men jag saknar utgångspunkter helt och hållet.

Ska det vara i en fantasyvärld a la urban?
Ska det vara i en fantasyvärld a la klassiskt?

Ska man spela vuxna rollpersoner eller barn?

... Varför äventyrar man överhuvudtaget?

Mina tankar har så klart rört sig kring att man spelar barn, men sedan följer bara klyschor som akademier och skolor som i Harry Potter. Hur urvattnat som helst...

Edit: Sedan har tankarna rört sig lite kring en värld som är som Landet ingenstans, eller vad fan det heter, där det inte finns några vuxna. Alla i världen är barn - kanske kan det bero på en gudaförbannelse, att ingen kan växa upp och bli vuxen, som en skön twist på hela spelet?

Den idén är jag rätt sugen på, men att göra den autentisk och trovärdig är nog en annan femma.

Vad skulle ni ha gjort, och varför?
 

Ecleptomania

Veteran
Joined
13 Apr 2009
Messages
55
Location
Haninge, Svea Rike
Hej!

Jag tycker din idé är väldigt bra. Jag vill också säga att jag jätte gärna hjälper till eftersom jag har haft liknande tankar själv, men dock aldrig varit så driven att genomföra det själv.

Men jag tror att något som är absolut viktigt är att tänka på målgruppen och försöka anpassa spelet till dem. Även om barn jätte gärna vill vara som sina större syskon eller dylikt. Av följande anledning tycker jag det borde vara anpassat:

Som barn så är man väldigt beroende av uppmärksamhet, man vill vara bra, man vill vara duktig. Därför så tror jag att ett rollspel där man får reda på att man INTE kan göra saker, till skillnad från att man KAN göra saker skulle kunna förstöra ett barn om de är unga.

Det kan vara svårt för en 7-9 åring att inse att det hela är ett spel, det är en karaktär de spelar, inte sig själva. Och även om de inser att de spelar någon annan, så kommer de gärna vilja vara duktiga och bra på... Allt.

Därför så tror jag verkligen att om det är riktat till yngre barn så måste de ha möjlighet att kunna göra allt. Om tärning skall blandas in så måste man betänka att det alltid är samma tärningsslag och kanske möjligtvis att det ALLTID är success på 5-6 på tärningen, eller något sådant.

Men så fort som spelarna börjar bli äldre 10-13 så tror jag absolut man kan göra det lite mer "strikt". Dvs man kan använda sig av färdigheter, vad kan karaktären, vad kan karaktären inte. För då blir det roligt att spela, alla kan inte klara allt.

Jag började själv spela rollspel (klassiskt-rollspel med tärning) när jag var 11 första gången. Och då spelade jag med min kusin som är 3 år äldre. Jag såg upp till honom och vi spelade då Neotech 2. Det var sjukt roligt (dock komplicerat tyckte jag då.)

Jag föreslår att man gör ett rollspel med möjlighet till extra regler. Eller som Neogames så fint skriver i sina böcker [Frivillig Regel]. Dvs, barn som är 7-10 kan spela spelet utan att behöva vara oroliga över att det blir för komplicerat. Men det finns frivilliga regler man kan lägga till och som borde läggas till när äldre spelare spelar.

Också - Barn älskar som sagt att vinna. Om det nu är så att spelledaren är Pappa/Mamma eller äldre syskon. Så måste spelledaren spela med de "frivilliga" reglerna. Så att barnen faktiskt vinner. Jag tror att det viktigaste är att barnen har det roligt när de spelar, för att på så sätt känna en glädje i spelet, men också kunna känna en trygghet med ex mamma/pappa. Då är det viktigare att det är enkelt och roligt än att det är så verklighets troget och fullt av utmaningar.

Utmaningar kommer de få massor av ändå, när de senare (15+) ska spela en Alv av sitt eget motsatta kön som är i tonåren och har känslor för en människa. (Osv osv osv...) Barnen kommer skapa utmaningar själva, det är de jag menar, oavsett om de är 7 eller om de är 21 (Jag själv). Så spel systemet behöver inte utmana dem jätte mycket.

Nu blev det mycket text, jag hoppas att något lät vettigt och jag hoppas jag inte får massor av skäll av er som har barn och vet hur barn fungerar. Jag har bara själv varit barn och har tre små syskon. :gremtongue:
 

klonen

Veteran
Joined
8 Jun 2011
Messages
4
Var inne på en annan tråd angående spel før barn. Ble tipsad om Wildlings. Tænker att detta ær ett perfekt utgångspukt før barn, och om man senare vill ha spelet lite mera komplicerat kan ju spelarna/spelet utveckla reglerna till øppna fria tillæggsregler, tex flyga d10, osynlig d12, supersonicmegablast d6 etc- och om om man vill hålla barnen til samma spel efter hand som dom vækser kan man ju føra inn ekstra komplicerade regler.. Poænget måste væl vara ett spel som barn kan spela sjælv! Annars kan man ju spela næstan vilket spel som hællst.
Skaffade nu Mouseguard till min dotters 10 års dag, och jag har blæddrat lite i det.. Kanskje lite før lite tærningskastande, men annars har spelet unika (?) regler vad det gæller scenarioskapande, vilka ær vældigt bra och underlættar spelledarens æventyrsdesign. Erfarenhets systemet ær med regler byggt upp runt personligheten, ambitionerna till karaktæren, och spelledaren uppfordras-pressas till att ge æventyrsetapper vilka ær anpassade karaktærernas personlighet. Tex om man misslykkas med en færdighet, skall spelledaren ge spelaren en utfordring baserat på personligheten (som kan ændras efter æventyr). Det ær ytterligare fina regler i spelet som underlættar før spelledaren, annars tycker jag egentligen spelet (alla rollspel) ær før tjockt, før mycket att læsa- hålla reda på, før barn.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Jättebra poänger. Jag tycker verkligen om all den här sortens hjälp. Det gjorde mig inte mer klok över frågor om settingalternativ, men det var bra input.

Och ja, som klonen säger, så är hela tanken att barn ska kunna spela spelet själva utan vuxna. Andra har liksom han påpekat det som också jag vill hålla med om, även om jag inte tänkte på det först själv - att om vuxna ändå ska spelleda så kan man köra vilket spel som helst (mer eller mindre).
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Jag tror du ska tänka i banorna Lone Wolf och Fighting Fantasy när det gäller svårighetsgrad. Råenkelt system, som kan byggas ut vid behov, modulärt. Det är lätt att man lägger ribban för högt annars. Keep it simple.
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,620
Location
Malmö
solvebring said:
Berätta förresten mer än gärna mer om dina erfarenheter kring ämnet. =)
Jag har mest spelat Saga men barn/ yngre tonåringar- men även bara utifrån bilder som vi lagt på bordet och pratat om- "vill du vara alven där? Vad heter du?" och regler som är typ "eh, slår en tärning, om du slår högre än tre slår du ner honom..."

Något annat rollspel än Saga har jag inte vågat mig på med icke-rollspelande barn och ungdomar.

Jo, spelade lite Western och de var mycket fascinerade av slumptabeller när man skapade rollpersonen men tröttnade duktigt på att man skkulle ha en hel sida med färdigheter och massa små ställen att fylla i och så- så vi friformade Western med AW-tänk, funkade utmärkt.

jag visade några föräldrar Saga och de tyckte det var alldeles för mycket text (både för dem själva som icke-rollspelare, och för deras son), med allt bakgrundsmaterial och beskrivningar och grejer- så det hade man väl kunnat strunta i.
Tror rätt få barn är intresserade av att läsa massa bakgrundsmaterial, och även om de gör det så kan de ha svårt för att fatta hur man kopplar det till spelpass och använder materialet.

men grundreglerna i Saga tror jag är en bra nivå (både för nybörjande barn och för fullfjädrade vuxna erfarna rollspelare som inte vill drunkna i regler) - och jag tror man kan ha en rätt allvarlig ton- Tror barn älskar att bli tagna på allvar.

Text är ju ett problem om du ska skriva för 7-9 åringar som inte är världens bästa läsare...

Någon skrev om det där med att inte göra sagor- men att barn visst har en relation till sagor- jag menade att du inte ska göra regler som försöker återskapa den klassiska Lilla sjöjungfrun där hon blir ludd på vågorna i slutet- utan Disney-versionen där hon vinner på slutet- dvs de sagor som denna generations barn läser/ ser/ hör/ leker
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Nässe said:
solvebring said:
Berätta förresten mer än gärna mer om dina erfarenheter kring ämnet. =)
Jag har mest spelat Saga men barn/ yngre tonåringar- men även bara utifrån bilder som vi lagt på bordet och pratat om- "vill du vara alven där? Vad heter du?" och regler som är typ "eh, slår en tärning, om du slår högre än tre slår du ner honom..."

Något annat rollspel än Saga har jag inte vågat mig på med icke-rollspelande barn och ungdomar.

Jo, spelade lite Western och de var mycket fascinerade av slumptabeller när man skapade rollpersonen men tröttnade duktigt på att man skkulle ha en hel sida med färdigheter och massa små ställen att fylla i och så- så vi friformade Western med AW-tänk, funkade utmärkt.

jag visade några föräldrar Saga och de tyckte det var alldeles för mycket text (både för dem själva som icke-rollspelare, och för deras son), med allt bakgrundsmaterial och beskrivningar och grejer- så det hade man väl kunnat strunta i.
Tror rätt få barn är intresserade av att läsa massa bakgrundsmaterial, och även om de gör det så kan de ha svårt för att fatta hur man kopplar det till spelpass och använder materialet.

men grundreglerna i Saga tror jag är en bra nivå (både för nybörjande barn och för fullfjädrade vuxna erfarna rollspelare som inte vill drunkna i regler) - och jag tror man kan ha en rätt allvarlig ton- Tror barn älskar att bli tagna på allvar.

Text är ju ett problem om du ska skriva för 7-9 åringar som inte är världens bästa läsare...

Någon skrev om det där med att inte göra sagor- men att barn visst har en relation till sagor- jag menade att du inte ska göra regler som försöker återskapa den klassiska Lilla sjöjungfrun där hon blir ludd på vågorna i slutet- utan Disney-versionen där hon vinner på slutet- dvs de sagor som denna generations barn läser/ ser/ hör/ leker
Intressanta reflektioner.. nu är ju Saga inte skrivet för barn utan snarare veteraner som tröttnat på komplicerade system. Men nyttiga lärdomar i alla fall.
 
Top